trött, så trött...
Efter provtagningen så åkte jag till skolan för ett seminarium om Visby, världskulturstaden. Det var ett relativt bra seminarium men vi är tyvärr bara några få som pratar. Hälften av klassen sitter tysta på våra seminarium och det är bara vi samma som pratar. Lite trist eftersom det vart så nu sedan vi började. Det kan tänkas att de andra är blyga, eller väntar på att vi ska prata eller INTE prata, eller att de inte är pålästa. Jag vet faktiskt inte. Men det är inte så att någon av oss som pratar bara pratar rakt ut, vi räcker upp handen och beter oss som civiliserat folk. Men det är nog så här det kommer vara på våra seminarium, jag tror inte det kommer bli så att alla säger något, tyvärr.
Men nu är jag så trött. Jag vet inte om det utav seminariumen som jag blir så trött, men det är inte första gången efter ett seminarium som jag är helt slut. Så nu ska jag lägga mig ner på soffan en liten stund innan jag ska ta tag i läsningen inför morgondagens föreläsning. Så jag återkommer kanske med några rader ikväll.
Att ta blodprover en måndag är ingen hitt, inte för att det gör mindre ont eller blir lättare att sticka men denna köööööööööööööööööööööön som alltid finns på måndagar.
Hoppas att du fick vila dig en stund och hämta nya krafter.
Bra kämpat!
Kram