madredetres

Som ni nog har förstått vid det här laget så har vi fått en ny "diagnos" i familjen och vi lär oss för fullt. Eller ny och ny, vi har levt med den i många år men först nu har vi fått ord på den och i och med detta får vi nu hjälp och stöd. Av hänsyn till min yngsta dotter och den övriga familjen så skriver jag inte så mycket om detta här. Men ibland "pyser" det ut och jag måste få ventilera och öppna mig.

Det är styrkan och ambitionen som vi (mannen min och jag) har till allt detta "nya" som vår äldsta dotter
ville uppmuntra så fint igår med blommor och semlor.

Hon ser på oss hur vi kämpar och jobbar med allt "som blir extra" och som ibland kan vara väldigt jobbigt, hur vi försöker att alltid fixa och trixa så att det ska bli så bra som möjligt. Hon ser allt arbete som vi lägger ner på familjen, skolan, vardagen och hela livet. Men hon ser också att vi ibland faller och tappar styrkan. Att vi ibland blir trötta och ledsna och ibland tappar fotfästet lite.
Men hon anser att vi oftast har styrkan och att vi alltid har ambitionen i att "göra rätt".
Och det värmer så i våra hjärtan att vår älskade dotter ser detta hos oss.

Till våra tre fina underbara döttrar: Vi älskar er över allt annat - glöm aldrig det!