madredetres

I dag i mataffären förfasades och förundrades jag över hur vissa föräldrar låter till sina barn. Vilka ordval dom gör och vilka tonfall de använder. Hade jag låtit så där - som den här föräldern gjorde mot sitt barn - mot mina barn hade jag f*n skämts. Visst självklart kan man vara trött, arg och less på sitt/sina barn men det är väl ingen ursäkt för att få låta hur som helst. Tänk om våra respektive (make/maka) skulle använda samma ordval och tonfall mot oss när vi var och handlade - då skulle ju folk baxna.

 

Exemplet idag var följande: en liten flicka max 3 år stod och tittade storögt mot kakorna och direkt "högg" mamman. Men vad f*n du vet ju att det är söndag idag, NEJ du får inga kakor! Dottern hade inte ens bett om kakor bara tittat lite bedjande. Dottern tittar lite till och mamman hugger: Men alltså är du helt dum i huvudet nej har jag sagt det blir inga kakor idag! Om du tjatar en gång till så.... (här fortsatte inte mamman) Nej jag vet så klart INTE vad som hänt innan detta kanske har dottern tjatat hål i huvudet på sin mamma om kakor, godis och dylikt men i alla fall. Låter man så där mot sina barn? Dumförklarar man sina barn så där? Jag blev faktiskt lite chockad ska jag erkänna och jag tänker lite så här om man låter så där ute i en mataffär hur låter man då inte hemma mot barnet när man är innanför sina egna väggar. För visst har vi väl alla en spärr som gör att vi "beter" oss på ett annat sätt ute bland folk mot hur man kanske gör hemma, eller... Och nej tyvärr sa jag inte till mamman jag varken hann eller visste hur jag skulle göra det - fegt ja jag vet men i vissa situationer vet man inte riktigt hur man ska bete sig.

 

Tänk om det nu var du som vuxen som fick höra samma sak, hur tror ni folk skulle reagera då? Om det var vår respektive som skällde och dumförklarade oss i mataffären.

Exempel: Jag och mannen är i affären och jag tittar lite för länge på kakorna, då hugger mannen direkt och säger: Men vad f*n det är söndag idag du ska inte ha några kakor idag! Jag tittar lite till och har kanske en bedjande blick han hugger igen: Men är du helt dum i huvudet du vet ju att det är söndag idag och nej du får inga kakor. Nu får du ge dig. Om du tjatar en gång till så... Ja hur hade folk reagerat på detta tro? Nog skulle vi stå där och gapa likt ett gäng fågelholkar för så där säger man ju inte - alla vuxna i affären skulle skaka på huvudet och viska och muttra för så där säger man inte till en annan vuxen, men till ett barn tycks det vara okej.