värkande kropp...
Min kropp värker något otroligt illa just nu även fast det är sommar och ganska väder, då brukar min kropp vara "bättre" men inte nu. jag tror det är sorgen efter min pappa som satt sig i kroppen och Undersköterskejobbet som jag måste utföra nu under sommaren. Antagligen är det en kombination av dessa båda saker. Just nu har jag så ont i ryggen, nacken och bröstryggen att jag mår illa och värken "strålar" ut i tänderna/käkarna och huvudet.
Jag är ledig idag men såklart finns det ju en massa saker som måste göras hemma när man är ledig, så är det ju alltid. Men kattlådan är fixad, tvätten pågår, toaletten städad - så nu väntar den rena tvätten på att bli vikt. Men först måste jag nog ta extra värktabletter och lägga mig och vila lite. Värken säger sitt...
jag måste nog ta en kvällspromenad ikväll med lite bra musik i lurarna och få njuta lite av naturen.
Igår "råkade" en remiss hamna här hemma fast den skulle till Huddingesjukhus - sköterskan hos reumatologen hade skrivit lite fel - men det var inte bara dumt att remissen kom fel. För nu fick vi se att dottern faktiskt "fått" en diagnos. Tyvärr samma diagnos som mig, sin mormor och sin mormorsmor... Men det är faktiskt bättre att ha en diagnos när man har ständig värk än att gå utan en diagnos och undra vad det är för "fel" på en. Inflammatorisk spondartrit (<--länk) lyder diagnosen!
Natten då min pappa dog så åkte ju jag och mina två äldsta döttrar med ut till mammas kolonistuga. Där satt vi i pergolan hela natten och grät, pratade och skrattade åt tokiga/fina minnen. Under hela denna natt så satt det en Koltrast uppe i äppelträdet precis bredvid pergolan - hela natten satt den där. Och när vi grät så hoppade den lite närmare och liksom "tittade" ner på oss. Min pappa älskade koltrastar så jag är helt säker på att det var han som kom och visade sig för oss. Ja sånt tror jag på faktiskt. Och flera gånger när vi fixat ute i kolonin så har koltrasten (säkert samma) skuttat runt och väldigt nära oss - när storsyster rensade häcken satt koltrasten bredvid henne hela tiden, när min man oljade utemöblerna skuttade den runt nära nära och liksom inspekterade, när mamma och jag rensade bort "skräp" var koltrasten där runt oss.
Tror ni på sånt här? Kan det vara pappa som visar sig som en koltrast?
sån här vacker himmel var det utanför sjukhusfönstret precis när pappa dog <3
det var en vacker himmel att färdas på <3
den fina bänken i kolonin <3
Ja jag tror på sådant. Nä mamma föll i koma innan hon dog, flög det en fjäril i taket ovanför sängen på sjukhuset. Är övertygad om att det var mamma som lämnade oss själsmässigt redan då. Efter det, varje vår sedan tre år tillbaka, kommer det alltid en fjäril och sätter sig ute på min altan, är övertygad om att det på något sätt är en hälsning från mamma. Extra övertygad blev jag när jag och min syster satt och fikade en tidig vårdag, innan fjärilarna hade börjat komma, och den kom och satte sig på altanräcket och blev sittande där väldigt länge som om den ville lyssna på vårt pladder kanske, precis som mamma gjorde.
Flum eller inte.....jag tror
Kram