vår familj har fått tillökning...

Vi har fått tillökning i familjen - vi har blivit med hund och vi är så lyckliga. Vi har fått äran att få ha Java på "långlån" - denna fina mest underbara Java som är en Amerikansk Cocker Spaniel . Java är ju en vuxen hund vilket faktiskt passar oss perfekt som första hund. Hon är redan rumsren, har inget busigt/trotsigt valpbeteende och hon går väldigt bra ihop med barn och katter. Java har bott och uppfostrats av Solveig och hennes fina familj men nu med flytt och allt så fick vi alltså äran att få ha kvar Java. Nu ska Java vänja sig ordentligt med vår familj, våra vanor och vi med henne och hennes vanor. Vi kommer så klart träna tillsammans så att vi passar varandra. Det är skillnad för en hund att bo på landet eller att bo i en förort. Här i förorten luktar det annan hund överallt och Java luktar och luktar och luktar (vilket hon såklart ska göra), vi möter andra hundar på varje promenad (detta måste vi öva lite på) och vi ska få in tiderna ordentligt för när rastningen passar oss och Java bäst. Vi övar på att åka kommunalt för det kommer vi ju göra en del eftersom vi inte har bil m.m. Men mest av allt har vi skoj och mysigt. Det är en stor ära att få ansvaret att ta över någons hund. Solveig min vän jag hoppas du förstår hur glada vi är över att få ha Java här hos oss. 
 
denna söta amris-tjej bor alltså hemma hos oss nu <3
 
nej alla hundpromenader kommer inte ske i vackert väder...

sorg - är svåra grejer...

Sorg - ja det är svåra grejer det. Hur tacklar man sorg? Hur bemöter man någon i djup sorg? När blir sorgen för svår - så man behöver hjälp med att tackla den? Ja jag vet inte, jag har inga svar på någon av frågorna - men jag lever mitt i det just nu. Som ni vet så förlorade jag min (styv)pappa i juni 2013 (länk). Han saknas mig något enormt, jag tänker på honom ofta. Men min sorg och mina tankar är ganska lätta att tampas med - värre är det med min mammas (länk) sorg. Hennes sorg efter sin älskade make, hennes livskamrat, den är tung - både för henne och för oss runtomkring. Ibland vet jag som dotter inte riktigt hur jag ska närma mig min mamma. Orkar jag fråga hur det är? Orkar/hinner jag lyssna på riktigt? Har jag tid att lyssna eller måste jag iväg till jobbet?
 
När får jag min mamma tillbaka kan jag känna ibland? Min glada fina mamma som älskade livet, trädgården, sommaren, musik och allt annat fint - när kommer hon tillbaka... Den sorgen är ibland tyngre än sorgen efter min pappa. Sorgen efter pappa kan jag hantera, jag vet att han har det bra nu, jag vet att han blickar ner på oss och "kollar läget", jag vet att han inte hade haft det bra om han levt nu eftersom han var så sjuk på slutet. Den sorgen kan jag hantera och finna ro i, men sorgen att se min mamma så sorgsen den är tung att bära. Nu vill inte jag ge min älskade mamma dåligt samvete med det här inlägget - så mamma inget dåligt samvete nu. Mamma du vet att jag älskar dig och vill dig allt det bästa. Jag behöver bara sätta ord på livet och känslorna som följer med...
 
    
härliga kärleksfulla bilder på döttrarna och deras morfar.
 
När någons sorg blir så tung att den är svår att bära hur ska man då göra som anhörig? Jag som dotter vill finnas där som ett stöd men jag har ett eget liv som ska levas så ibland orkar jag inte vara det där stödet. Ibland kan jag till och med bli arg på min mamma. Måste hon sörja så mycket kan jag tänka, kan hon inte se allt det fina hon har? Och så får jag dåligt samvete och tänker att så där får jag inte tänka. Sorg är inget man sätter ett datum på jag vet ju det! Men känslan finns där ibland... 
 
Den där gnagande känslan att sorgen har tagit över. Att sorgen överskuggar och skymmer. Att sorgen inte gör min älskade mamma gott. Jag vill min mamma allt gott här i livet och den här tunga sorgen gör henne inte gott och det är tungt att "se" det att leva bredvid det... 
 
Så hur tacklar man sorg? Jag vet inte alls... Det jag vet är att jag finns här vid min mammas sida, jag orkar finnas här nästan hela tiden (ibland behöver jag ta en paus) och jag vet att det är det enda jag kan göra nu: att finnas här och stötta, lyssna, krama och bygga upp.
 
min älskade pappa <3
 
sista tiden i livet fick mamma och pappa iaf ligga nära varandra.
Jag är så tacksam över att jag faktiskt sa till om det!

så tragiskt att jag knappt finner ord...

Ikväll skulle jag ner en sväng till affären och på vägen ner så gick jag förbi en grupp med tre tonårstjejer, inget konstigt med det. Det tragiska var att jag överhörde deras samtal. Den ena tjejen berättade för de andra två att hon för några dagar sen blivit rejält slagen av sin pojkvän, hemma hos honom i hans pojkrum - hans övriga familjen var hemma, i rummet bredvid. När hon ropade på hjälp så höjde familjen bara ljudet på tv´n! Men alltså allvarligt fy fan så vidrigt gjort! Nu överhörde ju bara detta och jag gick bara förbi dessa tjejer. Skäms lite nu i efterhand att jag inte la mig i - men jag tror faktiskt inte att det hade blivit bra om jag hade lagt mig i. Den här tjejen gav sina vänner ett förtroende och om jag då som vuxen utomstående skulle lagt mig i så hade det nog blivit helt fel, tror jag faktiskt. Men lite dåligt samvete har jag iaf....
Men så var jag runt i flera affärer och när jag är på väg hem efter ungefär 1 timme så står dessa tre tjejer kvar på samma plats och pratar - men den här gången är faktiskt även polisen där. Nu hoppas jag verkligen att hennes vänner lyckas få henne att anmäla pojkvännen och hans familj också faktiskt. För om någon blir misshandlad hemma hos en så lägger man sig i och avbryter man höjer fan inte ljudet på tv´n. Höjer man ljudet på tv´n och gör inget annat än det så är man fan delaktig i misshandeln anser jag!
 
Nu hoppas jag verkligen att den här tjejen inte går tillbaka till den här "pojkvännen" och hans familj utan att hon faktiskt fick modet att anmäla och lämna. Och att hennes vänner stöttar, tröstar och finns där för henne.
 
Fy jag har faktiskt ont i magen bara av det "lilla" jag överhörde. Vilka livsöden det finns runt omkring oss som vi inte har den blekaste aning om. 
 
 

Jobbhelg...

Är så himla glad att jag har det extraarbete som jag har. Trivs otroligt bra - med både personal, arbetsuppgifter och alla boende. Den här helgen har jag jobbhelg och det känns så bra. Så skönt att inte ha ångest när man ska iväg till jobbet utan kunna promenera dit med ett lätt hjärta och känna att det är helt okej att jobba hela helgen! 



Lite bilder från min lördagskväll ❤️

utmaningar på FB...

Just nu går det runt en utmaning på FB om att man ska skriva om tre positiva saker som hänt en under dagen i en vecka. Jag har antagit utmaningen - men jag funderade ett tag innan jag antog den. Varför jag funderade ska jag förklara här:
På FB är allas liv rosenrött och glittrande, alla har en toppen familj, ett superbra liv, älskade vänner, familjer, grannar och arbetskamrater, ekologiska varor ska inhandlas och du ska "tycka" och "tänka" rätt om politik, livsfrågor och annat m.m. OM ditt liv mot förmodan INTE är rosenrött och glittrande eller om du kanske tänker lite mot strömmen så ska du hålla tyst om det! Det är ingen som vill läsa dina negativa uppdateringar på FB (eller andra socialamedier heller för den delen) - mentaliteten är: om du inte är positiv så kan du hålla tyst ungefär. 
 
Men samtidigt så har jag och många med mig väldigt svårt att se det där lilla positiva i vardagen. Den där lilla saken som faktiskt gjorde den här dagen lite bättre. Det negativa i vardagen väger ibland över för oss alla - fast vi skriver såklart inte om det (eller jo jag gör ju det...). Så jag kände att ja jag antar utmaningen och så ska jag varje dag i minst en vecka lyfta fram tre positiva saker som jag varje dag upplever. 
 
Det kan vara allt från att: äntligen är värmen på väg tillbaka, idag hade jag och yngsta - mellan - äldsta dottern trevligt, i helgen ska jag få jobba m.m. Ja ni förstår hur jag menar. Så just nu försöker jag lyfta fram tre positiva saker som sker i min vardag varje dag i en vecka - och ibland är det faktiskt inte helt lätt att få till tre saker som kommer från hjärtat och känns positivt.
 
jag är så lycklig över mina tre underbara döttrar <3 
bild tagen december 1998

promenad och brödbak...

Ja som ni vet så älskar jag att baka bröd. För mig är det avkopplande och rofyllt att baka. Så idag satte jag en deg för att kunna baka ut surdegsbaugetter och medan den jäste så passade jag på att ta mig ner för lite blodprovstagning och sen en promenad nere vid sjön. Det är verkligen en av fördelarna med att baka med surdeg - när degen ska jäsa så hinner man göra massor av andra saker. Och skulle man inte orka baka ut den kan man ställa in den i kylen över natten - det förstör liksom inte degen utan då går den bara ner i viloläge. Perfekt alltså.
 
blodprovtagning och promenad medan degen jäste.
 
runt husknuten har jag vacker natur att promenera i.
 
det är lite lättare att motionera ute i vacker natur.
 
Men jag kunde inte nöja mig med en deg idag så jag testade att bara "dra-isär-bröd" eller "pull apart bread" som jag hittade i senaste numret av Tidningen Hembakat. Och så blev det en omgång med surdegsbröd (med solrosfrön hade jag i) som jag fått recept av från min älskade syster. 
 
ett roligt "brytbröd" som jag testade idag.
Hade lite äppelmos i också så de blev lite extra saftigt. 
 
min fina Kenwood som jag fick av min vän Solveig får jobba hårt här hemma. 
Det är så smidigt att baka bröd i Kenwood, den gör ju liksom allt jobb åt mig.
Spelar ingen roll om degen ska knådas 10-12 minuter det fixar Kenwood utan problem. 
Bara att ställa timern på mobilen så får maskinen sköta jobbet.

dags att ta tag i träningen...

Ja men okej när man har en egen crosstrainer som står så där fint i vardagsrummet så finns det egentligen ingenting att skylla på när det kommer till att inte hinna träna. Jag har nämligen vart ytterst dålig med träningen nu i några månader och jag har intalat mig själv att jag inte riktigt hinner nu när jag jobbar så pass mycket... Nej jag vet den ursäkten håller inte. Så nu har jag påbörjat användandet av crosstrainern igen - jag kan ju till och med träna medan jag ser på tv liksom. 
 
iaf några pass/vecka ska jag väl få till....
 
Jag har även öppnat boken om träning för nyblivna mammor som jag själv gav bort i julas men som liksom "råkade" bli kvar här hemma.... Nej jag är inte nybliven mamma (inte hon som ville ha och fick boken i julklapp heller) men bra magövningar är nog aldrig fel. Nybliven mamma eller ej. Så nu kör jag ett magpass per dag - ja jag har faktiskt lyckats genomföra 3 pass 3 dagar i rad. Nu ska denna vanan bara fortsättas med... I dag tog det emot att köra magpasset men jag gjorde det iaf och så här efteråt känns det ju bra att jag genomförde det!
 
så får vi se om det blir en utvärdering av boken sen...
 

en liten utvärdering...

Nu har jag använt parfymfritt och ekologisk hudvård i 10 dagar och jag tänkte ge er en liten snabb utvärdering. Min hud mår mycket bättre - när jag får råd att köpa parfymfritt tvätt- och sköljmedel lär den må ännu bättre - och klådan är inte alls lika illa som förut. Jag har faktiskt inte tagit en enda Tavegyl tablett sedan jag började detta experiment och det måste ju anses riktigt bra. Men jag saknar doften av "renhet" det ska jag inte sticka under stol med. Jag har nog (nästan) aldrig i hela mitt liv bara doftat "jag" - jag har alltid haft parfymerad tvål, schampo, balsam, hudlotion mm och jag gillar doften av parfym det gör jag faktiskt. Men jag tror att jag kanske börjar vänja mig lite med att liksom inte dofta något alls... Att dofta jag. Men jag tycker att jag luktar svett snabbare och det gillar jag inte alls, så jag måste leta efter en bättre parfymfri och ekologisk deodorant än den jag har nu. Någon av er som har något bra tips på deo? Som ligger i en bra prisklass?
 
de produkter som jag använt nu i 10 dagar.
har även en parfymfri olja som jag smörjer kroppen med.
 
Trots det billiga priset på schampot och balsamet så gillar jag det. Mitt hår håller sig nytvättat längre och det känns faktiskt - konstigt nog - tjockare. Jag tvättar nu håret drygt 2 gånger per vecka förut tvättade jag håret nästan varje dag. Huden känns också mycket bättre vilket jag skrev här ovanför. Klådan har lindrats avsevärt och jag är inte alls så torr i huden som förut. 
 
Nästa utvärdering kommer senare -
kanske om 10 dagar så där....

ibland är det bra att zappa mellan kanalerna...

Satte mig i soffan och började zappa mellan tv-kanalerna och det var ju tur det. Jag hade helt missat att det skulle vara ett program på SVT1 med Lisa Nilsson. Nu missade jag de första 20 minuterna men får titta på reprisen imorgon - då jag även ska spela in på boxen tänkte jag. Jag älskar hennes musik och den har följt mig (oss) sedan 1992, då när hon släppte "Himlen runt hörnet". 
 
vilken röst hon har.
 
det var så himla bra <3
Lisa Nilssons skivor har vart med under två av våra förlossningar - den första förlossningen blev så kaotisk att musik var det minsta vi tänkte på. Men de två andra som var med planerade kejsarsnitt då hade vi musik på i operationssalen. Och ja valet föll på Lisa Nilsson. Jag älskar hennes texter, de berör mig djupt. Hon sätter ord på känslor som är svåra att förklara - vilket många svenska artister faktiskt gör (och jag gillar många av dom).
 
 
 
jag sommaren 1992 då mannen och jag träffade varande - sommaren som vi såg Rocktåget ihop och hörde "himlen runt hörnet" <3
Och mannen med våra tre underbara döttrar - då när de var precis nyfödda. 
Ja musik kan verkligen väcka minnen, känslor och nostalgi. 
 
"Min tur att träffa nån som vet
vad jag behöver
det verkar som mina
ensamma dar
För alltid är över

Och jag reste runt jorden

Men du fanns här mitt framför mig
Och Gud vet vad jag hade gjort
Hur jag hade mått om jag inte
träffat dig
Jag levde som ett frö för vinden
Tog kärlek där jag fick den
Och dagen som den kom"
Utdrag från texten till Himlen runt hörnet.
 

efter ett maratonpass på jobbet...

Jag brukar inte tacka ja till heldagar på jobbet, jag orkar liksom inte att jobba hela dagen. Men igår gjorde jag ett undantag eftersom all den ordinarie personalen skulle iväg på planeringsdag. Så jag åtog mig ett arbetspass som var kl:7.30 - 20.30. Det gick riktigt bra men jag var mer än trött när jag väl kom hem vid 21. 
 
Jag lade upp en bild som jag lånade från Lilla Berlin igår på min Instagram och på FB - den liksom sa en del om hur det är att arbeta som undersköterska inom åldringsvården (eller ja som undersköterska inom vården över huvudtaget). Jag gillar verkligen mitt jobb det är inte det, men det är många saker man ska göra samtidigt. Man ska ha många "bollar" i luften... 
 
så här kände jag mig igår - minus bebisen i famnen...
 
Idag la jag upp en text om undersköterskor på FB och min älskade mamma delade den vidare. Hon fick direkt "mothugg" på sin sida (det har INTE jag fått på min sida). Men vad jag ville "visa" på med att dela den texten var att vi undersköterskor är lika viktiga inom vården som sjuksköterskorna och läkarna - men undersköterskorna lyfts inte fram i vårddebatten på samma sätt. Nej vi hinner inte alltid gå på toaletten, vi stressar i oss maten, vi tröstar oroliga medmänniskor, vi blir utskällda m.m. men att arbeta som undersköterska är även trevligt. Vi blir uppskattade, vi får beröm, vi är behövda m.m. Delningen av denna text hade inget att göra med arbetsgivare eller om en arbetsgivare är bra eller dålig - det handlade helt enkelt om att vi undersköterskor måste få synas och höras lika mycket inom vårddebatten som alla andra yrkesgrupper inom vården. 
 
"Någonstans just nu blir en undersköterska utskälld för att hon är sen med medicinen samtidigt som hon kniper med blåsan för att hon inte hade tid att kissa, är utsvulten för att hon missade sin lunchrast, saknar sin familj medan hon tar hand om din. Under denna minut som du läser detta räddar undersköterskor liv runt om i världen. Kopiera detta om du är undersköterska, älskar eller uppskattar en!" (tyvärr lite överdriven text som slutar med "räddar undersköterskor liv" - texten hade helt klart kunnat varit bättre... Men andemeningen visar på den stress man står under ibland. Jag har jobbat många år som undersköterska både inom äldrevård och akutsjukvård och jag kan säga att det är inte många gångr som jag vart med om att faktiskt rädda livet på någon. Men omvårdnad ger jag och det är jag en jäkel på att ge! 
 
Vad det handlar om är att alla inom vården gör en stor insats för de sjuka (boende) och alla inom vården borde höras och lyftas lika mycket. Nu inför valrörelsen borde detta verkligen uppmärksammas....

Vilken verklighet?

Jag blir ganska ofta arg det ska jag erkänna, jag blir arg på ganska mycket. En sak som gör mig extra arg är när våra politiker tycks vara helt verklighetsfrånvända! 
 

Hur kan en politiker ens komma med ett liknande uttalande? Vilken verklighet lever han i? Ja inte lever han i samma verklighet som mig iaf. Han kan gärna få byta bankkonto med mig och se om han då kan köpa lägenheter till sina barn! Skulle inte tro att han skulle fixa det. - välkommen till verkligheten! skulle jag säga då. 
 
Är det inte lägenhetsköp till sina barn som politiker tycker att alla föräldrar har råd med, så är det en årslön sparad på banken som de tycker att vi alla ska ha. Som en buffert och säkerhet. Fan jag har inte ens en månadslön (eller ens en veckolön) sparad! Den verkligheten lever jag (och många andra) i! 
 
Jag skulle verkligen vilja att våra politiker kunde höja blicken och se vilken verklighet många av oss lever i. Vi vanliga medborgare som i höst ska gå och välja vilka vi vill ska styra vårt land. Vi väljare som väljer in dessa politiker i politiken! Usch fy tusan vad arg jag är just nu! 
 

flyttat hemifrån...

Som ni vet så har mina två stora döttrar nyss flyttat hemifrån - en märklig, trevlig och konstig känsla. 
 
I torsdags kväll var vi hembjudna till mellandottern på middag - jag, mannen och yngsta dottern. Hon bjöd på supergod middag - kyckling, blomkålsmos, ris, sås och sallad. Vi hade riktigt trevligt. 
 
middagen <3
 
I fredags var jag bjuden hem till min äldsta dotter på lunch. Jag hade med mig lite saker som hon skulle låna, så jag var lite av en packåsna när jag åkte dit. Hon bjöd sen sin sushitokiga mamma på hemmagjord sushi - en nyttig variant som var riktigt god. Det ska jag testa själv sen här hemma. 
 
nyttig sushi <3
 
Vi är alltid lite knasiga i vår familj så när jag och dottern var ner i hennes källare för att kolla källarförråd och sånt så fann vi en liten dörr högt upp på väggen med en brandstege upp dit. Så klart behövde vi se om dörren gick att öppna vilket den gjorde - men sen höll vi inte på att kunna stänga den igen... Ja lite typiskt oss - så nyfikna och knasiga. 
I dotterns tvättstuga fanns de där gamla "plupparna" kvar. Ni minns dom va? De där som man skulle låsa upp och sätta på rätt datum och tid för den tvättid man ville ha och skulle man inte tvätta på ett tag så skulle man parkera sin "plupp"... 
 
tvättstugepluppar och små fyrkantiga dörrar...
 
 

bättre sent än aldrig - eller....

I tisdags var jag inbjuden på ett lunchevent om ekologiskhudvård som Stockholm Beauty Week anordnade ihop med bland annat Weleda. Och ja jag kan nog säga bättre sent än aldrig - nu ska även jag testa ekologisk och parfymfri hudvård. Min psoriasisartrit gör att jag ständigt har klåda (som om inte värken räcker liksom) på kroppen och i hårbotten - och detta gör mig halvt tokig ibland. Det gör att jag inte kan sova ordentligt eller att jag vaknar av klådan. Jag har Tavegyltabletter för detta som jag tar ibland men dessa tabletter gör mig mest trött - klådan stillas bara lite.
 
Men om jag ska återkomma till ekologiskhudvård. Jo jag fick mig en tankeställare där på eventet - vad använder jag egentligen för produkter när jag tvättar och smörjer min hud? Jo eftersom ekonomin just nu är ansträngd så har det blivit billiga produkter och dessa billiga produkter doftar mycket och innehåller mycket parfym - vilket jag i och för sig alltid använt. Alltså parfymerade produkter för man vill ju lukta gott. Eller hur? Men jag kan inte endast "skylla" på ekonomin för vi har nästan alltid haft hudvårdsprodukter som haft parfym i sig - förutom till döttrarna när de vart riktigt små för då har vi använt parfymfritt till dom. Jag "hör" ju själv hur knasigt detta låter men vissa saker är en vanesak och just detta med att handla hem vardagsprodukter är en vanesak märker jag.
 
 
Men så städade jag upp i badrummet för någon dag sedan och inser att jag har lite ekologiska och parfymfria produkter hemma. Dels schampo och balsam som Erika har lämnat kvar (av märket SåKlart från Garant) och dels en dusch och bad tvål som jag fått i någon goodiebag. Och ja nu kommer Erika skratta och säga: vad var det jag sa, för jo hon har sagt till mig länge att jag borde testa ekologisk och parfymfri hudvård. Tack Erika du fick rätt tillslut för nu ska jag testa detta. Jag ger det en månad först så ska jag utvärdera det sen. Ska även ner och inhandla lite parfymfritt tvätt- och sköljmedel imorgon. För nu vill jag bli av med denna evinnerliga klåda. 
 
Jag har även ganska många Weleda produkter hemma som jag ska plocka fram och testa. men det gör jag om en månad för nu ska jag testa helt doftfria produkter och Weledas produkter doftar ganska mycket även fast de är parfymfria och ekologiska. Men jag tänker att jag ska försöka vänja mig av med att ha doft på allt... 

RSS 2.0