redan torsdag...

Men nu är det redan torsdag, igen. Vart tar dagarna och veckorna vägen egentligen? Idag ska jag på föreläsning och jag hoppas verkligen att ämnet klarnar lite mer efter den. Det här ämnet är ganska mastigt, svårt och stort känns det som. Men det blir säkert mycket bra i slutändan.

Tänk vad lite eller mycket en mening kan säga egentligen. Jag tänker tex, på meningen som jag skrev i min award angående mitt körkort och min pappa. Jag har fått några kommentarer på den och kan bara lugnt svara att den meningen säger nog ingenting om den verkliga sanningen. Sanningen bakom mitt uteblivna körkort är så mycket större och mer komplex för att kunna rymmas i en enda mening. Men folk brukar reagera när jag säger att jag inte har körkort fast min pappa är bilskollärare, så därför är den meningen lite rolig tycker jag. Alla som hör den lägger in olika saker i meningen, men ingen vet ju vad som egentligen döljer sig bakom orden. Kanske skriver jag det här någon gång kanske inte, det får tiden utvisa.

Men jag kan säga så här, min mamma och pappa skilde sig när jag var 5 år så jag har inte bott ihop med min pappa så länge. Jag har tillbringat varannan helg med honom under min barndom och några lov och semesterveckor, det är tyvärr allt Jag har faktiskt bott ihop längre med min styvpappa. Min styvpappa och jag står varandra mycket närmare än vad jag och min biologiska pappa gör och någonsin kommer att göra.


jag när jag var liten. fotot är avfotat från ett album av mig.
Familj | |
#1 - - Mona:

Jag har oxå mycket böcker som bara står i en hylla och dammar. Jag har även funderat på att sälja, men är det nån som vill köpa tänker jag. Undra hur det går för dig.

Kram

#2 - - Ann Catrine:

Visst är det så,

att man tyder en mening på olika sätt..

Jag tydde det nog så att man kan ha t ex fysiska anledningar till att inte ta körkort.

Och "bagarens barn" brukar inte få bröd!



Men så där är det ju ibland,

inte alltid blodsbanden är de starkaste banden.

Mina döttrar har t ex ingen kontakt alls med sin biologiska far, tyvärr inte heller någon annan fadersfigur..

Men det funkar det också!

(och nu ser du, nu har jag läst in saker i dina rader som kanske inte alls är sanningen...)



Tycker man ser bland kommentarer i bloggen att man ibland blir "missförstådd".

Spännande egentligen hur vi fungerar!

Läser in, bildar sig en uppfattning och sin sanning..



Ha en fin torsdag//Kram

#3 - - Ann Catrine:

P.S

Jättesött foto på jättesöt tjej!!

#4 - - Sand mellan tårna:

Ja snart är fredagen här. Jag står oxå min syvpappa närmre än min biologiska. Faktum är att den jag kallar pappa och har gjort sen jag var 4-5 år är min styvpappa. HAN är min pappa...ingen annan mer än på pappret.

#5 - - Daniel:

Biologin bestämmer ju inte vem som egentligen är en förälder, det e ju den som man växt upp med!

#6 - - pillan:

men vad gullig,,

#7 - - Åsa:

Åh, vilken sötnos!

#8 - - Agneta:

söt bild på dig :-)

nej, det är inte alltid den som skapat en som är den som fungerar som "pappa" utan det viktiga är väl att ha trygg vuxen att luta sig emot..om det sedan är en styvpappa spelar ingen roll!!!?!

#9 - - Lotta:

Så söt bild av dig. Jag önskar att jag hade lite kort på mig då jag var litet. Men det år som det r med den saken.

Vilken bra ide med böckerna, jag har me massor av böcker. Har fundera många gånger vad jag ska göra av dem, man kan ju inte spara allt.

:-)

Upp