winnerbäck i fredags...

I fredags var jag och mellan dottern iväg och såg Winnerbäck på Hovet.
Jag hade fått biljetten i födelsedagspresent av henne. 
Jag bjöd på middag innan och eftersom jag fick bestämma så blev det sushi...
 
 
 
Jag älskar verkligen hans texter. 
Texterna säger så mycket...
 
 
 
 
Men en sak som är så himla typiskt är att jag med mina 150 cm i längd alltid lyckas hamna bakom någon 2-meters människa. 
Och denna 2-meters människa blir alltid sur när jag försöker få ställa mig framför -
som om jag trängde mig (vilket jag i och för sig gör...)
Men jag med mina 150 cm skymmer inte sikten för den som är lång men den som är lång skymmer all sikt för mig som är kort. Jag ser en rygg om jag har tur - har jag otur ser jag en röv...
Varför kan man inte som lång bara låta korta människor stå framför en?
Visst jag som kort skulle då "tränga" mig framför men jag skulle ju inte skymma sikten...
Familj, konserter, känslor, livet | | En kommentar |
Upp