tankar, känslor och förlossningar....

Just nu läser jag del 2 av Katerina Janouch serie, systerskap heter den och jag tycker nog att den här är bättre än första delen. Kanske beror det på att man får följa med Cecilia som barnmorska på förlossningen mycket mer.

Jag är förlossningstokig har jag märkt. Jag slukar allt som handlar om förlossningar. Själv tror jag att det beror på att jag själv aldrig fick uppleva den/dem förlossningar som jag alltid har drömt om och som jag så självklart trodde att jag skulle få. Tänk så naiv man kan vara när man drömmer om framtiden och vuxenlivet. Men det är lite snopet att ligga med värkar i närmare 4 dygn och sen få ett kejsarsnitt, jag vet att jag inte hade något val men känslorna kan jag inte styra. Självklart skulle jag också ha velat veta hur det är att "föda" barn, alltså vaginalt. Jag vet att jag inte kunde välja själv och att jag har kunskaper som också är viktiga. Men känslan av att inte ha fått uppleva dom första minuterna och den första omvårdnaden av mina älskade döttrar gör lite ont. Jag vet inte riktigt hur en alldeles nyfödd bebis luktar, jag vet inte hur det känns att sätta på den första blöjan och de första kläderna, alla dessa saker vet istället min älskade man, men inte jag och det gör ont ibland. När han fick den där första kontakten med våra döttrar så låg jag på ett operationsbord och blev ihopsydd. Självklart unnar jag honom denna första tiden och jag tror att det har gett far och döttrar ett alldeles extra starkt band, men jag hade gärna velat vara med. Jag hade velat vara med när det mättes och vägdes och fixades men nu blev det inte så och det kan jag ärligt sakna. Inga riktiga bilder har vi på dessa ögonblick heller, jo en första bild har vi på 3:e och sista dottern när hon ligger och ska bli vägd och mätt och hon inte ännu har fått på sig varken blöja eller kläder. När hon ligger där bara några minuter gammal. Å vad jag älskar den bilden.

Jag erkänner att jag just i detta är avundsjuk på min man. Jag är avundsjuk på att han fick de första minuterna, den första timmen med våra döttrar, att han fick väga, mäta, klä på och snusa på en helt nyfödd flicka. Och han fick denna första tiden med alla våra 3 döttrar, vilken lyx. Det här är nog första gången som jag verkligen sätter ord på detta, ja jag är avundsjuk på min mans första möten med våra döttrar.
förlossningar | |
#1 - - Anonym:

Ja det är skönt med de kilona.. Känns himla bra.. & jag känner mig nöjd att jag verkligen har varit duktig nu i 3 veckor.. Men det är ju låååång resa kvar..

Nej, men nu börjar fingret se bättre ut, men frågan är om han kommer mista nageln, men det märker vi..

#2 - - Åsa:

Så känner jag också, avundssjuk för att jag missade Elsas första timmar. Oskar gjorde ett superjobb med massor av foton och filmer från tex första läkarundersökningen. men ändå, jag blev ju sövd och sen var jag på uppvaket så hur mycket bilder o ch filmer vi än har så är det ju ändå inte samma sak.

#3 - - maria:

förstår känslan av att kunna känna så. inte för att jag missat första sekunderna med mina barn men tanken på det kan jag sätta mig in i...



det viktiga är dock att dina flickor mår bra :)

kramen

#4 - - Helene:

Du skriver så fint !!

Ja ibland kan man inte styra som man själv vill !!

Men vilken "tur" att han fanns där iallafall.

Ha en fortsatt bra dag.

Kram Helene.

#5 - - E:

Har tänkt på det där en hel nu är jag ska snittas. Det är svårt att sätta ord på det men jag tror det känns som om man kommer missa en del, samtidigt så är jag glad att min sambo få ta del av det.



Dock vet jag ju vad läkarna har sagt, att 1+2 förlossning (vaginalt försök+ ev akutsnitt) inte är något som min reumatism orkar med. Får väl fokusera på det och se tiden an...

#6 - - Marie-Louise:

e: Jag ät jätte glad och tacksam över att min man fick den tiden med våra döttrar, men i mitt hjärta kommer alltid saknade finnas. Det är först nu som jag vågar forma saknaden till ord och min yngsta blir snart 12 år. Jag vet att min kropp inte skulle ha fixat en vaginalförlossning och som det är nu så fick jag 3 friska döttrar, men ja saknaden finns där och jag vågar stå för den. Jag förstår dina tankar så väl vännen. /Kram

#7 - - Maria:

Du skriver väldigt bra och man förstår vad du menar. Men tur ändå att du har en underbar man som fick välkomna dem första stunden...



Önskar dej en fortsatt fin helg / Kram

#8 - - soffie:

jag gillar med den bättre en den första ,jag längtar tills 3an kommer ut:)

vad bra du skriver,va härligt att din man va där,

kramen

#9 - - Gun:

Kan tänka mig att det känns jobbigt, men som du säger, du hade inget val. Och att din sambo fick ta det allra första kanske var bra. Jag kan tänka mig att männen kanske ibland känner sig lite utanför i början annars, eftersom vi ammar och automatiskt kommer väldigt nära barnen den första tiden.

#10 - - Pia:

Jag kan förstå dina känslor.. Jag födde tvillingar och då försvann bägge två direkt till undersökning.. fick inte upp dem på bröstet som jag förstått att många andra får.. :o(

#11 - - E:

Tack, det känns skönt att det är någon som förstår. Jag har märkt att det är många som vill tycka och tänka kring det här med snitt. Men någonstans så måste man ju tänka på att barnet ska må bra och kroppen ska klara av att ta hand om bebisen.



KRAM

Upp