nu är jag på plats.

Ja nu är jag på plats, fick eget rum vilket känns så skönt och trivs bra. Alla inskrivningar är klara och nästa vecka drar träningen och behandlingarna igång på riktigt. Schemat för nästa vecka ser bra ut. Träningsvärken brinner i kroppen efter gårdagens träningspass men det gör ont liksom på ett skönt sätt. Inte den där jobbiga reumatiskavärken som känns som tandvärk i kroppen utan träningsvärk som man liksom kan godta för man vet att man gjort något bra för att få den, tror ni kanske förstår hur jag menar. Idag är vädret rejält ostadigt, molnigt och regn om vartannat och i natt vaknade jag av blixtar, dunder och ett rejält skyfall. Men det ska lätta upp till nästa vecka.

resfeber - ja visst!

Ja nu har jag resfeber så det räcker och blir över. Jag vet att jag blir lugn imorgon bara bagaget är incheckat och passkontrollen överstökad - sen kan jag sätta mig i lugn och ro och fika. Men att åka bort 4 veckor utan sin familj med en grupp människor som man inte känner - jo det känns pirrigt och nervöst. Sen är det ju packningen som alltid spelar mig ett spratt. Man måste ju ha med sig vissa saker, vissa saker vill man ha med sig och vissa saker blir ju alltid onödigt nedpackade - men det där vet man (jag) inte riktigt innan. Självklart ska medicinen med och den ska räcka i 4 veckor (och lite till för man inte stå utan medicin om något skulle hända), träningskläder gånger fler måste ner för det blir mycket träning där nere och jag vill inte behöva byta om till svettiga och blöta kläder, badkläder gånger fler av samma orsak, gympaskor för utomhus och inomhusbruk m.m. Listan kan göras riktigt lång. Sen vill jag ju ha med mig något lite snyggare som jag kan ha på helgen, några klänningar och ja en del annat... Så det här med packningen är nog min akilleshäl... Men imorgon vid den här tiden borde jag ha landat på Spansk mark. Vi hörs senare.

älskade mormor...

Igår var jag äntligen iväg till min älskade mormor. Jag har långledig helg och kände att jag bara måste hälsa på mormor på Edö. Vi tog en tur ner till fredagsdansen och fikade ihop. Så mysigt och välbehövligt för oss båda. Mormor var mycket glad över att jag kom och jag kände ett sting i hjärtat att jag faktiskt kommer för sällan. Jag tar dagligen hand om andra dementa på mitt arbete men jag hinner inte hälsa på min egna mormor så ofta som jag skulle vilja. Nej det får bli ändring på det nu! Jag vet att man (jag) så ofta säger just så här, att nu måste jag...., men det här känner jag att jag måste. Min mormor är 91,5 år och hon betyder så mycket för mig. Jag har nu lovat att jag ska försöka hinna komma förbi innan jag åker till Spanien och så har jag nu hennes adress så jag kan skicka vykort där ifrån.
Vackra foton på mormor och morfar när de gifter sig och foton på mormors mamma och pappa.

om 14 dagar...

Om 14 dagar är jag i Spanien och påbörjar min vårdresa/rehabilitering för min reumatism. Jag är så sjukt taggad på denna resa och hoppas verkligen att jag kommer att komma hem nöjd och i bättre form fysiskt. Jag har fått en resa beviljad ner till Marbella ( Centro Forestal Sueco) - jag var där på min första vårdresa 2005 och jag sticker inte under stol med att jag då inte var helt nöjd när jag kom hem. Jag var helt slutkörd, trött psykiskt och fysiskt - men jag tänker ge det en chans till och åka ner med en positiv attityd. Då 2005 var det mycket "kaos" i mitt liv. Min älskade (styv) pappa hade precis blivit transplanterad med två nya lungor och han mådde inte alls bra när jag åkte ner. Detta gav mig en ständig oro och stress! Så jag åkte ner med en stor oro i kroppen. Mina älskade barn var relativt små och jag kände mig lite som en svikare som skulle lämna min älskade man med allt ansvar i 4 veckor - ansvar om all vardag med 3 små barn med allt vad det innebär. Jag lyssnade inte heller på min kropp, jag körde på i 110% (om inte mer) och gjorde allt som jag blev ombedd att göra. Jag har sedan vart 3 gånger på vårdresa nere på Teneriffa och där har jag tyckt att jag verkligen mått bättre. Men jag tror att denna resa kan ge mig lika mycket som de resorna jag fått ner till Teneriffa, för nu vet jag att lyssna på min kropp (och på mitt psyke). Nu har jag fler vårdresor i "bagaget" och jag vet vad min kropp orkar och klarar av. jag vågar säga ifrån om det inte känns rätt och jag vet att jag behöver en dag när jag bara går ner till stranden och sitter och tar det lugnt och tänker. Jag vet nu hur jag själv fungerar när jag åker ifrån min familj i 4 veckor. Så den här gången hoppas jag på att jag kommer hem med ny energi och ny styrka i kroppen.
Här ovanför är lite bilder från min resa 2005.

vinprovning med...

I torsdags kväll var jag och några vänner bjudna på vinprovning med Spotandtell och GatoNegro. En riktigt mysig och trevlig kväll som jag verkligen behövde kände jag.
Vi bjöds på underbart god mat och dryck.
Och fick försöka oss på att blanda till vår egna vinblandning.
Med oss hem fick vi en fin goodiebag med en god salsa, ett rött vin från GatoNegro, torkad chili och lite annat smått och gott.

ibland byter man väg i livet...

Jag vet att det är många som undrar vad jag arbetar med nu och framför allt verkar folk undra varför jag jobbar med det jag jobbar med nu. Jag arbetar nu som undersköterska (igen) på ett demensboende på Stortorps äldreboende och jag trivs mycket bra. Jag har precis fått en fast tjänst på 75% och jag är oerhört glad över den tjänsten. 
 
Som många av er vet så har jag studerat 3,5 år på högskolan - tanken var att jag skulle bli arkeolog. Men just nu fungerar inte riktigt de drömmarna in i min verklighet. Jag är fortfarande väldigt intresserad av arkeologi och historia men det är ingenting som jag just nu kan försörja mig på. Och ja jag har nu studieskulder - men vet ni det är det många som har och jag ångrar absolut inte mina år på högskolan. Jag ångrar absolut inte att jag "försökte" utbilda mig till arkeolog - ett yrke som jag haft som drömyrke sedan barnsben. Men vem vet, en vacker dag kanske jag "lyckas"... Jag har min C-uppsats kvar innan jag kan titulera mig arkeolog och den får dröja. Jag tänker inte försöka "slänga" ihop en C-uppsats bara för att andra tycker att "jag borde väl bli färdig med mina studier". Jag känner mig just nu faktiskt redan färdig med mina högskolestudier och den där C-uppsatsen får ligga på is ett tag till. Så nu vet ni! Ni behöver inte tro (och tycka) att jag misslyckats - för det tycker jag INTE själv att jag gjort. Jag vågade ta steget ut i en ny värld och jag fullföljde den nästan helt ut! 
 
Så nu arbetar jag alltså åter inom vården och jag trivs mycket bra, Jag gillar verkligen mitt arbete och jag älskar att arbeta med människor och jag trivs väldigt bra med mina kollegor. Jag hoppas att de trivs lika bra med mig. Jag blev så varm i hjärtat i går när flera av mina kollegor skrev till mig på FB att de var så glada över att jag fått en tjänst hos dom. Det värmde verkligen ordentligt. 
 
att få dela mina dagar med med alla de fina boende på mitt jobb ger mig så enormt mycket. 
 
 
    
självklart var det oerhört roligt att få vara med om en utgrävning och att få lära sig så mycket om arkeologi. 
Men kanske var det yrket mest en dröm...
Och ni vet väl att alla drömmar slår inte in?
 
 
    
och jag vet att jag passar bra till att arbeta med människor, jag passar att arbeta som undersköterska! 
Jag känner när jag går hem från jobbet att jag faktiskt gjort något bra idag på jobbet!

spot and tell...

Ikväll ser jag fram en mysig kväll med Spot and tell och ett gäng vänner. Vi ska få prova god mat och dryck med toner och smaker från Chile. Recention och bilder kommer senare i helgen. 
 
Gato mat1
bild lånad från Spot and tell
 
Jag ska möta upp Linda, Anna och Ewa inne i stan så ska vi gå bort till restaurangen tillsammans. 

RSS 2.0