hon var så duktig - tandläkarbesöket gick jättebra...
Idag åkte min yngsta dotter och jag t-bana ut till Danderyds sjukhus och deras medicinska tandvård/specialist tandvård. Dottern skulle få sina tänder lagade under narkos - äntligen. Som jag har bråkat om att hon ska få det och som jag tjatat. Har man en npf-diagnos med högfungerande autism och ADHD så är inte det här med tandläkare och tandvård så lätt att fixa. Och jag visste ju det - vi har ju testat så många gånger förut med "pedagogiska" tandläkare och tandsköterskor och allt vad det nu är men NEJ hon fixar inte det. Ska det vara så svårt att förstå det. Varför ska det alltid vara så svårt att kunna få det som man vet är det bästa för just sitt barn - jag visste att detta var det bästa alternativet för henne men ändå behövde jag tjata och bråka. Nu visade det sig också till på köpet att den ena tanden var svårare att laga än vad man trott förut - tanden var nämligen "sprucken" (eller vad tandläkaren nu sa) och behövdes opereras bort, alltså inte "bara" en vanlig tandutdragning utan en full operation där tandläkaren fick knäcka/dela tanden och sen borra bort den från käkbenet (sa tandläkaren iaf) och sedan sy igen. Så allt som allt blev det några smålagningar och en operation för att få bort en sprucken tand som sen krävde tre stygn (som ska tas bort om 10 dagar - hur nu det ska gå...).
Det är en väldigt speciell känsla det där att "se" när ens barn blir nedsövda. Nu är inte jag den rädda och oroliga sortens mamma - jag litar faktiskt på att de som ska söva mitt/mina barn kan sitt jobb och gör sitt absolut bästa. Så nej jag var inte rädd och inte nervös - men det är en speciell känsla när man ser sitt barn somna in så där snabbt och onaturligt. I nästan 2 timmar fixade dom (det tog längre tid än beräknat på grund av den spruckna tanden). Under denna tiden som jag väntade på att hon skulle komma till uppvaket så passade jag på att promenera. Inte visste jag att det fanns så vacker natur bara runt hörnet av Danderyds sjukhus.
med en kaffe i handen tog jag en promenad på 1,5 timme ungefär.
Det var sommarvärme ute och så underbart skönt.
Vi fick sedan en sjuktransport hem (tack och lov) och var hemma igen innan runt 13-tiden. Då gav jag mig ner till affären för att inhandla glass, soppor och lite god dricka. Det var nämligen flytande som gällde idag för dottern så då körde vi på det hela familjen. Så nu äntligen är hennes tänder fixade! För den här gången...
p.s. såg en liten notis på FB om att man inte skulle säga till sina barn att dom är duktiga - nu läste inte jag allt så jag kan ju ha missuppfattat budskapet. Men nog anser jag att man ska tala om för sitt/sina barn när de är duktiga. Barn behöver få beröm! d.s.
Stackars tjej! Skönt att allt gått bra! Tur att vi inga sånna problem har med Walther (trots NPF)! Däremot JAG.. jag tillhör iofs gruppen av NPF (ADHD eller ADD, är inte riktigt helt fastställt ännu)! Mig fick de söva som 6åring för att dra en trasig tand pga av en ICKE pedagogisk skräcködla till tandläkare skrämt upp mig! Sen kanske du minns hur jag såg ut på mammabloggkryssen förra året? dragit ut en visdomstand, efter lugnade medel, hmm... tror jag sov... för jag minns inget!!!! Likadant när de drog tänder i tonåren för att jag skulle få tandställning... men då fick jag lustgas och det hjälpte! Idag har jag världens bästa tandläkare... MEN när det gäller att dra tänder så får han inte göra det! Laga, slipa och greja är ok! Men dra ut... nejdu, där får han fixa remiss så jag får lugnande vilket han vet! Vi höll på o få samma skräcködla till Walther, men vi slapp henne efter tjatande från mig... jag hade ALDRIG kunnat gå med honom.. jag hade troligen gjort han rädd pga min rädsla för henne! Han hade känt direkt och jag hade inte klarat att prata positivt om henne till honom för att lugna... han hade genomskådat mig!
Hoppas det löser sig i fortsättningen med tandvården för din dotter! Klart du ska uppmuntra och säga att hon var duktig! Våra barn får ofta känna sig misslyckade i olika situationer och behöver det där lilla extra berömmet från oss! SÅDESÅ!! Så klart att du ska ge henne beröm... det som är en skitsak för en "normal" människa(hatar det utrycket... men du fattar nog) är en JÄTTEMEGA sak för barn med NPF!