förra inlägget...
Jag har en stor härlig familj bestående av en underbar make och 3 underbara döttrar, jag har en storasyster med vidhängande stor familj, jag har mamma, styvpappa och svärföräldrar, men vännerna lyser med sin frånvaro, så är det. Efter att ha umgåtts med människor i hela 4 veckor, i princip dygnet runt, så märker jag sen när jag kommer hem att jag har min familj men sen, vad finns då.....
Mina "nya" vänner från Teneriffa bor på olika håll i Sverige, vissa närmare än andra, vi har nu en maillista som vi kan använda oss av, men kommer det bli en återträff. Kommer vi ses igen på riktigt? Jag vet faktiskt inte. Ofta säger man saker som att: åh vi måste ses snart, vi kan väl ta en kryssning ihop om ett tag m.m. men hur mycket blir det av allt detta egentligen. Ja det får tiden utvisa. Jag återkommer med det, hur det blir. Blir det en återträff så kommer ni vara bland de första som får veta det, blir det inte någon återträff så får ni veta det också.
foto från vandringen 26/3-10
Själv har jag gått från att omge mig med många vänner till att numer ha ett fåtal. Ser det som kvalitét istället för kvantitet. De jag har kan jag lita fullt och fast på....
Relationer som kräver min energi på ett negativt sätt och som inte berikar mig orkar jag inte med. Kanske är det så för dig också?
Och du... Klart jag läser din blogg även om du deppar ibland!!!! =)
Kramkram Helena