hjälp, mina barn växer om mig...

När vi gick ner till valborgsmässoelden så hade jag min kamera med mig, tänkte jag kunde fota lite eld och så. Men det blev ingen eld, vi orkade inte vänta ute i regnet. Istället fotade jag mina 2 yngsta barn som inte är så unga längre, dom är 11,5 år och 15 år. Dom gick framför mig och hade det så roligt och "gulligt" och gick och sjöng och hade sig. Jag vet ju att i alla fall 15 åringen har växt om mig så fick lust att få se det på bild, därför bad jag mina barn att fota mig ihop med dom en och en, ja ni ska få se hur det blev. Och ja, dom har växt om mig båda två, i alla fall nästan. 11,5 åringen är nu lika lång som mig...


mina yngsta barn.


jag och min 15-åring, jag är den med brun luva ;)


jag och min 11,5-åring, jag har brun luva och hon går lite framför mig ;)

Så ja då är man snart kortast i familjen då. Fast det gör inte mig något, jag tycker att det är bra att mina döttrar får bli lite längre än mig.

valborgsmässoafton...

Vi tog en tur ner till valborgsmässoelden, jag och mina två yngsta tjejer. Tyvärr tänder dom inte brasan förens kl:20.00 i år, alla andra år så har dom tänt vid 18.00 - 18.30. Så vi beslöt oss för att gå hem igen, det regnar ute och det var kallt så vi hade ingen lust att stå där i 1,5 timme. Tyvärr var det också den vanliga synen nere vid brasan. Föräldrar som är där med sina barn och bär omkring på systempåsar, kör vagnen med ena handen och halsar öl med den andra handen, det är sorgligt tycker jag. Vi såg faktiskt inte en enda full tonåring på hela vägen till och från brasan, bara fulla vuxna. Okej, nu var vi ute tidigt och så klart kommer det finnas fulla tonåringar ute i kväll det vet jag, men vid våran brasa har det alltid varit så att man mest har sett fulla föräldrar faktiskt.

När barnen var mindre och vi gick ner till brasan så mötte vi alltid dagiskompisar som kom med sina föräldrar och tyvärr så gick många utav dessa föräldrar och drack alkohol. Vad ger man för bild till sina barn då? Hur tänker man när man går och drar en barnvagn med ena handen och håller i en ölburk med den andra handen? Vissa år har jag faktiskt inte ens gått ner till brasan, just för att jag vill slippa se dessa föräldrar som beter sig. Men nu som tonårsförälder så tycker jag att det är min plikt att i alla fall gå ner dit och kika. Nu hade ju jag i år med mig 1 av mina tonåringar och den äldsta tonåringen är med kompisar och pojkvän. Så visst henne har jag ingen som helst koll på i år, men någon gång måste man släppa kontrollen lite också. Man kan ju inte låsa in sina barn och tonåringar bara för att det lurar faror ute i natten, även fast tanken känns lockande ibland ;)


balkongen...

Jag håller på att få ordning på våran balkong, skulle bara behöva ta promenaden till Plantagen och fixa lite blommor till balkonglådorna. Tänk vad lite sol och värme kan göra.

Jag har till och med orkat fixa lite i köket....

Har börjat på en ny bok, den förra boken läste jag ut på 2 dagar. Nu läser jag Kanske imorgon av: Lina Erkelius. Det är en stak bok, den griper tag. Även fast jag inte kan förstå hur hon (mamman) bara kan dra ifrån alltihop så kan jag ändå förstå det på något sett. Ibland får man bara nog. Men sen beror det nog på hur man är, om bara ger sig av eller om man står kvar, står ut. Låter livet bli som det blir....

Nej nu ska jag sätta mig på balkongen och fortsätta med min bok.

valborg....

Idag är det valborg, här hemma blir det en lugn valborg med en liten yngsta dotter hemma och sjuk. Hon lyckades vara sjuk förra valborg också, då åkte hon på scharlakansfeber, idag är det halsont, heshet och lite feber.

Dom 2 stora tjejerna ska nog ut ikväll. Dom vet vad som gäller men vi, både jag och maken, vet ju hur valborg kan bli för tonåringar, så vi håller oss hemma och är beredda på att gå ut och hämta/möta om det skulle vara något. Man kan inte göra så mycket mer, jo vi tar en tur ner till valborgsmässoelden och kikar lite, håller lite koll.

Det blir våran valborg det, hur blir er?


bild:google

Igår kväll hade vi förresten ett riktigt oväder här ute. Det började åska och blixtra och sen öppnade sig himlen, det riktigt vräkte ner regn här ett tag. Men lika fort som det kom lika fort var det över. Höll väl på max 15 minuter, men vad det regnade.

hårdrocksbrud...

Hjälp jag måste ha tappat bort mig själv på livetsväg, som tonåring var jag en riktig hårdrocksbrud, jag älskade hårdrock nästan över allt annat. Musik var en stor del av mitt liv. Att gå på konserter har alltid varit en av mina favoritsysselsättningar, ja tills jag blev mamma och tråkig. Vad hände? Vart tappade jag bort mig själv? Var det bland blöjor, amning och småbarnsliv? Hämtning och lämning och stress?

När jag var på Teneriffa så följde jag med till en pub som heter Bulls Head. Å vad jag älskade den puben, det var precis i min smak. Liveband som spelade covers på gamla och nya hårdrockslåtar, jag bara älskade att lyssna på dom, helt plötsligt var det som att vara ung på nytt. Men varför har jag låtit den här sidan försvinna och dö ut? Det finns väl pubar här hemma i Stockholm som kan spela minst lika bra? Varför har jag inte hittat dom...

Sen jag kom hem från Teneriffa så har Rock Bandit gått på radion i köket nästan hela dagarna. Jag bara älskar ju hårdrock, jag har börjat lyssna på nya band nu de senaste veckorna också.Jag har återupptäckt mitt musikintresse. Tex, Mustasch, ett band som min älskade man tycker riktigt mycket om, dom är ju riktigt bra har jag nu insett, men jag har inte riktigt lyssnat förut. Hur kan det komma sig att jag inte har lyssnat? Varför har jag låtit den här sidan av mig själv liksom bara försvinna? Musik har alltid varit en viktig del av mitt liv, hur kunde jag bara släppa den delen? Jag blir så arg på mig själv när jag tänker på att jag bara har låtit ett stort intresse dö ut. Men nu har jag återupptagit det igen och jag hoppas på att min älskade man och jag faktiskt kan börja göra saker ihop igen. Gå på konserter eller vad som helst. Vi behöver hitta tillbaka till varandra igen, till dom vi var innan vi blev föräldrar. För just nu är vi nog nästan bara föräldrar, vi är inte riktigt vi. Vi måste hitta tillbaka till vårat gemensamma liv igen, till det som vi föll för när vi valde varandra. Vi valde inte en mamma och en pappa, vi valde ju varandra. Snälla älskade J, kan vi försöka hitta tillbaka till det vi hade? Jag är helt säker på att vi kan hitta det igen, för vi älskar ju varandra! Men vi är inte bara mamma och pappa, vi måste vara vi också!

Vad säger du älskade J, vill du ha din hårdrocksbrud tillbaka? Till den jag var förut...


helt slut...

Var på min första kuratorstid idag och nu är jag helt slut. Tänk att man kan bli helt slut av att bara skrapa lite på ytan. Jag är väldigt glad över att jag fick en tid så snabbt, det känns skönt att nu vara igång, om ni förstår hur jag menar. Men attans vad jobbigt det var. Jag ska tillbaka om 1 vecka.

Kuratorn jag fick verkar väldigt bra, det var lätt att prata med henne och jag kände att hon verkligen lyssnade. Nej nu ska jag lägga mig på soffan en stund, snart kommer yngsta dottern hem från skolan, hon har ont i halsen och känner sig febrig så hon ska gå hem tidigare idag. Men innan hon kommer hem måste jag vila lite.

ibland händer det....

En av kuratorerna ringde mig nyss och jag har fått en tid redan imorgon, jösses så fort det gick. Nu hinner jag nästan inte med i svängarna, men det känns bra. Lika bra att ta tjuren vid hornen och göra allt man ska på engång! Innan ångern och tvivlen kommer ifatt....


foto:jag

få kurator tid...

Det verkar inte vara en lätt sak att få en kuratortid. Jag försökte ringa igår både på ett mobilnummer och på deras telefontid, men inget svar och ingen som ringde upp, fast jag lämnade meddelande. När jag nu ringde imorse på telefontiden så var ej numret i bruk, jag ringde då till sjuksköterskeväxeln och hade väl hoppats på att kunna boka en tid genom dom, men nej det gick inte. Men hon sa att kuratorerna var borta i dag på förmiddagen och sen tog hon mitt nummer och skulle lämna ett meddelande, ja så vi får väl se. Det är ju inte precis så att man har jättemycket go i sig när man ska ringa en kurator, strular det för mycket så lägger man liksom gärna av att försöka, eller ja så fungerar jag i alla fall. Men jag hoppas nu att dom ringer upp mig när dom har fått meddelandet som jag lämnade. Ja vad gör man annars, ringer upp läkaren eller?

Uppdatering: En av dom ringde nyss, dom har en tid i nästa vecka på torsdagen. Jag bad om en tidigare tid om det kunde gå att ordna, hon ska återkomma till mig under dagen, men hon trodde det skulle kunna lösa sig, annars har jag en tid nästa torsdag. Känns bra! Nu är jag på gång i alla fall.

sov tajm....

Nu är det dax att få gå och sova. Jag somnade en stund på eftermiddagen och jag har varit trött ända sedan dess, men man kan ju inte gå och sova hur tidigt som helst, framförallt inte då man har familj. Men nu mina vänner, nu ska jag gå och sova, äntligen...

hemma igen...

Läkarbesöket gick bra, till en början var jag skeptisk, men läkaren fick mitt förtroende och jag fick en god stund på mig att få försöka förklara. Förklarade det mesta för honom och fick sen sitta själv en stund och fylla i en självskattningsskala. Utav denna självskattningsskala fick jag lite svart på vitt att jag faktiskt inte mår helt okej, det kunde ju till och med jag läsa ur mina svar. Läakren kom tillbaka efter en stund och kikade igenom skalan, frågade mig sen vad jag ville ha hjälp med, eller hur han nu uttryckte det. Jag sa att jag ville ha samtal och eventuellt tabletter, vi kom överens om att börja med samtal och om det behövs, vilket läkaren trodde att det kunde göra, så skulle tabletter sättas in. Men han ville börja med samtal och det känns bra tycker jag. Så nu efter kl:14 ska jag sätta mig och ringa kuratorn på vårdcentralen för att få till en första tid. Jag skulle börja med 3 samtal sen skulle jag få ett återbesök till samma läkare, om inte kuratorn tyckte att jag behövde ett återbesök tidigare, jaja vi får se, snart ska jag ringa i alla fall så får vi se hur det samtalet fortlöper. Men läkarbesöket kändes bra!

Jag har bestämt också att jag inte ska iväg och väga mig idag, ska försöka göra det en annan dag nu i veckan istället. Ska prata med min familj ikväll istället, dom vet alla att jag skulle till läkaren idag så dom måste få veta hur allt fortlöper, därav min inställda vägning.

Och tack alla ni för era fina och kloka kommentarer. Ni stärker mig och värmer mitt hjärta. Tack <3


läkarbesök...

Läkarbesök. Ja snart ska jag gå. Det känns nervöst på något sett, som om jag inte har någon rätt att gå dit, så dålig är jag väl inte, hör jag en röst säga inne i huvudet. Men hur dålig ska man vara för att få hjälp, ja inte vet jag. Hur länge ska man känna sig nere och less innan man bör söka hjälp, ja inte vet jag. Jag gör ett försök nu idag i alla fall, hoppas bara att läkaren lyssnar på mig och att jag lyckas få ur mig allt. Jag vet hur det brukar bli hos läkaren, innan mötet så vet jag precis vad jag ska säga, sen sitter jag där och vet inte alls vad jag ska säga. Ofta känns det som om jag kommer in till läkaren med mössan i handen och liksom ber om att få vara sjuk, men så är det ju inte, men känslan finns där. Och hur ska någon annan kunna förstå hur man egentligen mår?


foto:jag
Jag tycker om den här bilden, fast jag vet inte riktigt varför jag tycker om den...

kvällspromenad i bilder...

Det blev en kvällspromenad med mina äldsta tjejer nu i kväll. Mysigt att bara strosa fram med dom som sällskap.



det blev en promenad....

Ja det blev en promenad idag oxå, fast bara en kort en, typ 30 minuter. Jag tänkte jag skulle ta en annan väg idag mot vad jag brukar göra, stort misstag. Det var ingen "rolig" väg vilket resulterade i en kort promenad på bara 30 minuter. Men jag hade kameran med mig och fotade lite, fast nu börjar det bli lite trist för allt jag fotar är natur. Sen när började jag fota natur, frågar jag mig själv. Jag har aldrig tycket om blomsterbilder eller naturbilder, jag har alltid tyckt att det varit dötrist att kolla på folks blom/naturbilder, och nu fotar jag bara natur själv. Alltså hallå vad hände? Har jag gått och blivit gammal? Eller vad f*n är det frågan om....

Okej, ni får dagens blom/naturbilder i alla fall. Det är ju så trist med en blogg utan bilder....






foto:jag.

Nej imorgon får det bli skräpjakt igen, det var mycket roligare. Jag ska gå runt som Pippi imorgon och vara sakletare, japp det ska jag vara!

söndag...

Ja så var det söndag igen, märkligt vad veckorna och framförallt helgerna går fort. Livet rusar iväg just nu känns det som. Alldeles nyss var jag på min resa på Teneriffa, men på tisdag så har jag varit hemma i 3 veckor, 3 veckor, kan ni fatta. Jag tycker det var som igår som jag var där och ändå känns det som en hel evighet.

Under en tid nu har mitt liv varit väldigt upp-och-ner, faktiskt under en längre tid än vad jag har förstått. Jag kom till insikt för några veckor sedan och insåg då att det var länge sedan som levet lekte och allt var på topp. Men jag har inte varit så djupt nere att jag trott att jag kan få hjälp mot mina svackor. Imorgon ska jag till läkaren angående min nedstämdhet, får se om jag får någon hjälp. Eller måste ner så djupt ner i svackan att det känns som om man ska drunkna innan man kan få hjälp? Ja det återstå att se, jag uppdaterar er om det imorgon.

Ute lyser solen och jag borde faktiskt sätta på mig mina gympaskor och ta mig en tur ut i naturen. Bara sätta lurarna i öronen och gå. Får se, kanske gör jag det, kanske gör jag det inte....


Stockholm i mitt hjärta....

Stockholm med all sin skönhet. Idag var vi in på teater, Stockholmsstadsteater ligger precis vid Sergelstorg och innan teatern så passade vi på att fota lite i vårsolen.




teater idag....

Idag ska vi iväg på teater, det har varit bestämt sedan länge och nu är det då dax. Vi ska titta på Bröderna Lejonhjärta på Stockholmsstadsteater. Vi blir många som ska gå, jag och mina 3 barn, min syster och hennes 5 barn, min mamma, min mormor och mormors syster (jag tror att det "bara" är vi, kanske ska min styvpappas dotter oxå gå med sina 2 barn men det vet jag faktiskt inte). Kl: 13 börjar teatern så snart ska vi ge oss iväg med tunnelbanan, eller okej om 1 timme.

Uppdatering: Vi var 18 pers som gick på teater ihop, alltså min mamma har inte så många barn men hon har väldigt många barnbarn :) Sen förljde min styvpappa med och hans dotter och dotterdotter, så ja vi var många och jag had en väldigt trevlig stund.

Idag känns det som en bra dag. Kanske för att jag faktiskt ska göra något idag.

En textrad som verkligen kan förklara mitt liv just nu är:

Jag får liksom ingen ordning av: Lars Winnerbäck.

- jag får liksom ingen ordning på mitt liv
det kan va så förfärligt, det kan va så bra.
- om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
det kanske är pundigt, det kanske är bra....

Mitt liv åker berg-och-dal-bana just nu. Ena dagen botten, andra dagen bra. Men det är tur att vissa dagar faktiskt är bra. Får se vad doktorn säger på måndag...


bilder lånade från: google

upp och ner....

Mina dagar är verkligen upp och ner just nu. Igår var livet verkligen neråt och idag har livet varit helt okej.
Ganska märkligt. Idag har jag till och med orkat baka kanelbullar, det hade jag aldrig gjort igår.
På något konstigt sett så kan jag önska att dagen på måndag kan vara lite mera ner än upp eftersom jag då ska till läkaren. Vore ju konstigt att gå till läkaren och be om hjälp när man har en uppåt dag....
Nu är ju i och för sig mina uppåt dagar inte så där jätte uppåt, men ja ni förstår hur jag menar va. Mina neråt dagar är ju bra mycket djupare än vad mina uppåt dagar är höga, så visst behöver jag hjälp. Även fast vissa dagar kan var helt okej... Oj nu krånglade jag in mig i alla ord tror jag.


Utanför våran port så har någon fixat en mycket fin rabatt. Tack kära du som gjort detta. Det är verkligen mysigt att komma "hem" till denna fina rabatt.

'



kanelbullar...

Fick ett sug efter att baka kanelbullar efter vårpromenaden idag, så det fick bli ett bullbak.





Foto: jag

det som göms i snö....

På min promenad idag så upptäckte jag dom mest konstiga saker som folk slänger lite överallt. Det som göms i snö, kommer upp i tö....







Och gamla skyddsrum och så vet man ju hur dom ser ut, men vad är detta för litet rum? Inte ens 1 meter högt och 1 meter brett. det finns mitt ute i ingenting, precis vid ett berg...




vår....

Jag tog en lång långsam promenad ute i det härliga vårvädret, var ute i 1,5 timme och tänk vad lite sol och ljus kan göra med humöret. Med bra musik i lurarna, kameran i handen och solen värmande genom jackan gick jag utefter vattnet och faktiskt bara njöt. Satte mig ner en stund i "min" glänta och bara var en liten stund.


min glänta som inte är en glänta, men underbar ändå.






alla foto tagna av mig.

fredag...

Äntligen fredag, att det kan vara så skönt med fredag även fast jag är "ledig" varje dag, konstigt. I morse tillät jag mig att ligga kvar i sängen och sova när alla andra gick upp, jag fick inte ens dåligt samvete över att jag gjorde det. Jag vet ju att dom fixar morgnarna utan mig, men jag har en önskan om att orka så mycket mer än vad jag gör, så jag vill orka gå upp med dom. Men som sagt i morse låg jag kvar och sov. Vaknade av mig själv redan vid 8.30...

Snart ska jag orka in i duschen och sen tror jag att jag kommer gå iväg och träna lite eller ta en långpromenad. Långpromenad låter lockande för ute är det sol. Men först ska jag orka in i duschen, sen hoppas jag på att solen är kvar när jag är klar.

Ska försöka få med mig kameran ut idag, om solen håller i sig vill säga.

träning...

Gick en sväng med mellandottern och tränade nu ikväll. Körde crosstrainer, cyklade och stretchade, plus mina bollövningar för magen. När vi sitter och stretchar så säger min dotter till mig: Mamma, man ser att du har blivit mindre nu. Å det gjorde mig så glad, vad skönt att mina ansträngningar faktiskt börjar synas.
Tack kära dotter för dom orden <3  dom gjorde min dag.

dikter....

Det sägs om mig .

Det sägs om mig att jag är idel leende.

Alltid så possitiv och glad.

En som alltid skrattar och muntrar upp.

Men ingen ser mig.

Mitt sanna jag.

Bakom den leende masken.

Bakom den glada fasaden.

Sitter jag ensam.

En gråtande liten flicka.

Rädd och ensam i mörkret.

Ingen hör mina förtvivlade rop på hjälp.

Det hörs inte ut genom skalet, till er där ute.

1990-01-11

Ögonblick av svaghet.

Trösta mig .

Torka varsamt bort mina tårar .

Håll om mig .

Tyck om mig en liten stund .

Ett ögonblick av svaghet .

Snart är allt bra igen .

Snart är jag skärpt igen .

Snart har jag masken på igen .

Trösta mig .

Tyck om mig .

Bara en liten stund .

1990

 


är så trött....

Jag är så trött.

Försöker verkligen att gå upp med familjen vid 7, men jag är så trött. Medan de andra fixar sig för att gå iväg lägger jag mig i soffan under min filt och somnar, vaknar av att det är så tyst. Alla har gått hemifrån och jag har inte sagt hej då, jag sov. Att jag alltid är så trött. Jag sover hela nätterna, vaknar i och för sig flera gången varje natt, somnar om på soffan på morgonen och kan utan problem sova sen på eftermiddagen också. Jag är så trött och sover så mycket att jag faktiskt skäms. Jag skäms över att inte orka fixa här hemma, jag skäms över att missa att säga hej då till familjen, jag skäms över min trötthet.

Jag skulle vilja orka fixa ordentlig frukost till familjen varje morgon, jag skulle vilja orka fixa och dona här hemma, jag skulle vilja orka vara vaken på kvällen, men jag kan inte. Jag bara somnar, jag är så trött.

Jag vet inte varför jag är så här trött, är det på grund av min reumatism och mina värktabletter, nej jag tror inte det för tabletterna har jag tagit länge och reumatismen har jag levt med i många år. Är jag så här trött för att jag är nedstämd? Ja kanske det....


foto: jag

Där i soffan med katten skulle jag kunna sova hela dagen....

foton och snö :( .....

Ja jag hade ju tänkt mig sol och fint väder när jag var i gamla stan idag, men nja så blev det inte riktigt. Det började snöa! Och det blev jätte kallt, så min fotopromenad blev det inget av med och jag som hade tänkt köpa en kaffe och bara sitta och vara, nja det blev inget av det heller. Men jag hälsade på mellandottern och fick den stora äran att handla lunch till henne :) så jag köpte lunch till mig med samtidigt som jag tog med mig hem.

Sen skulle jag ha gått på föräldramöte idag egentligen på fryshuset, var jätte laddad för det. Men nej, huvudvärken kom och knackade på och tröttheten infann sig, så ja jag hamnade i soffan där jag somnade i typ 2 timmar. Jag är trött hela tiden just nu, det kan inte vara normalt att vara så här trött jämt.


foto:jag


gamla stan....

Idag ska jag ta tunnelbanan in till Gamla stan. Mellandottern praktiserar på Coop nära på Järntorget så jag tänkte jag skulle hälsa på henne idag, passar nog på att handla lite då också. Jag ska även passa på att ta lite kort i gamla stan. Det är den vackraste stadsdelen vi har tycker jag. Så idag hoppas jag på lite sol och värme så att jag kan promenera runt i gamla stan och fota lite efter besöket på Coop nära.

magvärk....

Jag tyckte ju att Coren igår var si så där, herre gud vad kinkig jag verkar vara med gruppträning, men ja jag tyckte att Coren på SATS var bättre då jag gick där än vad friskis&svettis Coren var. Men okej, jag tar tillbaka tror jag. För nu har jag en sådan grym träningsvärk i magen att det är inte klokt. Men jag har jobbat mig till värken själv så ja det är bara att stå ut. Körde ju ett magpass hemma idag också, sen blev det mage nere på gymmet. Och just det på KI-balansen var det ganska mycket fokus på magen också, inte konstigt alltså att jag har träningsvärk i magen, i muskler som jag inte ens visst att jag hade. Det gör ju ont liksom djupt in i magen, konstig känsla. Men nu j***ar ska magen väck!

Och om inte träningsvärken vore nog så har jag den där "kvinnliga" värken i magen också till på köpet. Men ja sånt är livet....

träning på schemat, igen....

Ja idag har jag träning på schemat, igen. Jag vet, jag tränar ganska mycket just nu, men jag behöver det. Idag blir det gymmet med mamma. Sen körde jag precis ett magpass på min balansboll/pilatesboll så nu bränner det i magen. Nu ska magen bort!

Jag börjar känna mig lite skeptisk till läkarbesöket på måndag. Tänk om jag inte är så nedstämd som jag tror att jag är? Läkaren kanske bara kommer tycka att jag tar upp hans tid. Eller man kanske ska må så här, jag vet inte. Jag vet inte! Jag känner mig ju låg mest hela tiden, men ibland finns det ljusglimtar och ibland finns det avgrunder. Hur ska man veta när man behöver hjälp? Och hur ska man få läkaren att förstå att man behöver hjälp? Åh detta evinnerliga velande som jag håller på med, jag lyckas alltid hitta fel på mig själv. Mitt självförtroende är i botten och jag vill därifrån. jag vill kunna se att jag är bra och att jag duger som jag är, men jag kan inte det.

Men en positiv sak finns det i alla fall, det är vår ute. Solen värmer på min balkong och där sitter jag och lyssnar på radion, Bandit Rock 106,3.



det händer saker...

Det börjar hända saker i mitt liv. Till att börja med har jag insett att jag under en längre tid har varit ledsen och nedstämd, jag har inte riktigt fattat att så var fallet. Jag har inte heller tyckt att jag varit så ledsen att jag skulle behöva hjälp, men nu har jag insett det och har fått en läkartid på vårdcentralen redan på måndag, alltså om 1 vecka. Jag har även börjat öppna mig lite mera här på bloggen vilket resulterat i att min familj har fått upp ögonen på hur jag faktiskt mår. Jag är ganska bra tyvärr på att stänga allt inom mig, jag pratar inte gärna om att jag är ledsen eller så utan jag blir nog mest bara irriterad och tjurig istället. Men nu har en liten ljusning börjat synas i alla fall. Jag kommer inte vräka ur mig allt här i bloggen, det skulle nog kunna göra mera skada än nytta, men lite lagom kommer jag skriva av mig.

Sen har jag blivit kallad till ett antagningsprov på Ersta Högskola angående min ansökan till Socionomlinjen. Hjälp vad läskigt känner jag just nu, men ändå jippi vad skoj då har jag kommit ett steg på vägen. Min ansökan är inte bara kastad i papperskorgen utan jag får i alla fall vara med ett steg längre. Jag har aldrig varit på något liknande förut och känner mig livrädd, men jag ska gå dit och jag ska göra mitt bästa. Det är allt jag kan göra sen får vi se hur långt det räcker. Men som alltid när sådana här saker dyker upp för mig så börjar jag tvivla på mig själv. Tankar som att: "jag kommer aldrig fixa detta" dyker upp och "varför skulle dom anta just mig när det är så många andra som söker" och tänk om jag har valt helt fel det kanske inte är något för mig det här. Ja allt detta bottnar sig nog i mitt dåliga självförtroende. Jag tror inte att jag är duktig nog eller värd att satsas på. Hemskt men sant, men så känner jag. Jag vet att jag ofta tror mindre om mig själv, jag tycker ofta att jag är ganska dålig och otillräcklig. Kanske kan jag en dag se mig själv som andra ser mig...

Träningen har jag också kommit igång med nu. Nu är det skönt att gå och träna, mycket för att jag under träningen inte kan/behöver fundera på allt i mitt liv. Jag kan koppla bort "livet" och bara träna. Och vet ni, jag tror att våren är påväg. Och det är så skönt, solen värmer på balkongen och blommorna börjar titta upp ute i rabatterna och livet blir lite lättare att leva...


foto: jag

duktig eller....

Nu har jag ringt vårdcentralen och jag har fått en läkartid, nästa måndag ska jag få komma. Nu vet inte jag hur sånt här fungerar men det är väl bara att berätta allt upp och ner för läkaren som jag får träffa så får väl han göra en bedömning av vad jag kan tänkas behöva. Sköterskan i telefonen pratade lite löst om att man kan få komma till någon och prata hos dom men att vi såklart börjar med en läkartid. Så ja nu har jag gjort det och jag känner mig ganska duktig. Inte trodde jag att jag skulle komma till det här stadiet i livet då jag söker hjälp för nedstämdhet, men det är väl bra att jag har kommit till insikt. Om jag tänker tillbaka så har jag varit nedstämd ganska länge men liksom inte riktigt "vågat" se det. Så ja vi får se vad detta kan ge mig. På måndag om 1 vecka alltså.

Snart ska jag iväg på ett Corepass. Det känns faktiskt ganska bra att komma iväg och träna. Jag släpper lite av "bördorna" som hänger över mina axlar när jag tränar, jag fokuserar på mig och min kropp, så tankarna kan inte riktigt komma ikapp när jag tränar, mycket skönt och bra. Sen är det väl aldrig fel att träna heller, jag behöver bibehålla min kondition, rörlighet och styrka som jag tränade upp på Vintersol/Teneriffa och jag tror att jag kanske får lättare att gå ner i vikt om jag rör på mig ordentligt.

KI-balans...

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tyckte om KI-balans gruppen idag. Många övningar passade mig perfekt medan andra övningar va lite mera underliga. Många utav balansövningarna kände jag igen från Vintersol/Teneriffa när jag var på deras balansgrupp och den är jätte bra för mig. Det fanns även många bra övningar för bäckenet, och bäckenet måste jag verkligen fortsätta träna så jag inte blir så stel där igen. Men sen kände jag att många grejer var liksom inte riktigt min grej om jag säger så, men jag kanske ska det några chanser till. Mellantjejen kommer jag INTE få med mig igen, hon tyckte passet var skit. Hon kände sig som ett fån och hon avskydde musiken, det var typ lite Afrika influerat på något sett. Jag tror hon sa så här efteråt: Mamma det kändes som om jag var med i Timon & Pumba och dansade i Afrikas djungel... Ja ni kan ju förstå att hon inte kommer gå dit igen. Vi hade ju faktiskt bokat in oss på Yoga men så kunde inte Yogainstruktören komma så då fick dom byta pass. Men jag har lovat att vi ska gå på Yoga så fort som möjligt.

Imorgon ska jag testa deras Corepass kl:11.30. En positiv sak med att vara arbetslös, jag kan faktiskt gå på dagpassen på gymmet :)

Nej nu ska jag nog kika på en film, blir nog: Johan Falk - National Target.

träning....

Imorgon ska jag ringa vårdcentralen, jag vet inte riktigt vad jag ska säga men det löser sig nog. Måste se om jag kan få hjälp med min nedstämdhet. Jag kan inte gå runt och känna mig ledsen och trött hela tiden, måste göra något åt det. Så imorgon så ringer jag vårdcentralen och ser vad dom säger.

Idag ska i alla fall jag och min mellantjej ner och träna. Vi ska testa KI-balans, vad nu det kan vara. Egentligen hade vi bokat in oss på Yoga men nu när vi var in och kollade friskis&svettis hemsida så stod det att det var utbytt till KI-balans istället. Så vi bestämde oss för att ha kvar våran bokning och testa det. Det kan säkert vara bra för våra onda kroppar. Men innan KI-balans så ska vi köra vårat vanliga träningspass och min mamma ska också träna med oss. Så det blir nog crosstrainer, löparband, styrketräning och sen bollövningar och stretch, sen blir det KI-balans. Så idag blir det mycket träning.

Imorgon är det måndag igen vilket för min del betyder vägning på viktväktarna. Vart har den här veckan tagit vägen, den har bara rusat iväg.

känns lite bättre....

Idag känns det lite bättre. Familjen har varit så trevliga idag, antagligen bara för att dom alla läser här på bloggen ;) så dom vet hur jag mådde igår. Men ja, jag bjuder på det.

Men även fast dagen känns bättre idag så är det något i mig som gnager, som vill ut och jag vet inte vad. Jag känner mig rastlös samtidigt som jag känner mig så trött och less. Hur kan det gå ihop? Inatt sov jag 14 timmar, 14 timmar, fattar ni. Sover man så mycket för att man är trött eller för att man är less? Faktum är att jag faktiskt börjar fundera på om jag är på väg in i en depression. Jag har aldrig haft en depression någon gång förut i mitt liv, inte som varit allvarlig i alla fall, men nu känner jag bara att allt är så trist och grått. Det är inte normalt att man helst vill dra täcket över huvudet och bara gå i idé. Jag tror jag måste fundera på det alternativet och se vad jag kan göra åt det. Det enda alternativet man har är väl läkaren kan jag tänka mig. Men är det vanliga vårdcentralen man går till då? Någon av er som vet?

Det är inte så att jag vill vara deprimerad, det är bara det att tanken slog mig helt plötsligt att det kan vara så. Och är det så, ja då måste jag söka hjälp. För en depression skadar inte bara mig utan hela min omgivning. Och eftersom jag nu under en längre tid har känt mig nere och less så måste jag börja fundera. Så som jag mår nu är inte bra. Varken jag eller omgivningen mår bra av hur jag mår nu.

Men jag mådde ju bättre och var gladare nere på Teneriffa och är man deprimerad så kan man väl inte må bättre bara för att man åker bort, eller? Men på Teneriffa hade jag inget ansvar förutom ansvaret över mig själv.

Kanske är jag bara hypokondrisk....

87 år....

I onsdags så fyllde min kära lilla Mormor 87 år. Jag ringde och gratulerade henne men kunde inte titta förbi då. Men idag är hon hemma hos min mamma och I så ikväll ska jag dit och krama min Mormor och gratulera henne lite. Måste bara köpa något fint också. Kan inte riktigt komma på något som jag vill ge henne, det ska vara något speciellt och fint, något som jag vet att hon blir glad av. Jag vet att hon älskar blommor och att hon saknar sin underbara tomt som hade när hon hade hus, men en blomma känns så...litet.

Egentligen så lovade jag mormor att jag skulle titta förbi på en fika ikväll bara för att hon vill ge mig ett kuvert som jag ska ge till min mellandotter som fyllde 15 år i söndags, men eftersom mormor också fyllt år så måste jag ju gratulera henne också. Elller hur?


foto: Erika


va f*n...

Okej här gör jag mig till en fredagskväll och köper hem en massa gott. Ost, kex, bröd, spansk skinka, salami och f*n och hans moster. Tror ni någon vill äta det, nej, det är visst inte middagsmat.

Jo äldsta dottern och hennes pojkvän åt ost och kex och grejer med mig, men inte dom andra. Men jaja är det så det ska va så då vet jag. Då kan familjen fixa sitt fredagsmys själva nästa gång!
Japp jag blev sur och ledsen, aldrig duger något ordentligt. Finns alltid något som det går att hitta fel på.

att ta ställning....

Just nu är det lite mycket i mitt liv. Jag vet att många vill att jag ska ta ställning om olika frågor här i livet, men jag orkar inte, jag vill inte. Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva om här men det går inte, det är fel plats att berätta allt på. Alltför många skulle bli ledsna eller arga om jag vräkte ur mig allt. Men jag har mycket att tänka på och livet är inte lätt just nu. Just när jag tror att det börjat lugna ner sig lite smått så kommer det något nytt och skakar om allt igen. Jag satt igår och letade igenom min dator efter gamla dikter som jag visste skulle finnas där och jo jag hittade dom.

Jag känner mig trasig inombords och jag vet inte vad jag ska göra för att bli hel.

vulkanutbrottet på Island....

Tänk om vulkanutbrottet på Island hade kommit lite tidigare, för si så där 10 dagar sedan. Hade jag då behövt vara kvar på Teneriffa? Hur hade Vintersol fixat det tro? Och vad hade familjen tyckt om att jag hade blivit kvar där nere? Ja mycket kan man undra. Nu blev det ju inte så, jag kom hem i tid och har nu varit hemma i mer än 1 vecka. Men tänk om....


bild: google

jag är nog lite knäpp....

Jag är nog lite knäpp, jag gick och tränade fast jag hade tänkt att skippa det. Men eftersom halsen ändå känns bättre idag mot igår så gick jag iväg. Det blev ett pass på lite mer än 1 timme, så skönt att få göra en genomkörare av kroppen. Jag blandade kondition, styrka, bollövningar och sen stretching. Kanske blir det även en promenad nu i eftermiddag eftersom vädret är så fantastiskt härligt just nu. Man vill ju bara vara ute i vårsolen. Allt grus håller på att sopas bort här så snart har vi promenadvägar som är grusfria, underbart. Om jag går ut nu i eftermiddag så ska kameran med, kanske kommer det upp lite vårbilder här i kväll.

träningsvärk....

Halsen känns lite bättre idag, peppar peppar, jag kunde äta frukost och dricka kaffe utan allt för stora problem. Okej att inte maten smakar något men värken i halsen har lagt sig lite. Så nu hoppas jag på att det "bara" är ett virus som jag har fått.

Träningsvärk har jag också. Hela kroppen värker och skriker efter vila. Passet som jag körde nere på friskis&svettis i tisdags har börjat ge sig till känna. Helst av allt skulle jag vilja gå ner och träna idag igen men eftersom jag känner mig lite halvrisig så får jag nog stå över det. Men en långpromenad skulle jag ju kunna ta i alla fall. Kanske skulle ta en promenad med kameran som sällskap, nu börjar våren spira i buskarna och solen ligger på, så lite fina foton skulle det nog kunna bli. Ja så får det nog bli. Jag känner att jag måste påbörja min dagligan promenader igen. I höstas gick jag morgonpromenad varje morgon på ungefär 1 timme, sen kom vintern med all snö och jag la promenaderna på hyllan. Men sen nere på Teneriffa så tog jag upp morgonpromenaderna igen, varje morgon kl:7.00 gick jag en runda, vardag som helg. På vardagarna blev det drygt 30 minuter och på helgerna upp mot 1 timme. Det var bara för att frukosten var senare på helgerna som jag tog längre promenader då. Jag gick alltid upp kl:7.00, tog på mig träningskläder och tog en runda (sista veckan orkade jag springa i intervaller) sen efter rundan hem till rummet för en dusch och sen ner till frukosten. Efter det så började dagen med all träning och behandlingar, sen blev det mycket promenader på kvällarna. Så nu måste jag börja med mina promenader igen, jag måste ta mig i kragen och fixa det.


foto:jag

känner mig sjuk...

Jag har legat nerbäddad i soffan hela kvällen, känner mig frusen och trött och halsen värker något förbannat. Åh bara jag inte åker på halsfluss igen, jag orkar inte mer. Men tyvärr kan det nog vara så, jag känner igen symtomen, så är jag inte bättre imorgon blir det nog läkarmottagningen och antagligen penicillin igen. Det var ju inte länge sedan som jag hade halsfluss, jag fick ju det precis innan jag skulle iväg på min resa. Hade tagit sista penicillintabletten bara 2 dagar innan jag skulle åka och nu känns det som om det är på gång igen. Varför får jag halsfluss så ofta nu för tiden? Jag kan inte minnas att jag hade det som barn utan det är nu som vuxen som det har kommit. I och för sig minns jag att jag alltid fick väldigt ont i halsen när jag var barn och var förkyld, men det var inget man gick till doktorn med vad jag kan minnas. Kanske går jag till läkaren för fort, jag vet inte. Jag vet bara att jag inte står ut med den intensivt värkande halsen som också blir torr som fnöske, utan jag går iväg till läkaren då och får alltid penicillin eftersom jag då har positivt på halsprovet.

Jag vet inte, ska man vänta ut halsont, är det någon som vet hur det är? Kan halsfluss gå över av sig själv? Eller är det så att man måste ha penicillin och jag gör helt rätt som går iväg när jag känner igen symptomen?


bilder från: google

kväll med storasyster....

Igår kväll så träffades jag och min storasyster upp efter att hon slutat jobbet. Vi möttes nere i centrum för att komma på vad vi skulle äta, det slutade med en Pizza från Farsta strands pizzeria, dom har nog Sveriges godaste pizzor. Efter det åkte vi hem till min systers dotter, eftersom min syster bor i Motala men jobbar i Stockholm så bor hon hos sin dotter någon natt i veckan. Väl där träffar jag då min underbara systerdotter och vi sätter oss och äter, jag orkade halva pizzan och åt den utan dåligt samvete. Sen blev det mycket prat och lite väl mycket vin kanske, men vad trevligt vi hade. Vi 23 tiden inser vi att dom ska ju upp och jobba idag så dom följer mig hem till porten. Tänka vad 5,5 timme kan flyga iväg ibland. Och vad mycket vi hade att prata om, både roliga, tråkiga och sorgliga saker han vi igenom. Så nu har vi bestämt att vi ska försöka ses ordentligt i alla fall kanske var 14:e dag, vi behöver få dom här tillfällena av prat och samvaro. Det är inte så ofta syster och jag träffas utan barn eller släkt runt om kring oss. Jo nu var ju hennes dotter där, men hon är 21 år så jag räknar inte henne som barn längre.

första milstolpen....

Första milstolpen i min viktnedgång nådd, jag kommer i mina Levis Jeans och dom sitter till och med riktigt bra :) Jippi!!!

Just det jag glömde berätta en sak igår, jag fick min första guldstjärna hos viktväktarna igår :)

Träning och inköp av Pilatesboll....

Idag bar det iväg på träning på friskis&svettis. Så skönt, jag är nöjd med mig själv. Orkade 15 minuter på Crosstrainern idag, sen blev det 15 minuter intervallträning på löpbandet och efter det styrketräning och Pilatesboll övningar och stretch i typ 45 minuter. Så nu är jag lite mör i kroppen men nöjd.

Efter träningen gick jag till Stadium och inhandlade en ny Pilatesboll. Valde ut en som hade lite tjockare yta, så nu hoppas jag att katten inte lyckas ta sönder den här nya Pilatesbollen. Den förra jag hade lyckades katten hoppa upp på och satte ner klorna i bollen, antagligen av rädsla över att bollen rörde på sig, sen stod hon som ett fån kvar på bollen medan luften pyste ur bollen. Hoppas alltså på att den här bollen ska kunna klara lite klor. Det stod på kartongen att den är gjord av något "anti-explosion" yta så att den ska klara vassa föremål, så då hoppas jag på det.

Till lunch blev det en jättegod Kycklingsallad och massor av vatten till. Nu ska jag snart sätta på lite kaffe och sätta mig en stund på balkongen med en bra bok och min mugg med kaffe. Det är riktigt fint vårväder ute just nu.


tävling...

Jag brukar aldrig tävla men idag hittade jag en tävling som jag bara inte kunde låta bli. Man kan tävla om att vinna en resa och sen blogga om resan. Tävlingen hittar ni HÄR.

Vilken dröm om jag kunde få vinna denna tävling, då skulle jag ta med mig min make och mina döttrar på en oförglömlig resa. Vi skulle kunna blogga ihop från resan så att det blev rapporterat så det passar både kvinnor, män och barn i olika åldrar. Ja men drömma kan man väl alltid gör....


-2,2 kg...

Nu har jag då varit på viktväktarna och vägt mig, det visade sig vara -2,2 kg. Jag skrev ju att jag enligt vågen på vintersol gått ner drygt 4 kg, det stämde alltså inte riktigt. Antingen så har jag ätit lite väl mycket god mat sedan jag kom hem plus tårta igår eller så visade vågen på Vintersol inte riktigt rätt. Vågen som fanns där var en sån där gammal sak som man ska fibbla med 60 - 70 - 80 kg och sen finlira med 1 - 2 - 3 kg, ni vet en sån där gammal som sen ska bli vågrät och inte "tippa över" pilen. Väldigt konstig förklaring på en våg ser jag nu, men kanske förstår ni hurdan våg jag menar eller kanske inte. Den var inte digital i alla fall så mycket kan jag enkelt säga.

Men jag är nöjd med mina -2,2 kg, det är ungefär -0,5 i veckan faktiskt. Och eftersom jag under 4 veckor tränat väldigt mycket så lär jag ha mera muskler nu och som alla vet väger muskler mer än fett, eller hur?

Idag har jag promenerat som en tok, sammanlagt blev det nog nästan 1,5 timme. Först promenad till pendeltåget, sen promenad till viktväktarna, sen promenad från viktväktarna och promenad från pendeltåget, sen ner till centrum för att möta äldsta dottern och sen hem. Så nu har jag faktiskt ont i ryggen och låren. Men imorgon ska jag ner till friskis&svettis och köra ett pass.

bråttom....

Oj nu blev det väldigt bråttom. Jag har länge tänkt söka skola till hösten 2010 och sista ansökningsdatumet är 15/4-10, bara 3 dagar kvar. Vilken tur att jag satt här vid datorn och surfade runt lite så jag insåg min tidsbegränsning. Nu har jag i alla fall sökt en utbildning till höstterminen 2010 via webben och ska idag skicka in mina betyg och meriter via post. Så får vi se hur det kommer gå sen, bara att hålla tummarna.

Jag skulle verkligen behöva hitta ett yrke som min kropp skulle kunna klara av att arbeta med på heltid, dom utbildningar/yrken jag har nu fungerar inte riktigt för en reumatiskt värkande kropp, det har jag nu insett. Vad för utbildning det handlar om berättar jag om längre fram. Nu ska jag bara se hur dom ställer sig till min behörighet, enligt skolans hemsida så ska jag ha behörighet till vald utbildning, men man vet aldrig. Det är en utbildning på högskolenivå och jag har inte gjort något högskoleprov, så jag får se vart detta slutar.

Uppdatering: Jag skrev vilken utbildning som jag har sökt på Facebook, så då kan jag lika gärna delge er också. Jag har sökt Socionomlinjen med inriktning på Etik & Livsåskådning. Jag har funderat på den utbildningen länge nu men inte "vågat" söka. Nu har jag i alla fall sökt, så får vi se hur det går. Men man vinner inget om man inte vågar försöka.... Jag har en känsla av att det yrket skulle kunna passa mig faktiskt....

måndag...

Ja då var det måndag igen och snart har jag hunnit vara hemma en hel vecka. Herre gud vad tiden går fort. Det är nästan så att jag har glömt hur varmt och soligt det var på Teneriffa, min fina solbränna börjar redan lägga sig tyvärr. Kanske får det bli lite solarium ett tag så att jag får känna mig brun, fin och fräsch ett tag till. Ikväll blir det vägning hos Viktväktarna i Tumba, ska bli spännande och se vad vågen stannar på. Jag är helt säker på att jag har gått upp i alla fall 1 kg sedan jag kom hem, enligt vågen på Vintersol hade jag gått ner lite mer än 4 kg på 4 veckor (men dom hade en sådan där gammal våg). Tyvärr är ju maten mycket godare hemma när jag har lagat den själv än vad den var på Teneriffa där kocken kunde få vilken maträtt som helst att smaka trist och tråkigt. Men nu har jag kommit igång med träningen igen i alla fall och jag har fått mera muskler efter tiden på Teneriffa. Jag måste försöka få till ett bra träningsprogram som jag kan göra hemma. Jag hade som mål när jag kom hem att jag skulle träna Pinngympan och Balansgympan i alla fall varannan dag, tyvärr fick jag inte med mig programmet för Pinngympan men det går nog att ordna på något sett. Jag vill ju inte tappa all styrka och smidighet nu när jag kommit hem.

Nu börjar livet bli som vanligt igen, jag har landat ordentligt hemma. Men jag är inte riktigt den jag var innan jag åkte. Jag har bestämt mig för att sätta mig själv i främsta rummet. Förut har jag alltid satt min familj främst och själv har jag fått stå ett steg tillbaka, men det är slut med det nu. För om inte jag tycker att jag är viktig och speciell, hur ska då min familj kunna tycka det? Nej jag tror så här: att om jag mår bra och gör saker som jag mår bra av då kommer min familj må bra. Tycker man inte att man själv är viktigast här i livet hur ska då någon annan kunna tycka det. Jag måste börja tycka om mig själv igen! Jag tror till och med att det kommer glädja min familj om dom ser att jag mår bra och tycker om mig själv.


foto:jag

15-årsdag <3

Grattis min älskade dotter på din 15-årsdag.

Vad tiden går fort, jag minns det som om det vore igår när du föddes och jag fick ha dig uppe på mitt bröst en liten stund. Sen fick du gå iväg med din kära pappa som fick klippa navelsträngen, sätta på första blöjan och väga och mäta dig. Själv låg jag kvar på operationsbordet och längtade efter dig. Våran älskade, trotsiga, härliga och alldeles underbara Erika!

Tack kära dotter för att du finns i mitt liv, jag älskar dig så innerligt, glöm aldrig det.


Syskonen Heidling <3

förra inlägget...

Det förra inlägget var ganska sorgset och deppigt, men jag står för det. För så är mitt liv just nu. Livet är inte en dans på rosor för alla. Och jag kan tänka mig att mina antal i besökare sjunker om det kommer flera liknande inlägg, men då får det bli så för jag måste börja bli sann mot mig själv. Jag måste börja våga vara den jag verkligen är och då ingår det att se sanningen i vitögat. Livet är inte alltid lätt att leva, man går på många törnar här i livet och en vass törn som sitter fast i mig är just ensamheten, bristen på vänner.

Jag har en stor härlig familj bestående av en underbar make och 3 underbara döttrar, jag har en storasyster med vidhängande stor familj, jag har mamma, styvpappa och svärföräldrar, men vännerna lyser med sin frånvaro, så är det. Efter att ha umgåtts med människor i hela 4 veckor, i princip dygnet runt, så märker jag sen när jag kommer hem att jag har min familj men sen, vad finns då.....

Mina "nya" vänner från Teneriffa bor på olika håll i Sverige, vissa närmare än andra, vi har nu en maillista som vi kan använda oss av, men kommer det bli en återträff. Kommer vi ses igen på riktigt? Jag vet faktiskt inte. Ofta säger man saker som att: åh vi måste ses snart, vi kan väl ta en kryssning ihop om ett tag m.m. men hur mycket blir det av allt detta egentligen. Ja det får tiden utvisa. Jag återkommer med det, hur det blir. Blir det en återträff så kommer ni vara bland de första som får veta det, blir det inte någon återträff så får ni veta det också.


foto från vandringen 26/3-10


bekännelse....

Jag har en bekännelse som jag tänkte tillge er. Det sitter väldigt långt inne att erkänna detta, men ja jag gör det nu i alla fall. Jag har nämligen kommit på att jag är en ganska ensam människa. Jag har väldigt få vänner och till och med väldigt få bekanta. Dom som jag umgås med tillhör min familj. Det är väldigt sällan som jag fikar med någon "väninna" eller "vän", om jag går iväg och fikar så är det oftast med min syster eller mamma. Nu när jag var borta 4 veckor och hade människor runt mig hela tiden, människor som blev mina vänner där och då, då insåg jag hur ensam jag faktiskt är här hemma. Och det känns ganska skamligt att erkänna det. Man ska ju ha ett stort umgänge, man ska behöva tacka nej till fika bara för att man inte har tid just då, men så är det inte för mig och sen jag blev arbetslös så är jag ännu mera ensam. När jag hade ett jobb att gå till så träffade jag i alla fall andra vuxna varje dag som jag arbetade, dom vuxna som jag träffar nu är min kära make, min mamma och min syster, sen träffar jag mina 3 älskade döttrar, men det är allt.

Och nu när jag faktiskt i 4 veckor har umgåtts med underbara människor varje dag, frukost - lunch - middag och kvällar, ja då märker jag hur tomt livet är här hemma. Jag har min underbara familj och den är verkligen guld värd, det är inte där problemet ligger. Problemet är att jag har så få vänner och bekanta utanför min egna familj. Och som vuxen är det inte så lätt att "hitta" vänner.

Några av er läsare av bloggen ser jag som mina vänner, men vi bor så långt ifrån varandra så vi umgås ju via våra bloggar och mail, och det blir inte samma sak. Jag är oerhört tacksam över att jag har er, ni ger mig oerhört mycket med era kommentarer och ett och annat mail, men jag skulle behöva vänner IRL.

Så mitt dilemma är nu. Hur skaffar man sig vänner i vuxen ålder?
Ja det var min bekännelse. Det var svårt att få ur sig den för jag skäms över att ha så få vänner och bekanta, men det var nödvändigt att få ur sig det. Så ja nu är det gjort, nu vet ni hur jag är....

spännande...

Jag tycker att det är mycket spännande det här med hur andra människor ser på mig, alltså hur dom uppfattar mig. En utav mina nyfunna vänner från Teneriffa tiden har knåpat ihop en maillista som han har skickat ut till oss alla på den listan. Han har lagt till foto, mailadress och sen en liten personlig rad bredvid varje foto. Och raden han skrev bredvid mitt foto var så fin tycker jag.

 

Marie Louise

marie.louise@heidling.se

 

Fart och fläkt, mysig och trevlig tack för att vi fick en del av dig här på Teneriffe.

 

 


"Fart och fläkt, mysig och trevlig. Tack för att vi fick en del av dig på Teneriffa" är inte det lite gulligt, eller?

Jag skulle gärna vilja höra mera vad folk faktiskt tycker om mig, hur dom ser på mig som person. För jag har ju en egen bild på hur jag är och jag tror ju att alla uppfattar mig så, men tydligen så är det inte så. Jag kan ofta tycka att jag är väldigt tyst, tråkig, tillbakadragen, blyg och lite tillknäppt (ganska negativa omdömen om mig själv) men hans rader ger mig en annan bild av mig själv och det är faktiskt väldigt upplyftande. Tänk om vi lite oftare kunde berätta för varandra vad vi tycker om vandra och hur vi ser på varandra, då tror jag att våra (i alla fall mitt) självförtroenden skulle stärkas. Jag fastnar ofta i det negativa när det handlar om mig. Jag ser alla positiva egenskaper hos andra men inte hos mig själv och egentligen så är det ganska sorgligt tycker jag. Jag fick ofta på Teneriffa höra att jag var så snäll mot alla och en varm och omtänksam person och det stärker mig som person att faktiskt andra ser att jag är omtänksam och varm och go, tänk bara om man kunde få höra det lite oftare, vore inte det härligt.

Så jag säger bara TACK Bengt-Erik för att du gav mig en liten bit av mig själv, en liten bit som jag inte ser/sett själv.

nattliv 2....


nattliv....

Mitt nattliv på Teneriffa kom igång efter ungefär 2 veckor, innan dess var jag bara så j***a trött varje kväll. Vi var ute på lite olika ställen men min favorit blev helt klart Bull´s Head, där hade dom liveband varje kväll/natt som spelade rock/hårdrock.

påskhelgen del 2....

På lördagen så bar det iväg på utflykt igen. Denna gång till Loro Parque. Det var en ganska stor och otroligt fin djurpark, vi såg Delfinshow, Späckhuggarshow, Papegojshow och Sjölejonshow. Kameran fungerade hela dagen :)


Ett urval av mina foton från lördagens besök på Loro Parque. Eftersom det var påskhelg så var det utklädda påskharar som gled omkring på djurparken, två av dom ser ni tillsammans med Peter en av mina nya vänner. På den andra bilden är det Göthe och Pernilla ytterliggare 2 nya vänner. Sen var det jag, Hasse och Siw som var med på utflykten men oss fångade jag inte på kort....


Påskhelgen....

3,5 lediga dagar blev det på Vintersol/Teneriffa under påskhelgen. På torsdagen hade dom fixat in en sjukgymnast för lite träning på förmiddagen. Det blev pinngympa, 2 bassängpass och töjning. Men sen var det ledigt.

Som tur var hade vi en "fixarHasse" i våran grupp. Hasse fixade olika utflykter varje helg (tror jag det blev), han hyrde en minibuss som tog 8-9 personer, lite beroende på hur många rullstolar som behövde följa med. Så ville man följa med på någon utflykt så kunde man bara anmäla sig till Hasse eller Peter och så betalade man 20 euro för bussplats, då ingick resa, bensin och minibuss. Detta var mycket uppskattat av alla som åkte med på dessa resor. Jag anmälde mitt intresse till att följa med på utflykt fredag och lördag på påskhelgen. Jag bara kände att jag skulle inte palla att ha hela påskhelgen "ledig", jag behövde göra något. Så det blev 2 utflykter.

Fredagens utflykt gick till Norra delen av Teneriffa, upp mot La Laguna där titta vi in i Catedral de San Cristóbal de La Laguna. En väldigt fin Katedral med ett svart skyddshelgon. Sen åkte vi ner genom Mercedes skogarna, riktiga serpentinvägar. En underbar dag som avslutades med en supermåltid högst upp på bergstoppen. Vi hittade en liten vägkrog högst upp på toppen, precis när vi skulle börja köra ner för berget igen och vi var vrålhungriga. En av oss hoppade ur bilen för att kolla om dom hade mat och dryck och det fanns det såklart. Men det fanns ingen meny och såklart ingen prislist, men vi bestämde oss för att äta där ändå. Vi satte oss till bords, vi var 8 personer, och in kom den ena rätten efter den andra alla lika utsökt goda, ja förutom bläckfisken då som jag tyckte var äcklig. Inte bara för att den kom in hel med ögon, sugkoppar och allt utan för att den var "bara" kokt och smakade egentligen ingenting, det vara liksom bara segt. Vi beställde in 2 flaskor husets vin, 2 stora öl och 6 burkar coca-cola och när vi skulle betala så slutade kalaset på 93 euro, vi la såklart dricks så vi gav 13 euro var och slutsumman blev 104 euro. Helt otroligt att vi kunde äta för ca:130 kr var. Efter denna enorma måltid så åkte vi sakta hemåt igen. En oförglömlig dag. Tyvärr la min kamera av efter halva dagen, batteriet bara tvärdog, men jag hoppas på att få foton mailade till mig under helgen.

http://maps.google.se/maps?hl=sv&q=norra%20teneriffa&lr=lang_sv&um=1&ie=UTF-8&sa=N&tab=wl


Här oven ser ni några av mina foton innan kameran dog. Hoppas på utsiktsbilder från någon av medpassagerarna.


Buzzador....

Jag är med i Buzzador och denna kampanj är på kattmaten Purina One.

Det hela bygger på att man får vissa förfrågningar om olika kampanjer och så tackar man ja om man finner kampanjen intressant. Denna kampanjen tackade jag ja till innan jag åkte på min resa, så nu när jag kom hem låg paketet och väntade på mig. Så nu ska jag låta min katt testa Purina One och sen ska jag prata om Purina One för vänner och bekanta och låta dom få en liten provpåse med Purina One till sin katt. Jag uppdaterar sen när min katt har fått smaka lite på denna nya kattmat.


Ja här ovenför ser ni paketet från Buzzador.

fredag 26 mars....

Fredagen den 26 mars gick jag mitt livs vandring. Vi tog en buss upp mot bergen på Teneriffa och skulle sen vandra i bergens terräng ca, 7,5 km sammanlagt. I början var skogsvägen lugn och stabil och bred, men ju längre upp vi kom desto brantare blev det och desto smalare stigar blev det. På vissa ställen (ganska långa sträckor) så hade vi en stig på drygt 50 cm att vandra på sen kom stupet. Det gällde verkligen att ha tungan rätt i munnen och att inte tappa balansen. Men vilken upplevelse. Jag orkade ända upp till toppen och fick som lön för mödan se en otroligt vacker utsikt, men oj vad jobbigt det var. Sen skulle vi ner igen, samma väg. Du hade vi stupet på andra sidan om oss och fick gå lika försiktigt som vi gick upp, men oj så skoj vi hade.

Efter vandringen så tog bussen oss till en mysig fin restaurang. Förrätterna var så otroligt goda och så kom varmrätten, kyckling och stekt potatis. Tyvärr var inte kycklingen lika god som den såg ut, den var otroligt torr och trist.                                       


Ja ni ser själva, före och efter bilderna talar sitt tydliga språk. Det var inte mycket jag åt av denna rätt.


lite foton från våran vandring. Tyvärr är inte fotona helt rättvisa, det var jätte djupa raviner men det syns inte riktigt på fotona.


lite bilder från restaurangen.

Promenad....

Nu ikväll tog mellantjejen och jag en snabbpromenad på ca:45 minuter, välbehövligt. Jag måste hålla i den här konditionen nu när jag har lyckats arbeta upp den under 4 veckor. Ska verkligen försöka komma ut på minst en promenad om dagen på ca: 45 - 60 minuter, nu är det ju barmark så nu kan jag inte skylla på halkan och snön längre. Allt jag kan skylla på nu är allt grus som ligger kvar på promenadvägarna, men det gör ju bara promenade lite extra jobbig....

Har varit ute på Facebook idag och hittat lite vänner från Vintersol/Teneriffa, känns roligt att man kan fortsätta umgås i alla fall på distans. För jag känner en tomhet och en saknad idag. Vänner som jag har umgåtts med dagligen i 4 veckor liksom bara försvann vind för våg på Arlanda och nya vänner som fortfarande är kvar nere på Teneriffa, det känns lite trist och vemodigt. Men samtidigt är det så skönt att vara hemma med barnen och maken. Tänk om man kunde leva i dubbla världar, då skulle jag leva både familjeliv och Vintersol liv, då skulle jag kunna få ut det bästa av två världar och kroppen och psyket skulle må bra tror jag.


lite bilder...

Jag tänkte ni skulle få se lite bilder. Nu kommer jag inte skriva dag för dag vad jag gjort inte ens vecka för vecka men jag ska försöka hålla fotona någotsånär samlade. Jag kan ju börja med att ge er mitt schema.

7.00 - morgonpromenad á 30 minuter
8.00 - Frukost
9.00 - Pinngympa (bild kommer)
9.30 - Balansgrupp (bild kommer tror jag)
10.00 - Töjnings grupp (bild kommer)
11.00 - Matta styrka grupp - måndag - onsdag - fredag
12.00 - Lunch
14.00 - Sjukgymnastik indivduell
14.30 - Bassäng grupp (bild kommer)
15.00 - Fika
16.00 - Bassäng grupp
18.00 - Middag

Ja det var vardagens träning. Sen på detta kom träning i gymmet. Det brukade jag ta tisdag - torsdag (då matta styrka ej var) och sen på lördag - söndag. Sen blev det åtskilliga promenader på eftermiddagarna och kvällarna och några kvällar (ganska många sista 2 veckorna) blev det dans.



här ovan är lite bilder från vissa träningar och över anläggningen. Fler bilder kommer sen, jag kommer få bilder mailade till mig under denna veckan också. Jag tog ganska dåligt med bilder inne på "hemmet". Bilder på utflykter och den långa vandringen kommer, kanske redan i dag :)


hemma....

Ja då var jag hemma igen da, 4 veckor går så fort. Jag mår så mycket bättre nu både kroppsligt och själsligt, så nu hoppas jag bara på att det får hålla i sig ett bra tag.

Hemresan igår gick bra, men det blir lite träligt att flyga i 6 timmar. Sen var det problem med platserna ombord, 2 väldigt långa killar (män) skulle sitta bredvid varandra i ett säte för 2 och det gick bara inte, eftersom den ena behövde ha sina ben snett åt sidan (båda 2 är över 190 cm långa och den ena är rullstolsbunden). Eftersom jag har kortast ben (av vi som reste i gruppen då tänkte jag) så erbjöd jag mig att byta plats. Det fungerade väldigt bra, lite trångt för benen men det gick och det hade aldrig gått att dom 2 skulle sitta bredvid varandra, det hade slutat med att den ena av dom hade fått stått upp hela flygresan. Men eftersom jag var så "snäll" som bytte plats så bjöd flygvärdinnorna mig på drycken till maten och en påse chips och en påse godis....

Väl på Arlanda så gick det väldigt smidigt, bagaget kom ganska snabbt och jag han säga hej då till nästan alla i gruppen :) Väl ute ur tullen så möter jag mina äldsta tjejer. Dom står där i ankomsthallen och väntar och tindrar, så lycklig jag blev av att möta dom. 4 veckor utan familjen är en ganska lång tid men det har gått bra och nu är jag ju hemma igen.

Idag blir det till att packa upp, kolla all post, tvätta och sen bara umgås med barnen och maken tror jag. Måste komma på någon god middag som jag har saknat under min resa, kanske spagetti med köttfärssås :) nnja vi får se. Jag kommer nog i alla fall laga middagen idag tror jag.

Nu ska jag sätta mig med en stor mugg kaffe och öppna post. Kaffet där borta var inget vidare så nu får jag ÄNTLIGEN en mugg gott kaffe. Det enda kaffet som var gott var Baracito ute på något café.

flygplatsen....

Snart dax att aka till flygplatsen. Kanns lite vemodigt men anda skont. Dessa 4 veckor har gett mig sa otroligt mycket, men nu langtar jag forstars hem till familjen.

Nar jag precis kom hit kandes det som om 4 veckor var en evighet och nu ar det liksom bara slut. Vart tog alla veckorna vagen? Varken ar sa mycket battre, rorligheten ar otroligt mycket battre och jag mar sa bra!!! Tank om man anda kunde fa en san har resa varje ar, det skulle verkligen vara kanon bra. Forhoppningsvis far jag val aka om 2 ar igen, men jag ska nog forsoka soka redan nasta ar. Denna resa har nog gett bast resultat av dom 3 resor jag har varit pa. Bade fysiskt och psykiskt... Och viktmassigt, jag har gatt ner drygt 4 kg pa dessa veckor. Nu hoppas jag da bara att viktvaktarnas vag ar lika snall som vagen har har varit. Pa mandag blir det viktvaktarna igen namligen.

Imorgon ska jag forsoka fa till lite bilder till er :) Vi hors snart igen. Kram pa er....

hemfard....

Sista dagen idag, imorgon blir det hemfard. Kanns skont men anda lite vemodigt. Dom har 4 veckorna har gjort undervark for min onda kropp. Jag mar sa mycket battre nu, jag marker en otrolig skillnad.

Sa idag blir det till att packa.

Paskhelgen har rullat pa. 2 utflykter blev det och det var tur det for annars hade nog helgen varit olidligt lang. I fredags var vi ett gang som akte upp till Norra Teneriffa och kikade pa utsikten i bergen och hade det bara jatte mysigt.
I lordags blev det en tur till Loro Parque, en stor och fin djurpark. Vi sag Delfin show, Spackhuggar show, Papegoj show och Sal show. Sen sag vi Gorillor, Vita Tigrar, Hajar och en massa annat. En trevlig tur.

Men imorgon natt da ar jag hemma i Stockholm igen. Ska forsoka fa upp lite foton har pa bloggen sa fort som mojligt.

Ha det gott, vi hors snart igen. Kram pa er.

RSS 2.0