när det brinner i förorten...
Det pågår upplopp i våra Stockholmsförorter just nu. Många ungdomar är missnöjda med att det saknas arbeten och bra utbildningsmöjligheter - fast mest är de nog frustrerade och arga rent allmänt på sin sociala situation tror jag. De områden som just nu är extra utsatta av bilbränder, stenkastning och förstörelse är våra mest segregerade områden där sociala missförhållanden är stora. I två av dessa förorter är jag uppvuxen - Husby och Skogås. Min uppväxt var kantad av problem och det hade i princip kunnat slutat precis hur illa som helst. Om jag inte hade haft det där drivet och en mamma som kämpade för mig. Uppdatering: Jag ljög mig ofta helt blå för min mamma, hade hon vetat vad jag gjorde och vart jag var så hade jag absolut inte fått vara där och gjort allt det som jag gjorde. Men inte talade jag om det för mamma. Som barn/tonåring vet man precis hur man ska göra/säga för att få vara ute längre på kvällarna/nätterna. Och vem har inte ljugit för sina föräldrar? Men med detta inte sagt att allt detta är föräldrarnas fel! Tänk dig in i att behöva fly från ett krigsdrabbat land t. ex och så kommer du till ett land där du känner dig trygg och omhändertagen - men du lär dig inte språket, du kommer inte ut ordentligt i samhället, du umgås med dina landsmän (vilket vi svenskar oxå gärna gör om vi t. ex flyttar till Spanien). Nu ska du bygga upp ditt liv och ta hand om dina barn men minnena från kriget börjar spöka för dig, du vaknar kallsvettig med ångest över allt du behövt uppleva, du orkar knappt överleva dagen, bilder från krig och död hemsöker dig dygnets alla timmar... Hur ska du då kunna få en vardag att gå runt? Hur ska du orka kämpa för ditt/dina barn om du måste kämpa dig upp ur sängen varje dag? Denna ångest och vanmakt lever många svenska föräldrar med oxå dagligen - detta har inte endast med krig och flykt och göra. Må dåligt psykiskt kan få vem som helst på fall faktiskt...
Alla (de flesta) föräldrar älskar sina barn och skulle kunna gå genom eld för dom - men alla föräldrar har inte förmågan att kämpa och strida för sina barn tyvärr. Här måste då andra vuxna kunna kliva in, kanske en lärare i skolan, en granne, en vän ja vilken vuxen som helst egentligen. Finns inte dessa vuxna så finns tyvärr gängen som rekryterar unga människor. De lovar guld och gröna skogar bara du gör si eller så... Uppdatering: Det finns även föräldrar som är ensamstående som kanske har småsyskon hemma som måste passas. Hur ska dessa föräldrar kunna gå ut och "hämta hem" sina barn? Lämna småsyskonen ensamma hemma eller?
branden av en restaurang i Skogås - så här ser det ut idag.
Många höjer sina röster på t. ex FB och skriker efter att föräldrarna ska hålla koll på sina barn/ungdomar, att föräldrarna ska ta sitt ansvar. Att omyndiga barn ska hållas inne på nätterna. Visst kan jag till viss del hålla med dom, som förälder har man en skyldighet att "hålla koll" på sina barn/ungdomar. Men vad gör man om man kanske inte ens vet att ens barn är ute och förstör? Om ens barn sagt att jag hemma hos NN och spelar/ser på film/chillar? Om man faktiskt har ringt och kollat av med den andras föräldrar om de är där och fått ett ja men att ens barn sen drar vidare, kanske säger de till den andre föräldern att de drar hem till dig nu. Men så drar inte barnet hem utan ut på "stan"/"förortens gator". Hur ska du då kunna ha koll på vad ditt/dina barn gör? Ska du kanske montera in en GPS på barnet eller köra med mobilövervakning av barnets mobil? Ja jag vet inte - jag anser inte att det är en lösning. Jag skulle själv inte vilja bli övervakad via GPS eller mobilen... Jag skulle önska att vi vuxna blev lite mer vidsynta och såg problemet för vad det verkligen är, att vi inte lägger över alla problem på föräldrarna. Dessa problem är mer djupgående än vad vi kanske vid första anblicken tror oss veta. Men visst har även föräldrar ett ansvar i detta. Föräldrarna kan inte bli friskrivna från ansvaret helt det är inte det jag menar. Jag menar bara att vi kanske måste börja höja blicken och se utanför vår egna lilla box, alla lever inte livet precis så som vi gör. Alla har inte de förutsättningar i livet som vi har.
i natt brann det bilar i Farsta (förorten som jag bor i nu)
Men visst är det lite konstigt att man krossar fönster och bränner ner skolor, bibliotek, Husby Gård (ett K-märkt hus) som inhyser ett konstgalleri för ungdomar i Husby, grannens/pappas/moster/brorsans bilar, kvartersaffärer som ägs och drivs av grannen/pappa/moster/brorsan m.m. Man bränner ner sin egna bakgård så att säga och förstör inte bara för sig själv utan även för sina grannar, vänner och släktingar. Just detta är svårt att förklara faktiskt. På något sett vore det mer rationellt om dessa ungdomar drog i väg till en välmående förort och förstörde, för då skulle det inte förstöra för sig själv och sina egna släktingar/vänner/grannar - men nu fungerar man inte riktigt så när man är ung.
Vet ni det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst men jag avslutar nu. Jag hoppas nu bara att vi slipper fler upplopp i natt och i helgen, tyvärr tror jag inte riktigt på mina egna förhoppningar. Men jag önskar av hela mitt hjärta att jag har fel och att det ska vara lugnt nu...
Så fantastiskt bra skrivet!!! Helt otroligt.... du sätter ord på precis allt jag känner och tänker <3