har piggnat på mig lite...
Tack för era fina kommentarer, ni får mig att framstå som om jag vore en ängel. Det är jag inte, det kan jag lova. Men jag har stark medmänsklighet och jag gör mot andra vad jag skulle vilja att andra gjorde mot mig och mina nära och kära. Att ta en promenad runt "parken" är för mig inte så jobbigt, det känns ibland mer som om jag smiter eftersom jag lämnar avdelningen fast jag vet att jag inte gör det, jag tar ju med mig "jobbet" ut, men för mig är dessa promenader avkoppling. Jag får lite motion och en trevlig stund med en medmänniska, och jag vet att denna lilla stund ger så mycket för den boende och faktiskt även för mig. Men som sagt jag gör det som jag önskar att andra gör mot mig och mina kära. En klapp på kinden, en kram, ett leende eller ett samtal betyder mer än vi tror och det kan vi alla bjuda på. Igår fixade jag en adressändring på en prenumeration, ett telefonsamtal så var det fixat, nu kommer veckotidningen till Stortorp istället för hem, dit där det just nu inte bor någon, så enkelt men så uppskattat. En korsordstidning ska inhandlas imorgon och kvitto ska tas med, för om jag kan hjälpa till att fixa tidsfördriv när jag ändå ska ner till affären för egen del, så ja varför inte.
foto:jag
Jo, du är allt lite ängel, för vi har varit med om att få hjälp med äldre och det är ett fantastiskt arbete som läggs ner och den där empatin och uppoffringen som personal lägger ner är fullkomligt ovärderlig. Jag är så tacksam mot alla som hjäler till på det sättet.
Och jag är också pigg, jag vill och kan inte sova!
Kram från Agneta