2/12 presentation av min familj...
Min familj består av mig, min älskade man och våra 3 döttrar. Jag tänkte presentera mina döttrar för er, maken får en presentation på julafton. Jag hoppas ni tycker det är okej, gör ni inte det så struntar jag i det för det är min blogg och här gör jag precis som jag vill (nästan).
Emelie, min äldsta dotter. Hon är 17 år och trivs just nu inte riktigt i skolan, hon funderar på att byta både skola och inriktning. Jag stödjer henne till 100% i detta beslut för varför ska man gå i en skola eller en linje som man egentligen inte riktigt trivs med, som gör att man måste tvinga iväg sig till skolan? Nej just det, är det inte bättre att då få byta och läsa det man verkligen vill så att man trivs och känner att valet man gjort är rätt.
Emelie är en väldigt lugn, fin och känslig tjej och det har hon alltid varit. Inget kan stressa henne, är hon inte färdig så är hon inte färdig! När hon äntligen kom till oss, 17 dagar över tiden, så fick jag uppleva en förälskelse som jag aldrig hade upplevt tidigare. Tänk att man kan bli så kär i sitt barn, man ligger där i timmar och bara tittar på detta underverk som man genom kärlek har åstadkommit. Det är en speciell och underbar känsla.
Erika, min mellandotter. Hon är 15 år och vet precis vad hon vill bli och just nu satsar hon hårt för att komma dit. Hennes högsta dröm just nu är att komma in på Kulturama och få läsa foto, hon vill bli fotograf. Om ni kikar in på hennes blogg så bjuder hon på en del bilder som hon tagit och som hon själv känner sig nöjd med.
Erika är en bestämd, rättvis och envis tjej och sådan har hon alltid varit. Blir det inte riktigt rätt så måste det göras om eller kastas! Inget släpps igenom halvdant. När hon kom till oss fick jag uppleva en lugn och fin förlossning och jag fick hålla i henne direkt. Vilken känsla, att få ha sitt barn hos sig direkt. Jag trodde att kärleken skulle vara densamma som jag känt för hennes storasyster men kärleken förändras och jag kan lugnt säga att man älskar sina barn precis lika mycket. Hjärtat växer i och med att man får fler att älska.
Elin, min yngsta dotter. Hon är 12 år och har en fallenhet för språk som jag inte kan förstå vart hon fått ifrån. När hon var 5 år lärde hon sig att läsa själv, hon tyckte det var så jobbigt att vänta på godnattsagan när storsyskonen ropade eller tog tid. Hon har lärt sig ord och meningar på Japanska endast via datorn och hon läser böcker på Engelska som jag kan ha svårt med. Harry Potter böckerna läste hon ut så snabbt på Svenska att hon sen önskade sig dom på Engelska och nu är även dessa böcker utlästa. Hon läser Tyska i skolan och läraren berömmer henne något enormt. Elin är en busig, envis och snäll tjej. Allt ska hända nu, direkt - att behöva vänta är det värsta som finns enligt henne. Antagligen är det denna envishet som gjort att hon lär sig allt så snabbt, varför ta tid på sig när man kan lära sig det på en gång, verkar vara hennes måtto här i livet. När hon kom till oss fick jag en lugn och fin förlossning igen, även denna gång fick jag hålla mitt barn direkt. Min kärlek till henne var precis lika stark som den jag känner för hennes storasystrar.
Ja, jag älskar mina döttrar precis lika mycket, men kanske på lite olika sätt eftersom de är tre helt olika individer. Jag skulle offra mitt liv för dessa tjejer, jag skulle kunna gå genom eld för dom och mitt hjärta är fyllt av kärlek för dessa 3 underbara tjejer! Det är en underbar gåva att få gå bredvid dessa 3 och se vad det blir av dom, se hur de växer och mer och mer blir helt egna individer.
Tack för att jag får vara eran mamma!
Jag håller med dig om hur förälskad man blir i barnen. Det är en underbar känsla. Jag respekterar de som väljer bort barn, men de förstår nog inte vad de missar.
Kramen!!