jag går på promenad...

Nu med en hund i huset blir det många - och ibland långa - promenader. Jag/vi har upptäckt nya fina ställen att promenera på i vår förort. 
 
före och efter trimning. 
 
proomenad ut till Ågesta via militärbron...
 
runstenen som finns vid Farsta gård och Farsta gård...
 
Java och gammelmatte i kolonistugan...
 

i höst reser jag bort...

När det där beslutet om att man får utlandsrehab beviljat dimper ner i brevlådan så blir man (jag) lika glad varje gång. I höst har jag fått en resa beviljad till Marbella i Spanien. Jag var där på min absolut första rehabresa 2005 och om jag ska vara ärlig var jag då inte helt nöjd. Men det var så mycket annat i livet som "spökade" då så när jag kom hem efter mina 4 veckors intensiva träning blev jag sämre i kroppen och psyket, jag var helt slutkörd. De andra rehabresorna har gått till Teneriffa och efter dessa veckor med intensiv träning har jag känt mig pigg, glad och utvilad trots all träning. Men man ska ju inte haka upp sig på allt det negativa så jag har bestämt mig för att ge Marbella en chans till. Bara för att det inte var helt bra för mig och min kropp 2005 så betyder ju inte det att det inte ska fungera nu i år. Det ska heller inte glömmas bort att jag 2005 var nere mars/april och det var kallt då, det hade inte vart så kallt på länge i Spanien. Så värmen och solen gav inte den energi som den brukar ge. Men nu åker jag i sep/okt och då är det varmt och skönt där nere på den spanska solkusten. 
 
Så den 23 september till 21 oktober åker jag iväg för att få träning, behandlingar och ja vila och sol. Det kunde nästan inte komma lägligare om man tänker på att jag nu jobbar hela sommaren. Ingen semester alls i sikte för min del i sommar. 
 
staden Ronda vill jag besöka igen. En helt underbar stad som bär på mycket historia. 
 
det var faktiskt så kallt att vi kunde inte bada i utomhuspoolen förrns den sista veckan...
 
men vi hade trevligt.
 
Ronda en så häftig stad som ligger långt upp i bergen.

saker jag inte trodde...

Ja det här med att bli med hund. Många saker i livet tar en rejäl vändning när man blir hundägare. Idag skrev jag en lite rolig uppdatering på FB om saker som jag inte trodde att jag skulle göra för bara några veckor sedan. 
 
"för några veckor sedan trodde jag väl inte riktigt att jag skulle:
- ta en promenad innan jag åker till jobbet en tidig morgon (men vad gör man inte för sin hund)...
- ha en full hopknuten hundbajspåse i fickan bara för att jag slarvigt nog tog med mig för få hundbajspåsar när jag gick ut (och Java kanske behöver bajsa igen)...
- småprata med helt okända människor jag möter ute på hundpromenader...
- etc, etc, ....
- stoppa ner handen i hundmaten för att "visa" att maten är god...
Ja man blir nog lite knäpp och knasig när man blir med hund"
 
För ja precis så där är det ju. Inte trodde väl jag att jag skulle gå upp tidigare en jobbdag när jag börjar kl:7.00 för att gå ut med hunden - men det gör man ju när har hund, för hundens skull. Och alla andra knasiga saker man gör.
Det är ungefär som när man blir förälder för första gången - nästan allt kretsar kring det nya livet man har här hemma. Alla foton blir på hunden...
 
Tur jag inte hade FB, Instagram och blogg när mina döttrar var små för då skulle jag ha lagt upp bilder typ hela tiden på dom, vilket jag sen kanske hade ångrat när de blev större - eller kanske hade dom blivit störda över det och blivit arga på mig. Ibland kan jag tycka nämligen att barn överexponeras på FB, Instagram och bloggar - man ska alltid tänka på att barnen blir större/äldre och att de kanske inte tycker att det är lika roligt som mamma (och pappa) att visa upp allt i bild och text på internet... Självklart gör man som man själv vill på sin egna sida (fb, instagram, blogg) och jag dömmer ingen som lägger ut bilder på sina barn - det är en högst personlig reflektion jag delade med mig av nu. Jag själv skulle nog kunnat ångrat ett och annat inlägg om jag haft tillgång till dessa socialakanaler då mina döttrar var små.
 
 för vem kan motstå att fota den här sötnosen.

 

nu är grundskolan avklarad...

Nu har jag inga grundskolebarn längre - nu är grundskolan avklarad för de alla tre. Så skönt. I höst väntar nu gymnasiet för min yngsta dotter. Dessa 9 år i grundskolan har verkligen vart en berg-och-dal-bana iallafall de sista åren. Jag är så stolt över min dotter som från att ha varit "hemmasittare" lyckades med stor hjälp av ny skola och oss här hemma fixa att ta avgångsbetyg i 9:an. Jag är stolt över alla mina döttrar, men när ens dotter med Asperger och ADHD lyckas fixa grundskolan (trots alla problem vi haft på vägen) så tänds en extra värme i mitt bröst. 
 
sång i ljushallen...
 
Jag är lite emot detta med att ge "frökenpresenter" när skolavslutningen är för jag anser att lärare gör sitt jobb, de får betalt för sitt jobb och uppskattning kan man ge på andra sätt. Men i år gick jag emot mina egna principer och köpte tre avslutningspresenter till E´s tre speciallärare på skolan som hjälpt oss så mycket denna sista termin. Tre små fina blommor i kruka och ett litet tackkort köpte vi - för ja den här gången kändes det rätt att ge "frökenpresenter" (och den här gången hade vi råd att ge också). För det ska man inte glömma, det blir lätt väldigt dyrt om man ska ge alla lärare "frökenpresenter" när ens barn har skolavslutning, verkligen om man har fler barn. Men den här avslutningen hade vi ett barn som slutade 9:an och dessa tre speciallärare har verkligen gjort det där extra för oss alla i familjen. Utan deras hjälp hade inte ett avgångsbetyg för 9:an vart möjligt! Då frångick jag mina principer och inhandlade en liten symbolisk present, mest för att vi verkligen ville visa vår uppskattning. För här var det tre speciallärare på rätt plats och vi fick den hjälp vi så väl behövde!
 
"frökenpresenter" i form av småblommor i kruka och avgångsbetyget, en biobiljett för extra gott arbete och en röd ros som alla 9:or får när de slutar Kvickentorpsskolan. 

landet bytt mot förorten...

Ja nu har Java flyttat hem till oss på riktigt. Idag var Java och jag hem till Solveig ute i Rosersberg för lite snack, lunch och hundtrimning. Med oss hem fick vi en hel hög med koppel, två regnställ till Java, leksak och en hundsäng plus ett supergulligt kort som Emil skrivit och ritat så fint till Java - så nu känns det på riktigt detta. Nu har jag alltså fått se hur Java levde förut, det är verkligen landet. Stora skogar, ängar, grusvägar och gräsmattor att springa runt på - inte så konstigt alltså att Java luktade och luktade runt omkring här när hon kom, allt var ju så nytt och så många andra hundar som promenerar här var ganska ovant för hennes del. Även asfalten, övergångsställena, ljuden och allt annat som skiljer en förort från landet var nytt för henne. Men som tur är vande hon sig fort och det finns skog och ängar även här som vi går till på dagliga promenader. 
 
Rosersberg - gröna ängar, skog och grusvägar...
 
Farsta - asfalt, skog, trappor och spännande dofter...
 
Nu ska vi bara få in bra rutiner när jag börjar jobba vid midsommar. Som tur är så är vi fler här hemma som går ut med Java så det kommer ju gå superbra även det. 

livet med Java...

Nu börjar vi alla komma in i rutinerna kring i att ha hund. Många promenader blir det och ibland (ofta) ganska långa sådana. Detta kommer väl gå upp och ner beroende på jobb, väder, sjukdom m.m. men promenader blir det ju såklart när man har hund. 
 
 
Vi (jag och Java) har snittat på 5 mil i veckan nu de två veckor Java bott hos oss - alltså då är det mina promenader jag tar med Java (ibland själv ibland ihop med maken). Detta blir såklart olika sen beroende på hur jag jobbar, men då går någon annan ut med Java istället för mig såklart. 
 
bada och jaga fåglar var väldigt skoj.
 
Idag var vi (Java och jag) upp och hälsade på min mormor. Så roligt det var att se hur alla äldre sken upp när Java kom och mormor blev så glad. Åh Marie-Louise har du blivit med hund, frågade mormor mig. Vad mysigt för er, fortsatte hon sen. Och ja det är ju mysigt med hund. Ja jobbigt också men väldigt mysigt. Aldrig trodde jag väl att jag skulle dra på mig kläder kl:6.00 - 7.00 på morgonen för att ta med en hund ut på kissrunda. Nej det trodde jag faktiskt inte om mig själv, men jo det gör jag nu...
 
hälsar på hos mormor. 
 
Java gjorde en av kartongerna som stod i hallen till sin ganska direkt när hon kom. Ibland tar hon dock kattens lilla låda och kryper ner i. 
Men den stora kartongen bäddar hon i varje kväll och sovar där på nätterna.
 
Så just nu kretsar livet här hemma hos oss runt denna nya familjemedlem, vår nya hund Java. Och ju fler dagar som går ju vanare blir vi med varandra... Ni lär få läsa mycket om våra bravader.

RSS 2.0