madredetres

Idag för två år sedan hade jag precis gjort min GBP operation, kämpade säkert med att få i mig vätska just nu för 2 år sedan. Många undrar säkert varför jag gjorde en operation, jag får ofta höra: "men så stor var du ju inte", "jag minns inte dig som så tjock", "hade du verkligen testat att banta innan" ja och andra liknande saker. Nej jag var kanske inte SÅ stor, men det räckte för mig. Jag kände mig kolosal! Jag hade testat allt i bantningsväg och ingenting fungerade, faktiskt ingenting. Jag kanske gick ner några kilon men gick upp dom lika snabbt igen och gärna några kilo extra. Så där höll jag på i flera år och till slut fick jag nog. Jag kände inte igen mig själv när jag såg mig i en spegel. Jag kände mig stor, tjock, ful och jag var så trött hela tiden och hade konstant värk i kroppen och då inte "bara" reumatisk värk nej kroppen värkte av alla överviktskilon. Nu när jag gått ner 32 kilo så har jag faktiskt kunnat sluta med mina starka värktabletter, jag tog Tradolan 150 mg två gånger om dagen förut vilket jag alltså inte gör nu längre. Och jag är faktiskt glad att jag vågade ta steget och be om hjälp! För det ska ni veta, att gå iväg till läkaren och be om hjälp med sin fetma det är inte helt lätt. Man går till läkaren och säger typ: "hej jag är så tjock och jag fixar inte det här själv, snälla kan du hjälpa mig - kan du skriva en remiss till mig för en fetmaoperation". Och så får man stå där "med mössan i hand" och hoppas på att läkaren faktiskt ska skriva en remiss... Men jag vågade och jag vann kan man nog säga, för så bra som jag mår nu idag var det länge sen jag mådde.