Valborgsfirande eller vad...

Ja så var det Valborg igen med allt vad det innebär.
Valborgsmässoeld, god mat och i många fall mycket alkoholhaltiga drycker.
Jag tror allt jag skrev om detta förra året också..(<--länk)
Detta sorgliga drickande.
 
Nere på Farsta Gård brukar vårt valborgsfirande anordnas.
Oftast liten och fjuttig brasa.
Och allt för många vuxna går runt där nere med ölburken i högsta hugg och gärna barnvagnen i den andra handen.
Varför detta drickande av alkohol?
Varför dricka så mycket när man har (små) barn?
 
Nej jag är inte präktig och tycker att alla som dricker alkohol gör fel.
Men jag tycker det är fel att dricka sig berusad (ibland redlös) om du har (små) barn att ta hand om.
Inte är det väl barnen som ska ta hand om föräldern?
Inte ska väl barnet behöva stå där nere vid en brasa och se sina föräldrar bli mer och mer berusade?
 
Jag tycker faktiskt att drickandet av alkoholhaltiga drycker kan intas med måtta om du har barn att ta hand om!
Annars kanske du skulle försökt skaffa barnvakt...
 
I år blir det nog ingen Valborgseld för oss.
De två stora döttrarna firar in Valborg med sina vänner
och den yngsta vill nog inte gå ner till brasan.
Men jag kan ha fel - och då går jag snällt ner till brasan om hon vill det.
Men här hemma intas ingen alkohol under Valborg...
 
 
 

det här är ingen...

Nej det är ingen träningsblogg -
men jag har äntligen förstått tjusningen med hårdträning.
 
ViPR på sats är ett grymt jobbigt men så roligt pass.
Man går ut helt slutkörd i kroppen men med ett leende på läpparna.
Tränar ni på Sats men ännu ej prövat detta pass - gör det, ni lär inte ångra er.
Jag har lyckats "lura" med mig båda mina två stora döttrar och dom gillar verkligen det här passet.
Det kör slut på varenda muskel du kan tänkas ha i kroppen men på ett roligt sätt.
 Sen är jag kanske lite knäpp men jag sprang 10 minuter också innan passet på löpbandet...
 
 
 
Den här matsäcksoperationen (GBP) som jag har gjort var nog en av de bästa grejer jag gjort i mitt liv.
Jag har ju börjat hitta tillbaka till mig själv igen och till min kropp.
Jag tycker till och med att det är roligt att använda kroppen nu.
Visst gör det ont, visst är det tungt, visst gör det ont dagen efter -
men det är så mycket värt det.
Så nu har ni fått min lyriska träningsdos för idag... <3

ibland blir jag så trött...

Jag blir så trött på mig själv och mår nästan illa ibland när jag hör hur jag håller på. Detta satans medlande och duttande som jag håller på med (mest hela tiden) tar sådan kraft från mig. Jag vill egentligen bara alla väl, jag vill att alla ska må bra och helst älska varandra också. Jag vill bara att vi ska vara en välfungerande familj som driver framåt åt samma håll - men jag kan väl inte vara den som håller i seglet jämt. Jag vill inte vara den som alltid styr och reder upp. Men samtidigt vet jag att jag inte skulle kunna sitta bredvid och bara låta det ske, det som sker. Jag skulle inte kunna "stänga" av och sluta bry mig om - även då skulle jag må dåligt.
 
Jag är en person med stor medmänsklighet och engagemang för andra så för mig faller det sig relativt naturligt att fixa och trixa och lirka. Men just nu är jag mest trött - och jag är nog mest trött på att höra mig själv hur jag håller på. Var och en måste få sköta sitt liv! Men eftersom vårt liv är en gemensam familj så känner jag ett stort ansvar för att vi alla ska må bra! Fast ja visst - jag glömmer bort mig själv lite för ofta...
 
 
Det är nu jag verkligen skulle behöva körkort och bil - att bara få sätta mig i en bil och dra igång stereon och åka vart nu vägarna leder. Det vore frihet just nu... Inte så att jag vill dra iväg från mitt liv och min familj - nej jag vill bara "vila" lite och vara bara jag!

lite bloggträffar i framtiden...

Jag har bokat in två bloggträffar.
 
Den första blir en dagtur ner till Norrköping den 25 maj -
Mammamingel 2013.
Solveig och jag bilar ner -
vi lär prata hål i huvudet på varandra och rocka hårdrock på hög volym - dit och hem!
 
Mammamingel i Norrköping.
 
Nästa sak som är inbokad är årets Mammabloggkryssning.
23 timmar ut på havet med många härliga bloggvänner.
Solveig, jag och två till delar hytt.
Det kan inte bli annat än ett bra dygn!
 
Mammabloggkryssningen är i augusti med Birka.
 
Det är årets hittills inbokade bloggevent.

första löprundan utomhus...

Igår gjorde jag det - tog mitt livs första löprunda utomhus frivilligt. Jag räknar inte skolgymnastikens friluftsdagar och orientering för det var banne mig inte frivilligt och jag sprang inte dom rundorna heller, jag lunkade på sin höjd.
 
Men igår kände jag verkligen för det att bara ge mig ut och springa, självklart gick och sprang jag om vartannat men det förstår ni ju. 5,3 km blev det varav 1,3 km var "löpning" - helt okej och jag gjorde det på 47 minuter. Jag tillät mig att ta en paus ute vid vattnet också och bara njuta av utsikten och den vackra naturen som omger oss just nu - för nu är våren här på riktigt. Hade lite nödproviant med mig också i form av en semper fruktpuré och det var ett bra drag att ta med det ut för den tog mig sen hela vägen hem. Man får tänka lite annorlunda när man gjort en GBP... En sak är iaf säker och det är att detta var inte min första och sista runda ute - nej snart vill jag ut igen!
 
vatten, nödproviant och bra musik i lurarna kommer man långt på.
 
så vacker natur runt omkring oss - om vi bara ser efter
 
nu blommar rabatterna
 
vitsippor ute i backarna står...

bloggmingel hos ByEngberg...

Igår kväll var vi (E och jag) inbjudna på bloggmingel hos Johanna/Byenberg
 
När vi steg i den mysiga lilla shoppen bjöds vi på rosévin, cakepops från Holysweet,
Vetegrässhot (stark men otroligt god) från Ecoista och småkex med tapenade.
Allt serverades på underbart fina fat designade Anitha Schulman
 
Den lilla mysiga butiken hade en hemtrevnad över sig som tilltalade mig.
Det var som om man kikade in i någons garderob, vilket Johanna berättade att det var precis så hon ville att det skulle kännas. Alla storlekar hänger inte framme men finns oftast om frågar.
 
fint uppdukat, många vinster och mysigt mingel bjöds det på.
 
jag gillade verkligen hur kläderna var placerade. Vackert, stilfullt och lite slarvigt (om man får säga så)
 
 
Jag vann en handduk från Petit Bateau den blir perfekt att ta med ner till Sats
 
förlåt bilden gör den inte alls rättvis...
 
Och en fin Goodiebag fick vi med oss hem också
 
 
 
Sen var det såklart många andra bloggare där t. ex Anna, Nina, Jennie och många fler...
 
Tack Johanna och alla andra för en trevlig kväll!
 
 

real-life hos Yohanna...

Nu äntligen ska jag hinna vara med i Yohannas real-life. Veckans tema på real-life är vilodag!
 
 
Hur fungerar du?
- Känner du att det blir för mycket ibland
Ja jag känner ganska ofta att det kan bli för mycket. Livet snurrar på snabbt att tiden inte alltid finns för de där små guldkornen som man så gärna vill finna.
- Säger din kropp ifrån när du behöver vila?
Ja min kropps brukar säga ifrån ganska rejält. Kanske mycket beroende på att jag är reumatiker, så jag får väldigt mycket ondare i kroppen när jag är stressad eller slutkörd.
- Har du speciella slappar-stunder/-dagar?
Nej egentligen inte, men jag måste få någon lugn stund varje dag, när jag bara vilar eller läser en bok/tidning. Vissa dagar känner jag att jag bara inte vill/orkar göra något alls och då försöker jag verkligen lyssna på mig själv och ta det lugnt. Det händer att jag bokar av saker bara för att jag är för slutkörd och trött.
- Nån annan typ av regel/vana/trix för att inte "gå in i väggen?
Nej ingen som jag egentligen vet om. Men kanske finns det någon regel/vana som jag har som jag inte riktigt vet om. Jag gillar INTE att ha en fulltecknad kalender det ger mig ångest och jag blir trött bara jag tänker på en fulltecknad kalender, så ja det kanske är en regel.
- Hur gör du för att slappa?
Tar det väldigt lugnt, umgås med familjen, läser något bra och kanske lägger mig ett riktigt långvarigt bad.
- Har slappandet ändrat sig med livets gång?
Ja verkligen. När jag bodde hemma kunde jag ju slappa precis när jag ville, när jag sen bodde själv bestämde jag över min egna tid (förutom när jag var på arbetet då vill säga) och sen kom barnen och då blev det dom som styrde mitt liv. Men nu när alla döttrarna är tonåringar och relativt självgående så kan jag börja bestämma över min tid igen och alltså slappa lite mer när jag vill och behöver.
- Tycker du om att slappa eller blir du stressad av det?
Jag älskar att slappa, jag är nog av naturen lat så om jag bara "fick" hade jag slappat hela tiden. Jag får liksom kämpa mig upp ur soffan och göra saker ibland. Att gå till gymmet 3-4 gånger/vecka är något som jag måste bestämma mig för att göra det är inget som bara flyter på...
 
jag skulle utan problem kunna glida runt så här mest hela dagarna ;)
 

tonårsdöttrar och träning...

Det här med att ha tonårsdöttrar som tränar på samma gym som en själv - det är ju super bra. Jäklar vad "lurar" med mig på roliga och bra träningspass och faktiskt tvärt om också jag lurar med dom på pass som dom inte tror ska vara bra/jobbiga/roliga och så visar det sig att det inte riktigt var så som de trodde först. Vi ger verkligen varandra respons och pushning i vår träning! Och det är så roligt! När vi tränar ihop så tar iaf jag ut mig lite mer än när jag går själv för jag kan ju inte vara "sämre" än mina döttrar. Idag tjatade dom med mig på först ett spinningpass och sen ett corepass- jag trodde faktiskt inte att jag skulle palla båda de passen efter varandra men det skulle jag visst ansåg mina döttrar och ja dom hade rätt. Fan så duktig jag känner mig nu att jag faktiskt gick med!
 
SatsCykling och SatsCore...
 
Men om sanningen ska fram så "tjatar" även jag med mig döttrarna ibland - så det är inte bara som "tjatar" iväg mig.
 

"alla kvinnor kan föda naturligt"...

Läser en artikel i Aftonbladet och blir så förbannad, ledsen och rädd. Har inte förlossningsvården kommit längre? Vet inte förlossningsläkare att vissa kvinnor och barn dör i barnsäng på grund av för trånga bäcken och liknande. Det är år 2013 och ibland tycks inte förlossningsvården kommit längre än 1813 (som en vän till mig skrev på FB).Och att förlossningsläkaren har sagt: "alla kvinnor kan föda naturligt" är skitsnack! Jag är tyvärr ett levande exempel på att så ej är fallet, tyvärr!
 
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16634955.ab
 
När jag/vi 1993 skulle få vår första dotter så trodde vi så klart (som alla andra) att en förlossning det fixar alla, det kommer gå bra... 14 dagar över tiden bestämdes det att jag skulle bli igångsatt eftersom jag visade tecken på att ha havandeskapsförgiftning. Den 17 augusti 1993 kom vi lyckligt ovetande in på SÖS och påbörjade allt - den 20 augusti 1993 är hon född vår högt älskade dotter (det tog alltså 3,5 dygn). Vill ni läsa mer om förlossningen/förlossningarna så kikar ni in här, här och här (<--länkar). Vid min sista (tredje) förlossning/kejsarsnitt så upptäcks det att mitt bäcken är alltför trångt för att ett barn ska kunna komma ut - det är något med det yttre bäckenmåttet som är för trångt. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som är fel/för trångt. Kanske skulle jag försöka ta reda på det...
Det mest skrämmande i detta är att jag på sommaren 1993 röntgade mitt bäcken eftersom jag endast är 150 cm lång och då görs/gjordes alltid denna sorts röntgen. Allt såg bra ut blev svaret från röntgenläkaren. Men när min sista förlossningsläkare (som upptäckte att det var för trångt) började kolla lite mer noga på mina röntgenplåtar och dess svar så märker hon att måtten är hopräknade fel, dom har typ vänt på siffrorna/räknat helt fel. Detta hade kunnat kostat oss (mig och dottern/döttrarna) livet! Och nej jag har inte anmält detta, har inte orkat - ni vet allt gick ju bra...
 
Men när jag läser artiklar om sånt här så kommer allt tillbaka till mig, som en kalldusch. Och jag blir så förbannad, ledsen och rädd att detta fortfarande händer i vårt land, 2013! Det anser jag är skandal.
 
 
Min älskade familj <3

jag hade så bra inlägg...

På väg hem från stan idag och lunchen med Solveig/Lillboda så hade jag ett så himla bra blogginlägg på gång i huvudet. Men sen försvann det. Kanske var det inte så bra iaf. Det konstiga var att jag inte en enda gång på vägen hem tänkte på att jag hade kunnat blogga via mobilen - helt knäppt jag vet. Men jag var nog fullt upptagen med Twitter tror jag mitt i tankebanorna.
 
Igår hade jag också en lunchdejt inne i stan fast med Ewa/Tjejmorsan vissa veckor lyckas man pricka in många trevliga möten/luncher.
 
Och kan ni gissa vad vi åt både igår och idag - ja Sushi såklart! Min nya favorit...
 
Men det stör mig att det där bra blogginlägget liksom försvann - det kändes som om jag hade en tanke bakom det. Men ja ja om man sen glömmer bort det så var det kanske inte meningsfullt trots allt.
 
så här mycket hade påskliljorna slagit ut förra året vid den här tiden eller närmare bestämt 2012-04-12.
Just nu är det bara små knoppar som sticker upp i rabatten...
 

när livet återvänder...

Ja så känns det just nu - att livet har återvänt. Jag har tagit tillbaka makten över mitt egna liv! Jag orkar träna så mycket som jag vill och jag tycker att det är roligt att träna - jag blir imponerad på mig själv varje gång som jag kommer iväg till gymmet för ett pass. Därför uppdaterar jag om mina träningstillfällen både här på bloggen och på FB - för jag blir så förbannat stolt över mig själv varje gång som jag kommer iväg till Sats för ett träningspass! Att jag kommer iväg och tränar och tycker att det är roligt känns så skönt!
 
okej nästa pass så jag testa magövningar på pilatesboll - okej...
 
plankan har förbättrats på bara någon vecka!
 
Och blommorna som jag fick från min praktikplats har slagit ut och doftar ljuvligt - fast väldigt mycket. De doftar nästan vulgärt mycket lilja här hemma just nu - men det doftar gott.
 
så vacker färg.
 
Jag tror nästan att våren är på väg - igår körde sopmaskinen runt här utanför och sopade gatorna, då är det väl vår.
 
vår nu - eller?
 
Idag blir det en fika inne stan med Ewa/tjejmorsan och imorgon blir det en fika inne i stan med Solveig/lillboda - tänk vilka fina vänner som jag har fått via bloggen. Hade det inte vart för våra bloggar hade vi aldrig träffat varandra! Det blir lite konstigt när man tänker så tycker jag... Men eftersom jag ska in på fika två dagar i rad så måste jag nu idag få in min lilla uppgift till skolan för om jag känner oss rätt så blir båda fikastunderna ganska långa...

personligt rekord...

Igår slog jag mitt personliga rekord i hur länge jag orkade springa i ett sträck - 6 minuter orkade jag. Om jag jämför med hur mycket jag orkade för bara några veckor sedan så är det en oerhört bra förbättring - orkade 30 sekunder förut. Jag kör intervallträning på löpbandet när jag är på gymmet - går snabbt och springer om vartannat. Det är en riktigt härlig känsla när man märker att träningen blir så förbättrad på relativt kort stund. Konditionen är något som jag har jobbat med i nästan hela mitt liv - detta beror nog främst på att jag var så sjuk när jag föddes - min lungkapasitet är inte lika bra som andras"friska" personer, jag har ungefär 75% lungkapacitet. Så att öva upp min kondition och faktiskt se denna förbättring relativt snabbt är ett stort steg för mig. Mitt mål är att jag ska orka springa 15 minuter i ett sträck!
 
 
Gick igenom en låda med kläder som jag inte har kunnat ha på länge (väldigt länge) och insåg att de där jeansen som har legat där så länge inte riktigt har den modellen som jag vill ha. Alltså har jeansen legat där för länge... Tur man har tonårsdöttrar som man kan "ärva" jeans från - då får jag iaf rätt modell på dom. Just det sen har mellandottern gett mig ett gäng magövningar som jag kör nere på gymmet som verkligen "dödar" magen. Så effektiva och jobbiga övningar, satan så de bränner i magen. Plankan kör jag också och orkar nu som mest 24 sekunder - förbättringspotential där alltså...
 

grattis mormor...

Idag fyller min älskade mormor 90 år <3
 
Tänk er att fylla 90 år - det är stort.
Då har man vart med om mycket - tänk bara alla världshändelser som man hunnit leva sig igenom.
 
 
Grattis älskade mormor på din födelsedag <3
bredvid mormor sitter hennes storasyster Brita som blir 92 år i år.

avvänjning eller vad...

Jag skulle behöva gå på avvänjning tror jag. Ja jag erkänner jag är beroende - beroende av min Iphone och dator. Livet kretsar vissa kvällar runt Twitter, Instagram och Facebook! Det kan inte vara nyttigt - men jag är ju så sällskapssjuk ibland och vart annars får man samma sällskap och snabba feadback som på just dessa ställen...
 
 
Ja och så längtar jag efter sommaren och solen.
 
 

planerade - oplanerade...

Jag har ofta funderat på det här med "planerade" - "oplanerade" barn. Mina döttrar är om man ska se på det sätt som de flesta tycks göra "oplanerade". Mannen och jag har aldrig hållit på och räknat dagar, bestämt att NU ska det bli barn, behövt försöka och försöka (till vår stora lycka) och därför anser många att våra barn är oplanerade. Men jag anser att alla mina tre döttrar är planerade! För om man som vuxen bestämmer sig för att ha oskyddad sex och det efter det blir barn så är det något man har planerat. Man har beslutat att ej skydda sig och då är det planerat anser jag.Som vuxen (ja det flesta vuxna iaf) vet du konsekvensen av att ha oskyddad sex och då har du också i viss mån valt och planerat det eventuellt kommande barnet/barnen.
 
Men vi (mannen och jag) har alltså haft turen på vår sida och lyckats bli med barn relativt direkt - alltså då när vi valt att ej skydda oss. Alla våra tre döttrar har vart efterlängtade och välkomna in i vår familj - men planerade efter kalender/ägglossning är ingen av dom.
 
Hur ser ni på detta fenomen med barn: planerat - oplanerat?
 
tre nyfödda flickor i sin pappas famn (finns det något vackrare)...

idag är ingen vanlig dag...

...för idag så är det Erikas födelsedag - Hurra hurra hurra!!!
 
vårt lilla charmtroll som alltid har glimten i ögat och bus på gång...
 
18 år idag - Grattis mitt hjärta!

fy tusan för att studera ibland...

Är nu inne på min sista veckas praktik och dessa 10 veckor har bara rusat förbi. Nu efter praktiken ska "bara" en skriftlig uppgift in om praktiken på 10-15 sidor med referenshänvisningar till minst 3/4 delar av den lästa kurslitteraturen. Och jag bara känner: NEJ!!! Jag orkar inte, jag vill inte, jag kan inte - så känns det just nu. Just nu känns det som om att hoppa av skolan vore det enklaste - vilket det såklart vore också - men nej jag ska inte hoppa av. Jag ska slita mitt hår och fixa det här. Men till på köpet har jag en C-uppsats liggande också som nog bara är halvfärdig innan den ens kan få betyget Godkänt.
 
Men okej en vecka kvar av praktiken sen blir det läsa och skriva till max. Fördelen är att när den här veckan är avslutad så har jag "bara" skoluppgifterna att göra och några få seminarium som jag ska vara närvarande på. Men i övrigt så kommer jag ha tid att läsa, läsa och läsa och sen försöka skriva.
 
Fy tusan vad jag längtar efter att få läsa en kurs på A-nivå nu...
 
ja det blir till att låna en hel hög med böcker igen...

i reumatismen värld...

Med en reumatisksjukdom i kroppen så är man inte alltid på topp. Livet går upp och ner mycket beroende på hur pass "jobbig" värken är. Har man värk dygnet runt så finns det sedan en tröskel som liksom gör att man tippar över och inte riktigt orkar mer. Och tröttheten denna jäkla trötthet som bara slår till och nästintill förlamar en. Men har man inte reumatism själv så är detta mycket svårt att förstå och det förstår jag. Jag förstod aldrig min mamma t.ex när jag var barn - för jag hade då inte behövt uppleva det här med smärta dygnet runt och tröttheten. Nu förstår jag... Ibland är faktiskt tröttheten värre än värken!
 
Men jag märker att desto fler kilon som försvinner från min onda kropp desto bättre tycks kroppen må - såklart. Det är ju självklart att en reumatisk kropp gör mer ont om belastningen är tyngre. Men det är en lättnad att nu få börja känna att i och med att belastningen blir mindre på kroppen så klarar jag mer - nu är det -22 kg som försvunnit från kroppen. Jag klarar av att träna 3-4 gånger i veckan, jag fixar att springa upp till 5 minuter i sträck på löpbandet på gymmet och jag börjar sakta men säkert bli lite piggare. Piggheten kanske till viss beror på att våren faktiskt är på väg på riktigt. Solen går upp tidigare och snön börjar smälta bort och bara det gör mig piggare.
 
Men ibland säger kroppen ifrån på de mest opassande ställen - men sånt är livet. Ibland måste man "lyssna" på sin kropp och låta den vila...
 
under påskhelgen ekade det ganska tomt på gymmet när jag var dit...

snart ska vi ut på stora havet...

Snart åker jag, Ewa och Solveig ut på det stora havet för lite skoj. Så nu hoppas vi bara att alla påsklediga barn åker med en annan båt...
 
Det ska bli spännande att "se" vad jag kan äta på båten och hur mycket jag kan dricka kanske är ännu mer spännande. Den som lever få se heter det va. Kanske får ni lite bilder från vår "vilda" kryssning - kanske inte.
 
inför den förra kryssningen hade jag fixat naglarna - det "glömde" jag den här gången...
 
Nu har jag bara en stämpel kvar i Sats-kortet sen ska jag få en överraskning. jag gillar de här stämpelkorten det får mig att komma iväg minst 2 gånger/vecka till Sats, förra veckan tränade jag 4 gånger och den här veckan ska jag försöka få till i alla fall 3 pass har jag bestämt mig för.
Kroppen börjar tajta till sig nu men magen, ja det är ett annat kapitel. Men efter 3 graviditeter och en stor övervikt vad kan man då förvänta sig liksom. Äsch jag bär min pösiga mage och mina bristningar med stolthet för dom visar att mina älskade döttrar finns!
 
Träningen går så bra just nu och det känns så bra.
 
I söndags var mamma och pappa Ingvar här och åt middag, vilket vi snart måste göra om igen. Det är inte så ofta dom är här och äter, vi går mest till dom konstigt nog. Men det får bli ändring på det nu.
Lammstek och potatisgratäng bjöd vi på.
och igår gjorde Emelie och jag sushi...
Mycket fruktsallad har det också blivit - mitt nya favorit mellanmål.
 
Nej nu ska jag lägga mig badet en stund och pyssla om min kropp sen ska jag fixa mig lite inför kryssningen, återkommer om ett dygn eller två.
 
p.s. och som ni redan vet nu så är de ljustgrå orden länkar, klicka på dom vet jag. d.s.
 

RSS 2.0