förlåt Erika...
Ibland kokar jag liksom bara över - det finns inget stopp känns det som. Värken rasar i kroppen, orken tryter och hemmet ser ut som ett bombnedslag - då exploderar jag. Och tyvärr fick mellantjejen ta emot all skäll idag. Usch och nu skäms jag. Jag exploderade över att det stod disk i hennes rum och jag försökte bita mig i tungan och hålla tyst men jag kunde inte. Ibland undrar jag faktiskt på allvar om det är något fel på mig. Varför kan jag inte bara låta saker vara? Varför kan jag inte bara städa, tvätta och fixa som "alla andra" mammor utan att behöva få utbrott över det? Varför kan jag aldrig organisera en hel städning av lägenheten på en och samma dag?
Just nu är det bara kaos - både inom mig och i hela lägenheten. Och tårarna bränner innanför ögonlocken eftersom jag vill få mitt utbrott ogjort. Just nu känns det nästan lite jobbigt att jag iväg på fest imorgon, det känns som om jag inte riktigt är värd det....
bild från mammas kolonistuga förra året.
Men älskade vän... lyssna på mig nu.. jag brukar inte vilja ge andra goda råd eller så.. MEN du är bara människa!!!
Och jag kan lova dig att det är faktiskt så att det är tillåtet att låta det rinna över ibland... för vi är inga maskiner som bara orkar och orkar och orkar hela tiden <3
Du är värd all fest i hela världen!!! Tro inget annat!!
Det är kanske precis det du behöver så att du får komma bort och skicka iväg alla tankar på annat håll...
Ska ge dig en bamsekram i morgon!!! Önskar jag kunde ge den redan idag.. men jag skickar en via cybervärlden så länge...
Kram