madredetres

Ni som följer mig vet ju att jag just nu inte har det alltför "fett" ekonomiskt - men det fungerar. Jag har som tur var ett timjobb där jag faktiskt får ganska många timmar just nu så det blir nog bra tillslut. 

Men det här inlägget ska egentligen handla om någon (något) annat än mig och mina problem. 

 

En till mig mycket nära person skrev igår på FB att 2015 kommer inte bli roligt - då ska denne börja leva på sin pension vilket har visat sig inte kommer bli allt för fet. Denne någon kommer antagligen att kunna räknas till skaran "fattigpensionärer" - vilket gör mig riktigt arg och ledsen. Denna någon har i hela sitt liv arbetat och betalt skatt och vad får denna någon tillbaka. Antagligen kommer denna någon att behöva flytta till något billigare (om det finns) och sedan vända på varenda krona.

Jag anser att det är ytterst modigt att våga blotta sig själv och sin ekonomi, visst ibland kanske lite dumt men modigt. 

Kommentarerna som följer är: "men pengar är inte allt" "jag har alltid klarat mig på all fin gemenskap" "jag har fått uppleva så mycket mer än medelsvenssons" bla bla bla säger jag om detta. 

 

Nej pengar är kanske inte allt men livet är bra mycket enklare om du har pengar så du klarar dagen. Det tycks finnas en försköning av att leva med dålig ekonomi och jag frågar mig verkligen varför det är så. Om ens pension blir så låg att du kanske måste lämna ditt hus och hem för att kunna få någorlunda bra mat på bordet alla dagar i månaden och för att du ska kunna betala det absolut viktigaste i livet - då kan jag lova er att pengar är allt! Du kan inte leva på luft, gemenskap, kärlek, vänskap m.m. 

 

Nej fy jag blev riktigt arg och ledsen över denna försköning av dålig ekonomi. Och jag frågar mig: varför denna försköning? Varför lägga ett gyllene skimmer över något som är så hemskt? Och något som är så skuldbelagt - för ja att ha dålig ekonomi är rejält skuldbelagt!!!