det här med diagnoser...
Jag har ofta tänkt så här:
Finns det inga ouppfostrade barn längre?
Har alla bråkiga/stökiga/olyckliga barn (och vuxna) en bokstavskombination eller neuropsykiatrisk diagnos?
Beror bråket/stöket/olyckligheten aldrig på yttre omständigheter så som övergrepp eller "elaka" vuxna?
Kan inget längre skyllas på föräldrarna eller andra vuxna?
Och ja till viss del måste jag erkänna att så kan jag tänka även idag men inte alls på samma sett som förut.
Det här med bokstavskombinationer och neuropsykiatriska diagnoser är något som jag har behövt bli mer medveten och kunnig om - utan att ha valt det själv. Den det gäller vill inte att jag skriver om det i bloggen så jag ligger lågt och skriver kryptiskt - men jag vill ändå få ut mina egna tankar kring allt detta. Att behöva leta information, att behöva bråka och tjata till sig remisser och extra resurser tar på ens krafter. Jag blir som en tigrinna - jag gör allt för mina/mitt barn! Och i all denna information som jag har behövt söka i så har jag funnit en diagnos/bokstavskombination som skulle kunna vara jag! Va jag, en diagnos.... Nej det tror jag väl inte - eller jo kanske, varför inte. Med livet som facit kan jag lägga puzzel och ja kanske, kanske vore en utredning en god idé. Eller kanske räcker bara vetskapen om att ja kanske kan det vara så. Kanske behöver man inte få diagnoser på allt. ADD är den diagnos som jag tänker på - en "kvinnlig" variant av ADHD brukar den visst förklaras som. Nu säger inte jag att jag har detta, långt ifrån, men ett frö har såtts i mitt inre som gör att jag kommer leta efter mer information och jag vet (jag känner mig själv) jag kommer sluka/läsa allt om denna bokstavskombination. För sådan är jag. När jag väl gör något så gör jag det till 120 % men sedan tar det stopp, sedan orkar jag inte mer, sedan lägger jag ner. Ni som läst här ett tag vet att jag får mina dagar av trötthet, när jag sover nästan en hel dag - och jag har alltid skyllt detta på min reumatiska sjukdom. Men kanske ligger det något annat bakom denna enorma trötthet som jag drabbas av ibland. Ja men vad säger man: den som lever får se....
Här gick jag idag. Jag hoppade av bussen några hållplatser tidigare och tog mig en promenad både när jag åkte till skolan och sedan när jag åkte hem...
"fördelen" med att få en diagnos bekräftad är då att man kan få hjälp med att arbeta med de saker som orsakar problem, och samtidigt bli medveten om hur man gör för att förstärka sina bra sidor. För en diagnos är ju inte bara negativt, det finns ju positiva saker också.