dagsläget....

Tabletterna som jag fick för ca, 3 månader sedan hjälper mig ganska bra. Jag känner att jag mår bättre, känner mig lite gladare och har närmare till skratt igen. Jag gräver inte ner mig så långt då problemen dyker upp i mitt huvud och jag ältar inte heller till förbannelse, utan de jobbiga känslorna ligger liksom bara och skvalpar på ytan lite.

När vi var uppe hos svärföräldrarna så märkte jag också att jag har mycket lättare för att vara social igen. Det var mysigt och trevligt att träffa dom och andra i släkten och det gick mycket lättare. Jag känner mig mera okej med mig själv. Jag är ju en riktigt trevlig människa att umgås med....

Ja förutom vikten då som är ett stort problem just nu. Jag måste börja viktväkta igen och jag ska börja gå på viktväktarmöten igen nästa vecka. Det är tur att träningen fortfarande utförs ordentligt, annars vet jag inte alls vad vågen skulle stanna på nu, men i och med träningen så har jag lite kontroll. Men nu måste jag börja ta större kontroll över maten och vikten. Och jag ska försöka börja med mina sköna morgonpromenader igen nu när barnen börjar skolan och maken börjat jobba.

livet | |
#1 - - Em:

Jag vet inte vilken sorts medicin du äter, men själv åt jag antidepressiva några år och förlorade mättnadskänslan, något som gjort att jag åt otroliga mängder mat efterhand. Jag gick upp 17 kilo. Om det blir ett problem för din del, så kan man testa olika sorter, vissa slipper problemet med ett annat märke. Men det är skönt att du mår bättre oavsett, psyket är så viktigt, fungerar inte det, fungerar inget.

#2 - - Marie-Louise:

Em: Tack ,det har jag inte ens reflekterat över, kanske är det så. Jag ska försöka känns efter och se. Men visst är psyket viktigt, men om jag blir allt för "rund" så mår jag inte psykiskt bra heller så det är en balansgång. Just det, jag äter Cipralex och det är den första sorten som jag testat.

#3 - - Agneta:

javisst är det trist när tabletter o mediciner gör att man dels sväller för att man samlar på sig vätska och dels äter väldigt mkt mer än vad man behöver för att man förlorar sin mättnadskänsla eller bara är sugen på något hela tiden. Håller med Em ovan att prova ev att byta sort, men sedan så är det ju "bara" 3 månader sedan du började och det är först nu som det börjar ge effekt fullt ut..kanske värt att vänta o se?!

Själv har jag oxå behov av minska ner ett högt antal kilo, på ett år så har jag lagt på mig nära 12 kg..måste ta mig ikragen och övervinna detta med att inte orka träna samt att äta bättre!

#4 - - Helene:

Jag tänker rent spontant att va modig du är som skriver om det här...

Jag känner lite som dig ibland så jag förstår vad du menar...Det här med att vara orolig och älta men jag försöker på mitt sätt att klara det ändå.Men va bra att det finns hjälp !!

Jag ska med försöka komma igång med promenader nästa vecka då skola och jobb börjar !!

Jag har lagt på mig massor : /

Skönt att man kan stötta varann = ))

KRAM Helene.

#5 - - Marie-Louise:

*Em & Agneta & Helene*: Jag ska försöka skriva in hur det går med vikten också här i bloggen, det får bli en egen kategori, viktnedgång kanske den får heta :) /Kram till er alla

#6 - - Jenny:

Grattis till att Du mår lite bättre!

Ibland är det bara "pest eller kolera" att välja mellan, och då får man ta det som känns bäst.



Viktökning är ju tyvärr ofta en av biverkningarna på antidepp-mediciner, men OM du börjar gå upp ännu mer, så prata med Doktorn om Dina önskningar att tappa istället för att "lägga på"...

Jag har provat många sorter och en del funkar bättre än andra!

Så tappa inte hoppet!



Det är viktigt också att må psykiskt bra, om man ska orka ta tag i vikten.

Jag är själv överviktig, men klarar mej inte alls utan antidepp. Och hellre ett liv med glädjestunder än ett trist liv med tråkiga tankar och vara pinn-smal.

Men jag MÅSTE OCKSÅ gå ner!

Blodtryck och kolesterol tar väldig stryk av det här, och sedan ett par tre år tillbaka har jag varit tvungen att ta piller för det med!



Jäkla ekorr-hjul va!?



Men jag är GLAD för din skull att Du mår bättre, för då är allt annat också lite lättare!



Stor styrkekram till Dej!

Jenny

#7 - - Maja:

Vad glad jag blev att du besökt min blogg, hoppas medicinen hjälper och håller med om att det är modigt att skriva om det - det är confessions som dessa som ger djup i skrivandet... lycka till och jag kommer tillbaka hit! kram Maja/Dictum Factum

#8 - - Helena:

Vad skönt att medicinen hjälper dig. Viktuppgång är ju en trist biverkan. Själv käkar jag Efexor som inte har den effekten på mig iaf... Men, men... Jag var ju bullmullig innan jag började. Vi har gått med i aftonbladets viktklubb.se nu, maken och jag. Funkar riktigt bra hittills! =)))

Kramkram Helena

Upp