goodiebags när de är som bäst...

Vissa goodiebags man får innehåller det där lilla extra som gör att man får lite lyx i vardagen.
Idag tog jag ett långt bad som doftade Viol -
jag fick med badbrus med violdoft när jag var på minglet på Sparadiset 
minglet på Sparadiset höll Lina och Diana i och det var så underbart mysigt. 
 
badbrus och doftljus från Klockargården
jag passade även på att unna mig en ansiktsmask från formula 10.0.6
 
Sen fick jag tillfälle att ingå i en fokusgrupp angående Lactacyd -
Reddville höll i det hela. 
 
Lactacyd- och ACO-produkter
 
Ja lyx i vardagen är precis vad jag behöver ibland <3
 

Sparadiset - bloggevent...

Höstens mysigaste bloggevent var i fredags på Sparadiset!
Diana och Lina höll i detta mysiga bloggevent. 
 
Det bjöds på bubbel (Freixenet), plockmat från Ridderheims och choklad från chokladfabriken
Så gott <3
 
Sparadiset sponsrar/samarbetar med Unicef , Maskrosbarn och Bröstcancerfonden vilket gladde mig mycket. 
 
överallt på Sparadiset fanns vackra saker som lös upp. 
Vi badade bubbelpool - länge - och mös runt i morgonrock och minglade.
Fina Diana och Lina <3
 
 
tre välfyllda Goodiebags fick vi med oss hem med trevliga och välbehövliga produkter. 
 
Mannen och jag fick en varsin massagebehandling på Sparadiset av vår äldsta dotter i julklapp förra året och vi har liksom "glömt" att utnyttja den. Tiden/livet rinner iväg lite för fort.
Men nu har vi bestämt oss för att boka in en varsin behandling på mannens födelsedag och sedan passa på att gå ut och äta ihop efteråt. 
Bättre sent än aldrig heter det ju...
 
p.s. jag fick ett par supersköna trosor från Röhnisch i storlek Small och jag kan ha dom! Jippi!!! d.s.
 
 

telefonmöte med FK...

I morse hade jag telefonmöte med FK angående vår ansökan om fortsatt vårdbidrag
Ett riktigt bra möte kändes det som, hon lyssnade ordentligt 
och hade "bra" följdfrågor. 
 
Men det är så jobbigt att behöva sätta ord på allt det där extra vi gör varje dag.
Det blir liksom så "verkligt" när man hör sig själv berätta allt.
Och allt låter så negativt fast så inte alltid är fallet. 
Autism och andra diagnoser är berikande och lärnade och inte alls bara negativt.
Jag har lärt mig så mycket av att ha berikats med en dotter med en npf-diagnos.
Jag ser andra människor på ett helt annat sätt 
och jag har blivit mer vidsynt och förstående. 
Och hon lär mig massor av bra saker hela tiden!
Så allt är inte alls negativt men när man ska söka fortsatt vårdbidrag så är det typ bara det negativa som 
lyfts fram...
 
gamla bilder på mina underbara döttrar!

det här med drömmar...

Flera nätter i rad nu har jag haft de mest konstiga drömmar.
 
Jag har drömt att jag förlorat en person som är mig väldigt nära och jag grät för lite/sörjde för lite i drömmen. Jag blev utskälld i drömmen för att jag sörjde för lite och ifrågasattes som mor och hela drömmen var bara väldigt konstig och obehaglig - personen som dog hade inte den ålder i drömmen som den personen har nu utan det var flera år sedan personen ifråga var i den åldern vilket liksom gjorde hela drömmen ändå mer konstig. Drömmen slutade med att jag satt i ett litet mörkt rum med personen som i drömmen var död och grät hejdlöst (personen var död hela drömmen och blev ej levande).
 
En natt handlade drömmen om pengar och en stor vinst eller arv - jag är lite osäker på om det var en vinst eller ett arv. Vi fick i alla fall mycket pengar som vi på de mest konstiga sätt blev av med och alltså fick leta reda på flera gånger. Vi tappade pengarna, vi blev bestulna, vi glömde pengarna mm och vi for runt och letade som galningar. Precis innan jag vaknade så hade vi inte pengarna...
 
I natt drömde jag att vi (mannen och jag) var på BB för att föda tvillingar och allt blev konstigt och kaosartat (iof inte helt olik vår första förlossning). Men min mage var för platt för att rymma tvillingar men jag "visste" att det var tvillingar och skulle försöka övertala personalen det, vi fick inget rum utan vi fick gå fram och tillbaka i en oändlig korridor med värkar från helvetet, saker tappades runt oss och vi fick nästan ibland "ta skydd" för att inte bli skadade. Ja hela drömmen var mycket märklig. 
 
Nu blir ju jag så klart nyfiken på vad dessa drömmar vill säga mig. För jag tror att drömmar är någon form av vårt undermedvetna som försöker sortera upp tanker, känslor och intryck. Den första drömmen kan jag såklart förstå och "härleda" till att jag i början av sommaren förlorade min älskade extra pappa fast det i drömmen var en annan person och allt var annorlunda, men den andra drömmen är mer konstig. Vi är färdiga med barn helt jag har till och med steriliserat mig så några fler barn blir det inte! Men jag förstår ju att förlossningar har en annan innebörd i drömmens värld. Varje dröm är kaosartad och jag blir ifrågasatt i varje dröm - jag måste i varje dröm stå upp för mina egna tankar och känslor och försvara mig själv. Och drömmarna känns som mardrömmar med ändå inte - ett mellanting mellan mardröm och "normal" dröm...
 
Någonstans i mina bokhyllor har jag en drömbok - kanske ska jag försöka leta fram den...
 

det är kärlek det...

Igår när jag låg i soffan och tyckte synd om mig själv på grund av min värk 
och skriver att jag vill ha godis
så sa min älskade man att han skulle gå och handla.
 
Och hem kommer han med en stor godispåse till mig <3
Nu orkar jag i och för sig bara 4-5 bitar men i alla fall.
Så nu har jag godis minst hela veckan (om inte familjen äter upp det)
 
det är kärlek det!
Att gå iväg och handla godis till sin fru -
tack älskling <3

i reumatismens värld...

Igår vaknade jag med en enorm värk i hela min kropp men "skyllde" det hela på att jag dagen innan vart och tränat, så jag bet ihop och skyllde på träningsvärk hela dagen. I morse vaknade jag med samma värk och skyllde än en gång på träningsvärk - men så när jag kom hem från dagens föreläsning och handling så kom den välbekanta "sjukdomskänslan" med värkande kropp och feberkänsla och jag inser att reumatismen slagit till och "tagit över" igen. Ja men visst det börjar ju bli höst ute - vad väntade jag mig...
 
Trodde jag kanske i min enfald att reumatismens smärta skulle vara lindrigare i år efter min enorma viktnedgång? Ja det trodde jag faktiskt! Jag hade verkligen förhoppningar om att det skulle bli en lindrigare höst i år. Men tji fick jag. Varje steg är en pina, låren smärtar och helst av allt skulle jag vilja ligga i sängen hela dagen. Men som alla reumatiker (och som alla med daglig smärta/sjukdom) så biter jag ihop och kämpar på. Imorgon är det inget inbokat i skolan utan imorgon ska jag läsa ikapp kurslitteratur - och ja kanske gör jag det i sängen hela dagen. Det är bara den där godispåsen som fattas... Varför köpte jag inget godis när jag var på affären kan man fråga sig? Bra fråga som jag inte kan svara på...
 
 
 
 
För precis ett år sedan så påbörjades utlandsvården med den mest suveräna rehabilitering en reumatiker kan önska sig. Tänk om man ändå kunde få en rehabresa varje år... Vintersol på Teneriffa är riktigt bra (<--länk)
 

vart tar tiden vägen?

Min tid bara "rinner" iväg och jag vet inte ens vad jag gör med den. Jag ligger efter med läsningen i skolan, jag ligger efter med bloggandet, jag ligger efter med städningen hemma m.m m.m listan skulle kunna göras oändligt lång. Jag förstår inte vart min tid tar vägen! För inte gör jag något "vettigt" i alla fall....
 
 
Jag skulle verkligen behöva strukturera upp mina dagar ordentligt. Den första tentan närmar sig med stormsteg och jag måste hinna läsa ikapp till dess, annars kommer jag sitta här och bläddra frenetiskt i alla böcker och papper och få panik, ja jag känner mig själv vid det här laget. Så när jag kommer hem från föreläsningen idag så måste jag sätta mig och läsa. Frågan är bara vart ska jag sitta så jag får sitta ostört? När 4 av 5 i en familj läser hemifrån (eller på Högskola/Universitet) så finns inte pluggutrymmet för alla... Jag får kanske helt enkelt sätta mig i sängen med alla böcker runt mig och läsa...
 
kanske skulle jag köpa mig en påse smågodis...

viktnedgång - vad gör det med personligheten...

Ni som följt mig ett tag nu vet ju att jag gjorde en GBP i november 2012, jag skäms inte det minsta för att jag tog hjälp med min viktnedgång genom en operation. Jag hade provat allt! Och jag trivdes inte alls i min allt för stora kropp. Jag var trött - jag hade ont överallt - mitt självförtroende låg i höjd med fotknölarna - jag var ofta sjuk/hade infektioner m.m. Nu 10 månader senare har jag gått ner lite drygt 28 kg (28,5 kg kanske) och jag mår så mycket bättre nu! Jag har fortfarande ont i kroppen på grund av min reumatism men det känns ändå lättare nu än innan då när alla kilon tyngde ner också - jag har fått tillbaka lite av mitt självförtroende - jag är mycket piggare - och jag mår så mycket bättre!
 
nästan exakt 1 år mellan bilderna
 
Men inom mig är jag precis densamma - ja förutom självförtroendet då. Men jag är samma M-L fortfarande även utan den där extra vikten. Och det hoppas jag att alla förstår! Bara för att man förlorar x antal kilon så förändras man inte inombords - likadant är det ju åt andra hållet, du blir inte en annan bara för att du går upp i vikt. Om man då inte betänker detta med självförtroendet som ställde till med problem för mig. Jag trodde inte mycket om mig själv... Jag har svårt att "se" att jag är bra fortfarande - men jag gillar faktiskt i alla fall det jag ser i spegeln nu och det är ganska stort för mig.
 
jag börjar till och med få lite muskler.
 
idag gillar jag det jag ser i spegeln!
Lite sorgligt är det iaf att det knappt finns några foton på mig som tjock -
jag flydde kameran som pesten...
Men det finns några och det är bra -
för då kan även jag se den stora skillnad som sker med mig och min kropp.
 
Men inom mig är jag fortfarande densamma - glöm inte det!

schampo och balsam när det är som bäst...

När jag var iväg på mammabloggkryssningen så fick jag en goodiebag med schampo och balsam från Keune (ett för mig helt nytt märke). Detta schampo och balsam har jag nu använt ett tag och jag gillar det skarpt. Det doftar gott, är drygt och håret får mer lyster och liv efter en tvätt med detta schampo och balsam. Nu ska jag bara hitta en återförsäljare av det här i närheten av där jag bor så att jag kan köpa hem en fullstor förpackning.
 
Keune schampo och balsam <3
 
Jag fick schampo och balsam för färgat hår och för torrt hår. Egentligen passar dom mig bra båda två men jag tror att det lutar åt att jag gillar det för torrt hår mest - kanske beror det på doften. Produkterna för färgat hår innehåller Jasmine och Sandelträ medan de för torrt hår innehåller Ylang-ylang och Palmarosa. Keune innehåller naturliga essentiella oljor och växtextrakt och är helt naturligt för ditt hår och din hårbotten.
 
Jag rekommenderar er verkligen att testa denna produkt - ni lär inte bli besvikna!
 
 

höstfix i kolonin...

Igår åkte jag iväg och hjälpte mamma i kolonin. Det är dags att höstfixa nu i trädgården och det är en hel del som ska göras där i trädgården. Nu blev det kanske inte så mycket jobb som vi först tänkt oss för vi började prata och vi pratade och pratade - hela eftermiddagen gick åt till prat, men vi nehövde det båda två. Men växthuset fixades, mamma grävde upp någon stor växt som spridit sig rejält och så gick vi iväg upp till växtbytar bordet med lite växter. Så en del gjorde vi iaf, men som sagt vi pratade mest.
 
plock i växthuset och lunch...
 
löken fixades och chili, paprika och tomater plockades av i växthuset...
 
Mamma fortsatte arbetet idag fast utan mig för jag har försökt plugga idag...

Recept: inlagd chili...

Så blev det inlagd chili i år igen.
Just chili tycks trivas enormt bra på vår balkong -
förra året fick vi oxå en stor skörd chili.
 
jag minns i våras när de första små chiliplantorna började titta upp...
och nu är alltså plantorna översållade med chili.
 
Inlagd chili:
300 gr chili
3-4 klyftor vitlök
1 dl vitvinsvinäger
1 dl vatten
1 msk socker
1 tsk salt
 
Skölj chilin och skiva den tunt ca, 1 cm tjockt, skala vitlöken och skiva även den riktigt tunnt.
Lägg den hackade chilin och vitlöken i en kastrull och häll på vitvinsvinägern, vatten, socker och saltet.
Låt allt koka upp och låt det sen småkoka under lock i 5-10 minuter.
Idag kokade mitt 10 minuter för chilin var ganska "hård".
Häll upp på väl rengjorda burkar och förslut väl.
Klarar sig utan problem upp till 6 månader i kylskåp (oöppnad burk).
 
den inlagda chilin passar väldigt bra till tacos, kött eller ja till allt tror jag.
Smaken liknar den som den inlagda chilin man kan köpa från "tacos-hyllan" i mataffären har...
 
 

ett gammalt inlägg som gäller än <3

 
Mannen och jag är nog nästan lite nyförälskade igen. Det var länge sedan vi brydde oss om varandra så mycket som vi gör nu, vi kramas mer, vi pratar mer, vi tar hand om varandra mer - vi tänker helt enkelt på varandra mer än på länge. Kanske blir det så när man stått längst ut på livets kant och vägt? Kanske blir det så när man hunnit tänka "vad gör jag om", "hur blir det om"? När man har gråtit av rädsla och saknad. När man har känt ångesten och saknaden och man har känt hur mycket en person verkligen betyder för en. Kanske förde dessa dygn oss närmare varandra - nu när vi stod vid branten och vägde. När det var som mest kritiskt och jag faktiskt inte visste om min älskade man skulle överleva så kände jag verkligen hur mycket han betyder för mig. Självklart har han alltid betytt mycket för mig men det här var en djupare känsla som tog tag i mig. Ångesten och saknaden tog ett fast grepp om mig och jag bara kände att jag kan/vill inte och klarar inte av att leva utan honom. Vi har levt med varandra så länge att vi kanske tagit varandra lite för givet förut - det blir nog kanske så när man levt ihop i mer än 20 år (mer än halva mitt liv). När man haft vardag ihop så länge med småbarn, dagis, skola och fritids om varandra och sen all annan vardag - jobb, skola, ekonomi m.m. Till slut lever man bredvid varandra och inte riktigt med varandra. Men nu känns det som om vi lever livet tillsammans igen! Och det känns riktigt bra!
 
vår första gemensamma lägenhet - när vi väntade Emelie <3
 
Tillägg:
Sorgen efter min älskade pappa har fått att vi alla i familjen tar med hand om varandra.
Vi visar mer att vi bryr oss om.
Vi vet nu hur skört livet kan vara och vi vet att man snabbt kan förlora den man älskar...

gå på festival med dottern <3

Igår var jag och ErikaPopaganda - en festival som varje år hålls mitt i Stockholm. Eller ja mitt på Söder iaf, nere vid Eriksdalsbadet pågår Popagande varje sista helg i augusti. År 2002 var första året för Popaganda och i år var det alltså 11:e året i rad som den hölls.
 
 
armband, öl och bajamajor <3
Att gå på konsert/festival med sin dotter är verkligen ett stort privilegium - att man som mamma får hänga på. Vi (Erika och jag) har gått på ett flertal konserter ihop och vi gillar det verkligen. 2005 fick jag följa med på Avril Lavigne då Erika och en av hennes kusiner skulle gå det var första gången vi gick ihop, sen var det HIM 2008 Erika var lite nervös över att kanske inte få komma in - det var nämligen 13 årsgräns och hon hade inte fyllt det än, hade någon månad kvar till sin 13-årsdag minns jag - men in kom vi, trängdes gjorde vi och bra var det. Jag (vi - mannen och jag) har alltid betalt konsertbiljetterna men den här gången bjöd Erika mig - hon tyckte hon skulle "ge" tillbaka lite och eftersom jag fyllde år i augusti så passade hon på att köpa biljetter till mig i födelsedagspresent. Nästa konsert vi ska gå på blir Melissa Horn (då ska även mamma och Emelie följa med) i november i år och sen Lars Winnerbäck oxå i november - hösten är alltså räddad! 
 
Huvudanledningen till att vi gick på Popagande igår var Håkan Hellström.
 
 
Han var så himla bra och det bara gungade om hela folkhavet.
När det regnade konfetti under "En Midsommarnattsdröm" var det bara så vackert -
jag kände mig helt lycklig.
 
Hade jag inte gått med min älskade dotter så hade jag inte trängt mig nästan längst fram - men Erika ville stå långt fram så jag hängde på. Och det är jag glad för så här i efterhand. Att trängas, svettas och gunga mitt i ett folkhav var magiskt! Alla sjöng med, alla var glada, ibland grät vi men mest var vi nog bara lyckliga. Att få dela denna stund med en av döttrarna är verkligen en ynnest! Att hon vill ha mig med är underbart. Och nu har hon åldern inne oxå så vi kunde gå till ölområdet och dricka "fulöl" som mannen min kallar Norrlands Guld. Men just där och då spelade det absolut ingen roll att ölen bara var Norrlands Guld för det passade så bra att sippa på den och bara känna in atmosfären.
 
i ett av träden såg jag ett hjärta bildas av grenarna.
 
Det var grymt mycket folk men lugnt och sansat hela kvällen. Jag såg faktiskt inget bråk någonstans, en gång var det två killar (män) som började typ "mucka" men deras vänner avstyrde det snabbt och allt blev lugnt igen.
 
 
när konserten var slut satte sig Håkan helt sonika ner på en högtalare och började prata med publiken som stod längst fram - så himla mysigt gjort.
 
Det är verkligen mysigt att få dela dessa stunder av lycka med sin dotter <3
Nästa upplevelse blir alltså Melissa Horn på Cirkus <3

RSS 2.0