hur kan man bara behandla någon så här...?
I dag när jag åkte in till Medborgarplatsen med tunnelbanan för att träffa min reumatolog så läste jag Metro som nu äntligen kommer ut igen. Och det som mötte mig i dagens Metro gav mig magont och ångest.
Vi har väl alla läst om 72-åringen som hittades inlåst (<--länk) på ett äldreboende i Vårby (<--länk) i helgen (tror jag det var). Nu idag framkommer det att mannen var autistisk och har bott på institution i nästan hela sitt liv. Han har haft det bra på dessa institutioner enligt hans syster men något hände alltså där i Vårby. Man valde att låsa in mannen (<--länk) i ett fönsterlöst rum med endast en madrass på golvet. Jag får sådan ångest och magvärk bara jag tänker på detta. Ingen människa ska så klart bli behandlad och inlåst på det här viset - men för en människa med autism (<--länk) blir det "värre" på något sätt. Som undersköterska kan jag bara inte förstå hur detta ens kan/får fortgå - jag skulle aldrig kunna låta något liknande ske utan att på något sätt reagera och försöka göra något. Hur ser personaltätheten ut på det här boendet? Vilka utbildningar har personalen? Visste personalen att den här mannen hade en autism-diagnos? Hur skötte man mannens dagliga omvårdnad? Ja många frågor ploppar upp i mitt huvud men några svar kanske vi aldrig får...
Ni som följt mig ett tag vet att jag har en dotter med en autism-diagnos/npf-diagnos nämligen Aspergersyndrom men hon har även ADHD, dessa diagnoser följer ofta varandra och det är inte ovanligt att man får båda dessa diagnoser (om jag har förstått det hela rätt vill säga). Kanske reagerar jag då extra starkt på denna nyhet, ja så är det kanske. Jag får så ont i magen när jag tänker på hur livet kanske kommer te sig längre fram i hennes liv. Jag kämpar med näbbar och klor för min dotter nästan dagligen - men vad händer sen när jag inte längre kan göra det? Som tur är har hon två äldre systrar som älskar sin lillasyster och som förhoppningsvis fortsätter kämpa för hennes rättigheter då när jag och hennes pappa inte längre orkar eller kan kämpa för henne. Men bara tanken på att någon skulle kunna behandla min dotter på det här sättet ger mig magont och mardrömmar!
mina fina älskade döttrar (för x antal år sedan)
Tilläggas bör: jag skriver inte så mycket om dessa diagnoser eftersom min dotter inte vill att jag gör det så jag respekterar hennes vilja. Men ibland liksom pyser det över och jag bara måste få ner mina tankar på pränt - idag var en sådan dag...
Fyfan! Det finns folk till allt och detta är i Sverige!! Såå sjukt! Att de gör så i andra länder är en sak (FAST ABSOLUT INTE OK) men här i Sverige där vi betalar skatt som betalar mycket av vården och att bo på ett boende är inte billigt för den drabbade heller! O så gör dom så dumma saker som att låsa in honom! Hoppas de ansvariga åker dit så det sjunger om det!