vad säger egentligen en FB uppdatering om....

Hamnade av en slump på en blogg som är skriven av Erik Ståhl. jag har aldrig hört om honom förut (vad jag vet iaf) eller jo jag såg många uppdateringar om hans känslosamma föreläsning på Krakel & Spektakel-mässan som var i helgen i Halmstad. Inlägget som jag av en slump hamnade på idag handlade om statusuppdateringar på FB.Vad vet vi egentligen om hur den där människan bakom en statusuppdatering mår just idag? Vad döljer sig bakom de där raderna som vi kanske blir så irriterade på? Det där "skrytet" över genomförda träningspass? Eller viktminskningsbilderna? Ja mig fick han iaf att tänka ett varv extra! Och även att reflektera över mina egna statusuppdateringar. För visst uppdaterar även jag med statusar som irriterar, stör och sticker folk i ögonen. Jo men så är det ju. Det gör vi nog alla lite var till mans - ja vi som har FB alltså. Och detsamma kan säkert ses på Instagram. Vad säger de där bilderna oss som andra lägger upp? De där bilderna som gör oss irriterade, arga, svartsjuka... 
 
Jag vet ju vad jag har med mig i livet som bagage. Men vet ni vad jag har för bagage med mig in i livet? Nej precis det kan ni ju inte riktigt veta - ni vet bara en väldigt liten del av allt bagage som jag bär runt på. Precis som jag inte kan veta vad du som läser detta har för bagage med dig in i ditt liv! 
 
Så mina statusuppdateringar på FB och bilder på Instagram speglar ju mig - men bara till en viss gräns. Och detta fick Erik Ståhl mig att se och det tackar jag verkligen för. hans inlägg på bloggen var så genomtänkt och tänkvärt att jag bara kände att jag måste skriva det här inlägget. För det träffade mig rätt i hjärtat. Vi (även jag alltså) dömer andra alltför lätt och vi ser bara det vi vill se och vi visar bara upp det som vi tror att andra vill se eller läsa om och det får vi faktiskt inte glömma. 
 
ja dessa balkongbilder som jag ständigt "bjuder" på när värmen kommer....
Eller mina bilder på allt som växer och frodas på min balkong under sommarhalvåret.
Klart det retar upp många, men det är en del av mig. Det är ett sätt för mig att samla kraft och finna ro.
 
eller dessa ständigt återkommande bilder från mina surdegsbak...
 
Jo men visst retar det folk mitt evinnerliga bakande! Men vet ni varför jag bakar? Nej just det det vet ni ju inte - inte riktigt iaf...
Kanske vet inte jag heller riktigt varför jag bakar så mycket just nu. Kanske är det för att jag behöver den där avkopplande stunden som bakningen faktiskt ger mig. Kanske är det något annat som ligger bakom detta ivinnerliga bakande - något som jag inte än hittat eller känt efter om....
Ja det är tänkvärt att tänka på!

Valborgsmässoafton utan vaknatt...

Så var det Valborg då igen. Nu ska vi sjunga in våren och förfrysa fötterna kring valborgsmässoelden. För min del blir det en stor skillnad i år mot de sista föregående årens Valborg. Jag ska inte vaka in Valborgsnatten för att vänta hem mina tonårsdöttrar som är ute och firar in värmen. Självklart kommer jag ha en undran i kroppen över om mina stora döttrar har det bra ikväll/natt - mina älskade döttrar som är så stora och vuxna nu att de faktiskt flyttat hemifrån. Den ena som är så vuxen att hon själv får köpa sin alkohol på systembolaget. Det blir den stora skillnaden för mig i år - att inte sitta uppe mitt i natten och vänta hem döttrarna... Att gå och sova när jag vill utan att ligga sömnlös och vänta (men jo mobilen kommer ligga med ljudet påslaget såklart för man vet ju aldrig när/om en mamma behövs)
 
den lilla brasan från förra året...
Jag kommer att förfrysa fötterna nere vid valborgsmässoelden, köpa godisremmar (till överpris) och sedan sakta gå hem igen med min yngsta dotter. För det är för hennes skull som jag kommer ta mig ner mot brasan ikväll. 
 
 

Loppiblogbag - vårpepp...

För några veckor sedan fick jag hem vårens Loppiblogbag - vårpepp. Där i fanns många trevliga produkter. Vissa produkter tilltalade mig mer än andra - men fördelen med det är att man kan få vara generös och givmild då och liksom ge bort fina och lyxiga produkter till nära och kära. Och det är väl vårpepp om något. 
 
tyvärr blev mina bilder inte så bra - lite för mörka och tråkiga. 
Men det får gå iaf...
 
Sponsorer till vårens blogbag var följande:
Figgs 
Naturdiet
Supernature 
Sheer cover
Ekorrens ekologiska
Danone PRO Vitalinea
 
Tack Loppi för att jag fick testa dessa fina produkter. 
 
 

loppievent i vårsolen...

I lördags var jag iväg på ett supermysigt Loppievent - jag slog följe med Camilla så trevligt. Varför ses man så sällan? Fast man bor i samma förort? Ja det är verkligen frågan...
 
Men loppieventet då. Jo men Loppievent är alltid trevliga och detta var med fokus på mat och livsstil - Loppi Event Food and Lifestyle som det så fint hette och det levde verkligen upp till sitt namn. Vi blev bjudna på underhållande peppande småföreläsningar som boostade vårpeppen, supergoda wraps och små trevliga bakverk och såklart kaffe. Kaffe måste man ju ha.
 
Goodiebagen som vi alla fick med oss hem var lika välfylld som alltid med bara bra-att-ha saker. 
 
det var mattidningar Elle mat&vin och tidningen Hunger, en bok om supermat från Supernature, riskakor från Friggs, kakor från Biscoff, vitaminer från Acrilex, torky papper från Edet, olja-och-vinäger flaska från OBH Nordica och mycket mer...
 

OBH Nordica - @obhnordica #obhnordica

Allevo – @allevoviktcoach #allevo #allevoviktcoach

SIA Glass – #siaglass

Supernature – @supernature_bylife #supernature #supernaturebylife

Birka – @birkacruises #birkacruises

Yves Rocher - @yvesrochernordic #yvesrochernordic

Harlequin – ­­@harlequinsverige #harlequinsverige

Acrilex - @kidszoosverige #kidszoo #acrilex

Elle Mat & Vin - @ellematovin #ellematovin

Tidningen Hunger - #magasinethunger

Friggs - #friggs           

Torky - #edet

Brämhults - @bramhultsjuice #bramhultsjuice

Lotus Biscoff– #lotusbiscoff

Majblomman - @majblomman_ #majblomman #majblommor #barnhjalperbarn

Loppi - @loppisverige #loppipasen #loppievent

Min Bio - @minbio #minbio


när barnen blir stora...

Idag är dagen då min äldsta dotter Emelie (<--länk) ska flytta hemifrån - som vi (både hon och vi andra) väntat på denna dag. Känslorna är dubbla, samtidigt som jag såklart vill att mina barn ska bli stora och flytta hemifrån så infinner sig känslan "vart tog åren vägen". Men självklart är jag mycket glad för hennes skull. En egen lägenhet och flytta hemifrån är två stora milstolpar i livet!
 
det var ju inte allt för länge sen dessa bilder togs tycker jag...
 
Och på fredag så flyttar Erika (<-länk) sina pinaler hem till mormors (<--länk) lägenhet för att få bo själv i 6 månader. Hon flyttar alltså hemifrån liksom lite på halvt. Mamma/mormor flyttar nu ut i kolonistugan och bor där till september/oktober - under tiden får alltså Erika bo i hennes lägenhet ett riktigt bra arrangemang. Även här känns känslorna dubbla, såklart vill jag ha självständiga döttrar som kan flytta hemifrån men känslan av att barnen blivit så stora infinner sig. 
 
Åren liksom rusar iväg...
 
Det är en milstolpe på vägen som vi alla föräldrar ska uppleva och det är livets gång att barnen blir stora och flyttar hemifrån. Och visst har man väl lyckats ganska bra som förälder när barnen faktiskt blir så stora och självständiga att de faktiskt vill och kan flytta hemifrån?
 
 

att leva med autism - hela livet!

Idag "ramlade" jag över ett sånt bra blogginlägg angående autism här kan ni läsa den (<--länk) inlägget tog upp detta med att de barn som lever med autism idag blir även vuxna med autism och äldre med autism. Autismen följer dessa individer (och dess anhöriga) genom hela livet. Barn som idag får en autismdiagnos kommer såklart ha diagnosen även som tonåringar, vuxna och sen även då de är gamla. Hur "ser" vården på dessa individer? Hur vårdar man äldre individer med autism? Kanske får odiagnostiserade autistiska äldre diagnosen demens när de blir äldre? Och vilken förståelse finns det för individer som beter sig "udda" men som kanske inte har en diagnos? Alla med någon form av autism är ju inte diagnostiserade det är viktigt att komma ihåg!
 
Men en annan viktig fråga som vi som arbetar inom vården måste ställa oss är: Hur beter vi oss mot anhöriga till våra boende som har en autismdiagnos? Alltså när den anhöriga har en diagnos menar jag. "Ser" vi inom vården om en anhörig har en autismdiagnos och hur beter vi oss i så fall mot dessa anhöriga? Har vi inom vården den kunskapen? Nej jag tror tyvärr att många inom vården faktiskt saknar den kunskapen. Konstigt nog är detta inget man pratar om inom vården har jag upptäckt. Visst diskuteras det om hur vi ska uppträda mot anhöriga, hur vi ska förmedla oss till de anhöriga m.m. men aldrig att jag hört en diskussion om hur vi ska "bete" oss mot en anhörig som kanske har en autismdiagnos. Jag har nog aldrig ens vart med om att en eventuell diagnos har lyfts upp till diskussion faktiskt. Oftast vet vi som personal inte ens om att den anhöriga kanske har en diagnos - kanske är det dessa anhöriga som det sen "suckas" över för att de är jobbiga, de förstår t. ex inte vårdbehovet m.m. 
 
När jag blir gammal och kanske måste bo på ålderdomshem/demensboende/servicehus (eller vad det nu kommer heta då - om det ens finns kvar sådant då) så vill jag att de som vårdar mig ska veta om att jag har en dotter med autism (Aspergersyndrom) och ADHD! Och jag vill att de ska "uppföra" sig mot henne! Jag vill att personalen ska ha kunskap om hennes eventuella "brister". Jag vill att personalen ska förstå henne. Jag vill att personalen ska acceptera henne! Och jag vill att personalen ska förstå varför hon beter sig på ett visst sätt ibland, varför hon beter sig mot mig på ett visst sätt ibland och varför vissa saker kanske inte är så enkla att förklara för henne! Jag vill att personalen förstår varför kontakten med henne kanske inte flyter på så smidigt som de önskar. kanske går det inte att ringa henne om något, kanske vill hon ha mail om saker som berör mig. Kanske måste vissa saker först gå via hennes systrar. Och viktigaste av allt - jag vill inte att personalen diskuterar min dotter med autism över mitt huvud!
 
för ja jag kommer (förhoppningsvis) att bli en gammal kvinna med tre underbara döttrar 
som mina närmsta anhöriga!

19 år...

Tiden rusar iväg - igår fyllde min älskade dotter 19 år.
Grattis på födelsedagen Erika!
 
alldelse nyfödd - i en sal på SÖS 11 april 1995 <3
 
 Blandad kompott <3

jobb, jobbsökning och oro...

Jag jobbar ganska mycket (som tur är då det lär generera i en ganska bra lön till slut) söker jobb och går nu och väntar och hoppas på ett positivt svar. Endast tiden kan utvisa hur detta blir... 
 
Snart iväg till mamma för middag och en träff med mormor. Min älskade mormor som snart fyller hela 91 år <3
 
 

RSS 2.0