vikt och tabletter...

Redan innan jag började med mina antidepressiva tabletter hade jag en rejäl övervikt, mycket av övervikten beror på min psykiska hälsa. Jag har ätit för att jag har varit ledsen, arg, uttråkad, ensam, glad m.m. alla känslolägen har dämpats med mat. Jag har försökt med terapi och KBT men jag tycker inte riktigt att det hjälper, kanske är jag ett hopplöst fall, jag har ingen aning. Jag började med mina tabletter för 3 månader sedan ungefär och har sedan dess gått upp ytterligare 2 kg, men dessa 2 kg kan lika gärna bero på lathet och semestersynder som det kan bero på tabletterna. Jag ska se vad tabletterna gör med min vikt nu när jag ska börja viktväkta igen och motionera mera än vad jag har gjort på ett tag. Om jag märker att vågen står allt för still eller kryper uppåt får jag ta ett snack med läkaren som skrev ut dom, annars fortsätter jag att ta dom som vanligt.

I och för sig så börjar jag nu känna att tabletterna verkligen hjälper så kanske kan dom hjälpa mig med mina matvanor också. Kanske kan jag få må så pass bra psykiskt att jag inte behöver dämpa känslorna med mat och i och med det så kanske några kilon försvinner. Ja det visar sig nog.

Om jag nu ska skriva av mig här i bloggen och försöka uppdatera viktens upp- eller nedgång så är det väl lika bra att vara helt ärlig från början.

Startvikt: 84,6 (på vågen hemma, vv-vågen kan säga annat).

Och ja till mina härligt långa (ironi) 150 cm blir det en rejäl övervikt, jag skulle säkert behöva gå ner närmare 30 kg men ett sånt högt mål klarar jag inte av att ha just nu. Så första målet får bli 5 kg till 17 oktober, det är 2 månader. Jag vet att jag går ner sakta när jag börjar med viktväktarna så jag vill inte ha alltför stora mål till att börja med, utan jag kör nog på 5 kg i taget. Jag vet att viktväktarna hjälper på mig och den sortens mat man äter där passar hela familjen, det är därför jag kör den metoden. För 11 år sedan lyckades jag gå ner riktigt bra med viktväktarna, då låg jag på under 60 kg i vikt, men sen har kilona krupit sig på under dessa 11 år. Mycket i och med min psykiska ohälsa som spelat mig ett spratt nu under några år.

Uppdatering: Jag kanske tog i lite när jag skrev 30 kg, men 20 kg i alla fall. Känns lite mera uppnåeligt.
| |
#1 - - Monica:

Hej och tack för dina snälla kommentarer i min blogg!

Önskar dig lycka till med viktväkteriet!

Monica

#2 - - Annci:

Här kommer några peppande heja-rop från mig. HEJA HEJA HEJA!! Du kommer klara det galant.



Men jag skickar ändå över lite av den jävlar-anamma jag drabbats av, om du skulle behöva vill säga.



Ha en bra dag,



/ Annci

#3 - - E:

Det låter väl väldigt rimligt, stort lycka till nu och jag kan tänka mig att det är peppande att skriva om det i bloggen på något vis.



Har aldrig testat VV men jag vet av människor i min närhet att det är precis som du säger, passar hela familjen och är omväxlande.

#4 - - Lotta:

Klart att du kommer att lyckas, vi kommer att stötta och heja på dig. Är det någon dag du känner att du behöver extra stöd så finns vi här för dig :-)

En extra stor kram

#5 - - Agneta:

jag finns med och stöttar till under tiden..kan ju själv kanske hänga på lite för även här behövs det försvinna ett o annat..eller för att vara lika ärlig som du så ca15 kg måste bort



Klart att du fixar detta!

#6 - - Emilia:

HEJA!!

#7 - - Marlene:

Klart du fixar det! Vi får hjälpas åt helt enkelt :-) Å du kan ju ta med Agneta här ovanför, så blir ni två som kämpar tillsammans, då brukar det gå ännu bättre. Ses på måndag!

Upp