ibland tar livet en med storm...

Livet går upp och ner och hit och dit och ibland tar det en med storm. När man samma dag som pengarna ramlar in på kontot "blir av med dom" kan livet kännas lite väl tufft. Jag vet att vi kommer ur det här också jag vet ju det, men just nu är det tufft. Jag vet att det här är sånt som man inte pratar om med andra - men vet ni jag orkar inte vara tyst och "spela med". Jag orkar inte det. Ibland är livet tufft och för djävligt så är det ju! Ibland kan det vara en extra tuff ekonomi som ställer till det, ibland är det annat. När det är ekonomin som ställer till det ska man skämmas och vara tyst, men som jag sagt innan jag vägrar vara tyst. Jag vägrar skämmas bara för ekonomin just nu är rejält stram... Men jag är nere på botten och krälar och jag tycker att livet just nu är lite väl hårt...
 
Varför ska man skämmas över att ha det dåligt ställt ekonomiskt? Varför ska man behöva skämmas när man inte har råd att köpa svenskt kött eller ekologisk mat? Man är liksom lite (mycket) sämre när man måste handla mat till lågpris i vissas ögon - tyvärr i allt för mångas ögon. Man är en hemsk människa om man köper av de billiga bananerna som är besprutade - man ger till och med sina barn en blandad cocktail med gifter det ni! Tack för den. Är det inte det ena man som förälder gör fel så är det det andra - det är svårt att göra rätt som förälder iallafall om en har det dåligt ställt ekonomiskt. Och det ska man få höra också, tro inget annat. Nej det blir man väl medveten om kan jag lova er...
 
Fast vet ni hemma hos mig får man äta hembakt bröd iallafall, för det var det jag hade råd med just nu!
 
 
 
Tack min älskade vän Solveig för bakmaskinen (Kenwood) den hjälper mig mycket just nu <3
 
Jag brukar köra med ordspråket (eller det är nog inget ordspråk men jag kör efter det iaf):
Det är inte lätt när det är svårt!!!
Familj, känslor, livet | | 3 kommentarer |

ibland blir jag bara arg/ledsen/upprörd...

Ni som följer mig vet ju att jag just nu inte har det alltför "fett" ekonomiskt - men det fungerar. Jag har som tur var ett timjobb där jag faktiskt får ganska många timmar just nu så det blir nog bra tillslut. 
Men det här inlägget ska egentligen handla om någon (något) annat än mig och mina problem. 
 
En till mig mycket nära person skrev igår på FB att 2015 kommer inte bli roligt - då ska denne börja leva på sin pension vilket har visat sig inte kommer bli allt för fet. Denne någon kommer antagligen att kunna räknas till skaran "fattigpensionärer" - vilket gör mig riktigt arg och ledsen. Denna någon har i hela sitt liv arbetat och betalt skatt och vad får denna någon tillbaka. Antagligen kommer denna någon att behöva flytta till något billigare (om det finns) och sedan vända på varenda krona.
Jag anser att det är ytterst modigt att våga blotta sig själv och sin ekonomi, visst ibland kanske lite dumt men modigt. 
Kommentarerna som följer är: "men pengar är inte allt" "jag har alltid klarat mig på all fin gemenskap" "jag har fått uppleva så mycket mer än medelsvenssons" bla bla bla säger jag om detta. 
 
Nej pengar är kanske inte allt men livet är bra mycket enklare om du har pengar så du klarar dagen. Det tycks finnas en försköning av att leva med dålig ekonomi och jag frågar mig verkligen varför det är så. Om ens pension blir så låg att du kanske måste lämna ditt hus och hem för att kunna få någorlunda bra mat på bordet alla dagar i månaden och för att du ska kunna betala det absolut viktigaste i livet - då kan jag lova er att pengar är allt! Du kan inte leva på luft, gemenskap, kärlek, vänskap m.m. 
 
Nej fy jag blev riktigt arg och ledsen över denna försköning av dålig ekonomi. Och jag frågar mig: varför denna försköning? Varför lägga ett gyllene skimmer över något som är så hemskt? Och något som är så skuldbelagt - för ja att ha dålig ekonomi är rejält skuldbelagt!!!
 
ja visst är det fint med gemenskap, värme och kärlek - men du kan inte "leva" på endast det!
känslor, livet | | 3 kommentarer |

att få se en massa bilder...

Just nu håller min mamma på att skanna in massor av fotografier och ja vissa är så klart på mig när jag är barn. Och jag kan bara konstatera att mitt hår (har världens virvel i luggen fortfarande) och mina kläder är lite kaosartade på de flesta av fotona. Och min storsyster kommenterar gärna med att : "Ett upp och ett i minne... Ena byxbenet i, det andra utanpå... Strumporna i korvar längst fram i stövlarna. Sötnos!" Och som ni vet så kan jag fortfarande utan problem ha olika strumpor mig - jag anser att livet är för kort för att para strumpor (tror jag - eller så är jag bara lat). Huvudsaken de är rena sen spelar det ingen roll om en är prickig och den andra randig tycker jag. När jag var barn hade jag också gärna en långärmad tröja först på mig och sen någon av storsysters T-shirtar ovanpå, fråga mig inte varför men det var säkert skönt eller tryggt! Tryggt att ha något som var storsysters i en kaosartad värld kanske... 
 
kläderna på trekvart och håret spretande åt alla håll...
 
Ja men ni ser ju håret... 
Och när kläderna inte satt i oordning på kroppen så var jag nästan naken...
Vem behöver kläder inomhus liksom? tycktes jag anse ganska långt upp i åldern...
 
Det finns inte så jättemånga foton på mig när jag var liten men det har sin förklaring.
När jag var nyfödd och fram tills jag var 2 år låg jag inlagd på sjukhus. 
Jag var hemma i små korta perioder på permissioner...
 
Fler bilder lär komma inom kort för som sagt mamma är igång med skannern <3
Vardag, livet | | 5 kommentarer |
Upp