när man vet att inget mer finns...

När man vet att inget mer finns att göra, när alla livsuppehållande åtgärder "dragits in", när varje minut, kvart, timme har betydelse - ja då stannar livet upp och tar en paus och det är konstigt hur livet kan fortsätta som "om inget hänt" för alla andra människor runt om kring. Det är konstigt att klockan kan fortsätta gå och livet fortsätta...
 
Jag tror inte riktigt att jag ännu har förstått att min pappa snart inte finns mer. Han är min (styv)pappa men han har funnits i mitt liv de senaste 32 åren. Jag var 8 år då när de möttes och blev kära <3 Så nästan hela mitt liv har han funnits där och stöttat, hjälpt och funnits nära - och snart finns han inte mer. Det är ofattbart.
 
Så nu är vi där i vägskälet till döden - det där hemska ordet som man helst vill slippa ta i sin mun. Döden som skrämmer och gör så ont närmar sig nu obarmhärtigt med stormsteg...
 
Jag ordnade så att mamma och pappa fick en dubbelsäng nu de sista nätterna.
Man måste få ligga nära när ens närstående är så sjuk.
Känna värmen och kroppskontakten...
 
mycket kaffe går det åt under vaktiden...
 
det var skönt att vädret inte var alltför bra!
 
Ja jag behövde få skriva av mig det jobbiga - att livet nu faktiskt förändras rejält för många av oss. Att livet aldrig mer blir som förr...
Familj, känslor, livet | |
#1 - - Martina:

Började gråta stilla här då jag läste att du ordnat så de får sova hos varandra nu i slutet.... Underbart att de får det! <3

Svar: Ja det blev fint och bra- Dom fick en sista natt ihop <3 Kram
Marie-Louise

#2 - - Marita:

Det är nu så livet är, men det gör det inte mindre ont. Förstår din oro och smärta och vet att inga ord hjälper just nu.
Kramar!

#3 - - Marina:

Alla ord är överflödiga...
Sänder en tanke av kärlek!

#4 - - Anna:

Oh mitt hjärta blöder och blir varm av det fina att de får sova tillsammans.
Miste själv min pappa för tre år sen och svårt vänja sig när livet förändras.
Sänder varma kramar

#5 - - Ingrid:

Det svåraste som finns att farväl, att släppa taget fast man vet att det inte finns någon återvändo precis som du säger. Vet precis hur det är, kram vännen

#6 - - Maya:

Livet är tufft och många gånger orättvist.
Mina föräldrar har båda två lämnat jordelivet men lever vidare i mitt hjärta. pappa dog för 18 år sedan och mamma för 13. Men jag saknar dom varje dag!
Låt dig sörja, gråta och bli tröstad av dina nära och kära. Man behöver det.
Kram Maya ♥

#7 - - sanna:

Ta hand om och trösta varandra nu i er sorg. Min mamma somnade in for mindre än 2 år sen o saknaden försvinner aldrig. Sorgen blir lite lättare att hantera med tiden...
Kram

#8 - - Lena:

Å jag vet alltför väl vad du går igenom. Så jäkla jobbigt. Tänker på dig. KRamar

#9 - - Kenneth:

Finns inte så mycket man kan säga i detta läget men sänder våra varmaste tankar till er alla

#10 - - Ninni:

Vet precis hur det känns..

Massor med kramar från mig <3

#11 - - Linda w L2K:

Vilket fint inlägg om något så sorgligt! Och jag tyckte det var så fint gjort av dig att ordna med sängarna! Massor med kramar till dig och familjen!

#12 - - Lotta:

Styrkekram!! <3

#13 - - Michaela Lejonberg:

Otroligt starkt o fint av dig att skriva om det! Döden är så tabubelagt ämne!

Upp