en gammal artikel som likväl gör mig förbannad...
Det är proffesorn Annica Dahlström som anser att pappor inte ska ha hand om sina barn innan barnen är 3-4 år gamla eftersom män inte har samma mjuka handlag med spädbarn som mammor. Det kan skada barnet anser hon ifall pappor tar huvudansvaret för de små barnen och t. ex är papplediga. Hon anser att självmorden som hon säger har ökat lavinartat bland tonåringar beror på att mammorna har lämnat ifrån sig sina barn förtidigt - till papporna. Och vet ni jag blir helt rasande när jag läser det här. Nu vet jag att hon har yttrat sig om andra helt horribla saker också som en del anser vara värre, men vad hon egentligen menar är ju att män är som djur och att män inte har några känslor.
Mina döttrar har den finaste och mest känslosamma pappa som finns, han har haft den absolut första kontakten med alla tre döttrarna eftersom dom alla tre är födda med kejsarsnitt. Han har satt på den första blöjan på alla tre, han har burit, vaggat och tagit hand om dessa små helt nyfödda flickor med en varm och varsam hand medan jag låg på operationsbordet och han har med mjuk och fin hand sedan lagt dom hos mig när jag varit sängbunden. Han har aldrig varit hårdhänt eller slarvig med våra döttrar. Han har varit pappaledig med alla tre döttrarna och detta har gjort att dom lika väl kan vända sig till honom vid problem som till mig, han har alltså ALLTID varit en helt underbart närvarande pappa.
Och jag undrar bara: vilka män är det som den här professorn menar? Vilka män har hon träffat på i sina dagar? Hur är papporna till hennes barn (för visst har hon väl barn) och vad tycker dom i så fall om hennes forskning?
Och tänk den hemska tanken om en mamma skulle bli allvarligt sjuk eller dö när barnet/barnen var små - alltså under 3 år, vad ska pappan göra då anser Annica Dahlström? Anser hon att den pappan ska ge ifrån sig sitt/sina barn då bara för att mamman inte kan ta hand om barnet? Skulle inte det vara med traumatiskt för barnet?
Alltså jag fattar inte hur denna människa tänker och önskar verkligen att jag kunde fråga henne....
Och jag bara skrattade när jag läste artikeln! Det finns ju ändå ingen som tar henne på allvar, så det är ingen mening att lägga energi på att bli arg på henne.