träning på schemat, igen....
Jag börjar känna mig lite skeptisk till läkarbesöket på måndag. Tänk om jag inte är så nedstämd som jag tror att jag är? Läkaren kanske bara kommer tycka att jag tar upp hans tid. Eller man kanske ska må så här, jag vet inte. Jag vet inte! Jag känner mig ju låg mest hela tiden, men ibland finns det ljusglimtar och ibland finns det avgrunder. Hur ska man veta när man behöver hjälp? Och hur ska man få läkaren att förstå att man behöver hjälp? Åh detta evinnerliga velande som jag håller på med, jag lyckas alltid hitta fel på mig själv. Mitt självförtroende är i botten och jag vill därifrån. jag vill kunna se att jag är bra och att jag duger som jag är, men jag kan inte det.
Men en positiv sak finns det i alla fall, det är vår ute. Solen värmer på min balkong och där sitter jag och lyssnar på radion, Bandit Rock 106,3.
Ja hur ska man egentligen må? En del verkar ju ständigt positiva, vad som än händer, kan det stämma? Prata med läkaren och hör vad han säger, du upptar inte hans tid i onödan.
Just nu läser jag Pepparkakshuset, en bok som många verkar ha läst. Den är jättebra enligt mig och jag funderar på att läsa de andra böckerna som kommit ut i samma serie.
Före det läste jag Liza Marklunds "Postcards killers", lättläst och helt ok. Före det läste jag "bedragen" av Katerina Janouch eller hur tusan det nu stavas ;) Också bra.
Här försvann solen :(
Massa kramar!