en liten historia...

Jag bara måste berätta en liten historia angående en bild som jag visade för ett tag sedan i ett inlägg.



Vår dotter E pysslade och fixade en massa med sina dockor då hon var liten. Det skulle matas, badas, kläs på och nattas. Allt detta gjordes med stor inlevelse. Men så var det den här saken med nattningen av dockan, hon bäddade så fint i docksängen och dockan skulle nattas av henne, då hon liksom fick för sig att hon skulle provligga i dockans säng. Detta gjordes många gånger, hon provlåg docksängen ofta. Om ni tittar ordentligt på bilden så ser ni att bottenplattan på docksängen är förstärkt med buntband. Det var nämligen så att botten ramlade ur varje gång hon lade sig i docksängen och detta resulterade i att hon blev väldigt förbannad och grät av ilska. Så hennes snälla pappa förstärkte helt enkelt docksängens botten med en hel massa buntband. Så kunde hon då ligga där, i den trånga docksängen och provligga sin egna bäddning. En kväll somnade hon till och med där i den lilla docksängen och vi fick försiktigt lägga över henne i hennes egna säng, den som står bredvid på fotot.


foto:jag

ja det var historien om när E fick sin docksäng förstärkt i botten....

Familj | |
#1 - - Tommy:

Sv: Tack så mycket för de fina orden!



Jag kommer göra en fotobok av fotona jag är mest nöjd med.

#2 - - Ylva:

Hihi, vad gulligt!Inte för att jag brukar baka, men gör jag det så är det ju frestande att smaka innan man bjuder, för att se om det är gott... Lite samma tänk, kanske. Kram!

#3 - - Magda:

Fin blogg! :D

#4 - - Pockethexan:

Tänk vad foton kan väcka minnen o det här vad ett extremt gulligt minne!



O vad kul att du har läst Ann Rosmans alla tre böcker, för innan jag träffade henne på releasepartyt så hade jag inte hört talas om henne fast jag hade fått med hennes första bok med en tidning förra sommaren, fast jag mådde inte så bra då med min avgiftning av medicin osv. förra sommaren.



Men det ska jag ta igen o läsa de resterand böckerna för det är ju så när man har mött en författare o man tycker att den personen är trevlig så blir hennes böcker trevigare också...

Hm, hur många böcker kommer då inte bli trevligare efter jag har varit på bokmässan som bloggambassadör...?!



Kramis från en Pockethexa som fick en den att fundera på o minnas med din gulliga bild!

#5 - - Anonym:

hahaha envis liten tjej :) men så söt

#6 - - Susanne P:

Barn är väl för underbara! Det gäller bara att komma ihåg allt de gör... ;)

Sv. hon fick en väldigt bra guidning när hon skulle öppna surströmmingsburken! Det är ingen lätt grej att fixa för en skånska! ;)

Kram

#7 - - Fnulan:

HUr sött va inte det då????

#8 - - mammakero:

Men så gulligt och rart!

Kul att läsa historien bakom bilden!

#9 - - Gun:

Hahaha, vad sött.:D

#10 - - Ansibecki:

Hihi, vad gulligt!

Upp