ibland blir jag så trött...

Jag blir så trött på mig själv och mår nästan illa ibland när jag hör hur jag håller på. Detta satans medlande och duttande som jag håller på med (mest hela tiden) tar sådan kraft från mig. Jag vill egentligen bara alla väl, jag vill att alla ska må bra och helst älska varandra också. Jag vill bara att vi ska vara en välfungerande familj som driver framåt åt samma håll - men jag kan väl inte vara den som håller i seglet jämt. Jag vill inte vara den som alltid styr och reder upp. Men samtidigt vet jag att jag inte skulle kunna sitta bredvid och bara låta det ske, det som sker. Jag skulle inte kunna "stänga" av och sluta bry mig om - även då skulle jag må dåligt.
 
Jag är en person med stor medmänsklighet och engagemang för andra så för mig faller det sig relativt naturligt att fixa och trixa och lirka. Men just nu är jag mest trött - och jag är nog mest trött på att höra mig själv hur jag håller på. Var och en måste få sköta sitt liv! Men eftersom vårt liv är en gemensam familj så känner jag ett stort ansvar för att vi alla ska må bra! Fast ja visst - jag glömmer bort mig själv lite för ofta...
 
 
Det är nu jag verkligen skulle behöva körkort och bil - att bara få sätta mig i en bil och dra igång stereon och åka vart nu vägarna leder. Det vore frihet just nu... Inte så att jag vill dra iväg från mitt liv och min familj - nej jag vill bara "vila" lite och vara bara jag!
livet | |
#1 - - Tjejmorsan:

AMEN för dina ord kvinna!!!

Jag kunde fan inte skrivit det bättre själv!!
Puss

Svar: Ja ibland får man bara nog! Fan att rodda och fixa allt... Kram vännen
Marie-Louise

#2 - - Marlene:

Jag känner så väl igen allt du skriver och kan säga att jag börjar komma åt rätt håll. Jag tror att tankarna på att ta hand om sej mer, vila och låta familjen sköta sej själv kommer tätare ju äldre barnen blir. Verkligheten närmar sej ju, snart har du bara dej själv att ta ansvar över. Det kanske är ett sätt att mentalt intala sej och förbereda sej för att man inte längre ska lägga sej i, att familjen faktiskt måste ta de ansvaret själva. Sen märker jag också att ju mindre jag drar i tåtarna desto mindre behövs det...

Svar: Ja så kanske det är att jag förbereder mig på ett liv med vuxna barn... Vore ganska skönt. Kram
Marie-Louise

Upp