måste skriva av mig lite...

Det här med bostadsbyggen. Så fort det ska byggas nytt så finns det alltid invändningar och har väl alltid funnits. "Nej bygg inte här vi vill ha kvar vår natur" "Nej de där bygget passar inte in här" "Förorten kryper närmare" mm mm alltid samma sak. Bygg gärna bostäder men inte här där VI bor, ja så låter det ofta. Men vi vet alla att vi behöver fler bostäder folk måste ha någonstans att bo - men säger många ingen som behöver bostad har råd att bo i de nybyggda lägenheterna för de blir så dyra - men jo det finns folk som har råd faktiskt och tänker man ett varv extra så inser man att om det flyttar in folk som har råd att bo i dessa nybyggda lägenheter så lämnar oftast dessa människor lägenheter med bättre (lägre) hyra. Tex. kan vi fundera på detta med äldreboende (som nästan inte finns längre). Om flera äldre (som vill) kunde få plats på ett äldreboende eller servicehus så skulle deras lägenheter eller hus bli tomma och några andra kunde flytta in där, men som det är nu så är bostadsmarknaden stilla. Det finns många äldre som inget hellre vill än att få flytta till ett servicehus eller äldreboende men de nekas plats för det finns nästan inga - istället bor dessa äldre (ganska ofta ensamma) i allt för stora lägenheter där flera rum står stängda för att den äldre inte ens behöver alla rum själv. Tänk er en äldre kvinna eller man som bor i en 4:a (eller kanske till och med i en 5:a/6:a) och som egentligen antingen vill ha en mindre bostad eller få flytta in på ett anpassat boende. Tänk om denna människa kunde få flytta - då skulle det helt plötsligt finnas lägenheter som andra hade råd att flytta in i. Istället trängs familjer i för små lägenheter och de äldre bor i för stora lägenheter. 
 
Eller familjer som har råd att bo i dyrare lägenheter men som inte "hittar" något nybyggt att flytta in i - för jo det finns såklart människor som har råd att bo i dessa nybyggda lägenheter - om det då byggdes lite mer så skulle äldre lägenheter med billigare hyra lämnas till bostadsmarknaden. Om det byggdes mer - i och för sig så skulle jag helst önska att det kunde byggas lägenheter som alla hade råd att flytta in i men tyvärr fungerar det inte så - så skulle bostadsmarknaden börja röra på sig.
 
Men som det är nu så verkar ingen vilja ha de där nybyggda moderna husen byggda där de själva bor. Bygg gärna men inte här, låter det ofta. Men var ska det byggas då? Det går inte direkt att alla byggen utförs i Farsta, Tensta, Flemingsberg mm. Dels får det inte plats och dels så finns det väldigt många som aldrig skulle vilja flytta dit hur fina lägenheter eller hus de än byggdes där eftersom förorten (tyvärr) har så dåligt rykte. Ja förorten är inte alltid bra och trygg men den är inte heller alltid dålig och ful! Förorten med omnejd har fått ett rykte som den inte alltid förtjänar. Men vissa vill tex flytta ut utanför förorterna och storstaden och då måste det såklart byggas även där ute och det går inte att bara bygga villor överallt så att det ska "passa in i omgivningen".  
 
Men det klagas även här i Farsta där jag bor på att de nybyggda hyreshusen (och/eller bostadsrätterna) förstör naturen, utsikten mm. Så frågan blir då: var ska det byggas? Var ska alla bo? Om det i varje kommun klagas på nybyggen så blir det inga nya bostäder och bostadsmarknaden faller... Så samtidigt som vi alla (nästan) vill att folk ska ha någonstans att bo så vill väldigt många inte att det ska byggas nytt just där de bor och det här blir ett problem.
Allmänt | | Kommentera |

det är tur jag har vänner...

Ni vet när jag skrev om mitt jä**a luktsinne som nästan gör mig tokig (<--länk)  och om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag var gravid igen? Jag har vid varje graviditet fått extremt bra luktsinne vilket har gett mig ganska stora problem kan jag säga. Verkligen då jag även under denna tid arbetade som undersköterska och ja vissa dofter inom vården luktar inte alltid gott, om jag säger så. Även människor inom kollektivtrafiken kan lukta allt annat än gott och jag kan inte räkna hur många gånger som jag under mina graviditeter fick lov att helt enkelt hoppa av tunnelbanan eller bussen trots att jag var långt ifrån framme dit jag skulle bara för att någon medresenär luktade så vedervärdigt... Ja nu har iaf detta hemska luktsinne kommit tillbaka och jag känner typ ALLA dofter gånger 100, vilket är hemskt ibland. 
 
Jag har i vissa stunder tänkt att jag måste blivit allvarligt sjuk och jag har som sagt googlat symptomen, för det är inte bara luktsinnet som spelar mig ett spratt - nej det är ömmande svullna bröst också (lite för likt en graviditet liksom). Men eftersom jag har opererat bort min livmoder så vet jag ju med bestämdhet att jag INTE är gravid så då har en annan sorts oro tilltagit. Har jag blivit allvarligt sjuk? Ja det är ju den tanken som kommit. 
 
Men så skrev jag med två av mina bästa vänner idag och beklagade mig lite och fick då ett svar "du har inte kommit i klimakteriet då?" "Haha jag, så gammal är jag väl inte", svarade jag... Men jo precis så gammal är jag ju kom jag på. Så när jag kom hem så googlade jag på "klimakteriet" och jo det är nog så om jag måste vara ärlig. Så sagt och gjort så loggade jag in på 1177 och bokade en läkartid för att få ta blodprover för att kolla om jag har hamnat där i klimakterielandet och döm om min förvåning när jag inom en timme fått svar och har en läkartid inbokad i september. Så nu ska jag lugna ner mig och inte tänka på sjukdomar och så får vi se vad blodprovet sen visar. Men detta hemska luktsinne lär jag ju få stå ut med ett tag till. 
 
Tack Linda och Martina vad hade jag varit utan er - jag älskar er mina fina vänner som så enkelt tar ner mig på jorden när oron blir för stark. 
Barnen, Sjukdom, livet | åldrandet | | Kommentera |

boken "hemmet"...

Jag har precis läst ut boken "Hemmet" av Mats Strandberg (<--länk) och jag måste säga att han fångade livet på en demensavdelning riktigt bra. Vad jag förstått så har han gjort ett långt förarbete med studiebesök och intervjuer innan han skrev boken. Han har varit på ett demensboende och frågat personal som arbetar inom vården (<--länk) - detta gör att boken känns sann och han har verkligen "hittat" de små speciella sakerna som sker på ett demensboende. Han beskriver förvirringen, skratten, aggressionerna mm som kan komma med demensen och han beskriver omvårdnaden med avföringslistor, duschdagar mm väldigt bra. Men även det vardagliga med matningar, sångstunder, längtan efter föräldrar som människor på 95 år kan få när de hamnar i sin demens, förvirringen då andra anhöriga hälsar på som den dementa inte känner igen och även sorgen och skräcken över hur det känns för den anhöriga då den dementa blir som en annan person än den som funnits där innan.  Jag kan säga att jag som arbetar inom demensvården verkligen kan känna igen mig i det han skriver. 
 
Det finns en liten kortfilm på you-tube som är inspererad av hans bok "hemmet" - titta på den här (<--länk)
 
  
 
Ska ni bara läsa en bok i sommar så rekommenderar jag denna, ni kommer inte att ångra er (tror jag)...
 
Allmänt, bokrecesioner | | Kommentera |
Upp