livskris på gång...

Igår hade jag som jag skrev en bra dag, jag kände mig nöjd och tillfreds. Men under arkeologiföreläsningen så bara kände jag: "vad gör jag här?" Jag satt och tittade ut och det kändes så konstigt att sitta inne och lyssna på en föreläsning och mesolitikum,neulitikum, hällristningar och annat när livet utanför pågår här och nu. Var det en livkris som störtade ner över mig? Kan jag skaka av mig känslan? Eller måste jag fundera igen på mina val här i livet? Ja just nu vet jag faktiskt inte. Just nu känner jag mig oerhört osäker på om jag verkligen är rätt ute? Leder denna utbildning till arbete inom kultursektorn? Kommer jag få någon användning i yrkeslivet av mina tre högskoleår sedan när jag är klar? Eller kommer jag stå där med skulder och jobba inom sjukvården? Åh dessa frågor... Jag kan inte bli kvitt känslan som jag fick där i klassrummet igår. Jag försöker plugga men finner inte motivationen just nu. Har jag valt fel? Och hur vet jag om så är fallet? Ska jag "gilla" läget och bara fortsätta på den här banan. Antagligen så blir det så jag gör, jag kan inte se att jag nu skulle kunna byta inriktning i livet men oron finns där inom mig. Kommer detta leda till arbete?


skålgropar på en bergshäll i Hallunda
. foto:jag

Men det är ju det här jag vill göra. Jag vill gräva och leta efter förfäder. jag skulle gärna arbeta utomlands under vinterhalvåret och jag är facinerad av arkeologin och har varit det nästan hela livet. Åh att livet ska vara så svårt...

p.s. som ni vet ar de svagt ljusgrå orden klickbara d.s.
utbildning | |
#1 - - Carro:

Vet inte om det jag tänkte säga är till nån hjälp, men jag sägert ändå! :) Jag ballar ut ibland också, skulle tro iaf 4 ggr per år ( tror årstideskiftningarna kickar igång det om inget annat hunnit före). Det sköna någonstans är att det ofta resulterar i att jag bestämmer mig på nytt, att jag liksom inte är fast i ett beslut jag tagit förut. Och antingen bestämer jag mig för att fortsätta ungefär som innan, eller så kanske jag bryter helt, vilket som styr jag mitt liv aktivt.



Jag tycker det är fett att du tagit tag i din dröm, är så många som inte gör det. Kunskap är aldrig fel. Och enda sättet att veta om du kommer abreta som arkeolog eller inte är att plugga klart och se vad som händer.



Kan till sist tillägga att jag är för jäkla skoltrött själv just nu. high five på den

#2 - - Martina:

Man måste fundera över de stora valen i livet då och då. Jag tror att människan liksom är gjord så.

Arkeologin ÄR superintressant!

Min mamma valde mellan att utbilda sig till arkeolog eller programmerare när jag var liten och hon valde programmerare just eftersom hon var ensamstående med mig och inte hade möjlighet att jobba riktigt så som behövs som arkeolog...

Hon blev alltså programmerare men jag undrar om hon kanske inte hade blivit en aning lyckligare om hon valt att bli arkeolog istället...

#3 - - Jenny:

Vad kul att du tittade in i mitt godisskap. Ska bli spannande att se ditt, aven om jag forstor att det inte alltid ar latt att fa ha sina godisgommor ifred. ;)



Halsningar Jenny

#4 - - inger stark:

Marie-Louise!Du har alltid drömt om att bli arkeolog, eller hur. Läraren är tråkig säger du, det är det många lärare som är faktiskt,men jag tror att du ska fortsätta. I alla fall terminen ut! Vi tar ett snack när vi går på bio, kram

#5 - - Marie-Louise:

Inger Stark: Tack mamma <3

#6 - - Kenneth:

Om det är vad du känner att du vill göra så ska du absolut fortsätta :)

#7 - - ♥ Carina ♥:

Jag tror absolut att du valt rätt bana. Jag känner dig inte men jag har märkt hur du brinner för det här med arkeologi. Fortsätt kämpa på! Det är fullt förståerligt att du funderar om det är "rätt". Det är ju ett stort steg att hoppa från den invanda tryggheten med jobb och så, mot en osäker framtid. Det här med jobb är ju ingen garanti men om du inte ger det en chans kanske du funderar resten av ditt liv hur det skulle ha blivit...

Kram och lycka till!

#8 - - Ninni:

Men du så kan man väl känna ibland..klart du har valt rätt..kram kram

#9 - - Ann Catrine:

Är det inte såna tvivel vi alla får emellanåt,

och som efter ett tag ändå brukar klarna?

Jag förstår att det är tufft med att både plugga,

jobba och så familjeliv!

Men det är ju det här du drömt om!

Ska du väl ge en chans till?!

Det där med jobb när du klar med utbildningen

finns det ju inga garantier för,

men det finns det inte för någonting alls...



Skickar dig tankar varje dag när jag går över

Högoms gravkullar här brevid. Högommannen kanske

du hört talas om? Han är väl världsberömd i hela

... Medelpad... ;-) Googla så får du se!



Kram vännen!!

#10 - - ejmis:

Tänk vilka tankar som bara kommer över en ibland...och lika snabbt kan dom vara borta.

Lyssna på ditt hjärta...och på din mamma!!!

Kram!!

#11 - - Agneta:

oj, förstår att det blev en liten "käftsmäll" när sådana tankar bara ramlar ner ifrån klarblå himmel helt plötsligt. Men, och här kommer ett litet men..jag tror att du är på helt rätt väg med din dröm, det jag har läst om vad du har skrivit och dina drömmar som du alltid verkar ha haft om arkeologi så är du på rätt plats! Att det ibland blir tungt med pluggande, jobb, hem och familj är helt förståeligt, men ge inte upp just nu! Alla kurser, alla lärare är inte lika inspirerande men det blir bättre. Tänk positivt, en vacker dag kanske det är du som står där och undervisar, du kanske kan göra om föreläsningarna till något mer inspirerande!?

Lite småförvirrat inlägg från mig kanske, skyller på febern :-) men vad jag egentligen vill ha sagt är att JAG tror att du är på helt rätt väg och jag skickar goda tankar till dig och hoppas att du snart är igenom just denna kursen!'kram

#12 - - Ingrid:

De flesta har nog lite berg och dalbana nu och då och kanske framförallt på hösten... Håller tummarna att du snart hittar formen igen och pluggeriet går lite lättare. Kram

#13 - - Pia:

Jag förstår din oro.. Men jag tror också så här.. Din passion för detta är så stort och då tror jag att du kommer att se till att det går att arbeta inom det här området när du är klar..

Kram!

Upp