Tågresan...
Storebror, 12-13 år och Lillasyster, 6-7 år lät konstant i 3 timmar, mamman som sitter en liten bit ifrån säger inte till en enda gång. Visst hon var säkert jättetrött eftersom dom hade åkt tåg i några timmar redan när vi klev på men ändå, jag fattar inte riktigt varför man låter sina barn störa en hel tågvagn. Det kan inte heller vara så roligt för barnen tänker jag eftersom alla i vagnen blängde surt på dessa barn hela tiden. Och ja, jag är väl typiskt svensk, jag sa inte till en enda gång, jag orkade bara inte, jag tycker att det är föräldrarnas ansvar eller den vuxna som har ansvaret för barnet/barnen att säga ifrån, för visst märker man att barnen stör. Plus att storebror hela tiden fick höra från mamman att han skulle ta hand om sin lillasyster så att hon var glad, kunde inte mamman ha gjort det istället. Det blev så mycket man retade sig på till slut att det var inte klokt. Det var inte bara 2 barn som störde, det blev något mer av det hela, allt som rörde dom blev irriterande till slut, även när dom hade roligt och skrattade, bara för att inte mamman kunde stoppa i tid. Jag tycker det är så tråkigt när det blir så där för jag vill inte bli sån, jag vill inte sitta och reta upp mig på 2 små barn som egentligen bara gör det bästa av sin situation, men det blir så jobbigt att sitta trångt i en tågvagn med konstant tjatter och skrik och gråt och skratt, allt som låter från dom barnen blir liksom jobbigt till slut och jag vill inte bli sån att jag tycker det, men jag tycker så. Jag tycker synd om dessa barn, för jag tror inte riktigt att dom förstår att dom stör och gör alla irriterade, dom försöker bara få sin resa att gå. Och när det blir så det är ju då vi vuxna måste gå in och säga ifrån, men jag som utomstående vuxen orkade bara inte det i går, jag orkade inte få sura svar av en trött mamma som inte orkade med sina egna barn. Och på något sett skäms jag lite över att jag bara blev sur och inte sa ifrån.
De sista 10 minutrarna på tågresan började mamman att bry sig, hon satte sig med dottern i knät och skulle börja klä på henne för dom skulle ju snart gå av, hela tiden fick dottern höra hur jobbig hon var och hur tjurig hon var, roligt för den lilla flickan att få höra det hela tiden. Det hade väl varit bättre om mamman hade brytt sig om barnen hela resan för då hade nog inte dottern blivit lika jobbig och tjurig kan jag tänka mig. Och stackars storebror fick skäll för att han hade gjort lillasyster så grinig och sur, jaha tack för den liksom, här hade han haft hand om sin lillasyster hela resan och så får han bara skäll för det.
När vi väl kom hem vid 23.30 var vi helt färdiga. Vi bara rasade ihop och blev sura på varandra och orkade inte göra någonting hemma.
(Mina barn skulle aldrig hålla på så där, dom störde inte när dom var yngre heller, för dom visste. Vi sa till dom i tid om dom började störa, plus att vi hade alltid med oss saker till dom som kunde roa sig med. Det har dom nu också, mp3 och tidningar, så fixar man resan ganska bra faktiskt.)
Man undrar hur en del föräldrar tänker. Mina ungar skulle inte heller bete sig så, och om de skulle det så skulle jag säga till och verkligen försöka få ordning på dom.