gårdagen...

Jag tänker inte börja ursäkta mitt inlägg igår, det blir bara larvigt, lika larvigt som om jag skulle ta bort det men jag vill förklara mig lite.

Jag står för att jag blev besviken, 1 utav 3 döttrar kom ihåg att det var Morsdag och ja det gör faktiskt lite ont. Ja visst är det ett kommersiellt jippo som handlarna tjänar massor av pengar på och alla sådana förklaringar. Självklart ska inte papporna/makarna köpa saker som sedan barnen ska ge sin mamma. Men eftersom barnen inte tjänar egna pengar så tycker jag faktiskt att pappan/maken kan ge barnen en summa att gå och handla för bara för att visa mamman sin uppskattning och kärlek, ja så larvig är jag.
Sen är det också så här att den här mamman är väl ändå mamma till makens/pappans barn, är det inget att fira tycker ni! Nej jag är inte min makes mamma (skulle aldrig falla mig in, han har en egen) men jag är mamma till hans 3 barn och det tycker jag betyder en hel del.



midsommar 1999! foto:jag

Kvällen igår ihop med min mamma blev väldigt mysig och lyckad. Bra teater, god mat och ett trevligt umgänge.
Familj | |
#1 - - Lejonkvinnan:

ler håller med dig. Visserligen så tycker jag inte att man behöver få paket osv, men att bli ihågkommen, ett samtal, en fika eller mat, det hör till.



Jag fick ju present som sambon köpt från Lillen, vi har alltid gjort så att vi ger presenter på fars och morsdag, och de andra barnen hade köpt själva för egna pengar = lotter. Men för mig var just det att de kom i håg mig, att vi fikade (med köpt paj) och satt och bara mös viktigast.



Vi vill alla ha uppskattning ibland, och framförallt så behöver vi uppskattning.

Så jag tycker att det är bra att du står för ditt inlägg! Tycker att det var bra att du talade om det och jag hoppas att du får igen det dubbelt upp en annan gång för det är du värd!



Kramar till dig!!

#2 - - Marie-Louise:

Lejonkvinnan: Tack, du förstår hur jag menar :) /Kram

#3 - - regnnatt:

Du, det var inte meningen att göra dig ledsen, eller arg, vilket det faktiskt känns som nu. Men, du fick god frukost och var på teater, många på bloggarna runt om fick inget, många har inte ens fått uppleva lyckan i att ha barn, trots att det är allt de önskar. I vissa åldrar är det dessutom inte det "hippaste" som finns att fira morsdag, så att min 16-åring inte sa något det fnissade jag bara tyst åt. Jag tycker vardagens kärlek är viktigare och det står jag för, problem finns det massor av ändå. Men, alla familjer är olika, alla människor är olika, så är det. Och visst jag har ju tur kanske, mina stora envisas ju ;).

Du behöver dessutom självklart inte be om ursäkt för dina inlägg, detta är din blogg. Jag är bara knäpp nog att bry mig så pass att jag gav lite feedback istället för att läsa i tysthet. Det var inte tänkt som ett påhopp. Hoppas du får en fin dag :)

#4 - - regnnatt:

Jo, jag förstår... när du nu uttrycker dig så, faktiskt... Men, män ser nog inte det vi ser, inte alltid iaf, inte alla, det är ett som är säkert. Kämpa på, efter uppförsbackarna måste det ju gå nedför till sist. Kram.

#5 - - Marie-Louise:

Regnnatt: Nej jag blev inte arg eller ledsen, ville bara ge en liten förklaring så här dagen efter. /Kram

Upp