madredetres

Jag tog en lång härlig promenad idag, ut i höstluften. Nu är vädret som bäst tycker jag, det är varmt och skönt men ändå har vi nu en frisk, klar och hög luft.


Kiosken nere vid ett av våra strandbad är fylld med Graffiti. Fint, roligt och trevligt att några ungdomar har fått vara lite kreativa på en bra och laglig plats.


Den här mannen pratade jag lite med, vi diskuterade väder och fotografering. Ser ni den härliga katten som ligger på hans axel? Han och katten var ute på sin dagliga promenad.




Det var ett underbart väder, varmt och skönt.  Vattnet såg lite inbjudande ut, men jag kände inte ens på det.


Bakon strandkiosken låg denna "lekplats" men visst är det väl en sådan där uteträningsplats. Eller?

Hur ska man lyckas hålla sams på morgnarna?
Jag är så himla morgontrött och lättretlig på morgnarna och tyvärr så delar i alla fall min yngsta dotter mitt härliga morgonhumör. Vi lyckas bli osams nästan varje morgon och jag är så trött på det. Men jag vet inte hur jag ska bryta detta mönster. Har ni några tips och råd?

April för 15 år sedan, då väntade jag mitt andra barn. Jag var orolig inför förlossningen eftersom den första inte riktigt blev som jag hade trott. Jag tog upp min oro med min barnmorska på MVC och hon ordnade så att jag fick träffa en förlossningsläkare på SÖS. Hon tyckte inte att jag behövde oroa mig eftersom hon verkligen inte trodde att det skulle upprepa sig med min komplicerade förlossning. Men jag var orolig, jag var 22,5 år och hade 20 månader innan genomgått en oerhörd prövande förlossning som slutade i ett akut kejsarsnitt. Jag ville ha garantier för att denna förlossning skulle bli "normal" annars ville jag ha ett planerat snitt. Men jag skulle inte tro att jag kunde komma och kräva något sådant, det var inte riktigt så läkaren uttryckte sig men undertonen fanns där. Hon tyckte jag skulle ta det lugnt och vara glad över att storasyster mådde så bra. Jag fick träffa henne 2 gånger och sista gången gick hon med på att jag skulle få ett datum för ett planerat kejsarsnitt. Men jag skulle inte få det 10 dagar före beräknad förlossning som är det vanliga, nej jag fick ett datum som låg 3 dagar efter mitt beräknade förlossningsdatum. Hon tyckte som så att om min förlossning inte hade startat spontant innan jag hade gått 3 dagar över tiden så kunde dom bjuda på ett kejsarsnitt. Och ja så klart startade det ingen förlossning, jag hade knappt förvärkar. Men jag gick och var orolig i närmare 2 veckor att det skulle sätta igång och att vi skulle få hålla på i 4 dygn även denna gång.

Den 11 april kl:6.30 åker vi in till SÖS. Vi ska vara där kl:7.00 för att bli iordninggjorda inför operationen. Kl.09.06 föds då vår andra flicka, 48 cm lång och 3695 gr tung. Hon hade navelsträngen runt halsen 3 varv, så dom får skjuta tillbaka henne lite grand och lirka loss navelsträngen innan dom kan ta ut henne ordentligt. Jag får ha henne en liten stund på mitt bröst innan hon bärs iväg av sin pappa och en barnmorska följer  med för den första vägningen, mätningen och påklädningen. Kvar ligger jag och känner mig lycklig. Vilken skillnad på att få ett planerat kejsarsnitt och ett akut kejsarsnitt. Den här gången hann jag få se henne ordentligt innan dom gick iväg med henne. Redan på kvällen den 11 april var jag uppe ur sängen och den 12 april så fixade jag att få upp henne själv ur "baljan", vilken skillnad mot förra gången då jag var helt mörbultad och så trött.

Å jag har både tänkt och läst fel. Jag har varit så inne på att välkomstceremonin var imorgon att jag inte ens har reflekterat över att det ju var idag!

Alltså snacka om att jag känner mig korkad nu. Jag skriver att jag ska gå på ceremonin imorgon och så gör jag situationstecken runt "Välkomstceremoni för nya studenter i aulan, Campus Flemingsberg måndag den 30 augusti kl. 10-11" och fattar ändå inte att det var idag.

Jag missade den! Så typiskt när jag äntligen hade bestämt mig för att faktiskt gå på den....

Idag är det den sista måndagen i augusti, på onsdag är det höst på riktigt. Vart tog sommaren vägen? Den har rusat förbi känns det som.

Imorgon ska jag åka till Södertörns Högskola där det är:
"Välkomstceremoni för nya studenter i aulan, Campus Flemingsberg måndag den 30 augusti kl. 10-11."

Sen på onsdag så börjar kursen, kl:17 är det upprop och start för Arkeologi A. Det ska bli så spännande, roligt och läskigt. Det pirrar i min mage både av nervositet, lycka och rädsla. Men jag har den första huvudboken som man ska ha, pennor, block, sudd och annat sådant är också inhandlat, så det är bara jag som ska dyka upp på kursstarten så kan allt dra igång.

Idag är det stora problem med Nordea verkar det som, jag har försökt komma in där hela dagen. Jag har sålt en massa på Tradera som jag ska ha fått betalt för idag, men eftersom Nordea krånglar så kan jag inte se vilka av alla som har betalt. Jag hoppas verkligen att detta snart ordnar sig så att jag kan pricka av betalande och packa paketen och skicka iväg dom. Det känns så himla dumt att ha fått betalt men ändå inte kunna skicka iväg, bara för att jag inte kommer in på Nordeas kontoutdrag. Jag kan komma in på Nordea och se att det har kommit in pengar, men när jag sen ska klicka mig vidare till kontoutdraget och se vilka som har betalt vad så fungerar det inte att komma vidare. Så frustrerande.

Uppdatering: Jag har nu koll på vilka som har betalt, jag gick helt enkelt till en bankomat och tog ett uttag. Men problemet med att skicka kvarstår, eftersom jag använder mig av schenker så måste jag sen kunna logga in på banken för att slutföra skickningarna.

Min äldsta dotter har precis haft sina bästa tjejkompisar här på middag, tårta och skvaller. Hon lagade maten själv (eller ja nästan själv, hennes kära pappa hjälpte henne en del) och hon gjorde tårtan själv och dom verkar ha haft en riktigt mysig kväll. Det har varit mycket skratt och fnitter inne från köket när dom satt där och ifrån hennes rum när dom var där. Dom hade tänkt se en film på vår bioduk också men tiden rann iväg så fort att dom hann inte det, jag tror att dom hade allt för mycket att prata och skatta om jag. Tänk vad skönt det känns i hjärtat när man hör sin dotter och hennes kompisar ha så trevligt. Det är riktigt lycka det!

Första tidningen:


Vi Föräldrar Junior: En liten sockersöt tidning som ska tipsa och stödja föräldrar med skolbarn. Jag tänkte den kunde passa mig eftersom min yngsta är 11,5 år och tidningen är för barn mellan 6-12 år. Men nej det var inget för mig. Det var alldeles för gulligt och sockersött. Så gör ni bra Mellis, så får du dina barn intresserade av fritidsintressen, så kollar du ditt barn på nätet. Kanske passar tidningen bättre om du precis har ett barn som ska börja skolan. Mina barn är allt för stora för att denna tidning ska kunna ge mig några råd. Men ja, jag läste den. Den här kommer ut 1-2 gånger per år tror jag och det är såklart Vi Föräldrar som släpper den, och via deras hemsida brukar man kunna beställa gamla nummer..

Andra tidningen:


Levande Historia, bilaga till Aftonbladet fram till idag, 29 kr (kommer att säljas på Pressbyrån hela september). En mycket bra historietidning. Allt är enkelt förklarat och det är inga jättelånga reportage, förutom det om Hitler som jag inte läst ännu (inte orkat). Men jag lärde mig lite nytt och fick några aha upplevelser med saker som jag hade glömt. Jag kommer garanterat att köpa nästa nummer som kommer i slutet av september.

Tredje tidningen:


En mycket spännande tidning tycker jag, men lite knepiga reportage ibland. Det gäller att vara insatt för att få ut det mesta av tidningen. Men denna har jag nu börjat prenumerera på igen, den kommer ut med 4 nummer per år. Spännande reportage och bilder på utgrävningar, information om kommande grävningar, bokrecensioner på arkeologiska böcker m.m. En trevlig och läsvärd tidning som jag kan läsa flera gånger. Ofta kan man via deras hemsida beställa gamla nummer.

Fjärde tidningen:


Vagabond. Den perfekta drömma-sig-bort tidningen. När jag läser denna gör jag det helst uppkrupen i soffan med en mugg thé eller i badet och så drömmer jag mig bort, till alla länder som jag skulle vilja besöka. Jag tror att den kommer ut varje månad, men den går att läsa flera gånger. Också en perfekt tidning att ta med sig om man ska åka till något av de länder dom skriver om. Mycket tips om restauranger, marknader, bästa stränderna, bästa nattlivet, trevliga weekend tips och mycket annat. Helt enkelt en perfekt tidning om du ska resa bort. Det går att beställa gamla nummer via deras hemsida om man har missat ett speciellt nummer (oftast finns det nummer kvar att köpa), så det kan vara ett tips att kika in på deras hemsida och kolla runt innan man reser. Kanske finns en tidning med just det resmålet.

Nu kommer ett boktips till.

Systerskap av : Katerina Janouch.

"Familjen Lunds hus på Lingängstorget är till salu. Efter Johns otrohet har paret separerat och plötsligt är Cecilia varannan-vacka-mamma. För att döva sin saknad efter familjelivet kastar hon sig in i arbetet som barnmorska och låter sig uppslukas av dramatiken på förlossningen. Medan omgivningen förväntar sig att hon ska gå vidare och fullfölja skilsmässan har hon själv inte riktigt hunnit tänka efter. Singellivet känns ovant och svårt,men kanske kan mötena med John hos terapeuten hjälpa henne att få ordning på tillvaron?"

Jag och mellantjejen var ute på en liten kvällspromenad och vi hade såklart kameran i högsta hugg båda två.









Och ja det känns som lite "karantänvarning" över hela vårat hus. Allt är nu inplastat och tejpad med typ varningstejp. Här inne bor det smittsamma folket.....

Idag fyller min älskade styvfar år, Grattis till honom. Vi var ut på kolonin och firade, åt goda pajer som mamma hade lagat/bakat, gott bröd och sallad.


Så här cool och fin blir man om man lånar yngsta barnbarnets solglasögon :)







foto:jag

Just nu läser jag del 2 av Katerina Janouch serie, systerskap heter den och jag tycker nog att den här är bättre än första delen. Kanske beror det på att man får följa med Cecilia som barnmorska på förlossningen mycket mer.

Jag är förlossningstokig har jag märkt. Jag slukar allt som handlar om förlossningar. Själv tror jag att det beror på att jag själv aldrig fick uppleva den/dem förlossningar som jag alltid har drömt om och som jag så självklart trodde att jag skulle få. Tänk så naiv man kan vara när man drömmer om framtiden och vuxenlivet. Men det är lite snopet att ligga med värkar i närmare 4 dygn och sen få ett kejsarsnitt, jag vet att jag inte hade något val men känslorna kan jag inte styra. Självklart skulle jag också ha velat veta hur det är att "föda" barn, alltså vaginalt. Jag vet att jag inte kunde välja själv och att jag har kunskaper som också är viktiga. Men känslan av att inte ha fått uppleva dom första minuterna och den första omvårdnaden av mina älskade döttrar gör lite ont. Jag vet inte riktigt hur en alldeles nyfödd bebis luktar, jag vet inte hur det känns att sätta på den första blöjan och de första kläderna, alla dessa saker vet istället min älskade man, men inte jag och det gör ont ibland. När han fick den där första kontakten med våra döttrar så låg jag på ett operationsbord och blev ihopsydd. Självklart unnar jag honom denna första tiden och jag tror att det har gett far och döttrar ett alldeles extra starkt band, men jag hade gärna velat vara med. Jag hade velat vara med när det mättes och vägdes och fixades men nu blev det inte så och det kan jag ärligt sakna. Inga riktiga bilder har vi på dessa ögonblick heller, jo en första bild har vi på 3:e och sista dottern när hon ligger och ska bli vägd och mätt och hon inte ännu har fått på sig varken blöja eller kläder. När hon ligger där bara några minuter gammal. Å vad jag älskar den bilden.

Jag erkänner att jag just i detta är avundsjuk på min man. Jag är avundsjuk på att han fick de första minuterna, den första timmen med våra döttrar, att han fick väga, mäta, klä på och snusa på en helt nyfödd flicka. Och han fick denna första tiden med alla våra 3 döttrar, vilken lyx. Det här är nog första gången som jag verkligen sätter ord på detta, ja jag är avundsjuk på min mans första möten med våra döttrar.

Förlåt, jag ljög visst lite i förra inlägget. När jag såg vår balkong underifrån så såg jag att vi hade i alla fall 3 till armeringsjärn, fast dom sticker inte ut lika mycket som hos grannarna och grannarna har fler än 5 armeringsjärn i sina balkonger. Så det är illa men inte så illa som jag trodde först. Och det var ju skönt....

Uppdatering: Balkongdörren är plomberad så det är igen risk att vi kommer ut. Det var nog därför det såg osäkrare ut än vad det var för jag ser bara balkongen innifrån, och fönstrena är nu inplastde också och skymmer sikten. Snart börjar dom fasadrenovera.

Som ni vet så har dom bilat bort en del av vår balkong för några dagar sedan och nu när jag kom hem från min runda så har dom bilat bort en bit på de flesta balkonger i huset. Men det som är läskigt är att i deras balkonger så sticker det ut armeringsjärn ungefär var 10:e centimeter men på vår finns det bara armeringsjärn i varsin ände av balkongen. När dom var här i våras så kom dom ju tillbaka till vår balkong och hamrade på den och tyckte att det lät konstigt och sen ställde dom sig och hoppade på den och då svajade det ganska rejält. Kan det kanske ha med armeringsjärnen att göra? Vår balkong kanske inte har suttit fast ordentligt? Läskigt, men vilken tur att dom har bestämt sig för att fixa det nu....

som ni ser på bilden så sticker det inte ut en hel drös med armeringsjärn, jag tror att man på bilden ser 1 av 2 armeringsjärn. Jag ska se om jag kan ta en bild på grannarnas balkong så får ni sen se skillnaden.


foto:jag

När jag då väl hade handlat choklad igår så försvann chokladsuget, ibland tror jag att själva grejen att jag vet att jag inte har hemma gör mig extra sugen. Så jag åt 3 bitar igår, men idag är det fredag så det får bli fredagsmys istället.

Just nu känns det som om jag liksom spottar ur mig boktips, men jag är inne i en läsperiod och då blir det så här. När jag sen börjar plugga vet jag inte alls hur mycket "vanliga" böcker jag kommer hinna läsa, så jag försöker läsa igenom en del böcker som ligger här hemma. Och ja jag läser väldigt mycket, nästan jämt. Ända gången som jag inte har läst var i vintras/våras då jag mådde som sämst, då hade jag ingen läslust alls.

Bedragen av: Katerins Janouch.

"Cecilia Lund älskar sitt jobb på sjukhuset där hon befinner sig mitt i livets mest dramatiska ögonblick, födelse och död. Privat tuffar det på, med fyra barn och äkta maken John som är fotograf. Romantiken överskuggas av vardagens plikter. Men det välkända är trygghet. Och så som det alltid varit, ska det alltid förbli - eller? En oväntad händelse slår plötsligt sönder deras tillvaro. Det ringer på familjens dörr och där ute i vinterkylan står en främmande ung man, Simon. Han hävdar att John är hans far och han själv är frukten av en passionerad tonårsförbindelse."

Jag tävlar om ett hjärta hos Gudruns Keramik. Gör det du också, här kan du gå in. Tävlingen avslutas 23 september kl:12.00.

bild lånad hos Gudruns Keramik

Jag fick lov att springa ner till ICA för att handla kaffe, mjölk och frukostbröd eller ja okej jag sprang ner till ICA bara för att köpa CHOKLAD!!!! Så nu kan jag få choklad ikväll. Jag tänkte bara försöka gömma den från barnen så att jag får ha den i fred. Hm synd bara att dom brukar läsa här.... Fast jag har gömt påsen bra.

Idag är jag så sugen på choklad att jag nästan klättrar på väggarna här hemma. Jag varken orkar eller vill gå ut för att köpa choklad, jag skulle behöva försöka stå emot suget, men attans vad svårt det är. Nu har jag just hävt i mig ett glas oboy och nej suget blev inte bättre/mildare utav det, bara lite extra mycket onödiga kalorier i kroppen. Vad jag helst skulle vilja ha är en blandad godispåse med choklad i. Vilken dröm att få krypa upp i soffan med den godispåsen och bara sitta och mysa och läsa en bok. Och ja ni förstår väl vilken tid i månaden det är som är på gång här hemma.....

Idag drogs den 3:e och sista tanden ut på mellandottern. Nu var det en tand i överkäken som hade en delad rot så den var lite tuffare att få ut än vad de två andra har varit, men nu är det gjort och hon har varit så himla duktig. Så om 13 dagar ska tandställningen sättas på plats.


foto:jag

Sen drog jag igång en tvätt med svarta kläder. Men jag får tvätta om hälften. Lilltjejen har nämligen fått nya Hallo Kitty underkläder som det visst var glitter på så alla svarta kläder hade lite fint glitter på sig och jag vet att min kära make inte är så himla förtjust i att gå till jobbet med en glittrig skjorta (konstigt men så är det). Så jag kör hans skjortor och tröjor en extra gång så att glittret tvättas bort. Vilken himla snäll fru han har min man!

Sen har det varit ett fasligt liv här i huset idag. Fast förresten inte bara idag dom har hållit på hela veckan, men idag var det värre än värst hos oss. Dom håller nämligen på att bila bort betongen från våra balkonger och idag var det vår balkongs tur. Så ja idag har jag värre huvudvärk än vanligt kan jag lova :(


foto:jag

Och våran söta lilla katt har gömt sig under soffan nästan hela dagen. Hon kom fram och åt lite när byggjobbarna hade lunch, då var det nämligen tyst här i huset.

Nu har jag varit på min käkröntgen och ja roligare svar kunde man kanske fått. Jag har på vänster käke en utläkt inflammation men på den sidan var det måttligt (sa tandläkaren) och på höger sida har jag haft återkommande inflammationer som nu är utläkta, inga pågående inflammationer har jag just nu och det känner jag också att jag inte har. Sen har jag visst förkalkade/förbenade senor (jag förstod inte riktigt, måste höra med min reumatolog) i båda käkarna eller under käkarna fast främst var det på vänster sida. Ja så det kanske inte är så konstigt att jag ofta har huvudvärk, käkvärk och liksom ont i ansiktet. Hon kunde också känns och höra mina "klonkande/knäppande" käkar. Det är vanligt vid reumatism men behöver inte vara "farligt" och behöver inte behandlas sa hon.

Tandläkaren tyckte att jag skulle fixa en bettskena men först måste jag göra ordning alla nedbitna tänder. Hon såg att jag biter tänder på nätterna och att bettet var något snett. Men jag måste alltså först behandla allt innan jag kan fixa en bettskena. Hon skulle nu skicka mina röntgenbilder till folktandvården så jag kan bli kallad dit. Nu måste jag fixa tänderna, men det kommer bli en dyr grej.

Jag ska till min reumatolg om några veckor så då ska jag fråga ordentligt vad förkalkade/förbenade senor är, hur de uppkommer och vad man gör åt det, om det finns något att göra.

Är det någon av er läsare som vet något om detta? Om ni vet något så får ni gärna skriva en kommentar och förklara för mig.

I dag blev det en mycket tidig morgon, jag gick upp kl:6.30. Det har inte jag gjort på hur länge som helst, det känns att vi har haft sommarlov. Men jag ska iväg till Eastman Institutet och röntga mina käkar för att se om jag har några inflammationer eller förslitningar i käkarna. Eftersom jag så ofta har ont i käkarna och liksom i hela käken så ska jag nu äntligen få kolla upp det. Det tog nästan 6 månader att få en tid efter att remissen kom in, men det beror nog främst på att det skulle upp i någon Landstingsnämnd för att se om jag skulle få hamna under läkartaxa istället för tandläkartaxa. Och jag hade tur, jag får röntga käkarna till läkartaxa, hade det inte gått igenom hade jag inte haft råd att genomföra undersökningen för den går på flera tusen kronor. Nej nu ska jag iväg till tunnelbanan, jag återkommer med resultatet.

Idag är jag så trött. I natt hade jag mardrömmar blandat med "jobbdrömmar" så när jag vaknade imorse var jag helt slut. Det kändes som om jag har jobbat och sprungit hela natten. Antagligen så kom jobbdrömmarna bara för att jag igår hälsa på min kära mormor inne på Danderyd. Jag har ju jobbat som Undersköterska i närmare 12 år så allt kom tillbaka igår när mormor ville ha hjälp nu, nu på studs. Så självklart hjälpte jag henne med flera saker. Men som sagt då i natt så har jag jobbat på sjukhus hela natten och jag har nog aldrig haft ett sånt jobbigt arbetspass någonsin för i natt lyckades nog allt jag har varit med om under 12 år samlas till ett arbetspass. Och då på det mardrömmar, där jag har sprungit och haft dödsångest och vaknat genomsvettig. Ja dagen kanske kan börja bättre.

Idag var vi i alla fall på "inskolnings" samtalet på Fryshuset. Det var ett mycket bra samtal. Vi fick kika på kommande scheman, läraren berättade om upplägget av skolan m.m. Vi är mycket nöjda. Fryshusets gymnasium har ett mycket gott rykte så jag tror faktiskt att det här kan bli riktigt bra. Nu är det första kullen barn som börjar grundskolan så det är nu skolan utvecklas. Nu är det också bara 4 klasser i grundskolan, 2 st 6:or och 2 st 7:or, så det börjar i liten skala och det tror jag blir bra.

Nu börjar min egen skolgång komma närmare och jag tror inte riktigt att jag har förstått det än. Jag har böcker hemma nu som jag andäktigt bläddrar i, men den där skolkänslan finns inte ännu. Jag har inte heller ännu sökt studiebidrag, jag ska kolla läget och se om det verkligen kommer behövas, det får tiden utvisa lite.

Snart ska jag ner och ta en fika med min älskade storasyster. Det ska bli så skoj, vi ses alldeles för sällan nämligen. Men idag har vi lyckats pricka in en fika i alla fall.

Ja vilken skola, jag är alldeles lycklig över att dottern ska få gå där, vilken ynnest. Lärarna verkar kanon och dom poängterade värdegrunderna redan vid uppropet och rektorn för grundskolan påpekade att detta var en skola där alla elever: ska känna sig trygga, få vara sig själva och aldrig behöva vara rädda för att komma till skolan. Så jag tror och hoppas att dom kommer arbeta mycket kring detta. Eleverna kommer till en början bli följda runt i skolan till sina lektioner och matsalen av lärare så att dom hittar ordentligt och så att dom tar säkra och bra vägar i skolan, så dom arbetar förebyggande runt eleverna. Sen fick vi sitta i det helt nybyggda klassrummet och alla deras lokaler är nya och fina och fräscha, lite skillnad på vad jag har sett tidigare. Nu inte sagt att en sliten skola är mindre värd absolut inte, men jag tror att när det är fräscht och nytt så värdesätter eleverna skolan på ett annat sett. Det är inte lika enkelt och roligt att sabba något om du ska vara den första som gör det, eller jo så är det precis därför man sabbar. Men skulle det hända så känns det som om lärarna skulle agera direkt. Så nu får tiden utvisa hur bra detta kommer bli.

Vi ska i alla fall imorgon ha samtal med läraren som ska ha dottern i inriktning musik, för det är den inriktningen hon har valt. Sen har dottern ledig dag på onsdag och skolan drar igång ordentligt sen på torsdag.

Nu ska jag sätta mig med en mugg kaffe och fylla i en massa papper och läsa om regler kring uppförande och sånt, sen bär det av till mormor på Danderyd igen. Förhoppningsvis får hon komma hem imorgon, tisdag.

Jag har nu läst boken 3 sekunder av: Roslund & Hellström.

"Han lever ett dubbelliv. Ett med en älskad fru och två små pojkar, en familj han vill skydda till varje pris. Och ett annat hemligt, där han varje dag riskerar att förlora allt.
Han tvingas ta makten på ett av Sveriges tyngsta fängelser. På uppdrag av polisen. På uppdrag av maffian. Han inser att han från och med nu är ensam, inte kan lita på någon och att han i det ögonblick han avslöjas blir lika farlig för båda sidor. Han kallar sig Paula och vet att det tar exakt tre sekunder att dö."

Ja det blev tårta idag igen. Dottern skulle firas av mormor och (styv)morfar och mamma och Ingvar skulle fira mig i efterskott hade vi bestämt. Så idag blev det tårta, dammsugare och chokladbollar igen. Men ni får ingen bild på tårtan idag.

Snart har jag läst ut 3 sekunder av: Roslund & Hellström. Jag har inte mycket kvar så imorgon kommer jag skriva här om den och just nu vet jag inte riktigt vad jag tycker. Den är spännande och välskriven, men lite för mycket text boken hade kunnat göra kortare, men mer om det imorgon.

Imorgon blir det upprop i Fryshusets grundskola kl:10.00. Vad vi väntar och längtar, nästan ett helt sommarlov har längtats bort och jag förstår henne så väl. Det här ska verkligen bli något speciellt.

"Fryshusets värdegrund

• Fryshuset har en enkel övertygelse: uppmuntran, förtroende, ansvar och kunskap bygger självkänsla och lyfter fram människors inneboende kraft.

• Fryshuset lyssnar in vad som händer i samhället och agerar direkt. Vi är inte rädda för det som är nytt och okänt. Vi mobiliserar krafter där andra bara ser problem. Vi prövar oss fram, korrigerar och förbättrar ständigt våra metoder.

• Fryshuset genomsyras av ett socialt ansvarstagande som utgår från individens behov. Här står dörren alltid på glänt för den som vill engagera sig och utvecklas, oavsett bakgrund, religion eller politisk tillhörighet.

• Vi tror på respektfulla möten mellan människor där lusten att delta och gemensamma intressen överbryggar motsättningar, minskar olikheter och ökar förståelsen.

Vi på Fryshusets Grundskola förverkligar värdegrunden ovan genom att:

• Vi har höga förväntningar på goda RESULTAT

• Vi agerar ENTREPRENÖRIELLT i ett problembaserat livslångt lärande

• Vi SER & SYNLIGGÖR varje individ

• Vi skapar TRYGGHET i respektfulla möten med eleverna." /lånat från fryshustes hemsida.

Jag menar lyssna/läs bara om deras värdgrunder, om dom så bara uppnår hälften så är det 100 gånger bättre än vad det var i den förra skolan. Så jag lär återkomma till detta många gånger. Imorgon tar vi tunnelbanan och tvärbanan i alla fall för första dagen och upprop på fryshuset åk:6.

Vi såg filmen 2012 idag. Måste bara säga att det var den sämsta katastroffilm som jag någonsin har sett. Verkligen urkass, men jag såg klart den för jag klarar inte av att inte se klart på filmer.

Apropå tårtan, den var jättegod. Verkligen en perfekt blandning på smaker och idag var den till och med ännu godare än igår. Eftersom jag gjorde den så hög så blev det som en dubbeltårta, så vi har halva tårtan kvar idag.

Snart åker jag iväg till Danderyds sjukhus för att hälsa på min kära mormor. Läget är stabilt. Jag skriver mer när jag varit där och själv sett hur hon mår. Men är man 87 år så är man, det kan inget ändra på.

Jag och maken fastnade framför ett tv-program på History Channel som hette "Cities of the underworld". I detta program var dom under Paris gator och utforskade Katakomberna som finns där. Jag hade ingen aning om att denna "värld" fanns under Paris gator. Tyvärr så missade jag början av programmet. Men jag tror att det var på 1700-talet (då började staden bli för trång för alla invånare)som man märkte att det inte fanns plats att begrava alla döda invånare längre i Paris så man bestämde sig för att börja använda de underjordiska tunnlarna som fanns under hela Paris. Pesten härjade i Paris i flera omgångar och denna hemska sjukdom skördade så många människoliv att det helt enkelt inte gick att begrava alla 1 och 1 utan man fick göra massgravar som sen grävdes upp och skeletten forslades ner till tunnlarna i underjorden. Man hade tagit kalksten från underjorden under en längre tid för att bygga upp staden/Paris så dessa underjordiska tunnlar fanns redan. Det finns skelett från ungefär 6 miljoner människor i dessa katakomber, en helt otrolig summa tycker jag. Man har med hjälp av kranium och lårben "byggt" som murar utefter väggarna, men bakom dessa "murar" så finns alla andra benrester slängda. Än idag måste man ha anställda som går där nere och håller ordning på dessa "murar" så att de inte blir instabila och rasar samman. Tänk er vilket arbete.


alla bilder är hämtade/lånade på google.

"Katakomberna. I mitten av 1780-talet beslöt man att låta flytta benresterna från flera kyrkogårdar, inte minst från Cemetière des Innocentes i närheten av Les Halles, till Paris tidigare och delvis underjordiska stenbrott. Anledningen till detta var att de gamla kyrkogårdarna var överfulla och direkt hälsovådliga. 1786 inleddes så flytten som tog 15 månader att genomföra. För att undvika alltför mycket oro genomfördes flytten nattetid. Idag kan man besöka en del av dessa katakomber. Ingången ligger vid Place Denfert-Rochereau. Métrostation: Denfert-Rochereau. Katakomberna har öppet tis-sön 10.00-17.00 med sista insläpp kl 16.00. Katakomberna är ett helgat område varför man bör tänka på klädsel och uppträde (se även "respektera" nedan). Den som kan vara känslig eller inte vet hur man kommer att reagera vid mötet med lämningarna av tusentals kroppar avrådes från att gå ner. Den som väljer att besöka katakomberna bör ta med sig en varm tröja eller jacka." -fakta hämtad/tagen från google.

Idag blev jag en tårtbakare, men tyvärr blev tårtan lite sned men det gör inget för den ska ändå ätas upp snart.





Jag har 2 olika sorters tårtbotten, en "vanlig" och en med chokladsmak.
Så smakerna då: 1:a lagret är blåbärssylt med vispad grädde, 2:a lagret är vaniljkräm, 3:e lagret är chokladpudding, 4:e lagret är blåbärssylt med vispad grädde, 5:e lagret är vaniljkräm och lite chokladpudding. Sen toppningen är bara vispad grädde med blåbär.

17-åringen ville ha en hög tårat så jag hoppas att hon blir nöjd, god lär tårtan vara i alla fall.


foto:jag

Mamma ringde nyss och berättade att min kära mormor har hamnat på sjukhus. Hon hade larmat imorse till hemtjänsten och var liksom helt borta då de kom, så hon fick åka ambulans in till sjukhuset. Nu ska hon undersökas och röntgas och allt som nu görs, sen så kommer hon bli inlagd under dagen på en strokeavdelning. Dom tror nämligen att hon har fått en stroke. Hennes blodtryck var skyhögt och eftersom hon inte mindes något så lutar det åt det. Imorgon ska jag och mamma åka till henne, om inget händer under dagen eller natten för då åker vi tidigare. Helst vill jag slippa åka idag eftersom min kära dotter fyller år idag, men blir mormor sämre så åker jag så klart.

Uppdatering: Min mormor är 87 år och hon är bättre nu men inlagd. Jag ska hitta en fin bild och dela med mig av till er på henne.

Grattis kära Emelie på din 17-års dag!

Idag blir min äldsta dotter 17 år. Vart har alla år tagit vägen?

Det känns som nyss då hon äntligen kom till oss efter många dygn med värkar.
Det känns som nyss då hon tultade omkring med en kudde i famnen för att inte tappa balansen.
Det känns som nyss då hon skulle börja inskolning på dagis.
Det känns som nyss då hon blev storasyster och var så stolt över sin bebis.
Det känns som nyss då hon blev storasyster igen och vi tyckte hon var så duktig och klarade allt.
Det känns som nyss då hon gick med ny skolväska och skulle börja 1:an.
Det känns som nyss då hon skulle börja högstadiet.
Det känns som nyss då hon satt vid köksbordet och tittade och valde på gymnasieutbildningar.
Nu sitter hon vid köksbordet och äter frukost och på måndag börjar hon 2:an i gymnasiet och idag blir det tårta och paket.

Grattis min älskade dotter, jag är så lycklig som får följa dig på vägen i ditt liv. Det är en stor gåva att få gå bredvid och se dig växa upp.

Idag var jag in till stan för att köpa första boken som man ska ha på kursen, den boken som var slut på förlaget och som akademibokhandeln inne i stan hade lagt undan till mig och ett gäng pennor, block, mappar och annada bra-att-ha saker. Nu är det ju inte bara jag som ska börja skolan i den här familjen utan det finns 3 till som ska till skolan och som behöver block, pennor, sudd och mappar så det gick på en slant.



Jag hittade också en tidning som jag för flera år sedan prenumererade på men som plötsligt inte längre kom i brevlådan (säkert en icke förlängd prenumeration). Denna tidning har jag sedan titt som tätt letat efter i "vanliga" tidningsaffärer men aldrig hittat. Men idag alltså så ramlade jag på den inne på akademibokhandeln och så klart köpte jag den och det ligger en prenumerationslapp med i tidningen som jag nu ska fylla i.

Som ni vet har vi byggställningar runt våran lägenhet och har haft det nu i 2 månader och jag tror nog att vi kommer få ha det i minst 2 månader till. Det är en märklig känsla att bo på 3:e våningen och ha folk som går förbi lägenheten. När man sitter i soffan på eftermiddagen och solen ligger på så ser man skuggor på väggen som knatar förbi, första gången det hände hoppade vi högt, men nu har vi vant oss.

En sak som har förvånat mig lite är hur mycket byggjobbare pratar med varandra. Jag har väl haft någon fördom om att byggjobbare inte pratar så mycket med varandra men det var helt fel. Vi har våra persienner neddragna men fönsterna lite öppna nästan dygnet runt och på morgnarna ligger jag kvar i sängen och slumrar till och vaknar om vartannat och värst vad dom pratar med varandra. Jag har fått höra om semestrar, familjer, sjuka barn, tidiga hem-ifrån-flyttningar m.m. och en av byggjobbarnas mobil ringer stup i kvarten och varje gång verkar det vara hans fru. Han säger det jobbarkompisarna i alla fall varje gång: Det var bara frugan....

Så vill man så kan man/jag ligga kvar i sängen hela dagen och bara tjuvlyssna på allt prat....

Jag är nervös, pirrig och jätte glad över att ha kommit in på kursen. Det är en av mina högsta önskningar här i livet att få bli arkeolog och det här är ju ett steg i helt rätt riktning. Jag sökte kursen för ca: 14 dagar sedan bara som en ren chansning, jag trodde aldrig att jag skulle kunna komma in. Jag trodde faktiskt inte att jag var behörig, men det var jag tydligen. Igår när brevet damp ner i brevlådan blev jag lycklig, varm och alldeles överraskad. Jag tror att jag börjar landa lite i det nu. Jag har börjat kolla kurslitteratur, inte billigt alls men ett måste. Imorgon ska jag ta mig in till stan och köpa den första boken som man ska ha, den trycks inte på förlaget för tillfället och den var inte lätt att hitta, men 1 ex har dom på en bokaffär inne i stan och det exet har jag bokat, så imorgon ska jag göra av med massor av pengar, jag ska passa på att köpa block, pennor, suddigum och allt annat som jag och mina skolflickor behöver.

Men jag är livrädd, jag har aldrig läst på högskolenivå och det känns så stort och vuxet och skrämmande. Men som mina nära säger: Du kommer greja detta!!! Och ja jag tar till mig det dom säger och jag lovar att jag ska göra allt jag bara kan för att fixa detta för det här är min stora chans. Men jag är livrädd, nervös, spänd och överlycklig.

Och tack för era uppmuntrande kommentarer om vikten och viktnedgången. Jag tog nog i lite när jag skrev 30 kg, runt 20 kg är nog mera rimligt. Och ja jag tar gärna hjälp utav er, jag lovar att hojta till här både när det går bra och mindre bra eller asdåligt.

Varannan onsdag tar jag en spruta i magen som är mot min reumatism. Idag var det dax för den. Humira heter den och jag tror nog att den hjälper mig i alla fall lite bättre än Enbrelen gjorde. Humiran är mera långtidsverkande.

Igår skulle jag ha tagit mina Methotrexate men jag glömde det, så jag fick ta dom idag istället, gick lika bra det.

Idag var det dax för tand nr:2 av 3. Jag kunde tyvärr inte följa med idag för det krockade med ett läkarbesök som jag hade inbokat sedan länge. Jag var till min halsdoktor för att kontrollera ärren i min hals (luftrör och stämband) och det var varken bättre eller sämre sedan sista operationen så nu väntar vi 1 år till så får vi se då. Men dottern fixade det fint själv. Så nu ligger tanden där och väntar på tandfén.

Jippi, jag kom in på kursen med Arkeologi A! Så varje onsdagskväll framöver ska jag lära mig mera om Arkeologi.

Redan innan jag började med mina antidepressiva tabletter hade jag en rejäl övervikt, mycket av övervikten beror på min psykiska hälsa. Jag har ätit för att jag har varit ledsen, arg, uttråkad, ensam, glad m.m. alla känslolägen har dämpats med mat. Jag har försökt med terapi och KBT men jag tycker inte riktigt att det hjälper, kanske är jag ett hopplöst fall, jag har ingen aning. Jag började med mina tabletter för 3 månader sedan ungefär och har sedan dess gått upp ytterligare 2 kg, men dessa 2 kg kan lika gärna bero på lathet och semestersynder som det kan bero på tabletterna. Jag ska se vad tabletterna gör med min vikt nu när jag ska börja viktväkta igen och motionera mera än vad jag har gjort på ett tag. Om jag märker att vågen står allt för still eller kryper uppåt får jag ta ett snack med läkaren som skrev ut dom, annars fortsätter jag att ta dom som vanligt.

I och för sig så börjar jag nu känna att tabletterna verkligen hjälper så kanske kan dom hjälpa mig med mina matvanor också. Kanske kan jag få må så pass bra psykiskt att jag inte behöver dämpa känslorna med mat och i och med det så kanske några kilon försvinner. Ja det visar sig nog.

Om jag nu ska skriva av mig här i bloggen och försöka uppdatera viktens upp- eller nedgång så är det väl lika bra att vara helt ärlig från början.

Startvikt: 84,6 (på vågen hemma, vv-vågen kan säga annat).

Och ja till mina härligt långa (ironi) 150 cm blir det en rejäl övervikt, jag skulle säkert behöva gå ner närmare 30 kg men ett sånt högt mål klarar jag inte av att ha just nu. Så första målet får bli 5 kg till 17 oktober, det är 2 månader. Jag vet att jag går ner sakta när jag börjar med viktväktarna så jag vill inte ha alltför stora mål till att börja med, utan jag kör nog på 5 kg i taget. Jag vet att viktväktarna hjälper på mig och den sortens mat man äter där passar hela familjen, det är därför jag kör den metoden. För 11 år sedan lyckades jag gå ner riktigt bra med viktväktarna, då låg jag på under 60 kg i vikt, men sen har kilona krupit sig på under dessa 11 år. Mycket i och med min psykiska ohälsa som spelat mig ett spratt nu under några år.

Uppdatering: Jag kanske tog i lite när jag skrev 30 kg, men 20 kg i alla fall. Känns lite mera uppnåeligt.

Boktips den här gången blir: Råttfångerskan av: Inger Frimansson.

"Mörkret var kompakt, utom en punkt högt ovanför henne. Där anade hon flimmer av ljus, som en fyrkant. Var hade hon hamnat? Någon form av bur? Och vad hade hänt med armen, den var vriden på ett otäckt sett, hon kunde inte röra den. Smärtan gjorde det svårt att andas. Hon grät i mörkret, korta skrik.
-Ta bort mig härifrån.....släpp ut mig!"



En bra och skrämmande bok, jag som har lite råttfobi mådde i mellan åt väldigt dåligt av boken. När hon beskriver hur råttorna springer över golvet, hur klorna smattrar mot underlaget, hur råttorna tar gröten från faten med sina välformade tassar eller hur svansen piskar då ryser jag. Men en väldigt välskriven bok som tar upp kärlek, svek och avundsjuka på ett mänskligt sett. Bitvis lite mycket text, boken hade kunnat vara lite kortare enligt mig, men annars är det en läsvärd bok.

Tabletterna som jag fick för ca, 3 månader sedan hjälper mig ganska bra. Jag känner att jag mår bättre, känner mig lite gladare och har närmare till skratt igen. Jag gräver inte ner mig så långt då problemen dyker upp i mitt huvud och jag ältar inte heller till förbannelse, utan de jobbiga känslorna ligger liksom bara och skvalpar på ytan lite.

När vi var uppe hos svärföräldrarna så märkte jag också att jag har mycket lättare för att vara social igen. Det var mysigt och trevligt att träffa dom och andra i släkten och det gick mycket lättare. Jag känner mig mera okej med mig själv. Jag är ju en riktigt trevlig människa att umgås med....

Ja förutom vikten då som är ett stort problem just nu. Jag måste börja viktväkta igen och jag ska börja gå på viktväktarmöten igen nästa vecka. Det är tur att träningen fortfarande utförs ordentligt, annars vet jag inte alls vad vågen skulle stanna på nu, men i och med träningen så har jag lite kontroll. Men nu måste jag börja ta större kontroll över maten och vikten. Och jag ska försöka börja med mina sköna morgonpromenader igen nu när barnen börjar skolan och maken börjat jobba.

Tänk att det gör så ont i mig då jag ser mina barns tårar. Ibland tror jag att det gör mer ont i mig än i den som gråter. Jag skulle vilja lyfta problemet från mitt barn och ta över allt, bara jag slapp se smärtan i mitt barns ögon.

Snart bär det av till tandläkaren med mellantjejen, det ska dras ut lite tänder så att tandställningen som kommer på plats i september kan göra sitt jobb. Så ikväll blir det nog yoghurt, kräm och kanske soppa för hennes del.

Det blev 1 tand av 3 idag, nästa tand dras på onsdag och den 3:e den 24/8. Sen den 4/9 (tror jag det var) så ska tandställningen in. Så ikväll kommer tandfén och som ni alla vet så ger hon alltid lite mer om man har dragit ut tanden....

Det blev kräftor till middag idag, ingen höjdare tycker de andra men jag älskar det. Dom andra i familjen kan inte ens äta kräftor ordentligt, dom äter bara stjärten, så jag har sedan en hel hög med kroppar att rensa ur. På mina kräftor äts nästan allt utom gallan, det ska vara ren skrapat och ur sörplat då är jag klar med mina. Vi hade hembakat bröd, ost, kex och hemmagjord Aioli till också. Utav det åt mest de andra, jag åt kräftor.

Imorse blev jag väckt med frukost på sängen, mysigt.

Bok tips denna gång blir: Först när givaren är död av: Anna Jansson.

" Somliga anser att Frida Norrby blivit förvirrad och paranoid efter makens död och kanske är det sant. Natt efter natt ger hon sig ut och gräver enligt de kartor hon funnit i hans bankfack. Med stigande förvåning inser hon att de dokument hon fått i sin hand kan skriva om Sveriges historia. Bara man finner biskopsgraven. Men allt är inte idyll i det skira landskapet runt Roma Kungsgård. En natt brinner Frida Norrbys lilla stuga ner till grunden och den gamla kvinnan befaras ha omkommit."

Nu är det redan lördag och jag har äntligen fått ett par underbart fina bilder på min yngsta tjej. Här får ni en bild av henne och på hennes fina systrar.


yngsta                            mellan                         äldsta

Och ja visst är dom väldigt lika varandra, det går inte att förneka att dom är systrar.
Min yngsta har även varit på Japan event på Fryshuset och hade en rolig läskflaska med sig hem som bara kände att jag måste fotografera. Att kan man öva på eller hur...



Jag testade lite olika ljussättningar och inställningar. I flaskhalsen så ligger det en fin glaskula som inte går att få ur, den bara ligger där och skramlar och är fin.

Imorse kom dom då äntligen och fixade färdigt fönstrena, vilken lycka. Nu kan vi ha blommor i fönstrena igen. Men alltså jag gick upp vid 7.00 och han få i mig en mugg kaffe och lite frukost som tur var för det tog ända till 14 tiden innan dom var klara.

Sen gick tjejerna och jag ner och tränade jag hade absolut ingen lust att träna idag men mellantjejen har inte åldern inne för att gå till gymmet själv ännu så jag "måste" följa med varje gång. (Det är väldigt bra att hon drar iväg mig till gymmet så där, hade det inte varit för henne hade jag aldrig gått idag. Men det är inte alltid så roligt att vara tvungen att följa med.) Jag ska bara sitta och titta på er sa jag lite tjurigt för jag var trött redan då, men det gjorde jag så klart inte.Nej jag cyklade 0,5 mil på motionscykeln och gick relativt snabbt på löpbandet i 2,5 km sen vann jag plankan över tjejerna, det ni! Så det ska bli våran nya tävlingsgren på gymmet, plankan. F*n vad den är jobbig....

Tyvärr kan jag väl säga så däckade jag på soffan efter middagen och somnade så klart och nu är jag helt slut. Att jag aldrig lär mig. Jag ska inte däcka på soffan vid 19 tiden för då är hela kvällen förstörd, jag tror jag sov nästan 2 timmar i en väldigt obekväm ställning och nu är jag alltså väldigt trött. Men jag ska försöka trotsa tröttheten och hålla mig vaken ett tag till.

I förra inlägget fick ni en glimt av alla mina 3 fina döttrar, minstingen vill inte vara med på kort, och ja visst är dom lika varandra. Den nya kameran som jag leker med och försöker lära mig ordenligt är en: Nikon Coolpix L110. Det är svårt att få till fina och bra foton tycker jag men jag lär mig och jag övar, ska försöka gå ut och öva imorgon.

Mellandottern ställer upp som modell när jag måste öva med min nya kamer.





även äldsta dottern ställde upp som modell.



men yngsta dottern vill förbli anonym.

Imorse lekte jag med kameran igen och hittade då en inställning för mat. Är det så vanligt att man fotar mat så att det finns speciella inställningar för det? Jag trodde att det bara var vi bloggare som fotade mat hela tiden.



Sen ringde det i alla fall på dörren tidigt nu imorse så nu ska dom spika fönsterlister idag. Äntligen, så skönt, då kan vi i helgen få ordning här hemma igen.

Nu har jag lekt med min nya leksak hela kvällen och snart ska jag nog krypa ner i soffan och läsa dotterns fotoböcker. Jag har kommit på att jag kan zooma in så bra med den här kameran att jag skulle kunna fota in till grannarna, ja om jag ville det alltså. Ikväll testade jag att fota mot skolan som ligger bredvid oss och som nu så klart  har stängt. Sen testade jag att fota dottern, hon tyckte inte det var så där jätte skoj, men jag fick hennes tillåtelse att lägga upp bilderna här ändå.





blommor på balkongen.


Plast över byggställningen på huset mitt emot oss, sen in zoomat så jag fick med "krokarna" som håller fast den nya isoleringen i väggen.
alla foton:jag

Oj vad svårt det är med en ny kamera. Den gamla var det liksom bara att trycka av så blev det bra/hyfsat (skit enligt den fotointresserade dottern) men med den här finns ju hundra möjligheter. Nu har jag läst boken som följde med och lekt lite, men det är svårt. Jag måste öva ordentligt.

Och som sagt jag fyller ju på söndag, men i våran familj har vi lite svårt ibland med att "vänta" till rätt dag. Ja så har vi nog alltid varit i våran familj, hihi.

Så här är det att jag fyller år på söndag och nu har jag fått en födelsedagspresent i förskott. En riktigt läcker sak som jag verkligen har önskat mig. Min underbara familj kunde inte vänta på mitt glädjetjut så jag fick liksom öppna paketet redan idag. Men nu är frågan, vågar jag visa vad har fått redan idag här på bloggen? Jo det är klart jag vågar, så här kommer den min underbart fina nya kamera. Nu ska jag bara lära mig den också....

Jag har letat fram min nackkrage igen och nu har jag vant mig lite vid den så jag slipper bli kräkfärdig eller känna mig halvstrypt när jag har den på mig. Det tog ett bra tag innan jag vande mig men ja den hjälper ganska bra faktiskt. Synd bara att det blir så varmt att ha den på.

Ända problemet med den är att jag känner mig som grannen i Beck-filmerna. Ni vet han med stödkrage och oranga glasögon...

Idag var jag hemma hos mamma och Ingvar i deras kolonistuga, eftersom våra balkonger snart blir plomberade på grund av arbete så har jag lämnat lite blommor till dom. Min stora Physalisblomma får bo där nu och den vinröda tobaksplantan. Idag var det så mycket fina fjärilar där och massor av blommor att fota, sen fick jag med mig äpplen, paprika, zucchini och aubergine. 

Jag brukar inte alls vara så här gnällig som jag har varit de senaste dagarna här på bloggen angående min värk, jag brukar bita ihop och hålla det för mig själv. Men eftersom det kom upp frågor angående min värk och träning och så, ja då tänkte jag att jag gör ett inlägg om det. Nu när jag läser det märker jag att det är ganska gnälligt och det är inte riktigt jag. Men värken tillhör mitt liv och det är mitt liv som bloggen handlar om så ja det är väl egentligen inte mer än rätt att jag gnäller på här ibland.

Jag ska börja på en ny bok men kan inte bestämma mig för vilken jag ska börja läsa. Jag brukar aldrig vara utan bok så detta är lite frustrerande.

Nu är vi inne på 4:e veckan med fönsterbyten och det är fortfarande inte klart. Nu har vi i över 1 vecka väntat på att dom ska komma och sätta lister på insidan av fönsterna, men inte kommer dom inte. 2 olika datum har vi fått som dom nu har ändrat, nu har vi inte ens längre ett nytt datum och jag/vi lever i ett enda kaos. Alla fönster står med en tom radie på 1 meter runt sig bara för att dom ska kunna komma åt och göra slutlistningen så allt i rummen står inskjutet i mitten. Och vi ids inte flytta allt fram och tillbaka något mera, det har vi redan gjort säkert 5 gånger och nu får det stå som det gör tills dom har fixat allt klart. Dom säger att det hela beror på leveranssvårigheter. Ja så är det säkert men jag blir tokig ändå.

Och snart har vi en balkong omgärdad av byggställningar också, jippi....Jag måste få iväg balkongblommorna till mammas kolonistuga snart för om någon vecka ska hela balkongen vara tom.

Jag har fått frågor angående mina inlägg om värk så jag tänkte jag skulle förklara lite. Jag har alltså reumatism, Psoriasisartritt och Bechterew som gör att jag har ständig värk. Mina besvär sitter främst i bäcken, rygg, axlar och nacke vilket ofta resulterar i huvudvärk. Jag har opererat mina axlar 1 gång på vardera sida men det blev inte så stor skillnad. Sen förflyttar sig värken runt om i kroppen, ena dagen fötterna, sen händerna, ibland benen ja ni förstår tror jag. Jag har ingen synlig psoriasis utan jag har en variant som sitter i händer och under fötterna, det brukar bli som små kliande blåsor i handflator och fotsulor som sen blir ungefär som skorpor, men detta har bara blommat upp 3 gånger sedan 1998 peppar, peppar, hoppas att jag slipper mera psoriasis.

Nu till frågorna.

- Kan du träna bort din värk? Nej jag kan inte träna bort värken, oftast har jag samma värk efter träningen som innan träningen men så länge den inte blir värre av träningen så tycker jag att det är värt det, jag vet att jag behöver träning så jag får bita ihop och gå iväg. Igår fick jag tyvärr mycket mera ont än vanligt utav träningen men oftast håller sig värken på samma nivå som innan men jag får mera energi utav träningen.

- Har du kronisk värk? Ja det har jag, jag har värk varje dag.

- Vilka läkemedel tar du, om du tar några? Jag äter värktabletter varje dag, morgon och kväll (ibland tar jag en extra värktablett för att orka träna eller göra något speciellt). Jag tar även en spruta med en speciell medicin varannan vecka, Humira, och sen tar jag magtabletter, Omeprazol, för att klara av värktabletterna.

- Har du provat hälsobad eller annat? Nej jag har aldrig testat hälsobad men det låter spännande, jag ska kolla upp det. Men jag har fått åka på utlandsvård och det har hjälpt mig bra, i alla fall ett tag efter resan.

- Är din sjukdom ärftlig? Ja tyvärr är den det. Min mamma och mormor har samma sjuksom som jag har och tyvärr så har min mellan dotter fått samma sjukdom som oss. Min äldsta dotter har ofta ont i ryggen men har ingen diagnos, men hon går till en reumatolog för att hållas under uppsikt.

Sitter här nu med världen ryggvärk och nacken stel som en pinne och huvudet pulserar och jag lider. F*n varför skulle jag köra så hårt på gymmet för? Varför skulle jag köra crosstrainer och löparband i 30 minuter... varför....

Men när huvudet är dumt så får kroppen lida. Nu lägger jag mig i ett hett bad och hoppas på det bästa.
Tack för era fina kommentarer, det kändes bättre en liten stund efter i alla fall.

Jag trotsade värken, tog en extra värktablett och gick ner till gymmet döttrarna. Jag körde 30 minuter kondition, 20 minuter styrka och sen på det gjorde jag hela mitt bollprogram som jag fick av min sjukgymnast när jag var på Teneriffa (programmet görs med en pilatesboll). Och ja nu känner jag mig mycket bättre faktiskt, visst jag har fortfarande ont men ändå känner jag mig piggare. Så nu ska jag ta tillvara på den lilla energi som jag har och gå iväg med lite skräp till miljöstugan sen kan vi dammsuga här hemma igen.

Just nu vill inte min kropp som jag vill, jag har konstant värk och vill just nu helst bara ligga ner och läsa. Men jag får allt bita ihop och försöka röja lite här hemma.

Det slår aldrig fel, när det är så här fuktigt och klibbigt i luften så får jag alltid mera ont i kroppen. Jag trodde att värmen som vi hade för några veckor sedan skulle göra mig gott men tji fick jag. jag har haft värk hela sommaren och jag tror att det är den här fuktiga och klibbiga luften som förvärrar min värk. Det är därför det alltid känns bättre utomlands tror jag för där är det varmt men med torr luft. Det är en helt annan värme där än här.

Efter att jag börjat med boktips så har jag märkt att jag skulle kunna lägga upp hur många som helst, jag läser ju hela tiden så det blir några böcker per månad. Men om jag skulle lägga upp alla boktips så skulle det här bli en bokblogg och så var det inte riktigt meningen att det skulle bli. Så jag lägger in lite boktips lite då och då och sen annat emellan, ibland får ni säkert många boktips efter varandra medan det kanske blir lugnare på den fronten ibland.

Nej nu ska jag försöka sätta igång här hemma bara en mugg kaffe till så kanske det ska gå.

Ödets hav. av: Elisabet Nemert.

"Som genom ett under har Aurora Eken och hennes familj skonats från Digerdöden som härjat på Gotland och ödelagt hela byar. Hon har haft en lycklig barndom på den välbärgade gården och kan nu börja se fram emot ett gott liv i Visby som hustru åt en tysk förmögen köpman.
Elin Persdotter föddes i den fattiga delen av Visby och när döden skördade hela hennes familj stod hon helt ensam och utblottad. Till slut hittar hon mat och husrum hos Aurora där hon får en tjänst som piga. De båda kvinnorna kommer varandra mycket nära och det är en början på livslång vänskap.
När Gotland invaderas av den danska armén utlöser förräderi och svek en katastrof och livet blir sig aldrig mer likt. Blod färgar marken röd när flera tusen gotlänningar förlorar livet på slagfältet och Aurora och Elin tvingas fly undan kriget. Livet tar nya vägar där svåra prövningar och farofyllda äventyr väntar dem, men också vänskap, tillit och kärlek."

Jag håller på bakar en butterkaka och så kommer min kära make och dotter in i köket. Så håller dom på och larvar sig om att det luktar bak och pruttar med munnen och så. Då säger jag: Ni är som 2 gröna bananer. Va, va då?, säger dom. Ja lika omogna, svarar jag. Hahaha dagens skratt fick i alla fall jag.

Flickan med snö i håret. av: Ninni Schulman blir först ut i min nya kategori, bokrecensioner.

"En isande kall nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord och det visar sig snart att den skötsamma Hedda har levt ett dubbelliv.

En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar.

Journalisten Magdalena Hansson har efter en uppslitande skilsmässa lämnat Stockholm och flyttat hem till Hagfors med sin sexåriga adoptivson Nils. Hon hoppas på lugnet och tryggheten i uppväxtstaden ska ge henne livsglädjen tillbaka."

Jag och mellandottern hade tänk åka ut till Långholmen för att lyssna på Lars Winnerbäck idag, men vi struntade i det. Regnet öste ner så det var liksom ingen ide. Som tur är så spelar han imorgon och på måndag också, så kanske kan vi lyckas komma iväg någon utav dom dagarna. Och nej vi har inga biljetter men på Långholmen så kan man sitta jättebra utanför och höra allt fint han sjunger om, kommer man upp på muren kan man tiill och med se lite.

I natt sov jag 12 timmar! Jag var dödstrött hela dagen igår, mellan 21-22 somnade jag titt som tätt på soffan, jag kunde bara inte hålla mig vaken så vid 22 kröp jag ner i sängen och sov till 10 idag. Det behövde jag känner jag. Nu känns kroppen utvilad och skön.

Uppdatering: Alltså jag sov inte 12 timmar i ett sträck. Jag vaknar alltid titt som tätt på nätterna oftast på grund av värk i kroppen, i natt var jag uppe 3 gånger men jag räknar ändå det som 12 timmars sömn (brukar vakna och behöva gå upp oftare annars). Kände bara att jag ville klargöra det :)

Vi hade jättetrevligt igår då vi grillade i kolonistugan, fram emot kvällen blev det kyligt så det var tur att jag tog med koftan. Det finns så mycket att fota där i kolonistugan, blommor blommor blommor vart man än ser. Och annat roligt som fastnar på bild.

Snart bär det av till mamma och I`s kolonistuga för en grillkväll. Kameran är ned packad så bilder får ni senare. Måste ta och leta fram en kofta nu, det känns kyligt i luften.

Jag funderar på att starta en ny kategori, bokrecensioner. Jag läser grymt mycket, har hela tiden en bok på gång men jag har aldrig skrivit om det här i bloggen. Men jag ska nog börja med det, i alla fall vissa av böckerna.

Jag har fått en ny hobby, det är hur roligt som helst att fotografera ju. Så nu önskar jag mig en ny lite mera avancerad kamera när jag fyller år.

När vi var i Rengsjö förra veckan så fotade jag ett gammalt förfallet hus och dom bilderna blev så bra. Men så tänkte jag så här när jag fotade: tänk om det helt plötsligt skulle synas något i ett fönster när jag zoomar in, läskigt. Men det gjorde det inte, inte vad jag uppmärksammade i alla fall. Men tänk om man står och fotar tex ett gammalt hus och så zoomar man in ett fönster och där står det någon, det skulle ju vara läskigt. Ett spöke kanske...

Utbildningarna som jag sökte innan sommaren kom jag inte in på. Socionomutbildning var det och jag kom så lång att jag fick göra ett test hos dom men det testet gick nog inte så bra tror jag för efter det hörde jag inget mer och nu så vet jag alltså att jag inte har kommit in.

Men nu har jag sökt en annan utbildning, man måste ju försöka i alla fall.

Jag har alltid varit intresserad utav arkeologi men liksom aldrig kommit så lång, annat har kommit i vägen om man säger så. Men nu såg jag att Södertörnshögskola har platser kvar till höstens utbildning så jag gör en chansning och har alltså nu sökt det.

Vem vet ibland så händer det.

Ja den 20 augusti 1993 kom hon då äntligen våran älskade dotter efter mycket arbete och smärta. På grund av det illaluktande fostervattnet fick jag penicillin i 10 dagar och genom amningen så fick min lilla tjej också penicillin, läkaren tyckte det var bra att hon fick i sig lite penicillin från mig för eventuellt hade hon fått lite vatten i lungorna. Men apgarskalan var 10 för henne på en gång och det är visst väldigt ovanligt vid kejsarsnitt har jag fått veta.

Efter våran pärs nere på förlossningen så ska vi då äntligen få åka upp till BB-avdelningen, den lilla nya familjen. Jag var så trött och ville helst bara få sova. Men när vi rullar ut från hissen så står hela släkten där och väntar på oss. Det var min mamma, styvpappa, storasyster med make och 3 barn, svärmor och svärfar och alla har dom oroligt följt dramatiken hemifrån. Mamma ringde förlossningen flera gånger för att se hur det var med mig tills hon inte vågade ringa mera på grund av sin oro, då lät hon min storasyster ringa istället. Dom hade alla varit så oroliga för mig och det blivande barnet. 4 dygn på förlossningen hör inte till vanligheten riktigt. Just då var jag mest trött och irriterad över att dom alla stod där och väntade på oss men nu i efterhand är jag glad, tacksam och rörd. Vilken kärlek dom kom med där allihopa och vilken oro dom hade levt med i flera dagar.

Vi blev kvar på BB i 6 dagar, jag fick feber och blodtrycket ville inte riktigt gå ner ordentligt. Huvudvärken hade jag kvar i nästan 2 veckor och vätskan som jag hade samlat på mig i kroppen försvann sakta men säkert under den första månaden. Men vi fick vara tillsammans på BB hela tidenden lilla familjen, maken min fick en säng inrullad till sig så att vi kunde bo ihop inne på ett enkelrummet.

Många är ni som skriver att ni använder träskor, vilken nostalgi. Träskor hade jag varje sommar som barn, jag kommer ihåg vad sköna dom blev när dom var riktigt "ingångna" och nedslitna bak, precis då det var lagom dax att byta ut dom. Jag minns att jag alltid fick gå in min storasysters träskor, jag var mallig över att ha nya skor och hon blev glad över att få mjuka ingångna träskor. Men idag verkar det som om träskor är så himla dyra, det var väl ganska billiga skor då jag var barn har jag för mig. Vart köper ni era träskor?

Sommarnaturen är underbar, lite har jag lyckats fånga på kort.

För precis 17 år sedan hade vi beräknat förlossningsdatum på vårat äldsta barn. Jag tänkte att jag självklart skulle få gå några dagar över tiden eftersom jag var förstföderska och allt, men att hon skulle komma först 17 dagar senare var inget jag hade räknat med. Det beräknade datumet kom och gick och flera dagar lades till, när jag hade gått 14 dagar över tiden var vi hos barnmorskan för kontroll. Jag nämnde lite i förbigåendet att jag hade en sådan konstig tryckande huvudvärk, så blodtrycket kontrollerades och äggvitan i urinen kontrollerades, ja jag hade fått havandeskapsförgiftning, blodtrycket var 130/85 och 3+ i protein i urinen. Barnmorskan skickade hem oss och sa att vi skulle invänta samtal från SÖS specialistmödravård. Vi hade knappt hunnit innanför dörren så ringde telefonen, specialistmödravården ville ha in mig omgående så jag skulle ta med en packad väska och komma in.

Ja sagt och gjort, tisdag den 17 augusti kom vi då in på SÖS specialistmödravård och jag blev undersökt. Barnet mådde bra men jag hade inga värkar och blodtrycket hade nu gått upp lite till 140/85, så jag skulle bli igångsatt bestämdes det. Min blivande make och jag tittade på varandra och sa: snart är vi föräldrar, haha vad naiva vi var.

Man började med att göra en induktion med gel men det hjälper knappt någonting, så det sätts dropp. Fram emot kvällen den 17 augusti tycker dom att vi ska avsluta droppet för natten och jag och maken ska få gå till en avdelning och sova. Jag kan lova att vi sov inte mycket den natten.

Den 18 augusti får jag då dropp igen, sammandragningarna kommer ordentligt och blodtrycket har sjunkit lite till 135/85. Vi håller på med dropp hela dagen, sammandragningarna kommer och går, ibland för tätt så att droppet måste sänkas ibland för svagt så att droppet måste höjas, hela dagen höll vi på. Var uppe och gick och försökte göra allt "rätt", använde TNS, försökte lustgas och vi tyckte att det här gick ju bra. Så kom kvällen och dom tycker vi ska försöka sova lite på natten, så droppet kopplas bort och vi får åka upp till samma avdelning som natten innan, nu började vi fundera lite. Vi sov lite båda två, jag fick smärtstillande och en sömntablett så jag var nog den av som sov bäst tror jag.

19 augusti bär det av ner på förlossningen igen, nytt dropp sätts och samma sak igen som dagen innan, ibland för svaga värkar ibland för starka. På eftermiddagen går vattnet efter att dom har undersökt mig, jag är öppen max 2 cm. Nu börjar jag bli lite trött. När kvällen kommer så försöker dom få oss att gå med på att åka upp till avdelningen och sova, men jag vägrar. Nu har jag börjat bli lite rädd, dels för att det känns som om det inte händer något fast kroppen jobbar som bara den hela tiden och dels för att fostervattnet har gått. Jag ville fortsätta. Dom kopplar på en EDA tillslut kl:02.10 efter ganska mycket tjat från min sida om att lustgasen ej hjälper. Lite hjälp får jag av EDA´n men inte mycket, jag upplever fortfarande en enorm smärta, men dom vill inte fylla på EDA`n så ofta som jag vill. Hela natten håller vi på med värkstimulerande dropp och EDA och min man är underbar. Han finns vid min sida hela tiden och stöttar mig, försöker få mig att dricka och talar i mitt ställe då jag ej kan prata själv på grund av smärtorna.

20 augusti, hela morgonen är en stor dimma ronden kommer och går men jag minns ingenting av den, jag minns ingenting av natten 19/20 augusti förutom att jag hade ont, ont, ont och ingenting hjälpte. Kl: 9.20 kommer Dr: Thomassen in och säger att vi får välja, sugklocka eller kejsarsnitt. Men sugklockan kan inte sättas innan jag är öppen mera, så vi väljer kejsarsnitt, jag känner att alla mina krafter är tömda nu. Jag rullas in på operation och då bedövningen för kejsarsnittet ska fyllas på så upptäcks det att EDA`n inte har tagit ordentligt, den sitter snett. Så en ny ryggbedövning sätts och jag får då äntligen förklaringen till varför smärtan inte ville ge med sig och varför jag ville ha påfyllning hela tiden i EDA`n.

Kl:10.45 kommer hon då äntligen, våran underbart fina flicka: Emelie. 51 cm lång och 3985 gr tung. Pappa får gå iväg med sin fina dotter och göra henne i ordning medan dom syr ihop mig. På grund av illaluktande fostervatten sprutar dom mig med Zinacef och tvättar ur ordentligt. 1 timme senare får jag äntligen träffa min dotter, då ligger hon tryggt i sin pappas famn inne på vårat rum på förlossningen, vägd, mätt och påklädd.

Märligt att man kan minnas allt på samma gång som man inte minns någonting. Så upplever jag att dessa dagar var, jag minna allt men ändå ingenting.

Uppdatering: När jag fick min 3:e dotter så upptäcktes det att mitt bäcken var allt för trångt för att kunna föda "naturligt", det berättar jag om senare. Men det hade varit bra om det upptäckts vid det 1:a kejsarsnittet....

Det heter att ombyte förnöjer, så jag lånade svärmors olika foppatofflor då jag var där.

Vad härligt glad och positiv man blir av att bli väckt av borrmaskiner kl:7.30. Nu fixar dom visst alla utsidor av fönsterna och snart är det väl dax för alla insidor. Så idag lär det väl borras hela dagen....

Igår den 1/8-10 var det en underbar solnedgång, hela himlen var rosa/gulfärgad. Så jag kunde så klart inte låta bli att knäppa lite foton.

Ja nu är vi hemma igen, borta bra men hemma bäst. Det ska bli skönt för ryggen att få sova i min egna säng och få bada i badkar. Jag har haft en väldigt trevlig vecka uppe i Rengsjö/Bollnäs hos mina svärföräldrar, mysigt att få bli lite bortskämd och att ha vacker natur bara precis runt husknuten. jag lyckades få diska några gånger, det gäller att vara snabbt framme vid diskbaljan så kan man få hinna diska i alla fall någon gång. Det är mysigt att diska förhand när man inte måste göra det varje dag och dom har en låg och bra diskbänk som passar min längd bra och så kommer alltid svärmor och torkar så står vi där sida vid sida och myser. Jag tänkte jag skulle bild bomba er lite från våran vecka på landet.

Tack Erika och Emelie för hjälpen med designen av min blogg, nu är den lite mera personlig. Ska försöka klura ut om det är något mera jag vill ha dit.

Idag får vi mandelkyckling och sen blåbärspaj till efterrätt.

Min första middag hemma hos svärföräldrarna var just mandelkyckling, dom var inte mina svärföräldrar då och jag var 19 år och jätte blyg. Jag tror nästan att min (blivande) man var lika blyg och generad som vad jag var, vårat förhållande var helt nytt då. Jag vågade inte gå ner och äta middag så min blivande make kom upp med en bricka med mat på till mig. Mandelkyckling med bandspagetti och blåbärspaj och det var så gott tyckte jag då och det tycker än. Jag önskar mig alltid det när vi är här och hälsar på, jag har försökt göra den själv hemma med svärmors recept men det går inte. Det blir inte samma sak eller samma smak, hennes är helt klart bäst.

Men tänka vad en maträtt kan väcka minnen till liv och vad tiden går fort. Här sitter jag nu 19 år senare med 3 döttrar och tillhör den här härliga familjen. Jag blir nästan lite rörd när jag tänker på den där första middagen....

Nästa vecka måste jag få till en lunchdejt med min älskade mamma. Det känns som om det var länge sedan vi sågs, fast det var nog bara några veckor sedan. Men jag ska ta mig en tur ut till deras kolonistuga och umgås lite. Det behöver jag.