Imorgon så har jag samtal igen hos kuratorn och jag känner mig verkligen peppad för det faktiskt. Förra gången blev jag helt slut efteråt men samtidigt var det så skönt att få prata. Så jag hoppas att morgondagen blir lika bra. Jag har så mycket inom mig som behöver få komma ut har jag märkt, jag måste ha stängt ordentligt om allt förut och nu känner jag att det börjar glipa lite i locket. Det pyser ut lite då och då. Och att få tillgång att prata med en oberoende utbildad person som verkligen kan lyssna men samtidigt kan ge en andra infalls vinklar är verkligen guld värt tror jag. Det här är ett tillfälle som jag måste ta tillvara på, så nu kör jag bara på så får vi se hur det blir. Det lär ju inte bli sämre i alla fall.
Ni får en gammal dikt igen. Den här dikten tillägnar jag mig själv! Jag måste bli bättre på att ta hand om mig själv, jag kan inte alltid hjälpa alla andra först, jag måste prioritera även mig själv.
Att finnas för någon .
När du är trött och ledsen och livet blir alltför hårt,
Vill jag hjälpa dig att bära det som är jobbigt och svårt .
När du tvivlar på allt du ser och känner dig ensam
och svag,
Vill jag få dig att fatta; det kommer en ljusare dag .
När du inte orkar förklara och inte själv orkar stå,
Låt mig få gråta med dig, låt mig försöka förstå .
När alla andra försvunnit våga lita på mig.
Jag lovar att inte svika att alltid finnas hos dig
1990
"Att finnas för någon" var bland det vackraste jag någonsin läst.