förra inlägget...

Det förra inlägget var ganska sorgset och deppigt, men jag står för det. För så är mitt liv just nu. Livet är inte en dans på rosor för alla. Och jag kan tänka mig att mina antal i besökare sjunker om det kommer flera liknande inlägg, men då får det bli så för jag måste börja bli sann mot mig själv. Jag måste börja våga vara den jag verkligen är och då ingår det att se sanningen i vitögat. Livet är inte alltid lätt att leva, man går på många törnar här i livet och en vass törn som sitter fast i mig är just ensamheten, bristen på vänner.

Jag har en stor härlig familj bestående av en underbar make och 3 underbara döttrar, jag har en storasyster med vidhängande stor familj, jag har mamma, styvpappa och svärföräldrar, men vännerna lyser med sin frånvaro, så är det. Efter att ha umgåtts med människor i hela 4 veckor, i princip dygnet runt, så märker jag sen när jag kommer hem att jag har min familj men sen, vad finns då.....

Mina "nya" vänner från Teneriffa bor på olika håll i Sverige, vissa närmare än andra, vi har nu en maillista som vi kan använda oss av, men kommer det bli en återträff. Kommer vi ses igen på riktigt? Jag vet faktiskt inte. Ofta säger man saker som att: åh vi måste ses snart, vi kan väl ta en kryssning ihop om ett tag m.m. men hur mycket blir det av allt detta egentligen. Ja det får tiden utvisa. Jag återkommer med det, hur det blir. Blir det en återträff så kommer ni vara bland de första som får veta det, blir det inte någon återträff så får ni veta det också.


foto från vandringen 26/3-10

Familj | |
#1 - - Helena:

Själv har jag gått från att omge mig med många vänner till att numer ha ett fåtal. Ser det som kvalitét istället för kvantitet. De jag har kan jag lita fullt och fast på....

Relationer som kräver min energi på ett negativt sätt och som inte berikar mig orkar jag inte med. Kanske är det så för dig också?

Och du... Klart jag läser din blogg även om du deppar ibland!!!! =)

Kramkram Helena

#2 - - Heleena:

Tack! För att du delar med dig, modigt! Som du vet så har ju jag börjat skriva mer "djupare" saker på min andra blogg och jag tror absolut inte att du skulle tappa läsare bara för att du är mer "öppen" TVÄRTOM, det är ju det som håller kvar läsare, tror jag iallafall.



Jag känner så väl igen mig, visst jag har vänner men vad är det för vänner igentligen? Skenet bedrar kan jag lova och därför har jag medvetet gjort mina val, lägger bara energi på de som jag verkligen känner för.



Jag vet faktiskt inte hur man skaffar sig nya vänner på ett bra sätt, har själv funderat på det men just nu är jag inte alls intresserad av nya vänner, håller mig mest för mig själv, eller till de vänner jag vet är bra för mig.



Kanske har du något intresse du kan ta tag i? Själv ska jag faktiskt börja rida igen, bara nångång då å då men så kul det ska bli.



Du behöver absolut inte skämmas för detta, ett bra steg åt rätt riktining att du faktiskt vågar dela med dig av dina tankar.



Jag följer dig här och hoppas på att få läsa ännu mer av DIG och DINA tankar/känslor...



Kram på dig Bloggarvännen :)



#3 - - Heleena:

Glömde en sak...det är så härligt att läsa om dina sora familj, var rädd om den (det vet jag att du är) Har önskat många gånger att jag också hade en stor familj, den längtan/önskan har ALLTID funnits inom mig...min familj är liksom väldigt speciell, liten, väldigt liten, dör nog ut snart om det ska hålla på i den takten det har gjort hittills...men jag har ju MINA barn och sambo, det är jag oerhört tacksam över, absolut!



Kram igen :)

Upp