Karolinska ja....

Vi har som sagt varit iväg till Karolinska idag eller ja Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Där Astrid Lindgrens Barnsjukhus ligger nu så låg förut Karolinska Barnsjukhuset, där låg jag mitt första år. När vi kom gående mot sjukhuset så sa jag till min dotter att titta där, på våning 9, där bodde jag mitt första år. Nehe sa hon, så länge kan man ju inte bo på sjukhus. Men jo så är det ju, jag låg på Karolinska mitt första levnadsår och mitt andra levnadsår så låg jag på S:t Görans Barnsjukhus. Det låter helt knasigt att man som barn bor sina första 2 år på sjukhus men så var det för mig, jag fick så klart komma hem på små permissioner lite då och då men annars bodde jag faktiskt på sjukhus tills jag var 2 år. Om detta har jag skrivit tidigare. I den lilla hissen på väg upp till barnreumatologen så såg vi att dom har forskning på plan 9 nu. Jag tror nog att den lilla hissen fanns där när jag var liten också. Mamma kommer säkert ihåg hur det kändes att åka den där lilla hissen upp på 9:an varje dag.


i det höga huset i bakgrunden "bodde" jag i 1 år. foto:jag

Det var dax för blodprover och så idag så vi satte och väntade på att ta dessa, köade i 1 timme och 15 minuter lite drygt. Tänk vad många olika människor man ser då man är på sjukhus.
Familj | |
#1 - - Helena:

Det låter helt absurt i mina öron! Men det är klart. Det blev ju antagligen ditt normala liv och din vardag!!

Hoppas allt gick väl idag!

Kramen Helena

#2 - - Heleena:

Usch för blodprover, gillar inte sprutor. Har kommenterat ditt andra inlägg :)



Kram Heleena

#3 - - Marie-Louise:

Heleena: Tack för din kommentar på mitt andra inlägg, svarar här eftersom det ligger så långt bak i bloggen. Jo mamma och jag har en fin och bra kontakt och vi kan prata ganska bra om dessa år. Hon svarar så gott hon kan på alla mina knasiga frågor angående denna första tiden i mitt liv./Kram

Helena: Ja det blev min vardag, ovanligheten i mitt liv då var att få vara hemma med familjen. Känns konstigt att skriva det, men så var det ju. Ja allt gick bra idag, dottern svarar bra på medicinen som hon fick i februari (tror jag det var)och hon har mycket mindre ont just nu, det är så skönt. /Kram

#4 - - Åsa:

Fy fasen va jobbigt det måste ha varit för dina föräldrar att det tog 2 år innan de fick hem dig. fy fasen! Skönt att allt gick bra idag!

#5 - - Åsa:

Tack :-)



Kram till dig med!

#6 - - Anki:

Blev rörd när jag läste ditt inlägg om hur det var när du föddes, det var fint skrivet vad jobbigt dina föräldrar måste ha haft. Hoppas det gick bra idag! Kram

#7 - - inger stark:

Ja, älskade dotter, det var jobbigt. När jag åkte upp i hissen visste jag inte hur du mådde, det var en pina att ta sig till ditt rum och kolla läget. Sen var jag hos dig några timmar, mellan kl. 13:30 till cirka 16:30, då var jag ganska lugn. Sedan åkte jag när i den lilla hissen, gick till bussen och åkte hem för att hämta storasyster på dagis. Och då var jag orolig igen. Så var livet! Men du var och är seg, älskling. Mot alla odds överlevde och fick inga fysiska skador. Gissa om jag är lycklig för det

#8 - - inger stark:

Det blev så känslosamt så att jag glömde ord och stavade fel, men skit samma, alla förstår nog vad det står.jag menar ner i hissen och du överlevde.

#9 - - Marie-Louise:

Inger: Älskade mamma! Ja alla förstår. Jag hade faktiskt tänkt skriva ett inlägg om dina telefonsamtal till avdelningen och all oro som du fick bära på. Det kommer ett sånt inlägg, snart. Puss & Kram kära mamma.

#10 - - 2barnspappan:

Usch...

Jag har aldrig tyckt om sjukhus, än mindre efter att ha läst det här!



Kramar

Upp