att blogga när man har barn - återanvänt inlägg.

Jag vet att jag har haft denna diskussion uppe förut och jag vet att många inte alls håller med mig - men detta är min personliga uppfattning och jag står för den. I aftonbladet idag (för drygt 1 år sedan) kan man läsa om detta fenomen med att blogga om sina barn. Men jag håller inte riktigt med aftonbladet för jag tror inte att man som förälder bloggar om sina barn för att man vill ha uppmärksamhet - jag tror att man kanske ibland bloggar lite mycket om sina barn utan att ens tänka på det och utan att ens tänka på konsekvenserna de kan få senare i livet. Man bloggar helt enkelt om sina (små)barn eftersom man lever så tätt inpå dom att dom nästan är en del av en själv ibland. Som småbarnsmamma eller småbarnspappa så är man så uppe i sina barn och livet runt barnen och man lever väldigt mycket för stunden. Eller jag vet att jag gjorde det iaf. Jag hade säkert bloggat mycket friare/öppnare om mina barn ifall jag hade haft blogg när de var små, för inte tänkte jag på att de skulle börja i skolan, bli tonåringar, starta egna bloggar m.m.

Mina döttrar är ju stora - 18 år, 17 år och 13 år (nu är dom 19, 17 -snart 18 om några dagar och 14 år) - och två av dom har egna bloggar. Jag är försiktig med vad jag bloggar om när det handlar om mina barn. Alla bilder som ni ser på mina barn är godkända av dom och det har hänt att jag senare tagit bort bilder för att någon av döttrarna ändrat sig. Jag försöker att inte skriva så mycket om mina döttrar i bloggen främst för att det faktiskt är min blogg. Visst jag är mamma men inte bara mamma. Och vissa svårigheter som vi tampas med här hemma dagligen skriver jag nästan aldrig om endast av den enkla anledningen att den det gäller inte vill att det ska komma ut. Ibland får jag psykbryt och skriver av mig men då försöker jag alltid att skriva det från mitt mammaperspektiv - jag hoppas innerligt att jag lyckas med det. Jag vet också att eftersom mina två äldsta döttrar själva bloggar så kan jag få *pay-back-time* om jag inte passar mig.

Jag brukar tänka så här när jag skriver om mina barn eller lägger upp bilder på dom:
- Vill jag att dom bloggar om mig som mamma?
- Vill jag att dom lägger ut bilder på mig som jag inte gillar - eller som jag gillar men inte vill visa?
- Vill jag att dom skriver om mina utbrott, min ilska, mina fadäser?
Svaret blir oftast NEJ så då gör jag inte det mot dom - så enkelt och så svårt är det tycker jag.
 
Ni får samma bild som jag använde på det gamla inlägget.
Jag i Marbella 2005.
Barnen | |
#1 - - Fnulan:

Ja du... tänkvärt!!! Kram fina!!

Svar: Tack :) Kram fina
Marie-Louise

#2 - - Anonym:

Jaaaaaa det här inlägget är så bra!!
Kram

Svar: Tack finaste vännen <3 Kram
Marie-Louise

#3 - - Tjejmorsan:

Mitt namn försvann??
Kram

Svar: fast jag såg din bloggadress, så jag visste det var du ;) Kram fina vännen
Marie-Louise

#4 - - ✫ Fru Eriksson:

Bra inlägg :)

Upp