9 dagar...

Nu börjar det kännas lite konstigt att räkna ner. Det går så fort och antgligen kommer tiden där nere att gå lika fort.
men idag kom min kära mamma och I med mina resväskor så nu kan jag börja packa. Jag har redan försökt fixa en hög med vad jag ska ha med och en lång lista har jag skrivit så jag ska nog börja testa alla kläder och sen packa ner dom. Fick också reda på att min kära mamma har lämnat ett paket till mig där nere i receptionen :) Hon är så go min mamma. Hon har lämnat en bok, solkräm, hudlotion och sen lite annat berättade hon. Ska bli spännande och trevligt att öppna det lilla paketet. Och vad alla andra i min grupp ska tycka det är konstigt när vi checkar in och så får jag ett paket :) i receptionen.

Lite brun var hon mamma men inte alls så brun som hon brukar bli så ja det syntes att vädret inte hade varit så bra. Trist, men hon var ändå mycket bättre i kroppen och mycket piggare. Förutom att hon nu har fått världens förkylning att dras med, typiskt.

10 dagar...

Ja då var det 10 dagar kvar tills jag reser och idag är jag så trött. Känner bara för att ligga på soffan och göra ingenting hela dagen. men så kommer det ju inte bli. Nej här hemma behövs det städas, vikas tvätt, skuras golv och lite annat, så att ligga på soffan, ja det kan jag nog glömma idag. Vi måste ta en tur ned till miljöstugan också med massor av skräp, det har varit oplogat ner dit nu ett tag så vi har inte orkar gått dit. Men nu har dom plogat upp vägen dit ner så idag måste vi, vi har påsar med tidningar och reklam i hela hallen känns det som.

Igår var mellandottern på konsert, hon såg Kent. Vid 23.30 ringde hon så jag kunde möta upp henne vid tunnelbanan och när jag gick ut då vid midnatt så var det töväder ute. Märkligt. Det droppade från alla tak, snömodden låg djup på gatan och det var så dimmigt/disigt ute att det var alldeles fuktigt i luften. Så kanske kan våren vara på väg....

Konserten var bra, den fick högt betyg av dottern och hon var så nöjd. Den 22/7-10 ska hon få se Kent igen. Jag lyckades fixa en biljett till henne igår morse. Det är en födelsedagspresent till henne, hon fyller år i april men hon vet redan om den här presenten, det går inte att hålla vissa saker hemliga för då får man söndertjatade öron :)

Den 4/3-10 så ska jag och yngsta tjejen gå och se Tokio Hotel på Globen och som hon längtar. Jag längtar också lite för jag tycker att det är mysigt att gå på konserter med mina döttrar. Det har blivit några under årens lopp.
Mellantjejen och jag har varit på flest konserter ihop, hon är den av döttrarna som alltid vill gå på konsert.

Och en rolig sak som jag har kommit på är att jag inför varje vårdresa, jag har varit på 2 och nu blir det min 3:e, så har jag varit på någon konsert med någon av döttrarna bara några dagar innan jag har åkt iväg.
2005 såg jag Avril Lavigne, 2008 såg jag HIM och nu 2010 blir det Tokio Hotel.

äntligen, som vi väntat...

I dag fick vi ett brev i brevlådan från Fryshuset. Dottern har kommit in på Fryshusets grundskola från åk: 6!
Musikinriktningen kom hon in på. Å vad jag längtar tills hon kommer hem nu så att jag kan få hennes glada min. Det känns så skönt att hon nu har fått en plats. Nu ska jag bara skriva under pappret så att jag har tackat JA på ett rätt och riktigt sett. Jag har såklart redan mailat ett JA till den berörda på skolan, men brevet ska ju också in.

Jag är så glad och lättad. Vi har fått en tid för en "intervju" som dom kallar det den 16/3-10, så nu får maken och dottern gå dit på en träff när jag är bortrest.

Men jippi, hon kom in!!!

11 dagar...

11 dagar kvar tills jag reser, nu börjar dagarna rusa iväg. Tyvärr kommer nog dagarna att gå minst lika fort där nere. Men till helgen ska jag nog försöka börja packa lite i alla fall, det är en hel del grejer och kläder som ska ner när man ska vara borta så länge som 4 veckor.

Men jag är så trött hela tiden, är det penicillinet tro som gör mig så trött. Skulle kunna sova hela tiden känns det som.

facebook....

Känner mig jäkligt less på facebook. Funderar på om jag verkligen ska ha det kvar. Men hur går man ur? Hade jag vetat hur livet skulle arta sig när jag gick med i facebook, ja då hade jag aldrig gått med. Facebook är just nu bara en jäkligt jobbig sida, så är det. Livet är fan inte lätt alla gånger.

Vissa dagar funderar jag på att gå ur, vissa dagar undrar jag varför jag ens gick med.

lasermannen...

Jag har precis läst en bokrecension som min dotter har skrivit om Lasermannen. Hon har läst boken: Lasermannen - en berättelse om Sverige. av: Gellert Tamas. En väldigt bra bokrecension måste jag säga, hon hade fått med allt det väsentliga.

Och helt plötsligt var jag åter i Stockholm 1991 - 1992. Kommer ni ihåg? Kommer ni ihåg skräcken som låg över framförallt Stockholm? Jag jobbade under den här perioden uppe på Södersjukhuset i Stockholm och jag kommer så väl ihåg våra diskussioner som vi hade i fikarummet. En utav mina arbetskamrater var gravid med sin pojkvän, pojkvännen var mörkhyad, och hon var så rädd. Hon var helt säker på att hennes pojkvän skulle råka ut för den här idioten som härjade runt i Stockholm, som tur var så gjorde han inte det. Men det var många andra som föll offer för Lasermannen, alldeles för många. Många av hans offer har fortfarande men utav detta och mår fortfarande väldigt dåligt över vad han gjorde emot dom. Deras trygghet raserades utav Lasermannen.
Men det jag kommer ihåg starkast var nog förvåningen när han greps, förvåningen över att gärningsmannen själv var av invandrarbakgrund. Vi hade alla trott att det var en Svensk gärningsman, eller ja alla som jag umgicks med och pratade med. Jag minns att det var svårt att förstå, svårt att ta in att han hade gjort detta hemska, med sin bakgrund, vi kunde inte förstå hur han hade tänkt. Nu hade han kanske inte alls tänkt, men ja ni förstår.

Jag kommer ihåg när vi under den här perioden hade jobbat kväll uppe på SÖS, vi slutade 21.00 och ute var det mörkt. Lasermannen höll på som mest oktober/november 1991 och januari 1992, så ute var det mörkt och kallt. Och en oro satt i oss allihopa. Det var inte bara invandrare som var oroliga och rädda, det var vi allihopa. Han spred en enorm skräck bland alla Stockholmare kommer jag ihåg.

12 dagar...

Jag fortsätter väl med min lilla nedräkning, mot värmen och alla behandlingar. Min mamma kom ju hem för 2 dagar sedan, från Vintersol. Så hon har berättat lite nu. Tex, hur träningsprogrammen ser ut, på ett ungefär. Det beror på vad man bestämmer med sin sjukgymnast.
Men på ett ungefär ser en vanlig vardag ut så här:

8.00 : frukost.
9.00 : mattgympa (gruppträning på golvet med övningar)
10.00 : Fot gympa (gymnastik för fötterna och benen)
11.00 : arbetsterapi eller bassängträning (beroende på vad man har i sitt schema)
12.00 : lunch
13.00 : sjukgymnastik eller gymmet
14.00 : pallgympa (man sitter på en pall och tränar hela kroppen)
15.00 : fika
15.30 : handgymnastik
16.00 : bassängträning
17.00 : middag

Ja det var nog programmet, mellan 9-17 varje vardag så är träning och behandlingar. Mamma om jag har blandat ihop det eller skrivit fel kan du väl hojta till, så kan jag ändra.

Jag kommer inte att ta med mig en egen dator ner har jag bestämt. Uppkopplingen kostar lika mycket om du har en egen dator som om du använder deras, så jag spar bagageutrymmet istället. Jag vet inte ännu hur ofta jag kommer uppdatera er om min vistelse. Det får nog visa sig när jag kommit dit. Det beror lite på uppkopplingslinan, umgänget jag ska lära känna där nere, tiden jag har och vad jag orkar. Men uppdateringar kommer ni att få, men jag vet bara inte ännu hur ofta.

Just nu är jag så trött hela tiden, beror säkert på penicillinet. Penicillinet har börjat hjälpa nu, halsen känns helt bra men bihålorna är fortfarande lite si så där. Svullna, rinniga och allmänt jobbiga, men det går nog över det med snart.

Men en sak som jag aldrig verkar lära mig är mitt illamående varje onsdag. På tisdagar så tar jag Metotrexate (cellgift) för min reumatism och detta kan ge illamående. Så på onsdagar så ska jag ta en tablett Folacin för att mota bort illamåendet och andra biverkningar. Men tror ni jag kommer ihåg det lilla pillret varje onsdag, nej det gör jag inte. Utan jag går runt och mår illa halva dagen innan jag efter lunch ungefär kommer på att, ja just det jag ska ta en Folacin. Okej om jag råkade göra så här ibland, men varje onsdag. Ja antingen är jag tankspridd och glömsk eller bara lite smått knäpp.


foton som jag tog på min kvällspromenad igår. Snön som hänger ner från taket tyckte jag såg ut ungefär som bomull. (jag hoppas jag lyckats få bilderna klickbara)

snö....

Det är galet mycket snö ute nu. Vart ska all slask ta vägen sen? Kommer det bli översvämningar tro. Jag tror allvarligt att jag aldrig i hela mitt liv har varit med om så mycket snö och en sådan kall vinter. Vintern har varit konstant utan uppehåll och det hör inte till vanligheten här i Stockholm i alla fall. Här brukar det vara snö - slask - snö - slask om vartannat hela vintern, men i år har det bara varit snö och kallt, attans vad kallt vi har det. När vi vaknade i måndagsmorse och tittade på termometern ute på balkongen trodde vi inte våra ögon, vi hade minus -23 grader och under natten hade det varit ännu kallare. Så frågan vi alla ställer oss är väl, hur länge ska denna vinter hålla på? När kommer våren? Och hur mycket snö har vi egentligen fått under denna vinter, sammanlagt. Jag har fotat lite utanför oss, men bilderna gör inte snömängden riktigt rättvis. Eftersom vi bor 3 våningar upp så är bilderna tagna uppifrån, så höjden på snöhögarna har gått förlorad. kanske ska jag försöka komma ihåg att ta med kameran nästa gång jag går ut, så kan jag fota lite från marknivå. ja det ska jag nog göra. Men ni får några foton ändå, fotade ovanifrån.


Utanför våran port, snökanten vid gångvägen är nog drygt 1 meter.

Det ganska fina snögångar vi har utanför oss.

Oj, juldekorationen står kvar :) Katten tyckte det var för kallt idag, hon ville in nästan direkt.

Våran parkering på baksidan av huset. Snöhögen utanför är hög, men det syns inte riktigt uppifrån.

Den här lilla bilen har det inte helt lätt :) kan bli svårt att backa ut.
alla foton är tagna av: mig

13 dagar...

Ja nu är det 13 dagar kvar tills jag åker iväg. Igår kom min mamma hem från Vintersol och jag kan inte riktigt fatta att hon redan har varit borta i 4 veckor. Lika fort kommer ju mina 4 veckor att gå. Här går man och längtar och räknar ner och sen kommer väl tiden där nere bara rusa iväg. Lustigt det där med tid egentligen. 4 veckor som är roliga, bra och spännande kan gå så himla fort medan 4 veckor som är tråkiga kan gå så långsamt. Nej nu ska jag ut i halkan en stund, skriver ett längre inlägg senare.

nedräkning...

Om 14 dagar så sitter jag på ett flygplan mot varmare breddgrader. Nu börjar nedräkningen på allvar.
Sen kan jag se fram emot 4 veckors rehabilitering/utlandsvård. Nere på Teneriffa har du den senaste tiden haft ganska dåligt väder, regn, storm och åska var och varannan dag, men nu ser det ut som om det är på väg att vända. Så jag hoppas innerligt att jag får sol, värme och salta bad när jag är där nere. När jag åker ner om 2 veckor så är det vår på Teneriffa, så det borde i alla fall vara som en Svenska högsommardag värmemässigt, hoppas jag.


foto: mamma

Sån där mat vill jag ha när jag kommer ner ;) Inte precis viktväktarmat, men till helgen kan man kanske unna sig att gå på restaurang i alla fall 1 gång :)

godmorgon....

Godmorgon, hoppas att ni fick vakna på ett bättre sätt än vad jag fick i morse. Jag vaknade 30 minuter innan klockan skulle ringa utav att våran katt satt under våran säng och hulkade. Hon hulkade som bara den och kräktes sen, mitt under våran dubbelsäng. Så ja det var bara att gå upp och hämta skurgrejer och försöka nå detta då under sängen. Ja roligare kan man ju ha det en helt vanlig tisdagsmorgon.

måndag...

Idag skulle jag egentligen ha vägt mig hos viktväktarna men jag är inte helt bra än så jag hoppade över det. Tror inte heller att det hade varit så enkelt att ta sig dit med tanke på kollektivtrafiken, den har väl nästan stått still idag. I alla fall t-banan och pendeltågen.

Så jag har packat Tradera vinster och varit iväg med dom så nu är det skickat. Väntar på några fler betalningar som ska droppa in så att jag kan skicka iväg några flera paket. Sen så ligger Tradera nere för min del tills jag är hemkommen från vårdresan igen. Jag bestämde mig för att ha auktioner ute tills imorgon, 2 veckor innan jag ska åka iväg. För sen ska alla betala in och man ska packa och skicka iväg och greja och om man säger så här, en del betalar inte lika snabbt som andra. Men jag måste säga att jag tycker att det här med Tradera är roligt. Spännande och bra, jag blir av med grejer som jag inte har någon användning för längre och jag fårbetalt för det. Vissa grejer ganska bra till och med. Det är spännande att följa auktionerna på grejerna.

Nu tror jag att det blir ytterligare en mugg te och ett glas Proviva och sen ska jag nog kika på tv. Vet inte om det är något bra på tv just nu, men annars får jag väl zappa lite.


- 24 grader......

I morse när jag gick upp vid 7 tiden så hade vi minus -24 grader på balkongen. Minus -24 grader! har vi någon gång under denna vinter haft så kallt? SL rekommenderar oss att stanna hemma idag om vi kan.
här såg det ut i morse vid våran ersättningsbuss i Farsta. Alla tjejerna är hemma idag. Minstingen är dunder förkyld, äldsta kom inte till skolan pga, t-banan och ersättningsbussarna och mellan är hemma med värk i kroppen.

Själv gick jag och la mig igen när vi insåg att ingen skulle kunna komma iväg och sov tills nu, kl: 11.30, det behövde jag nog. I natt har det släppt i bihålorna så jag har vaknat av att jag behövt snyta mig. Halsen känns lite bättre, men inte bra och nu börjar magen förklara krig emot penicillinet. Så jag har Proviva hemma som får dricka idag, käka yoghurt ska jag väl också göra och sen har jag några magtabletter kvar som vi inte behövde använda i Egypten, så dom tar jag nog. Att magen alltid ska reagera på penicillin, så tröttsamt.


usch mår sämre nu...

Vilken tur att jag faktiskt gick iväg till läkaren idag, nu ikväll mår jag sämre än jag mådde i morse. Har så ont i halsen att jag inte ens kan svälja och känner mig lätt febrig. Nu väntar jag bara på att penicillinet ska börja hjälpa, jag har hunnit med att ta 2 tabletter/doser idag, jag ska ta 3 om dagen i 10 dagar. Så jag borde väl känna mig bättre imorgon hoppas jag.

Jag har druckit färskpressad apelsinjuice, gjord på vanlig apelsin och blodapelsin, gott och c-vitaminrikt, men ack så svårt att svälja :( men det gick, jag fick ner det.


foto:jag


foto:jag

halsfluss...

Så hade jag halsfluss då, precis som jag trodde. Jag fick en läkartid här nere på närakuten och har precis varit där nu. Halsprovet visade på halsfluss men snabbsänkan (crp) var bara 13, säger mig inte så mycket i och för sig men läkaren sa att det var bra/lågt. Men nu har jag fått penicillin mot halsflussen, 3 gånger om dagen i 10 dagar, så det blir nästan precis tills jag ska åka iväg som jag ska ta dom och hostmedicin. Ingen bra hostmedicin i och för sig, bara Mollipect, men läkaren tyckte inte att jag skulle ha någon hostmedicin alls så jag fick nöja mig med Mollipect.

Lite irriterad blev jag på läkaren. jag skulle ut till syrrorna och ta snabbsänkan i fingret sen skulle han ropa upp mig igen, jag satt i väntrummet i 15 minuter och väntade, sen fick jag nog och knackade på. Under dessa 15 minuter hade jag hört hur han pratat i telefonen hela tiden och det var inte ett läkarsamtal, ja om det nu inte är så att han skrattar och säger puss till patienter ;) Men när jag sen knackade på blev han sur och fick lägga telefonluren åt sidan och sa bara att ja du har halsfluss jag skriver ut penicillin. Ä okej, för det första hade jag sagt att jag fick Enbrel och de flesta läkare brukar vilja kolla vilka penicillin man kan/får ta då och brukar kolla av med mig, men inte den här läkaren inte. När jag lite försynt frågade om hostmedicin så sa han bara barskt att nej det behöver jag inte. Jo men jag hostar hela nätterna och har lite/mycket tungt att andas just nu, sa jag. Jaha men då får du Mollipect då, sa han. Jaja det var bara att godta det och gå där ifrån, han ville så märkbart bara prata vidare i telefonen...

Men så någon vägning lär det inte bli imorgon i alla fall, synd, jag skulle behöva det. Men om medicinen har börjat hjälpa så kanske jag kan gå.... jag får avvakta och se.

förkyld....

Jaha årets första förkylning har slagit till ordentligt nu. Nu är jag jätteförkyld, ont i halsen/svalget, täppt i näsan, hosta och huvudvärk. Har inte kollat om jag har feber men känner mig lite varm. Så idag ska jag dricka massor av te och bara försöka vila. Blir det halsonda värre kommer jag nog få lov att försöka gå ner till närakuten, eftersom jag får Enbrel mot min reumatism så är mitt immunförsvar inte det bästa och jag brukar lyckas få halsfluss när jag blir förkyld. Så jag får avvakta lite och se om inte annat så skulle jag behöva hostmedicin. Håller förkylningen i sig imorgon också så blir det nog ingen vägning på kvällen. Jag kan ju inte gärna åka iväg dunderförkyld och kanske riskera att smitta ner andra.

Yngsta dottern vaknade också förkyld idag, så hon måste kanske vara hemma från skolan i några dagar, vi får se.

ahlgrens bilar...

Idag har jag ätit lördagsgodis. Ahlgrens bilar blev det, två nya sorter testade vi ikväll. Ahlgrens bilar med chokladöverdrag och ahlgrens bilar saltlakrits blev det. Dom med chokladöverdrag förstod jag mig inte riktigt på, det var inget speciellt med dom, ungefär som om man skulle ha råkat ta en bil och en bit choklad i samma tugga. Men dom med saltlakrits det var precis i min smak, god lakritssmak på bilarna. Jag ska ta och köpa med mig en påse eller två när jag åker till Teneriffa, för är det något som jag saknar när jag är där så är det god lakrits.

Lite konstigt med detta inlägg precis efter mitt inlägg om min viktmorot, men herre gud, jag måste unna mig lite godis. Det är ju lördag!


viktmorot...

Jag har en ny viktmorot. Jag fick en jättefin klocka utav min man i julklapp. Jag har nu behövt att "ta in" den för den började bli för stor. Så nu har jag gått ner 1 länk :) Så vi får se hur många länkar det slutar vid...


foto: jag


foto:jag

Ursäkta bildskärpan, jag orkade inte fibbla för mycket. Skyller på min jätteförkylning som jag fick igår :(

ibland är man knäppare än vad man kanske tror...

När jag var på min första klimatvård/utlandsrehabilitering 2005, så var vi ett gäng tjejer/kvinnor i ungefär samma ålder. Vi hade ganska roligt ihop, det hade vi hela gruppen i och för sig, men just en av dessa jämnåriga kvinnor och jag kom extra bra överens.
Vi pratade ganska mycket om våra familjer, vi hade barn i nästan samma ålder hemma och så. Så en dag berättade hon att hon gjorde en väldigt knasig sak hemma. När hennes man hade hängt tvätten så gick hon alltid in och kollade så att han hade hängt rätt. Och då menade inte hon tröjor på galgar och byxor i byxbenen, nej hon kollade så att han hade tagit samma färg på klädnyporna till samma plagg. Alltså bara röda klädnypor till ett plagg, bara blåa till ett plagg och så vidare, om han hade blandat färgen på klädnyporna så hissade hon alltid ner tvätten och gjorde om. Herre gud vad jag skrattade, det lät ju helknasigt. Men så när jag skulle sova den natten så låg jag och funderade och kom på, herre gud jag gör ju likadant! Jag hade gjort så utan att ens tänka på det. Hade min man hängt tvätten med en blå och en röd knänypa på samma byxor så kunde jag byta färg på klädnyporna, alltså varför, det är ju helt knasigt.
Morgonen efter så berättade jag så klart för henne att jag gjorde likadant fast jag inte ens hade tänkt på det. Då flikar en av de andra kvinnorna in med en mening. Jaha och ni undrar varför era män inte vill hänga tvätt och fixa hemma? sa hon. (bara någon dag innan detta hade vi beklagat oss lite) Ja vad ska man svara, klart hon hade en poäng med det. Jag skulle inte heller vilja hänga en hel tvätt om jag sen visste att min man skulle gå in och hänga om den direkt. Ja menar då kan ju han hänga den själv direkt, så att det blev rätt ;) Ja det här blev verkligen en tankeställare för mig, jag kom på flera knasiga saker som jag gjorde hemma. Jag bestämde mig då för att så här kunde jag bara inte hålla på, så gör man bara inte.

När jag sen kom hem så fick jag de första veckorna verkligen bita ihop för att inte gå in och fixa klädnyporna tex, eller allt annat knas som jag gick efter min man och rättade till. Och jag tycker faktiskt att jag har lyckats. Jag fixar inte efter honom längre. Har han gjort något, hängt tvätt, städat, lagat mat eller vad som helst, så låter jag det vara så som han har lämnat det. Det kan ju låta självklart, det tycker jag också nu. Nu kan jag inte förstå varför jag gick in och hängde om tvätten tex. men då kunde jag inte med att klädnyporna hade olika färg på ett plagg. Ja det var nog tur att hon "råkade" berätta den där knasiga saken för mig, det var en väckarklocka för mig, för hur jag betedde mig. Det lät så jäkla knasigt när hon sa det högt att jag sen på natten skämdes över hur jag faktiskt hade betett mig mot min man.

Så vi får se vad jag kommer hem med för lärdomar detta år :) Jag kanske gör något knasigt fortfarande som jag inte ens tänker på som jag kommer på då när jag är borta 4 veckor :D


bild: google

fd, nagelbitare....

Jag har alltid varit en notorisk nagelbitare, hela livet. Vissa stunder i livet har jag kunnat slutat, tex, då jag varit gravid, ammat och varit utomlands. Men som alla nagelbitare vet så blir utväxta naglar hos nagelbitare så sköra och flisiga. Så det har alltid slutat med att naglarna har gått av och jag har börjat bita igen. Under oktober/november hade jag gelnaglar som jag fixade hos en nagelteknolog, men jag trivdes inte riktigt med dom. Så fort nageln under började växa blev det fult och dom var ganska tjocka och konstiga, så jag slutade med det. Men när vi var i Egypten maken och jag så slutade jag bita på naglarna, okej jag bet fortfarande på nagelbanden då, men då växte i alla fall naglarna. När jag sen kom hem bestämde jag mig för att försöka fortsätta låta naglarna växa. Jag gick då ner till Åhlens och berättade om mina sköra och flisiga naglar och blev då rekommenderad att prova ett lack från Sally Hansen som var både stärkande och som skulle göra att naglarna växte fortare, drygt 120 kr kostade det om jag minns rätt. Jag tänkte att okej jag testar. Och döm om min förvåning när det fungerar. Mina naglar är nu starka, långa och fina. Igår inhandlade jag ytterligare produkter av Sally Hansen, ett annat stärkande lack, en nagelbands peeling och en nagelbands "puttare". Så igår hade jag manikyr här hemma och nu är mina naglar jättefina. Så ett tips till er där ute som är nagelbitare eller som bara har sköra och flisiga naglar, testa Sally Hansen, det fungerar på mig i alla fall.

Så jag har Sally Hansen: Diamond Strength, Maximum Growth, Cuticle & Nail Refiner och Cutile Trimmer. Idag ska jag nog kanske unna mig ett nagellack från Sally Hansen :) med någon fin färg.


foto: jag


Ja man ser lite i alla fall, var svårt att få riktig skärpa. foto: jag


Japp en till bild på mina svullna händer, jäkla reumatism :( men naglarna börjar bli långa. foto:jag

rastlös dotter...

Ja det är kanske tur att jag har en rastlös dotter. När min dotter läste mitt förra inlägg så tyckte hon att vi kunde gå och träna eftersom hon också var rastlös. Så sagt och gjort, nu har vi tränat. Vi körde crosstrainern idag igen och idag orkade jag 12 minuter :) sen körde vi ett cykelrace på 10 minuter. Lite styrketräning på det och sen stretching :) så nu har kroppen verkligen fått sig en genomkörare och det känns så skönt. Minst 1 gång till den här veckan ska vi gå har vi bestämt, kanske blir det 2 gånger vi får se.

rastlös...

Jag känner mig just nu grymt rastlös. Har känt så i några dagar. Jag kan inte sitta i lugn och ro på kvällarna och kolla på tv, utan jag far fram och tillbaka hela tiden, fast jag gör inget vettigt. På dagarna då jag är hemma känner jag liksom hur det kryper i mig av rastlöshet, men jag gör ändå inget vettigt. Det är jobbigt att känna så här. Det smartaste vore ju om jag liksom gjorde något då jag blev så där rastlös, typ städade lägenheten, vek tvätt, gick ut på en promenad eller egentligen vad som helst. En sak som jag i alla fall INTE gör nu när känner mig rastlös men som jag gjorde förut är att sitta och småäta. Förut när jag var rastlös så var jag alltid i kylskåpet och tittade, tog en godis, kaka, chips vad som helst. Det gör jag INTE nu och det är ju jätte bra. Men den restlösa känslan försvinner ju inte, den ligger i magen och kroppen och gnager.

Hur gör ni när ni blir så där rastlösa?


Foto: min mamma.


Tränat igen...

Just hemkommen från träning. Idag körde jag löpband 15 minuter ungefär och sen testade jag crosstrainer. Men gud vad jobbig den var. Jag trodde att jag skulle orka max 5 minuter men orkade faktiskt 11 minuter, så nu känner jag mig lite stolt :) Ska nog försöka köra den i alla fall 10 minuter nu varje gång som jag tränar, den tar ju både på ben, armar, bål, rygg och kondition. Det var verkligen jobbigt men så skönt det känns nu när jag sitter här och faktiskt har tränat hela kroppen.


Gnäll...

Jag har kommit på att jag här på bloggen har gnällt mer och oftare över min värk i kroppen än vad jag har gjort i hela mitt värkande liv. Men nu är det ju min blogg så jag skriver det jag vill och att få gnälla över min värk är ganska så skönt ibland. Jag gnäller aldrig hemma över hur ont jag har, har jag en riktigt dålig dag så har jag bara kortare stubin men jag gnäller sällan eller aldrig. Men här på bloggen har jag märkt att jag faktiskt gnäller, ganska ofta till på köpet. Men det får ni ta, orkar ni inte läsa om mitt gnäll så får ni väl helt enkelt bara hoppa över det inlägget.

hämta paket...

Snart ska jag iväg in till stan för att hämta ett paket. Jag hade beställt varor/läkemedel från apotekets hemsida här för några veckor sedan och hämtade ut dom nästan direkt. men fick bara 1 paket med mig hem, frågade om det inte fanns 1 till men nej det fanns det inte. Jaja inget mer med det tänkte jag, var kanske bara det här som fanns då. Men i går ringde telefonen, en man på apoteket hade städat igenom hyllorna och hittat ett paket som var mitt. Han undrade om det kunde vara så att jag bara fick 1 paket med mig sist. Ja men visst så var det ju, sa jag. Så nu står det andra paketet på hyllan och väntar på mig så jag ska ta tunnelbanan in idag och hämta det. Så det kan bli när man beställer både receptbelagt och icke receptbelagt.

Sen ska jag nog unna mig en tur runt i staden, kanske handla något. Jag har sålt en hel del på Tradera sista veckan, så jag har lite fickpengar som jag kan handla för :) Och en promenad inne i staden är inte helt fel det heller, även om det är snö, kallt och oplogat just nu.

Sen har jag provat en ny nätaffär, mathem ,  så dom kommer idag med lite mat efter kl: 13.00 idag. Så får vi se vad jag tycker om dom. Jag brukar ju använda mataffären, men det gör väl inget om man testar flera. Förut så handlade jag också på netxtra men det har jag inte gjort på länge, dom är ganska dyra faktiskt. Ibland har netxtra kampanjer som är bra, då kan jag tänka mig att handla där, men nu har det mest blivit mat och annat från mataffären sista tiden. På mataffären så får man också som konsumkund bonus på allt man handlar, inte helt fel. Mathem ingår under ICA men ger ingen bonus på icakortet, dom har visst ett eget bonussystem, ja vi får väl se sen vilka jag kommer fortsätta med. Fortsätta handla mat på nätet kommer jag i alla fall att göra. Så himla smidigt och bra, man bara klickar in vad man ska ha, någon annan plockar, packar, skjutsar hem och bär upp det för min 3 trappor och ställer allt i hallen till mig, ja men kan det bli bättre egentligen. okej det som kan vara negativt är ju att jag inte plockar frukt och grönt själv, men kommer det något som jag inte är helt nöjd med så mailar jag bara kundtjänst så hjälper dom till på bästa sett. Oftast får man ett tillgodo som man kan använda nästa gång man handlar. Ja som ni hör är jag jätte nöjd med näthandel av mat, det passar mig perfekt.


bild: google

samvetet...

Idag är det ju måndag och för mig betyder det vägning. Idag blev det -0,1 kg, jaja det var minus i alla fall.

Jag vill förtydliga en sak angående inlägget i morse. Jag VET att det kommer att gå jätte bra här hemma utan mig. Maken fixar allt galant och tjejerna också. Antagligen kommer deras morgnar vara lugnare och mindre tjatiga när jag är borta, för jag vet att det är jag som tjatar på morgonen, det är jag som blir stressad när dom inte kommer iväg i tid, eller okej den tiden som jag tycker dom ska iväg då. Men mitt samvete blev lite dåligt i morse, jag fick en känsla av att jag sviker min familj genom att resa iväg. Jag längtar till den 9/3 när jag får åka iväg till sol, värme och behandlingar och just denna längtan gör att det dåliga samvetet dyker upp ibland. Självklart kommer vi allihopa må bra av att jag åker, på olika sett. Jag får rå om mig själv, jag får värme, sol och behandlingar. Maken får ta hand om markservicen på sitt eget sett, utan att jag lägger mig i. Och tjejerna kommer hjälpa till mycket mer här hemma när jag är borta, för det blir så automatiskt då man är själv hemma med dom (jag har egen erfarenhet av det). Och framförallt så kommer dom få hem en piggare, gladare och friskare mamma och maka! Men likväl kommer mitt samvete ställa till det ibland nu innan jag åker. Likväl som det kommer dyka upp när jag är därnere, för så fungerar mitt mamma samvete.


foto: jag

måndag....

Jaha så var det måndag igen. Vart tog helgen vägen? Veckorna rusar iväg just nu, jag hinner inte riktigt med känns det som. Om drygt 3 veckor åker jag iväg och nu börjar jag känna av det dåliga samvetet. Det dåliga samvetet kommer smygande på morgnarna, dessa tjatiga morgnar. I 4 veckor ska min kära make behöva ta dessa tjatiga mornar själv bara för att jag ska få komma iväg. Visst jag behöver komma iväg för min värk och allt men samvetet finns där och gnager. Varenda morgon samma sak, tjat och gnat vid väckning av barnen, dom är så trötta nu. Men hela dagen känns så trist sen efter tjatiga mornar.

Det dåliga samvetet kommer sig av att jag längtar bort också. Jag längtar efter att i 4 veckor bara behöva väcka mig själv och bara ta hand om mig själv. Jag gillar faktiskt det, men då kommer samvetet smygande. Får mammor tycka att det är skönt att vara borta 4 veckor från tjat och gnat? Får mammor vara så egoistiska?

Ja dom frågorna tampas jag med just nu. Samtidigt som jag tycker synd om min kära man som kommer behöva ta dessa morgonfajter ensam. Fast det kanske inte blir några morgonfajter när jag är borta! Jag är ju den som tjatar och gnatar varje morgon. Så kanske kommer han och tjejerna att få riktigt lugna fina mornar i 4 veckor utan mig som bara tjatar och gnatar. Ja ni hör hur tankarna går.

Samtidigt skulle jag vilja börja packa redan nu, jag vill ha sol och värme nu, jag vill ha träning och behandlingar nu, jag vill få ha mindre ont nu. Jag är verkligen kluven inför denna resa. Så kluven som jag känner mig nu har jag inte varit förut då jag har varit iväg på utlandsvård och då har ändå barnen varit mycket yngre än vad dom är nu. Just nu känner jag att jag vill åka men samtidigt känner jag att jag borde vara hemma.


foto: jag

nytränad...

Kom precis hem från träningen, mellandottern och jag var iväg till friskis&svettis. 4:e gången den här veckan, riktigt bra jobbat tycker jag. Det har mest blivit konditionsträning denna veckan, men lite styrka också. Idag orkade jag intervallträna, gå snabbt 4 minuter, springa/jogga 2 minuter * 5, ca 30 minuters konditionsträning.

Sen är det ju alla hjärtans dag idag. Vad gör man egentligen på denna dag? Gymmet var nästintill tomt idag, på söndagar brukar det vara fullt ös där nere. Vart var alla? Sitter alla hemma och bara gullar idag, eller?
Här ska vi bara ha lite mysig middag ikväll, det är nog det ända mysiga/gulliga vi kommer ha.

Uppdatering: Erika, jag tog bort det. Okej?

leksaker till Egypten...

Kommer ni ihåg det här?

Nu har dockorna fått nya lekkamrater :) Härlig bild på lyckliga flickor.

lugnt och skönt....

Idag har jag faktiskt bara tagit det lugnt, det var så skönt och välbehövligt. Jag la mig tillrätta i soffan och kikade på 2 filmer. Kebeb connection och Damernas Detektivbyrå del 1 , båda filmerna var så där ganska bra. Lite lagom lättsmälta och gulliga.

Kebeb connection blev jag tipsad om av äldsta dotterns pojkväns morbror (lång förklaring där) och den var ganska rolig och lite gullig så där. Handlar om en Turkisk familj i Tyskland, den turkiska sonen blir gravid med en tysk flicka. Ja ni förstår själva, det blir lite knas, det tar slut och ja lite mera knas och en ganska halvrolig knasig film.

Damernas Detektivbyrå har väl alla hört om. Den stora härliga kvinnan som bestämmer sig för att bli Detektiv i Botswana. Fin film med fina landskap, lite lagom mysig och trevlig att titta på.

Kanske ska jag också se Tillbaka till Yorkshire , får se om jag orkar med en till film idag :)

Sen har jag packat lite Tradera paket och varit iväg med dom, så nu är det iväg skickat.

Men alltså jag fattar inte vad dom gjorde här utanför i morse? De stora snöhögarna finns kvar, snömodden på gatan och gångvägarna är kvar och parkeringen är fortfarande snötäckt. Jag förstår inte, vart skottade/plogade dom i morse med plogbilen? Jag såg den, jag hörde den, jag vaknade av den, men det syns inte ute att den vart här, märkligt....

natten som var...

Ja som ni då vet så kunde jag knappt sova i förrgår natt, ryggen värkte som fan och jag var upp flera gånger hela natten. Jag hade ju tänkt att gå och vila sen på förmiddagen då familjen hade gått hemifrån, men ja, dum som jag är så började jag städa. STÄDA! Inte så smart med tanke på min redan onda rygg, men jo så var det, jag drog fram dammsugaren och dammsög hela lägenheten, drog ett städvarv i köket och fixade tvätt. ja inte blev ryggen bättre i alla fall, men det hade jag kunnat berätta redan innan jag drog igång. Men det är inte alltid jag gör så smarta val, ibland tror jag nästan att jag får något tokryck när jag har som mest ont. För nästan alltid då natten varit jobbig, eller kroppen värker som om jag hade tandvärk i hela kroppen, eller något liknande, ja men då går inte jag och vilar, nej jag börjar städa eller något sånt. Ungefär som om jag försöker springa ifrån värken eller problemet! Ja så fungerar jag. Men igår kväll då hade jag så ont att jag var sur och tvär mot alla i min omgivning, förlåt, så jag bestämde mig för att gå och sova tidigt. Problemet var att jag var så uppe i varv, kände mig ungefär som en duracellkanin på speed, ja ni förstår, jag kunde inte koppla av. Under min städ raid så gick jag igenom mitt medicinskåp, tänkte att jag skulle rensa ut det lite. Döm om min lycka då jag längst in i ett hörn hittar 2 sömntabletter! Dom var säkert för gamla, det var länge sedan jag ens fick några sömntabletter, men det blev min räddning i natt.

Vi 21.00 tiden tog jag 1 sömntablett, jippi jag har 1 kvar, och kl: 22.00 sov jag. Ljuvligt! Tyvärr bröts sömnen ganska abrupt i morse kl.5.00 ungefär. Utanför vårat sovrumsfönster så har vi en stor parkering, en stor nackdel med att bo i lägenhet kan jag berätta. Men i alla fall kl.5 i morse drog dom igång med snöröjning av parkeringen. japp nu skulle all snö forslas bort, alla jättelika snöhögar skulle väck, kl:5.00. Så ja vi har varit vakna sen 5 maken och jag, han är på jobbet nu och här sitter jag. Jag ska nog faktiskt vara lite snäll mot mig själv och ta och krypa ner i soffan ett tag. kanske kolla på någon film :) För det är jag väl värd.... Ja sen ska jag packa Tradera grejer och gå iväg med dom, bara pengarna är inbetalda så. Men först soffan med en film tror jag :)


bild: google

vilken natt....

Den här natten var inte rolig, jag har inte sovit alls mycket. Jag försöker komma på om jag gjorde något speciellt igår för i natt då värkte min rygg något förjäkligt och jag vet inte om jag har gjort något som har inverkat på ryggen. Antaligen har jag inte det, antagligen är det min reumatism som ville ge sig till känna riktigt ordentligt i natt. Värken har suttit uppe mellan skulderbladen och det har värkt som i ett par ryggkotor där. Jag har riktigt känt punkten. Det var ungefär som att ha tandvärk i ryggen, det ilade, dunkade och värkte något grön jävligt, visst brukar jag ha ont där, men det här var nog det värsta på bra länge. Så sömnen har inte riktigt infunnit sig i natt, jag har varit upp ungefär 1 gång i timmen bara för att det inte har gått att ligga kvar, jag har vankat runt i lägenheten flera gånger i natt och nu är jag ganska trött. Snart har hela familjen gått till skolan och jobbet. Då ska jag nog tappa upp ett hett bad och ligga där en stund och sen ska jag gå och försöka sova lite tror jag.


bild: google

läkarbesök m.m.....

Igår var mellandottern och jag hos hennes reumatolog. Nu ska hon få börja med en ny medicin, äntligen känner jag. Dotterns "riktiga" läkare hade en kandidat (eller en läkare som läste till specialist på barnreumatism) som tog hand om oss först. Så det blev en riktigt bra och ordentlig undersökning och många frågor och mycket prat, ett jättebra besök tyckte jag. När hon (kandidaten) var färdig ringde hon in den ordinarie läkaren och så pratade vi lite till och det bestämdes om att dottern skulle få prova en ny medicin. Jag har samma medicin och har haft den i snart 1,5 år och den hjälper, i alla fall lite. Den kommer nog i alla fall kunna bromsa en del hos dottern och förhoppningsvis så kommer hon få mindre ont, det känns så skönt att få prova detta. För på något sett så är hon riktigt trodd nu, dom tror verkligen på dottern och hennes värk och det gör mig glad. Det kanske låter konstigt att jag säger så, men det finns inget värre än att må dåligt och ha ont och inte bli riktigt tagen på allvar.

Jag har också pratat med dottern ett tag om att vi skulle kunna söka utlandsrehabilitering även till henne, dom har det för barn och tonåringar under sommarlovet, 3 veckor får barnen åka och då ihop med 1 förälder (jag jag jag vill följa med). Igår gick hon äntligen med på att vi ska söka, det satt långt inne men okej nu är hon med på det. Så idag har jag skrivit ut alla papper som behövs och pratat med en trevlig undersköterska på barnreumatologen, jag ska få skicka ansökan direkt till henne så att papprena inte hamnar längst ner i högen, så nu ska vi fylla i allt och skriva under och sen skicka in. Senast den 1 mars måste ansökan vara gjord fick jag veta idag, så vi har inte så stora marginaler, där för tyckte denna fina undersköterska att jag skulle skicka det till henne, så nu ska hon se till att läkaren får pappret i tid och sen ska hon skicka iväg ansökan ordentligt. Tack kära du för din omtanke om oss, det värmer så. att veta att du ska fixa iväg denna ansökan i tid känns så bra och jag är så tacksam. Ja så sen får vi bara vänta då för att se om dottern kan få en plats ner till Teneriffa. Jag är helt övertygad om att hon behöver det, både klimatet, träningen och den nya kontakten med andra reumatiska ungdomar skulle nog vara guld värt för min kära dotter. Och så klart vill jag vara den förälder som följer med, då kan ju jag få träna lite också, usch så egoistisk jag är nu. Kanske min man vill åka, men nej, jag vill.... Kanske skulle man kunna få råd att ta ner maken och de 2 andra barnen 1 vecka, om vi skulle ha sådan tur att dottern får en plats. Men det blir ett senare bekymmer.


foto:jag


Tradera...

Det här med Tradera, är inte Tradera lite konstigt egentligen. Vissa saker som jag lägger upp som jag tror ska gå bra på Tradera kan gå jätte dåligt eller inte alls, sen slänger jag in något lite på måfå och tänker att ja ja går det så går det och så säljer just den saken för väldigt mycket. Är det inte konstigt? Jag kan bara inte räkna ut vad som egentligen går bra på Tradera. Ja det var min morgonfundering för dagen :)

får inte till några bilder...

Alltså jag lyckas inte få till några bilder på det jag har beställt idag. Det går bara inte och ingen dotter har tid att komma och hjälpa mig heller :( dom brukar vara proffs på att fixa sånt där.

Men jag har beställt: 3 linnen, 2 shorts, 1 bikiniöverdel, 1 skärp (som typ ska vara vid höfterna löst) 2 leggings långa och 2 leggings korta. ja men det var nog allt. Jag kanske kan visa er bilder sen när jag har fått hem paketet :)


foto:jag

vår/sommarkläder...

Sitter just nu och beställer hem lite vår & sommarkläder. Eftersom jag ska vara på Teneriffa i 4 veckor och vädret förhoppningsvis kommer vara fint/varmt så måste jag ha lite nya sommarkläder. Jag märkte då jag packade för veckan i Egypten att jag saknade både shorts, linnen och en bra snygg bikiniöverdel (som sitter som den ska) så nu håller jag på att kika runt på Ellos, H&M, Halens m.m. Så jag kommer nog lägga några beställningar, men inte allt för mycket eftersom jag går på viktväktarna så hoppas jag att jag till sommaren här i Sverige kommer att kunna ha kläder i en mindre storlek än vad jag har nu. Men inför min 4 veckor långa rehabiliteringsresa så måste jag ha bra kläder som passar Teneriffa klimatet och som passar min runda kropp. Så nu ska här handlas lite :)

vägning...

Ja det var viktväktarmöte igår med tillhörande vägning. Jag stod helt still i vikt denna veckan, +/-0, det känns helt okej. Jag hade ju inte gått upp något i alla fall. Måste bli bättre med träningen nu och på att fylla i checklistan, jag är lite slarvig med checklistan. jag skulle behöva komma på ett system så att det inte är så svårt att fylla i, typ ha lika många points på frukost och lunchen varje dag så att jag bara kan fylla i frukost ** points, lunch ** points och så vidare. Är det någon av er som fyller i eran checklista ordentligt? Hur gör ni i så fall för att det ska vara enkelt? Sitter ni kanske på lite knep.

Nu är det 4 veckor kvar till min resa, om precis 4 veckor sitter jag på flyget ner till Teneriffa. Och väl där nere tänkte jag fylla i checklistan och väga mig hos sjuksyster 1 gång per vecka, men till dess behöver jag lite tips på att göra checklistan enkel. Så jag tar tacksamt emot era tips angående checklistan.


foto:jag

Melissa Horn...

Sitter här och lyssnar på Melissa Horn. Jag kan inte få nog av hennes texter, dom är underbara. Så nu sitter jag här och bara lyssnar och trallar med :) och hennes texter gör mig både lycklig och ledsen på samma gång. I min mp3 så går hon på repeat just nu.


måndag igen...

Ja då var det måndag igen, vart tog helgen vägen.

Måndag betyder ju vägning och möte hos viktväktarna för min del. Jag brukar alltid gissa på att jag inte har gått ner något för min våg här hemma är lite knasig, men det visar sig sen alltid hos viktväktarna att jag har gått ner, i alla fall lite. Så den här måndagen gissar jag inte, jag får helt enkelt vänta till i kväll och se vad vågen visar. Till lunch så tar jag de rostade rotsakerna som blev över från middagen igår och 1/2 kryddkorv. Middag får familjen fixa till eftersom jag är borta, så vi får se vad jag får äta ikväll. Beror lite på hur sent jag kommer hem också, förra veckan var det lite strul med pendeln så då var jag hemma vid 20 tiden, lite sent för en hel middag tycker jag, då tog jag fil och flingor och en frukt, så jag får väl se om pendeln sköter sig idag, annars blir det nog fil och flingor idag också.

Ja men jag återkommer väl ikväll då med svaret på om jag har gått ner i vikt även denna vecka....

fika och annat...

Det blev en väldigt trevlig fikastund hemma hos dotterns pojkväns föräldrar. Det blev kaffe och jätte god äppelkaka och chokladbitar. Vid 18 tiden insåg jag att jag behövde röra mig hemåt, vi skulle ju äta middag och träna. Men vi hade mycket att prata om och det var trevligt att träffa dom. Nu vet jag ju vart dottern är då hela tiden, just nu hälsar hon bara på hemma ibland ;)

Tyvärr hade jag läst fel på träningstiden, dom stängde 19, jag trodde 20. Så det blev ingen träning idag.

Min kära make hade redan påbörjat middagen när jag kom hem så det vara bara att sätta sig vid dukat bord, så mysigt. Det blev kryddiga korvar med rostade rotfrukter i ugnen och vitlökssmör. Jätte gott.

Nu ska jag sitta framför Tradera och se hur det går med mina auktioner. Alltid lika spännande.


foto: jag

Och nu tycker jag att snön kan få försvinna. Det räcker nu, det är bra, vi vill inte ha mer. Vi hade snö under julhelgen, det räcker. Snälla låt det töa bort nu. Vi vill ha vår, gröna gräsmattor, knoppande träd och SOL! Ja behöver SOL nu.....

söndag....

Idag blir det lite träning med mellandottern, tror vi går efter middagen för innan det så är jag bjuden på fika hos äldsta dotterns pojkväns föräldrar. Jag har aldrig träffat dom så det ska jag få göra idag. Sen har jag absolut ingen aning om vad vi ska ha till middag, jag har i och för sig en matlista men eftersom det blir lite farande idag så måste jag hitta något enkelt att slänga ihop då när jag kommer hem. Och det ska inte vara för mastigt eftersom vi ska träna efter det. Jag ska nog ta en titt i frysen nu och se vad vi har där, sen kan jag kanske komma fram till vad jag ska laga.

min reumatism....

Jag har fått lite frågor om min reumatism, så jag tänkte att jag kan skriva ett inlägg om det istället för att svara var och en av er.

Jag har nog egentligen haft min värk i kroppen sedan jag var barn, men diagnosen psoriasisartrit fick jag för bara några år sedan. Som barn, jag var nog 9 - 10 år ungefär då jag först minns att jag hade värk. Jag hade väldigt ofta värk i mina ben men enligt läkarna var detta bara vanlig växtvärk, jag hade så ont att jag ibland inte kunde sova och mina ben kunde inte ligga stilla. Huvudvärk har haft sen mellanstadiet till och från och det har alltid förklarats av läkare som stresshuvudvärk. Ont i fötter och rygg har jag också haft väldigt länge, men inga läkare tog min värk på allvar. Jag vet att min mamma var orolig över att jag hade värk så ofta i min lilla kropp, jag svimmade också väldigt ofta som barn och det oroade min mamma oerhört mycket. Hon sökte många olika läkare för detta men allt förklarades bort som stress, växtvärk, gnälligt barn (jag då) och svimningarna hittade dom ingen orsak till så dom trodde helt enkelt att jag hittade på mina svimningar. Ja så mycket lyssnar/lyssnade man på barn och deras oroliga mamma.

När jag för 12 år sedan väntade mitt 3:dje barn så fick jag en sådan oerhörd värk i min rygg, främst vid skulderbladen att jag inte ens kunde andas ordentligt. Jag fick 2 gånger göra lungröntgen för läkarna trodde att det kunde vara lunginflammation eftersom jag inte kunde andas ordentligt, men röntgenbilderna visade ingenting. Men värken bestod. Efter förlossningen så tilltog värken och nu började jag få mera ont i hela kroppen. Jag var hos olika läkare som ingenting hittade, inga prover visade på något och dom förstod inte vad det kunde vara för fel. Dom trodde att det kunde bero på mina täta graviditeter, jag fick 3 barn under 5 år, och att min rygg inte klarade av allt bärande på barn och så. Men till slut så bad jag om en remiss till en reumatolog, eftersom både min mamma och mormor har en reumatisk sjukdom så gissade jag på att det var det jag hade fått. Jag hade en väldig tur och fick välja vart remissen skulle skickas, jag valde samma reumatolog som min mamma gick/går hos.

Efter en massa röntgenundersökningar, blodprovstagningar och läkarundersökningar så sa min reumatolog att det kunde vara Fibromyalgi eller Psoriasisartrit och Bechtrew,hon trodde främst på Psoriasisartrit och Bechtrew. Man kan ju ha flera reumatiska sjukdomar samtidigt, jag har alltså 2 olika. Eftersom både min mamma och mormor har dessa diagnos, Psoriasisartrit och Bechtrew, så fick jag den. Medicineringen har bestått av värktabletter, antiinflammatoriskatabletter, cellgifter och nu senast biologisktläkemedel - Enbrel.

Jag har ständigt värk i kroppen, det finns dagar som är bättre än andra dagar, men jag har alltid ont. Det kan vara benen, axlarna, höfterna, ryggen, nacken, käkarna ja listan skulle kunna göras hur lång som helst. Jag har opererat mina båda axlar för att det var förträngningar där med inflammationer och värk. Värken har tyvärr kommit tillbaka till axlarna, men peppar peppar inte lika mycket som innan operationerna. Nu kan jag i alla fall ligga på sidan en liten stund innan axeln börjar värka. Jag har fått cortisonsprutor i axlar, höfter, rygg, med varierande resultat.

Jag har alltså haft min diagnos i drygt 9 - 10 år, tror jag det blir. Och jag är tacksam över att faktiskt ha fått en diagnos, det kan låta knasigt men så är det. Jag har fått beviljade vårdresor/rehabiliteringsresor, jag slipper bråka allt för mycket med försäkringskassan m.m. och det hade inte fungerat utan en diagnos. Utan diagnos så skulle jag nog ha fått bråka mig till hjälp, tror jag i alla fall.

Mitt råd till alla er där ute som har värk i kroppen som inte går över och som inte har någon förklaring, sök vård. Kräv att få remiss till en reumatolog eller smärtläkare. Ni behöver få riktigt hjälp med eran kropp. Jag vet hur det är att leva med smärta och visst jag har fortfarande min smärta även fast jag har en diagnos, men jag är trodd på. Läkare som jag möter förstår varför jag har värk, jag behöver inte förklara mig hela tiden, jag har en diagnos som dom tror på. Och det tror jag är viktigt för oss alla, att bli trodda på. Ingen vill gå runt och känna sig misstrodd, vilket tyvärr många som inte har fått en diagnos gör. Läkarna tror inte på dom ordentligt. Syns det inte så finns det inte verkar det som om dom tror. Min reumatism syns nästan aldrig på några blodprovssvar, ibland har jag lite förhöjd sänka, men det är nog allt. Men min reumatolog kunde direkt se på mig att jag hade problem, hur hon kunde se det undrar ni. Jo hon iaktog mig när jag reste mig från stolen i väntrummet och hur jag sen gick till mottagningsrummet, utifrån detta kunde hon se att jag hade värk i rygg, höfter, fotleder m.m. Hon är specialist på reumatiska sjukdomar så hon kunde se på mitt rörelsemönster att jag hade/har ont.

Har ni frågor får ni gärna ställa dom till mig så ska jag se om jag kan besvara dom. Inga frågor är dumma! Vill ni ställa dom bara till mig och inte här på bloggen så kan ni maila mig frågorna så ska jag besvara det jag kan.

Och ja just det, mina svimningar. Jag svimmar fortfarande ibland, detta har utretts så gott det går men man hittar inget. Jag själv tror faktiskt att jag svimmar då jag har allt för ont någonstans. För när jag tänker efter så har jag alltid haft extra ont någonstans precis innan jag har svimmat. Men utredningen fortgår så kanske får jag någon gång svar på varför jag svimmar, eller kanske inte. Men svimmar, ja det gör jag fortfarande i vuxen ålder ibland. Men nu för tiden så kan jag känna innan att det är på gång så jag hinner oftast lägga mig ner innan jag svimmar, Det gjorde jag inte alltid som barn. Då kunde jag bara rasa ihop....

gräsänka...

Ikväll och i natt blir jag gräsänka, maken ska iväg och träffa lite kompisar. Det unnar jag honom verkligen, det är inte ofta han är iväg. Så det blir jag och tjejerna ikväll, en riktig tjejkväll :) ska vi ha.

Jag och tjejerna ska ha hembakad pizza till middag och sen blir det nog melodifestivalen, i alla fall för mig. Med godis, chips och dip och jag tror faktiskt att jag klarar viktväktar pointsen ändå, jag  har hela veckoranson kvar. Och om det inte räcker så ja, då fuskar jag lite den här veckan. Måste få göra det ibland tror jag. Får se vad vågen säger på måndag sen. Jag har ju varje gång senaste tiden trott att jag har gått upp i vikt och sen har det visat sig att jag har gått ner, så den här veckan tror jag ingenting. Vi får se helt enkelt. Min våg som jag har hemma visar alltid mera än vad vågen hos viktväktarna gör, så det är ingen ide att väga sig hemma längre. Nu kör jag bara på viktväktar vågens resultat!


dockor till Egypten...

Igår skrev Mikaela om dockorna och de andra leksakerna som jag har skickat till henne. Efter att vi kom hem från Egypten så kände jag att jag skulle vilja göra något för barnen där nere. (jag vet att jag borde tänka på Haiti men det gör så många andra och det finns andra behövande också).

Men i alla fall när jag kom hem så började jag leta runt på nätet om Egypten och hamnade på Mikaelas blogg. Några dagar efter jag hittat dit så skrev hon ett inlägg om att barnen i Egypten har så ont om leksaker och hon letade runt på Tradera m.m. efter leksaker som hon kunde ta med sig ner då när hon och hennes man skulle ner dit. Då kände jag att jag kan faktiskt hjälpa till här. Jag har massor av leksaker som ligger i våran källare och vissa av leksakerna kommer aldrig mera komma till användning. Vissa leksaker sparar man så klart så att ens barn ska kunna ta med sina leksaker sen när dom är vuxna, men vissa leksaker visste jag skulle bli kvar här hemma. Så jag gick ner i källaren och rotade runt lite, hittade 2 fina dockor som kan kissa, bada och blunda ( tjejerna hade så mycket dockor då de var små att det finns ett gäng kvar) lite små gosedjur från tex, Mc Donalds och sen köpte jag lite billiga målarblock och kritor. Detta packade jag ihop allt och mailade lite med Mikaela om hon var intresserad och så och visst var hon det. Så jag fixade en kartong på posten och skickade alla leksaker till henne. Nu om 6 dagar ska dessa dockor och allt det andra få träffa sina nya lekkamrater nere i Egypten, Afrika. Det känns underbart roligt att dessa dockor kommer få glädja något nytt barn och få bli lekt med igen. Tänk vad man kan fixa genom att ha en blogg och skriva ett inlägg som får upp ögonen på någon annan. Så om drygt 1 vecka kommer Mikaela ge dessa leksaker till barn i Egypten och sen ska hon när hon kan lägga upp bilder så får vi se hur barnen leker med sina nya leksaker. Jag gjorde en liten sak som inte kostade så mycket för mig och min familj men som kommer att glädja andra barn och deras föräldrar, för finns något bättre för en förälder än att få se sina barn lyckliga och glada och lekande....

fryshusets grundskola....

Som sagt var vi då och kollade in fryshusets skola idag. Dom ska öppna upp för en grundskola till hösten och min yngsta vill så gärna börja där. Så nu får vi bara hoppas och hålla tummarna. Skolan verkade vara jätte bra. Trevlig och öppen atmosfär. Man kände att alla barn & ungdomar fick vara sina egna individer där, det fanns ingen "mall" för hur man ska vara. Ja så tyckte jag att det verkade i alla fall. Dottern blev ännu mera säker på att hon vill börja där nu efter att ha fått kika igenom olika klassrum och så. Men dom kommer att ta in 80 elever höstterminen 2010 och 20 utav dessa ska ha musikprofil och det är den profilen min yngsta dotter vill ha. Så ja vi hoppas och håller tummarna för att hon ska få bli 1 av 20 elever som får gå musikprofilen.

Hon skulle behöva bryta upp och börja om på en ny skola tror jag. Hon tycker ju inte att skolan är rolig just nu, men idag lös hon hela dagen när vi var på fryshuset. Det kändes som om det skulle kunna bli en bra plats för henne. Om hon inte får en plats där, ja då vet jag inte riktigt vad vi gör. Då får vi försöka leta vidare kanske....

När vi var på fryshuset så passade vi på att hälsa på min gamla dagisfröken I som driver caféet på fryshuset. Hon bjöd oss på underbar lunch. Jag tog en pasta med räkor och lax ( ej viktväktar vänlig) och dottern valde stektris med ägg och hon älskade det (det vegetariska alternativet för dagen var det). Sen åt jag underbar sallad till, tex, morötter med chili i och så klart något mer som jag inte lyckats klura ut, jätte gott var allt. Tack I för lunchen.


kolla ny skola....

Idag ska jag och min yngsta dotter åka iväg och titta på en ny skola till henne. Vi har sökt plats från nästa termin, åk 6 i Fryshusets nya grundskola. Jag hoppas innerligt att hon kommer att komma in. Hon trivs inte riktigt bra i sin nuvarande skola och hur mycket jag än ringer och träffar skolan så händer inget, det blir inte bättre. Så nu hoppas vi på denna skolan. Musikprofil har hon sökt och det skulle passa henne utmärkt, hon älskar allt som har med musik att göra. Och hon skulle behöva få börja i en skola som hon verkligen känner sig hemma i, där hon kan trivas och tycka att skolan är rolig igen. Just nu är skolan bara tråkig och jobbig och det känns inte bra, hon går ändå bara i 5:an och då ska man fortfarande få tycka att skolan är rolig. Men att trivas i skolan beror så mycket på hur eleverna trivs med sina lärare och det är nog där det inte riktigt fungerar för min dotter. Hon kan inte med orättvisa lärare. Det kan inte jag heller och när jag påpekat detta för skolans ledning och lärare så händer inget ändå.

Vad ska man göra för att få skolan att börja lyssna på sina elever och föräldrarna till eleverna? Har ni några bra förslag? Vi har en hel termin som vi ska stå ut, hoppas nu bara att hon får plats på denna nya skolan till hösten....

kärlek...

Söta saker

Månadens sötsak är kärlek och vad passar då inte bättre än en pastarätt med räkor och chili. Det blev det idag här hemma.

400 gr skalade räkor
1 röd chili finhackad
2 vitlöksklyftor finhackade
lite färska babyspenat strimlad
Green harissa
salt
olivolja
en skvätt matlagningsgrädde och 1 msk lätt creme fraich
Vit fiber Spagetti till 5 portioner.

Börja med att koka spagettin. Under tiden hackar du chili och vitlök och hettar upp olivolja i en stekpanna och hettar upp chilin och vitlöken, krydda med green Harissa (ganska mycket) lägg ner spenaten och salta efter smak. När spagettin kokat klart och du hällt av den, så slänger du i räkorna i chiliblandningen och häller på en skvätt matlagningsgrädde och lite lätt creme fraich. Blanda sen allt i den stora pastakastrullen.

Smaklig måltid :)


alla ingredienser utom matlagningsgrädden. foto av mig.


färdigt att äta. Foto av mig.

nya kryddor...

För några dagar sedan läste jag ett inlägg hos kalasgott, hon hade testat lite nya kryddor. Sedan jag läste detta har jag kikat runt bland kryddorna i varje mat affär som jag har varit in på men jag har inte lyckats hitta dom. Men idag hittade jag dom, nere på min Konsum butik fanns dom. Jag köpte hem Green Harissa och Chermoula, de andra två smakerna får bli vid ett senare tillfälle. Idag ska jag i alla fall använda Green Harissa. Jag ska göra en viktväktar rätt idag med pasta, räkor, chili och vitlök och då tror jag att denna krydda kommer vara perfekt. Det är Santa Maria som gjort kryddorna med hjälp av Marcus Samuelsson. Dom kostade 31,90 kr styck, på Konsum.




Chermoula


Green Harissa
Fotona är tagna av mig. (ursäkta bildkvaliten på de sista 2 bilderna)

Teneriffa....

Mamma är nu nere på vårdresa på Teneriffa, Vintersol, och det är hon mycket glad över men just nu har dom oväder. Natten till igår så hade dom rejäl storm och det har varit skyfall över hela Teneriffa. På webbkameran så kunden man igår se hur alla solstolar på stranden hade flugit omkring rejält, man kunde också på samma webbkamera se en dygnsfilmning. Då såg man den nattliga stormen och dom enorma vågorna som slog in över stranden. Vintersol ligger precis ovanför den här stranden som filmas, det är bara en strandpromenad emellan, så stormen och vågorna hördes rejält in till dom som försökte sova på Vintersol.

Men idag ser man att solen är på väg över horisonten. Så nu hoppas jag att mamma och alla andra som är nere på Vintersol kan få det varmt och skönt med mycket sol för det är det dom behöver. Värme, sol och bra träning, det är bra medicin för oss reumatiker.

.



det här med bebisar och barn....

Hos Spiderchick så pågick det en livlig diskussion igår angående om man kunde låta sin bebis sova på mage eller ej. Det fick mig att helt plötsligt minnas hur det var att ha små bebisar igen. Nu är mina tjejer stor, 16 år, 14 år och 11 år, men vissa saker kan kännas som om det hände igår.

När jag fick min äldsta dotter så jobbade jag inom sjukvården, vi fick ganska ofta in berusade människor, så jag hade lärt mig det där med att inte sova på rygg vid berusning på grund av kräkrisken. Så när jag då var nybliven mamma tyckte jag det var jobbigt då min dotter sov på rygg. Helt ologiskt, jag menar hon var bebis inte berusad, men jag var så orolig för att hon skulle kräkas då hon sov på rygg och att hon då skulle få ner kräket i lungorna. Det gick så klart till överdrift eftersom jag hela tiden var där och kände så att hon andades och levde så jag störde hennes sömn ganska rejält i början. Jag kan erkänna att jag kände efter andningen på henne även om hon låg på sidan eller på mage. Jag ville inte ha henne på mage heller för jag var orolig för kräket då med. Jag var nog faktiskt ganska nojig som förstagångsmamma. När hon sen började att vända på sig så rullade hon ju runt då hon sov, så hon låg inte på sidan bara för att jag la henne på sidan, då insåg jag att jag måste lugna ner mig. Jag kunde helt enkelt inte gå in till henne tiden och vända tillbaka henne till sidan. ja men ni hör ju, lite lagom nojig så där.

Med min mellan dotter så var jag lika orolig för ryggläge, av precis samma skäl. Men eftersom jag hade ett äldre barn som jag behövde se till också, så fick andra tjejen sova mycket mera ostört. Det fanns helt enkelt inte tid till att gå och noja hela tiden. Men orolig det var jag, det erkänner jag.

Med min yngsta dotter var jag också orolig för ryggläge, jag har helt enkelt alltid varit orolig då mina små söta bebisar har sovit på rygg. Och jag vet att det beror på en helt ologisk sak, eftersom dom så klart inte alls var berusade utan bebisar. Men i en orolig mamma hjärna hjälpte det inte att jag visste detta. Jag var helt enkelt rädd för att något skulle hända mina guldklimpar.  Men den yngsta tjejen fick också så klart sova mycket mera ostört än vad första tjejen fick eftersom jag då hade två storasystrar som upptog mycket tid.

Till saken kan tilläggas att mina döttrar var aldrig några kräkbebisar, dom kräktes nästan aldrig. Så min oro för att de skulle kräkas var ju nästan helt obefogad, men är man orolig så är man. Det spelar ingen roll vad någon annan säger till en, oron finns där ändå.

Jag har också flera gånger vaknat på nätterna och legat knäpptyst bara för att höra att dom andas, det har inte räckt att jag känt på deras små bröstkorgar. Just det här med att bebisar kan sluta andas har varit min skräck, men jag har då mest varit orolig då de legat på rygg. Men hela tiden då man har små bebisar så matas man med oron över plötslig spädbarns död och det är hemskt stressande. Hela tiden får man höra om detta. Självklart är det hemskt och för dom föräldrar som är drabbade känner jag verkligen med, det måste vara fruktansvärt att behöva uppleva det. Men en mamma och en pappa är redan så oroliga över i princip allt, i alla fall var vi det första gången, så man behöver inte mats med ännu mera oro. Bara första färden från BB var hemskt, tänk om vi skulle krocka, tänk om en annan bil kör in i oss, tänk om hon har för mycket/för lite kläder på sig.

Jag vet inte riktigt vad jag ville med detta inlägg. Kanske ville jag bara skriva ner vad jag minns om hur det var då mina döttrar var små. Kanske ville jag få det ner skrivet att alla mammor är oroliga för något då deras barn är små. Jag vet inte riktig.

Jag kan bara tillägga att oron försvinner inte bara för att barnen blir stora. Som mamma kommer jag nog alltid vara orolig för något. Just nu kan jag bli orolig för mobbing, alkohol, droger, andra tonåringar, hur det är på stan, skolan, ja listan skulle nog kunna göras hur lång som helst. Och sen när mina barn är vuxna ja då kommer jag kanske vara orolig över att dom ska hitta jobb, få en bra fin make, få vara friska, ha någon stans att bo (dom vill nog inte bo hos oss hela livet).

ont det gör ont....

Det blev inga cortisonsprutor i käkarna men det blev en remiss till en käk&bett fysiolog (kan det kanske heta) på Eastman institutet. Min reumatolog ger inga sprutor i käkarna på grund av dess läge och allt runt i kring där, och jag kan verkligen förstå det. Men nu sitter jag då här och har fortfarande så j***a ont. Hoppas att jag kan bli kallad snabbt för jag står snart inte ut med denna värk ner i tänderna.



kortisonsprutor...

Jag ska äntligen iväg till min reumatolog imorgon. Jag måste nog fråga henne om jag inte kan få cortisonsprutor i käkarna, jag har aldrig fått det förut och det känns lite läskigt. Men nu har jag så ont i käkarna att jag snart inte står ut. Värken från käkarna sprider sig ner i tänderna så att det känns som om jag har tandvärk i varenda tand och sen upp i huvudet så att jag har huvudvärk och sen bak i nacken och ner i ryggen, så just nu kan jag knappt öppna munnen ordentligt. Jag återkommer om hur det gick imorgon. Nu ska jag snart krypa ner i sängen så kanske i alla fall huvudvärken släpper taget lite.

minus....

Jippi!!! Jag har gått ner -1,3 kg den här veckan. Alltså det trodde jag aldrig, jag vet att jag har skrivit det förut men den här veckan trodde jag absolut inte att jag skulle gå ner. Jag lyckades klämma 2 semlor i går och 1 semla i fredags och har inte varit så noga med att skriva upp i mathäftet och så går jag ner 1,3 kg. Konstigt det här....

pendeltåg....

Är det någon som vet hur pendeltågen går idag (om dom går)? Jag ska ju till Tumba och väga mig idag och det verkar lite lagom kaos i kollektivtrafiken idag, igen. Inte så ovanligt känns det som, lite/mycket snö ställer alltid till det för SL. Så är det någon som åkt pendel idag som vet hur pass den går enligt tidtabell? Eller måste jag vara ute i MYCKET god tid för att hinna till Tumba 17.20?

magen....

Det börjar synas lite på kroppen nu att jag har börjat gå ner i vikt, jag har inte gått ner så mycket ännu men det lilla som jag gått ner verkar ha tagits från magen. Inget fel i det i och för sig, magen får gärna bli mindre. Men jag har ett väldigt kluvet förhållande med min mage. Samtidigt som jag älskar min "randiga" och mjuka mage så hatar jag den också, för nu när vikten börjar gå ner så börjar magen min hänga. Jag känner mig som ett hängbuksvin ungefär.

Eftersom jag har varit gravid tre gånger och ingen utav mina döttrar har varit små när dom har fötts så har min mage fått töja ut sig riktigt rejält tre gånger. Jag älskar min mage just för att mina barn har legat där och jag tycker att det ska få synas på en kvinna då hon har fött barn, mina bristningar tycker jag är lite charmiga och mjukheten på magen är lite go, men hänget kunde jag gärna vara utan. Nu när jag börjar gå ner i vikt, sakta men ganska säkert, så börjar magen hänga. Så har det blivit alla gånger som jag har gått ner i vikt sedan jag fick mitt första barn för 16,5 år sedan och jag tycker att det är jobbigt. Jag tror att en av anledningarna till att min mage hänger är att mina döttrar är födda med kejsarsnitt, för ingen annan kvinna på min sida om släkten har samma "magproblem" som jag har, men dom har då också fött vaginalt, ja en tanke som jag har i alla fall. Jag vet att man kan operera detta men då måste jag gå ner mycket mer i vikt innan och det är den här tiden nu som är jobbig. Jag vill ju inte känna mig som ett hängbuksvin.

Jag vet att träning inte "biter" på detta, jag lovar, det har jag verkligen provat. För några år sedan vägde jag ungefär 15 kg mindre än nu och magen hängde rejält då också, så det är helt enkelt magen som är så uttöjd, det går inte att träna till, jag tror att man faktiskt måste operera. Men jag har inte ekonomi för att fixa till det privat utan jag skulle behöva vända mig till landstinget och få ett godkännande utav dom och det känns inte så lätt precis. Dels måste jag ner mycket mer i vikt och dels kommer jag nu lida utav detta under min viktnedgång. Förra gången som jag gick ner mycket i vikt, för 5 år sedan, så var jag så missnöjd med magen att jag under något år gick upp kilona igen. När jag är tjock så är magen tjock men inte så hängig. Oj vilket konstigt inlägg det här blev, men jag behövde få klaga lite. Och kanske finns det någon mer än jag som har detta problem, som känner igen sig i detta....



RSS 2.0