1:a Advent......

1:a Advent, hemma hos oss har vi polkagrisgodisar istället för mossa i adventsljusstaken. Ända nackdelen är att det behöver fyllas på ibland, det minskar nämligen på något konstigt sett..... Men det doftar gott och det är fint.



Foto: Erika Heidling

Julbak.....



Foton: Erika Heidling

Ja då har vi bakat både pepparkakor och lussebullar. Vi gjorde härlften av lussebullarna som lussekatter och hälften fyllde vi med smör och mandelmassa och rullade som vanliga bullar, det blev så gott. Men jag tog bara en halv.

Advent....

Idag är det 1:a advent och jag förstår inte riktigt vart tiden har tagit vägen. Hela november gick så otroligt fort och är snart slut. Jag har helt glömt att det är 1:a advent idag, har glömt att köpa adventsljus till och med och det har aldrig hänt förut. Datumljus har jag också glömt att köpa, även fast vi brukar glömma att tända det ordentligt så ska det liksom bara finnas där, det tillhör våran jultradition. Så jag har skickat ner maken och barnen att handla lite inför advent, själv sitter jag här framför datorn och har värk i både kroppen och magen. Den månatliga magvärken gör alltid så att jag får mera värk i kroppen, det är som om kroppen bara klarar av en sorts värk i taget. Men så fort barnen och maken kommer hem så ska vi börja med pepparkaksbaket och lussebullsbaket.

Så nu ska jag bita ihop lite och gå och göra lussebullsdegen. Sen tar jag nog en extra värktablett så att jag orkar fixa pepparkakor och lussekatter idag.

pepparkaksbak......

Imorgon kommer det bli pepparkaksbak och lussebullebak här hemma, eventuellt gör vi ett pepparkakshus också redan imorgon vi får se vad vi hinner med. Mellantjejen gjorde i ordning en pepparkaksdeg igår kväll så den ska nu stå till sig till imorgon. Vi har aldrig gjort egen pepparkaksdeg förut, vi har alltid fuskat och köpt färdig deg, men nu i år så tyckte döttrarna att vi skulle göra egen, så sagt och gjort nu står den i kylen och mognar till sig. Vilken skillnad i smak det blev, den är så otroligt god den här degen som hon har gjort, det smakar verkligen pepparkakor och då har den ändå inte mognat färdigt än. Och enkelt att göra var det också jag skäms nästan lite över att jag aldrig har gjort egen pepparkaksdeg förut, jag har alltid trott att det har varit så omständigt att göra pepparkaksdeg men det var ju super lätt, det ända kruxet är väl att den ska vila i 1 - 2 dygn innan man kan baka ut den så det gäller att ha lite framförhållning. Idag ska även adventspyntet fram. Det är så mysigt när julstjärnorna hänger i fönstren och ljusstakarna står där och lyser upp i mörkret. Balkongen ska också få bli pyntad, tjejerna tycker att vi är pinsamma som pyntar balkongen men det struntar vi i, min man och jag, för det blir så mysigt och hemtrevligt när balkongen lyser. Nu är det bara lite snö som fattas för får vi bara lite snö så blir det så mycket ljusare ute på en gång, nu är det bara grått, trist och blött ute.

Fredagsmys.....

Ja nu är det fredag och det vankas fredagsmys här hemma. Det brukar bli Idol och när vi ser på det brukar vi äta chips och godis och dricka läsk. Men nu har ju jag börjat med viktväktarna så nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska fredagsmysa med. Jag har frukt hemma som jag tänkte göra en god fruktsallad av eventuellt en klick keso på det, men sen när den är slut vad får jag äta då.... Jag vet att popcorn brukar vara okej när man kör vv men jag vet inte riktigt hur mycket popcorn man får äta och sen är det ju lördag imorgon och då vill jag kanske ha kvar popcornen till imorgon. Ojoj det här blev svårt. Är det kanske någon som har hittat hit till min nystartade blogg som har lite tips på vv-mys? Jag glömde ju så klart att köpa hem blomkål, broccoli, morötter och annat som jag hade kunnat dippa och jag orkar inte ta mig till affären för att handla det nu. Kanske får köra på det imorgon och ta popcorn idag, å vad svårt man kan göra det för sig själv ibland ;)

Sportlista....

Jag gör en egen liten lista som Malde föreslog.

Här kommer listan med dom sporter som jag kan tänka mig att titta på:

Skateboard - spännande att se alla trick.
BMX-cykling - samma förklaring som ovan.
Rally - oj vilken fart och spänning, helst ska det vara vinter- eller ökenkörningar.
Motorcross - vilken balans, vilken fart och vilka trick dom kan få till.
Dans - jag tycker om att titta på nästan all dans, jag är ett stort fan av danstävlingarna Let´s Dans och So you think you can dance

När jag nu tittar på det nedskrivna så upptäcker jag att det är en hel del hårda sporter som jag gillar, det ligger mycket skaderisk i dom, fast det gör det väl i alla sporter, men jag måste erkänna att det är en av tjusningarna med att titta på dessa sporter. Att se hur dom lyckas undvika skador även fast dom gör dom mest hårresande tricks, sen ibland får man se riktigt eländiga skador när dom misslyckas med sina tricks och då kniper jag liksom ihop ögonen och tjuvkikar bara lite.

Usch vad arg jag blir ....

När jag läser sånt här blir jag så arg, ledsen och förtvivlad och illamående. Hur kan en vuxen man vara så grym? Hur kan man vilja ett litet barn så illa? Jag riktigt känner hur ilskan sprider sig i kroppen på mig och illamåendet tar sitt tag om min strupe, man kan bara inte få vara så grym mot ett barn. Ett barn som inte kan försvara sig och som inte har valt denna styvfar, som inte bara kan gå därifrån utan som är tvingad att bo med detta monster. Usch det kommer att bli svårt att sova i natt.....

Förlossningar.....

Jag har sett att det på ganska många bloggar just nu pågår diskussioner om förlossningar och det verkar ligga mycket prestige runt förlossningar. Tex, här och här finns två helt olika synsätt på förlossningar och när jag läser dessa sidor och andra bloggsidor så dyker så klart mina egna förlossningar upp till ytan. Jag har som sagt 3 döttrar och alla är födda med kejsarsnitt, 1 akutsnitt och 2 planerade snitt, eller ja planerade och planerade kan man väl diskutera, mer om det  i ett annat inlägg. Som snittad mamma hamnar man alltid lite utanför förlossningsdiskussionerna har jag märkt, det är inte riktigt lika fint och bra att ha fött med kejsarsnitt. Man har inte varit duktig nog och en del tycker att man har gått den enkla vägen, man har smitit lite, helst ska man föda snabbt och utan smärtlindring verkar det som för då har man varit som duktigast. Jag har ofta fått hört: stackars dig som inte har fått föda "vanligt", å men då fick du inte gosa direkt med bäbisen vad synd, oj ska du inte försöka föda "på riktigt" fick jag ofta höra när jag väntade 3:an. Vadå föda på riktigt? Har inte jag fött mina barn på riktigt? Har jag gått den enkla vägen som många kallar kejsarsnitt? Nej jag skulle inte tro det, ett kejsarsnitt är inte den enkla vägen och ett kejsarsnitt kan bero på många olika saker.

För min del blev det kejsarsnitt eftersom mitt bäcken är något för trångt, barnet kommer helt enkelt inte ut den vanliga vägen och detta, hör och häpna, upptäcktes vid min 3:dje och sista förlossning. När jag väntade mitt första barn 1993 så fick jag göra ett bäckenmått eftersom jag är så pass kort, bara 150 cm lång, det görs genom att man röntgar bäckenet när man är nästan fullgången, jag har för mig att jag var i v.37 - 38. Måtten ska sen mätas och räknas ihop och slutmåttet såg så bra ut sa alla, det var inga problem för mig att föda barn vaginalt, jag skulle till och med kunna föda 2 barn samtidigt var det en lustig läkare som sa eftersom mina utgångsmått var så pass "stora". Men kruxet i det hela är att man då hade missat att mina ingångsmått i bäckenet, den första "passagen" som barnet ska ner igenom, var för små. Dom måtten verkade man inte ens ha tittat på utan alla pratade bara om utgångsmåttet och att det såg så bra ut, ingen tog någon notis om att mina barn aldrig sjönk ner i bäckenet och fixerade sig.

Jag har mina mått utskrivna i mina förlossningsjournaler som jag har liggande här hemma och i dag slog det mig bara helt plötsligt att jag skulle kika på internet vad jag kunde hitta om dessa mått. Jo men det var så rätt så, utgångsmåtten och totalsumman är så bra och fina, men ingångsmåtten i bäckenet är inte lika fina, det är helt enkelt för trångt för ett "normal" stort barn att ens sjunka ner i mitt bäcken och nu har alla mina 3 barn varit lite större än "normal" stora. Till dessa bäckenmått ska man sen alltid ta hänsyn till barnets storlek, vikt och huvudomfång har jag läst mig till, men det gjordes aldrig någon uppskattning på mina barn hur stora dom eventuellt var medan jag väntade dom.

Jag kan bara säga att jag är oerhört tacksam att jag lever på 2000-talet och att jag fick barn på 1990-talet. Tänk om jag hade varit född på 1800-talet, jag tror faktiskt inte att jag och min förstfödda hade levt då. Men mer om det en annan dag.

jag har blivit med läsläxa...

Ojoj, jag har lovat min äldsta att hjälpa henne med läxan. Hon ska läsa en bok som hon sen ska skriva om, inget konstigt med det, grejen är väl att hon inte riktigt hinner igenom hela boken och jag har redan läst den boken, det är Drömfångaren av Unni Lindell. Så jag tänkte att jag kunde hjälpa henne genom att snabbläsa boken igen och sen hjälpa henne med vad hon kan skriva. Men hjälp vad svårt det är att läsa på befallning. I vanliga fall har jag inga som helst problem med att läsa ut en bok på 2 dagar, jag lovade dottern igår att jag ska hjälpa henne och läxan ska in på fredag morgon,men nu går det trögt. Jag måste bara göra både det en och det andra innan jag kan läsa och så måste jag bara, jag börjar känna mig som Alfons Åberg: jag ska bara, sa Alfons Åberg.
Men skam den som ger sig, nu ska här tas krafttag i läsningen. Kokar mig lite the och sätter mig i köket och kör lite maratonläsning så hoppas jag att jag kan hjälpa min kära dotter imorgon kväll med läxan. Ja önska mig lycka till....

Vi ses efter maratonläsningen.... Uppdatering: Jag hann läsa klart boken och vi har nog tillsammans lyckats få till en ganska bra recension, så nu kan hon lämna in arbetet i tid.

Oj jag har så mycket att skriva...

Jag har under en ganska lång period tänkt starta en blogg men liksom inte kommit mig för riktigt, men nu sitter jag här med min nya fina blogg och har så mycket jag vill skriva om. Men jag kan ju inte dränka er i inlägg, eller....

Jag har tänkt på det här med tonåringa. När mina barn var små så fick jag ofta höra att ojoj vad jobbigt det kommer bli när era tjejer är tonåringar, ojoj 3 tonårsdöttrar (nästan) samtidigt under samma tak och stackars barnens pappa som bara har tjejer hemma. Alltså egentligen bara klagomål hela tiden om hur hemskt vi skulle få det med våra 3 tonårsdöttrar, aldrig var det någon som sa att ojoj vad roligt med 3 tjejer som kommer vara tonåringar nästan samtidigt och som kommer få gå i samma skola och kunna låna saker av varandra, aldrig var någon positiv, ingen sa det högt i alla fall. Och jag fattar inte, vad är det som skulle vara så negativt med tonåringar? Tänk vilken frihet det är att slippa hämta på dagis och fritids, vabdagar, påklädning av vinterkläder och att bli väckt kl halv 6 en söndagsmorgon. Slippa gå upp mitt i nätterna och göra välling halvsovande....

Mina döttrar är helt underbart varma, goa, kärleksfulla, obstinata, truliga, tjuriga och snygga tjejer. Dom lär mig massor varje dag! Utan dom skulle jag inte vara den jag är idag, jag skulle inte få känna denna enorma lycka som jag kan fyllas av ibland (det liksom väller över i bröstet av lycka), jag skulle inte kunna bli så förbaskat arg som jag blir ibland, jag skulle inte sitta hemma och vara orolig på lördagskvällarna/nätterna och jag skulle inte lyssna på all denna underbara musik som jag lyssnar på idag och jag skulle inte få känna all denna stolthet som jag känner när jag ser dom. Det är underbart att få privilegiet att få lära känna dessa 3 underbara tjejer och deras kompisar, icke att förglömma.

Visst har vi våra krig här hemma, vilka familjer har inte det, vi kan bli oerhört tjuriga och arga på varandra, tider och månadspengar som ska divideras, läxtjat och "hjälpa till hemma" tjat och badrumms- och toalettkön ska vi väl inte prata om, men det finns alltid en värme och kärlek här hemma som tar över. Vi älskar ju helt enkelt varandra!

Och jag går in i framtiden med en värme och längtan av att få se vad det ska bli av dessa underbara tjejer när dom nu snart ska in i vuxenlivet, för minstingen tar det ju några år till, men det känns så spännande att få följa dessa tjejer in i deras framtida liv.
Jag älskar mina tjejer av hela mitt hjärta och jag hoppas att dom alltid kommer veta och känna det <3 Att dom alltid vet att jag står där bakom med en hjälpande hand om dom behöver den<3

Jag kanske ska berätta....

Jag kanske ska berätta lite om mig själv. Precis som bloggens namn anger så har jag 3 barn, 3 döttrar närmare bestämt. Jag är gift sedan 15,5 år med en underbar man. Vi har så klart våra upp och ner gångar precis som alla andra par, kanske kommer ni få höra om dom, det får tiden utvisa hur presonlig jag kommer bli. Mina tjejer är 16, 14,5 och 11 år, så det är både tonårskamp och mellanstadietrots innanför dessa väggar just nu, men hjälp vad mycket jag lär mig av dom varje dag. Det är faktiskt en glädje att ha tonåringar i huset. Just det här kommer det bli ett helt inlägg om senare. Varför tycker alla att tonåringar är så jobbiga?

Jag har precis påbörjat en ny kamp mot mina överviktskilon, så vi får se hur det kommer gå. Det kommer jag uppdatera er på, ni kommer INTE att få min nuvarande vikt men jag kommer skriva in hur mycket jag går ner varje vecka eller om jag, fy skäms, skulle råka gå upp i vikt någon vecka.

Jag har en reumatisksjukdom som gör att jag förjämnan har värk i kroppen och om jag inte tar mig i kragen och tänker positivt, ja då skulle jag ligga i sängen hela dagen med täcket över huvudet. Nu är jag en ganska positiv människa, tycker jag själv i alla fall och jag hoppas att mina närmsta håller med, så jag ligger inte kvar i sängen hela dagen, även om den drar efter mig. Nej jag stålsätter mig och går upp ordentligt och äter frukost med familjen innan dom ska iväg till skolan och jobbet. För just det, jag är arbetslös just nu, glömde nästan bort att berätta det.

Nej nu måste jag fixa till min viktväktarlunch som idag består av grillad laxfjäril, koktpotatis och räkor blandade i yoghurt. Till detta blir det en stor sallad och vatten. Så hej så länge, jag återkommer senare mätt och belåten hoppas jag.

Första inlägget!

Jaha då har jag skaffat mig en blogg och vad ska jag skriva om här tro. Det får vi se. Det kommer nog bli både högt och lågt, allvar och flams, det får vi se. Välkomna för nu kör vi....




Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0