madredetres - 8/12 vart är jag uppvuxen...

8/12 vart är jag uppvuxen...

Jag är uppvuxen i Husby och Skogås, båda förorter till Stockholm. Nu som vuxen bor jag i Farsta, även det en förort till Stockholm. Så ja jag är en förortsunge, har faktiskt aldrig bott i något annat än en förort. Är i 3:e generation Stockholmare.

I Husby bodde vi tills jag var 12 år, jag gick låg- och mellanstadiet där. Jag var nog en väldigt försiktig flicka som ofta hamnade lite bakom allt liksom. Jag vågade inte ta för mig och om min "kompis" i skolan var sjuk så var jag ensam den dagen. Jag har aldrig sett mig som mobbad men lite utanför. Det var inte precis så att jag blev vald först på gymnastiken och så och det kändes ofta som att jag var andrahandsvalet bland kompisarna. Självförtroendet var absolut inte på topp under dessa år.

När jag skulle börja högstadiet så flyttade vi till Skogås. Jag bestämde mig under denna flytt att nu jä**ar skulle jag inte låta någon sätta sig på mig. Nu skulle jag bli mitt rätta jag. Och ja jag blev väl lite väl mycket "mitt rätta jag" kanske. jag försökte verkligen hävda mig och jag vet att en del var lite rädda för mig. Jag var bråkig, stökig och skolkade väldig mycket ända tills jag började 9:an, då lugnade jag ned mig och försökte hämta upp mina bottenbetyg, vilket var mycket tufft. Självförtroendet var inte på topp under dessa år heller, men många trodde nog det. Jag dolde det genom att bli tuff och vass till ytan, men inom mig var jag fortfarande den lilla osäkra flickan.

jag 14-15 år gammal.

Jag valde Hälso- och Vårdlinjen när jag skulle välja gymnasium, främst för att det var till det som betygen räckte till. Och jag har faktiskt arbetat som Undersköterska under ca, 10-12 år, men började sen läsa upp mina betyg på komvux, ungefär samtidigt som jag blivit 3-barnsmor. Läste sedan till Apotekstekniker på en yrkesutbildning som var 1 år och arbetade på Apotek i 7 år ungefär, men jag ska vara ärlig, jag trivdes aldrig helt.

Och nu skolar jag om mig igen, på Högskola denna gång och drömmen är som sagt att bli Arkeolog. Även om jag är mörkrädd och lite klaustrofobisk så tror jag nog att jag kommer att greja detta. Det är först nu 38 år gammal som självförtroendet börjar komma, sakta men säkert. Jag vet vad jag kan och jag kan det bra! Nu vågar jag även visa att jag tror på mig själv och mina kunskaper.