nu är jag på plats.

Ja nu är jag på plats, fick eget rum vilket känns så skönt och trivs bra. Alla inskrivningar är klara och nästa vecka drar träningen och behandlingarna igång på riktigt. Schemat för nästa vecka ser bra ut. Träningsvärken brinner i kroppen efter gårdagens träningspass men det gör ont liksom på ett skönt sätt. Inte den där jobbiga reumatiskavärken som känns som tandvärk i kroppen utan träningsvärk som man liksom kan godta för man vet att man gjort något bra för att få den, tror ni kanske förstår hur jag menar. Idag är vädret rejält ostadigt, molnigt och regn om vartannat och i natt vaknade jag av blixtar, dunder och ett rejält skyfall. Men det ska lätta upp till nästa vecka.
Sjukdom, livet | | Kommentera |

resfeber - ja visst!

Ja nu har jag resfeber så det räcker och blir över. Jag vet att jag blir lugn imorgon bara bagaget är incheckat och passkontrollen överstökad - sen kan jag sätta mig i lugn och ro och fika. Men att åka bort 4 veckor utan sin familj med en grupp människor som man inte känner - jo det känns pirrigt och nervöst. Sen är det ju packningen som alltid spelar mig ett spratt. Man måste ju ha med sig vissa saker, vissa saker vill man ha med sig och vissa saker blir ju alltid onödigt nedpackade - men det där vet man (jag) inte riktigt innan. Självklart ska medicinen med och den ska räcka i 4 veckor (och lite till för man inte stå utan medicin om något skulle hända), träningskläder gånger fler måste ner för det blir mycket träning där nere och jag vill inte behöva byta om till svettiga och blöta kläder, badkläder gånger fler av samma orsak, gympaskor för utomhus och inomhusbruk m.m. Listan kan göras riktigt lång. Sen vill jag ju ha med mig något lite snyggare som jag kan ha på helgen, några klänningar och ja en del annat... Så det här med packningen är nog min akilleshäl... Men imorgon vid den här tiden borde jag ha landat på Spansk mark. Vi hörs senare.
Sjukdom, livet | | En kommentar |

älskade mormor...

Igår var jag äntligen iväg till min älskade mormor. Jag har långledig helg och kände att jag bara måste hälsa på mormor på Edö. Vi tog en tur ner till fredagsdansen och fikade ihop. Så mysigt och välbehövligt för oss båda. Mormor var mycket glad över att jag kom och jag kände ett sting i hjärtat att jag faktiskt kommer för sällan. Jag tar dagligen hand om andra dementa på mitt arbete men jag hinner inte hälsa på min egna mormor så ofta som jag skulle vilja. Nej det får bli ändring på det nu! Jag vet att man (jag) så ofta säger just så här, att nu måste jag...., men det här känner jag att jag måste. Min mormor är 91,5 år och hon betyder så mycket för mig. Jag har nu lovat att jag ska försöka hinna komma förbi innan jag åker till Spanien och så har jag nu hennes adress så jag kan skicka vykort där ifrån.
Vackra foton på mormor och morfar när de gifter sig och foton på mormors mamma och pappa.
Familj, känslor, livet | | En kommentar |
Upp