madredetres

Nu har Java bott hos oss i snart 3 månader (eller kanske närmare 2,5 månad) och jösses vad vi älskar henne. Tänk att man kan älska någon så högt redan efter bara några månader. Det känns ju som om vi alltid haft henne liksom. Morgonpromenaderna har blivit rutin och är (fortfarande kanske jag måste skriva för jag vet inte hur jag känner sen i vinter när snöstormarna yr) sköna och ganska mysiga. Vi (mannen och jag) delar på rastningarna men går också väldigt många gemensamma promenader nu med Java något som vi nog nästan aldrig gjort. Faktiskt inte ens när våra döttrar var små var vi så "duktiga" på att gå ut och promenera ihop. Vi tog oftast promenaderna ensamma med barnen - mest faktiskt för att den andra skulle få ha lite egentid hemma, vilket man som småbarnsförälder behöver ibland mitt i vardagen med jobb och allt. Men ja nu går vi alltså på gemensamma promenader och det är så mysigt.

 

Våra döttrar skakar lite på huvudet och fnittrar åt oss. Ja de skrattar till och med högt ibland för att de tycker att vi är så "fjantiga" och "pjoskiga"... Men jag brukar alltid svara då: att har man tagit på sig ett ansvar om en hund så ska man ta hela det ansvaret också! Då ser man till att ge hunden det bästa, så det så. Precis som man gör när man tar hand om sina barn... De frågar oss om vi skaffat en "ny" bebis i form av en hund. Och ja jag erkänner lite rätt har dom ju. Vi har nu igen leksaker liggandes överallt här hemma - ja precis så där som det var när döttrarna var små. Fast nu är det alltså hundleksaker som ligger överallt. Och istället för att stå vid barnmatshyllan så står vi vid hundmatshyllan (och ja okej kattmatshyllan till katten Misse) och kollar mat, väljer mat, testar lite mat ja typ så där som man gör när ens lilla barn ska börja testa smakportioner. Men ja visst är Java en vuxen hund som redan har sina matvanor - hon äter helst våra rester! Men ibland så passar inte vår mat henne så då behövs det ju något annat - för nej att endast äta torrfoder är inget för den här lilla damen.

 

Och tänk att så mycket kärlek och vilja kan rymmas i en sådan liten kropp. Java vet verkligen vad hon vill och hon visar det ordentligt. 

 

Tack min fin vän Solveig för att du gav oss chansen att få bli Javas nya familj.

Tack för att du trodde på oss <3

Du kan aldrig ana vad Java betyder för oss alla här hemma <3