Karolinska ja....
i det höga huset i bakgrunden "bodde" jag i 1 år. foto:jag
Usch för blodprover, gillar inte sprutor. Har kommenterat ditt andra inlägg :)
Kram Heleena
Heleena: Tack för din kommentar på mitt andra inlägg, svarar här eftersom det ligger så långt bak i bloggen. Jo mamma och jag har en fin och bra kontakt och vi kan prata ganska bra om dessa år. Hon svarar så gott hon kan på alla mina knasiga frågor angående denna första tiden i mitt liv./Kram
Helena: Ja det blev min vardag, ovanligheten i mitt liv då var att få vara hemma med familjen. Känns konstigt att skriva det, men så var det ju. Ja allt gick bra idag, dottern svarar bra på medicinen som hon fick i februari (tror jag det var)och hon har mycket mindre ont just nu, det är så skönt. /Kram
Fy fasen va jobbigt det måste ha varit för dina föräldrar att det tog 2 år innan de fick hem dig. fy fasen! Skönt att allt gick bra idag!
Blev rörd när jag läste ditt inlägg om hur det var när du föddes, det var fint skrivet vad jobbigt dina föräldrar måste ha haft. Hoppas det gick bra idag! Kram
Ja, älskade dotter, det var jobbigt. När jag åkte upp i hissen visste jag inte hur du mådde, det var en pina att ta sig till ditt rum och kolla läget. Sen var jag hos dig några timmar, mellan kl. 13:30 till cirka 16:30, då var jag ganska lugn. Sedan åkte jag när i den lilla hissen, gick till bussen och åkte hem för att hämta storasyster på dagis. Och då var jag orolig igen. Så var livet! Men du var och är seg, älskling. Mot alla odds överlevde och fick inga fysiska skador. Gissa om jag är lycklig för det
Det blev så känslosamt så att jag glömde ord och stavade fel, men skit samma, alla förstår nog vad det står.jag menar ner i hissen och du överlevde.
Inger: Älskade mamma! Ja alla förstår. Jag hade faktiskt tänkt skriva ett inlägg om dina telefonsamtal till avdelningen och all oro som du fick bära på. Det kommer ett sånt inlägg, snart. Puss & Kram kära mamma.
Usch...
Jag har aldrig tyckt om sjukhus, än mindre efter att ha läst det här!
Kramar
Det låter helt absurt i mina öron! Men det är klart. Det blev ju antagligen ditt normala liv och din vardag!!
Hoppas allt gick väl idag!
Kramen Helena