måndag....

Jaha så var det måndag igen. Vart tog helgen vägen? Veckorna rusar iväg just nu, jag hinner inte riktigt med känns det som. Om drygt 3 veckor åker jag iväg och nu börjar jag känna av det dåliga samvetet. Det dåliga samvetet kommer smygande på morgnarna, dessa tjatiga morgnar. I 4 veckor ska min kära make behöva ta dessa tjatiga mornar själv bara för att jag ska få komma iväg. Visst jag behöver komma iväg för min värk och allt men samvetet finns där och gnager. Varenda morgon samma sak, tjat och gnat vid väckning av barnen, dom är så trötta nu. Men hela dagen känns så trist sen efter tjatiga mornar.

Det dåliga samvetet kommer sig av att jag längtar bort också. Jag längtar efter att i 4 veckor bara behöva väcka mig själv och bara ta hand om mig själv. Jag gillar faktiskt det, men då kommer samvetet smygande. Får mammor tycka att det är skönt att vara borta 4 veckor från tjat och gnat? Får mammor vara så egoistiska?

Ja dom frågorna tampas jag med just nu. Samtidigt som jag tycker synd om min kära man som kommer behöva ta dessa morgonfajter ensam. Fast det kanske inte blir några morgonfajter när jag är borta! Jag är ju den som tjatar och gnatar varje morgon. Så kanske kommer han och tjejerna att få riktigt lugna fina mornar i 4 veckor utan mig som bara tjatar och gnatar. Ja ni hör hur tankarna går.

Samtidigt skulle jag vilja börja packa redan nu, jag vill ha sol och värme nu, jag vill ha träning och behandlingar nu, jag vill få ha mindre ont nu. Jag är verkligen kluven inför denna resa. Så kluven som jag känner mig nu har jag inte varit förut då jag har varit iväg på utlandsvård och då har ändå barnen varit mycket yngre än vad dom är nu. Just nu känner jag att jag vill åka men samtidigt känner jag att jag borde vara hemma.


foto: jag
Sjukdom | |
#1 - - Heleena:

Usch för det dåliga samvetet, lider med dig vet inte riktigt om det finns något jag kan säga som kan lindra det dåliga samvetet...tror inte det, för det kommer finnas där dolt under ytan hela tiden :(



Missförstå mig inte nu, tycker verkligen inte du ska ha dåligt samvete, förstår heller inte varför man har det, varför man inte bara kan unna sig själv lite härlig omvårdnad?



Försök ändå att vända på det, se inte bara det negativa som all din "gubbe" kommer få ta när du är borta, tänk istället på hur utvilad du kommer vara efter dessa 4 veckor, tänk på allt positivt du kommer att få vara med om och tänk så glada alla kommer bli när du kommer hem :)



Försök, så fort en negativ tanke kommer upp så vänd den till något positivt...



Lycka till och hoppas du hittar ett sätt att minska det ständigt dåliga samvetet...



Kram

#2 - - Marie-Louise:

Heleena: Tack, dina ord värmer.

Det dåliga samvetet går liksom upp och ner. Jag försöker verkligen tänka positivt, men just i morse gick det bara inte. Jag ska försöka tänka på det positiva min kära make får också, allt är ju inte negativt med att jag åker iväg, hans kontakt med döttrarna förstärks väldigt mycket när jag är borta :)och det vinner dom allihopa på :)

Kram

#3 - - Lejonkvinnan:

Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete. Det här är något du behöver och som du kommer att må bra av, och när du kommer hem och mår bättre så vinner alla på det.

Och maken kommer säkert klara allt galant :)



Kram

#4 - - Marie-Louise:

Lejonkvinnan: Tack för dina ord. Jag försöker verkligen se det positiva i det hela. Men ibland så ramlar jag liksom in i det dåligamammasamvetet.

Upp