madredetres - det händer saker...

det händer saker...

Det börjar hända saker i mitt liv. Till att börja med har jag insett att jag under en längre tid har varit ledsen och nedstämd, jag har inte riktigt fattat att så var fallet. Jag har inte heller tyckt att jag varit så ledsen att jag skulle behöva hjälp, men nu har jag insett det och har fått en läkartid på vårdcentralen redan på måndag, alltså om 1 vecka. Jag har även börjat öppna mig lite mera här på bloggen vilket resulterat i att min familj har fått upp ögonen på hur jag faktiskt mår. Jag är ganska bra tyvärr på att stänga allt inom mig, jag pratar inte gärna om att jag är ledsen eller så utan jag blir nog mest bara irriterad och tjurig istället. Men nu har en liten ljusning börjat synas i alla fall. Jag kommer inte vräka ur mig allt här i bloggen, det skulle nog kunna göra mera skada än nytta, men lite lagom kommer jag skriva av mig.

Sen har jag blivit kallad till ett antagningsprov på Ersta Högskola angående min ansökan till Socionomlinjen. Hjälp vad läskigt känner jag just nu, men ändå jippi vad skoj då har jag kommit ett steg på vägen. Min ansökan är inte bara kastad i papperskorgen utan jag får i alla fall vara med ett steg längre. Jag har aldrig varit på något liknande förut och känner mig livrädd, men jag ska gå dit och jag ska göra mitt bästa. Det är allt jag kan göra sen får vi se hur långt det räcker. Men som alltid när sådana här saker dyker upp för mig så börjar jag tvivla på mig själv. Tankar som att: "jag kommer aldrig fixa detta" dyker upp och "varför skulle dom anta just mig när det är så många andra som söker" och tänk om jag har valt helt fel det kanske inte är något för mig det här. Ja allt detta bottnar sig nog i mitt dåliga självförtroende. Jag tror inte att jag är duktig nog eller värd att satsas på. Hemskt men sant, men så känner jag. Jag vet att jag ofta tror mindre om mig själv, jag tycker ofta att jag är ganska dålig och otillräcklig. Kanske kan jag en dag se mig själv som andra ser mig...

Träningen har jag också kommit igång med nu. Nu är det skönt att gå och träna, mycket för att jag under träningen inte kan/behöver fundera på allt i mitt liv. Jag kan koppla bort "livet" och bara träna. Och vet ni, jag tror att våren är påväg. Och det är så skönt, solen värmer på balkongen och blommorna börjar titta upp ute i rabatterna och livet blir lite lättare att leva...

foto: jag