nostalgitripp i tonårskvarteren...
Så mycket var sig likt, så mycket var förändrat.
Men just en väg väckte minnena till liv, vid Östra Skogås var det förut ganska obebott (22 år sedan) och just där åkte jag och min dåvarande pojkvän ganska ofta på hans moped. Eftersom jag bodde i Skogås och han i Stortorp så blev den grusvägen bäst då han skulle skjutsa mig hem på kvällarna. Den här vägen minns jag som ganska liten och mörk med lite bebyggelse runt, nu var i alla fall halva sträckan ersatt av bilväg och det var fullt av bebyggelse runt omkring. När vi nu åkte där så kunde jag känna den där tonårskänslan i magen och hjärtat och ändå, så länge sedan det var. 22 år, det är en lång tid, mycket händer på dessa år. Men tänk att en busstur kan färda en så många år bakåt i tiden.
Jag måste nog ta bussen tid snart igen och hoppa av där och promenera igenom kvarteren. Uppleva allt igen och ha med mig kameran.
Jag vill gå på mina tonårsstigar igen, återuppleva minnen från svunnen tid.
Jag som 17 åring hemma i barndomssoffan.
Härligt med barndomsminnen.. i allafall de goda!! ;o)
Ofta kändes allt så mycket större när man var yngre..
Kram!