måste skriva av mig...
"Ni har väl alla hört talas om Sveriges farligaste
kvinna, fallet Elisabeth, som gick runt i press och media.
Det skrevs om fallet första gången i slutet av 70-talet
och sen igen för ca 10 år sedan.
Elisabeth fanns på Långbro sjukhus i psykiatrin. Hon
hade diagnos schizofreni och har gått igenom väldigt
många olika terapier men ingenting som gjort att det
blivit särskilt mycket bättre.
Helt omänskligt
Hon låg alltså fastspänd under lång tid. Åtta månader
låg hon fastspänd i en säng med spännbälte utan kläder,
med bara ett hål för att kissa och bajsa, helt omänskligt.
Hon kom så småningom i kontakt med en kvinna,
Eve Mandre, som jobbade på Särvux, som skulle ge
henne undervisning vissa timmar i veckan,
På Långbro varnade man Eve Mandre:
- Du kan inte komma i närheten av den här farliga
kvinnan, men du kan få gå på utsidan av ett staket och
undervisa henne, medan hon går innanför.
Eve behövde inte många timmar på sig för att förstå
att det här var en kvinna med autism, en kvinna med
normal begåvning, neddrogad, som på grund av att hon
har blivit missförstådd hela livet hade byggt upp ett
försvar genom att slå omkring sig.
Det tog tid att jobba med Elisabeth men man
började alltså med att anpassa en pedagogik för att lära
Elisabeth saker.
Det tog lång tid innan vuxenpsykiatrin erkände att
det kunde vara annat än en psykiatrisk diagnos som
gällde för Elisabeth, men idag har Elisabeth diagnosen
autism och har ett värdigt liv, som hon inte har haft
tidigare. Hon är definitivt inte Sveriges farligaste
kvinna längre." hämtat härifrån.
Jag som mamma till en autistisk dotter kan verkligen förstå den vanmakt som denna flickas/kvinnas föräldrar måste ha känt. Dom behövde och bad om hjälp för att dottern skulle få det bra men allt blev bara sämre. "Elisabeth" (som nu har bytt namn) har blivit så otroligt felbehandlad av psykiatrin i över30 år. Hon har fått flera olika diagnoser men det tog lång tid innan hon fick rätt diagnos. Vid 40 års ålder fick hon diagnosen autism. Att vara inlåst, fastspänd, felbehandlad, bältes lagd m.m. vid en autism liknande sjukdom måste ju såklart vara helt förödande.
Jag blir så arg, ledsen och förbannad när jag läser om detta. Och när jag vet att många som behandlats inom psykiatrin - mest förr - har haft NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) blir jag tårögd. Dom har under alla år inom psykiatrin blivit felbehandlade, visst kan man behandla viss NPF med läkemedel men inte med psykofarmaka och absolut inte med inlåsning, fasthållning, bältesläggning, kalla bad m.m.
Fy vilket tragiskt livsöde, stackars människa :-(