hur får man till ett rättvist schema...?

Går det att få till ett rättvist schema för all personal då man arbetar inom sjukvården? Jag tror ju det är möjligt iaf. Tex måste man kunna ha vissa riktlinjer att om du arbetar 75% så ska du arbeta si och så många kvällar, dagar och helgpass under din schemaperiod - jobbar du 100% så måste det också finnas riktlinjer för antal kvällar, dagar och helgpass och såklart sen om du arbetar 80% eller hur många % du nu arbetar. Ingen på en arbetsplats kommer någonsin att bli 100% nöjd över sitt schema - jag menar om jag skulle bli 100% nöjd med mitt schema så skulle jag vilja vara ledig varje dag fast med full lön och det fungerar ju inte liksom det förstår ju alla. Men en personalgrupp kan bli mer eller mindre nöjda över sina scheman. 
 
Jag är av den uppfattningen att om en verksamhet ska fungera så måste även personalhälsan fungera och i personalhälsan ligger även schemaplaneringen. Det kan hända att någon på en arbetsplats vill arbeta fler kvällar än vad den personen egentligen "måste" och då går det säkert att lösa eftersom det antagligen på samma arbetsplats kommer att finnas någon i personalen som behöver arbeta färre kvällspass kanske pga barnomsorg eller annat skäl - så sånt borde alltid kunna gå att lösa. Men att som i det schemaförslag vi fått nu göra så totalt olika för alla i personalen utan vad jag kan se en riktig tanke bakom det leder bara till missnöje. Om personalen i möjligaste mån är nöjda över sina arbetstider och scheman så stävjar det till en viss del eventuellt missnöje, skitsnack och  ohälsa bland personalgruppen. Om man lägger ett schema som är så gott det bara går rättvist gentemot alla i personalgruppen så vinner verksamheten på det - det är i alla fall jag helt övertygad om. Verksamheten är såklart viktig jag förstår verkligen det men en verksamhet består av personal - människor - som har olika förutsättningar och olika liv utanför arbetet och om personalen inte kan fungera ordentligt utanför arbetet (verksamheten) så kan inte samma personal fungera fullt ut i verksamheten - tror jag iaf. 
 
Sen önskar jag verkligen att det skulle gå att få bort de där heldagspassen som vi alltid har på helgerna - det har fungerat på andra ställen att få bort liknande arbetspass så varför skulle det inte fungera på vår arbetsplats funderar jag. Och precis som med kvällarna jag skrev om ovanför så finns det säkert vissa inom personalgruppen som gärna jobbar dessa heldagspass för att tjäna in timmar och få mer ledighet istället men det finns också personal i personlgruppen som inte vill och orkar arbeta dessa heldagspass - som faktiskt efter liknande pass är totalt slutkörda så att det enda en orkar med dagen efter är att ligga hemma i soffan och hämta krafter. Eftersom vi är så olika personligheter i en personalgrupp så går det mesta att lösa om man bara frågar personalen... 
 
Kanske kommer jag nu att hamna i onåd efter dessa blogginlägg - jag vet inte det kan bli så. Men jag kan inte stå bredvid och stilla se på hur orättvisor sker. Det har jag aldrig kunnat göra och det kommer jag aldrig att kunna göra heller. Även om jag personligen "tjänar" på att byta schema så ser jag ju att vissa av mina kollegor inte gör det och då fungerar jag som så att jag kan inte bara sitta bredvid och se på. Kanske är det fel av mig att fungera på
jobb | | Kommentera |

scheman och arbetstider...

Vi håller på att gå igenom eventuella nya scheman på jobbet och vi hoppades väl allihopa att de nya skulle vara bättre än de gamla schemanan som vi arbetar efter nu - men så är inte fallet. Jag förstår att verksamheten måste prioriteras men jag anser att även personalens hälsa ska prioriteras och det anser jag inte riktigt att det görs med dessa schemana. På det stora hela är schemana väl ganska bra men så finns det små saker som blir stora och som skulle behöva ändras. Tex så arbetar jag 7.30 - 20.30 eller 7.00 - 20.30 de söndagar som jag arbetar och dessa tider fixar inte jag ordentligt. Att vara på jobbet och arbeta med dementa människor tar både fysiska men även psykiska krafter och att då arbeta ute i den verksamheten i 13-14 timmar en dag blir för mycket. På måndagen efteråt är jag totalt slut. Jag känner mig bakis faktiskt och orkar inte göra någonting, jag vill helst ligga i soffan hela dagen efter dessa långpass. Kanske har det även med mina reumatiska sjukdomar att göra att jag blir så totalt slut efter dessa pass så kan det säkert vara men jag vet att vissa av mina kollegor känner ungefär detsamma som mig angående dessa arbetspass och dom har inte reumatism. 
 
När jag arbetade inom sjukvården på sjukhus så upplevde jag aldrig att schemana var så här knepiga och då hade jag ändå småbarn hemma. Tyvärr hittar jag inga av mina gamla scheman så jag kan tyvärr inte jämföra med hur dom var... 
 
Jag förstår att alla på en arbetsplats inte kan och inte kommer att bli 100% nöjda med sina scheman hur man än vrider och vänder och på dom. Men de flesta ur personalen kan bli mer nöjda än missnöjda om schemana läggs så att de är rättvisa och någotsånär likvärdiga mellan personalen. jag anser tex inte att någon som arbetar 75% ska arbeta fler kvällar än någon som arbetar 100% (om nu inte den som arbetar 75% bett om just kvällspass) utan det måste regleras så att schemana är rättvisa beroende på hur många % personalen arbetar. OM schemana är mer rättvisa så kommer det stävja en del av missnöjet (och skitsnacket) som finns på en arbetsplats.
 
ja ja fortsättning lär komma på detta...
jobb | | Kommentera |

personligt halsband från #smolk...

På #bloggmiddagen2016 så fick vi alla ett personligt halsband från #smolk och på mitt halsband fanns citatet "det sägs om mig..." och jag kände direkt på bloggmiddagen att jag kände igen meningen men jag kunde inte komma på varifrån, jag kunde inte riktigt sätta fingret på varifrån jag kände igen denna mening men jag fick en känsla av att jag skrivit det själv. Eftersom jag visste att #smolk hade gått igenom våra bloggar för att få till en personlig text så började jag att leta runt på min blogg efter denna mening men jag hittade ingenting. Jag mejlade till och med Ewa som höll i middagen för att fråga för jag ville verkligen veta och jag ville veta ordentligt innan jag skulle skriva det här inlägget, men nej vi förstod inte riktigt. Tills jag kom på den briljanta ideén att googla citatet plus mitt bloggnamn och då plötsligt fick jag upp ett gammalt inlägg som jag hade skrivit 2010. Där i det inlägget hade jag skrivit ner några av min dikter som jag skrev redan 1990 - och ja en av dikterna heter just "det sägs om mig..." . Jösses vilket arbete #smolk har lagt ner för att hitta ett citat som skulle passa just mig - jag är verkligen fascinerad och mycket glad över detta. 
 
 
citatet från en dikt som jag skrev 1990...
 

Det sägs om mig ...

 Det sägs om mig att jag är idel leende.

Alltid så possitiv och glad.

En som alltid skrattar och muntrar upp.

 Men ingen ser mig.

Mitt sanna jag.

 Bakom den leende masken.

Bakom den glada fasaden.

Sitter jag ensam.

En gråtande liten flicka.

 Rädd och ensam i mörkret.

Ingen hör mina förtvivlade rop på hjälp.

 Det hörs inte ut genom skalet, till er där ute.

 1990-01-11

Denna dikt lyckades alltså #smolk att finna när de letade runt på min blogg för ett personligt citat.

Tack #smolk för det fina halsbandet med ett budskap som fortfarande stämmer vissa dagar - kanske inte riktigt lika ofta nu 2016 som det gjorde 1990 - men vissa dagar känns det precis som i dikten fortfarande. 

Och tack Ewa för en mycket trevlig kväll med god mat, dryck och många glada, hjärtliga skratt. 

kanske kommer jag att leta upp fler av mina dikter som jag skrev då 1990/1991 och lägga in här...

Det återstår att se

 
Upp