madredetres - läkarbesök m.m.....

läkarbesök m.m.....

Igår var mellandottern och jag hos hennes reumatolog. Nu ska hon få börja med en ny medicin, äntligen känner jag. Dotterns "riktiga" läkare hade en kandidat (eller en läkare som läste till specialist på barnreumatism) som tog hand om oss först. Så det blev en riktigt bra och ordentlig undersökning och många frågor och mycket prat, ett jättebra besök tyckte jag. När hon (kandidaten) var färdig ringde hon in den ordinarie läkaren och så pratade vi lite till och det bestämdes om att dottern skulle få prova en ny medicin. Jag har samma medicin och har haft den i snart 1,5 år och den hjälper, i alla fall lite. Den kommer nog i alla fall kunna bromsa en del hos dottern och förhoppningsvis så kommer hon få mindre ont, det känns så skönt att få prova detta. För på något sett så är hon riktigt trodd nu, dom tror verkligen på dottern och hennes värk och det gör mig glad. Det kanske låter konstigt att jag säger så, men det finns inget värre än att må dåligt och ha ont och inte bli riktigt tagen på allvar.

Jag har också pratat med dottern ett tag om att vi skulle kunna söka utlandsrehabilitering även till henne, dom har det för barn och tonåringar under sommarlovet, 3 veckor får barnen åka och då ihop med 1 förälder (jag jag jag vill följa med). Igår gick hon äntligen med på att vi ska söka, det satt långt inne men okej nu är hon med på det. Så idag har jag skrivit ut alla papper som behövs och pratat med en trevlig undersköterska på barnreumatologen, jag ska få skicka ansökan direkt till henne så att papprena inte hamnar längst ner i högen, så nu ska vi fylla i allt och skriva under och sen skicka in. Senast den 1 mars måste ansökan vara gjord fick jag veta idag, så vi har inte så stora marginaler, där för tyckte denna fina undersköterska att jag skulle skicka det till henne, så nu ska hon se till att läkaren får pappret i tid och sen ska hon skicka iväg ansökan ordentligt. Tack kära du för din omtanke om oss, det värmer så. att veta att du ska fixa iväg denna ansökan i tid känns så bra och jag är så tacksam. Ja så sen får vi bara vänta då för att se om dottern kan få en plats ner till Teneriffa. Jag är helt övertygad om att hon behöver det, både klimatet, träningen och den nya kontakten med andra reumatiska ungdomar skulle nog vara guld värt för min kära dotter. Och så klart vill jag vara den förälder som följer med, då kan ju jag få träna lite också, usch så egoistisk jag är nu. Kanske min man vill åka, men nej, jag vill.... Kanske skulle man kunna få råd att ta ner maken och de 2 andra barnen 1 vecka, om vi skulle ha sådan tur att dottern får en plats. Men det blir ett senare bekymmer.

foto:jag